med anledning av prop. 2008/09:14 Godkännande av rådets beslut om inrättande av Europeiska polisbyrån (Europol)

Motion 2008/09:Ju6 av Lena Olsson m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen avslår proposition 2008/09:14 Godkännande av rådets beslut om inrättande av Europeiska polisbyrån (Europol).

Steg mot överstatlighet

Att det sker ett polisiärt samarbete inom EU har Vänsterpartiet aldrig haft något emot. Internationellt samarbete är helt nödvändigt när det handlar om viss typ av brottslighet, exempelvis människohandel och barnpornografi. Det finns mycket positivt i det arbete som Europol har utfört. Men Europol, som till en början var en mellanstatlig institution, har utvecklats alltmer i överstatlig riktning.

Europol har hittills reglerats genom en konvention, en överenskommelse mellan medlemsstaterna som kräver enhällighet för att ändras. I och med att man nu vill reglera Europol genom ett rådsbeslut i stället hoppas man uppnå en ”förenkling” av proceduren om man vill göra justeringar i regelverket. Som så ofta när det gäller EU-området handlar ”förenkling” om att lättare kunna köra över enskilda länder som har kritiska synpunkter. Detta åstadkommer man i ett andra steg om Lissabonfördraget antas, eftersom man då går över till beslut med kvalificerad majoritet i ministerrådet. Samtidigt ingår i det s.k. ordinarie beslutsförfarandet, som de rättsliga frågorna då kommer att omfattas av, att Europaparlamentet blir medbeslutande. Detta innebär att det aktuella beslutet att göra om regleringen av Europol från konvention till rådsbeslut bereder väg för ett stort överstatligt steg på det polisiära området.

Men i det aktuella beslutet ingår redan nu vissa förändringar i regelverket som leder till en överstatlig ordning i Europols löpande verksamhet. Både Europols styrelse och styrelsen för Europols tillsynsmyndighet föreslås nu fatta majoritetsbeslut i stället för konsensusbeslut.

Vad som också kan nämnas är att Europol nu formellt ska bli en EU-myndighet som finansieras direkt av EU i stället för de enskilda länderna. Kommissionen kommer att ha en plats i Europols styrelse.

Faran med en ökad överstatlighet av polisiära institutioner, liksom när det gäller alla rättsliga frågor, är det växande avståndet mellan folket och myndighetsutövarna. Det måste finnas tydliga kopplingar mellan folket och myndighetsutövarna i form av tillsyn och i lag uppställda villkor för myndighetsutövandet. Förutsättningarna för detta återfinns i dagsläget i betydligt högre utsträckning inom nationalstaterna än inom ramen för EU. Unionen har alltjämt stora brister ur demokratisk synvinkel, vilket inte minst syns på den brist på debatt kring centrala EU-frågor som t.ex. finns i vårt land.

Övriga förändringar i regelverket

Europols viktigaste uppgift är i dagsläget att man får samla in information och assistera ländernas polismyndigheter när det gäller fall av allvarlig, organiserad brottslighet som berör två eller fler av medlemsstaterna. Man tar nu bort kravet på att brottsligheten ska definieras som organiserad. Detta för att kunna samla in mer information och i ett tidigare skede av utredningarna, innan man har kommit så långt att man kunnat konstatera att brottsligheten är organiserad. Detta är en betydelsefull utvidgning av Europols mandat.

Samtidigt införs en bestämmelse om att man även får arbeta mot IT-relaterad brottslighet under förutsättning att brottsligheten är av den karaktär som omfattas av Europols mandat. I detta arbete ska man stödja medlemsstaterna när de samlar in och analyserar information från Internet för att bidra till att identifiera brottslig verksamhet som underlättats eller bedrivits genom användning av Internet.

Slutligen är ytterligare en ny arbetsuppgift att förse länderna med underrättelser och analytiskt stöd i samband med större internationella händelser.

Ett av Europols register innehåller personer som man misstänker i framtiden kommer att begå brott som omfattas av Europols mandat. Detta föreslås nu bli öppet för medlemsländerna. Samtidigt införs möjligheter att överföra uppgifter om fingeravtryck och dna till detta register.

Enligt en ny artikel får nu Europol ingå samarbeten med andra EU-myndigheter för att dela med sig av uppgifter till dem. Det handlar om Eurojust, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens yttre gränser (Frontex), Europeiska polisakademien (Cepol), Europeiska centralbanken och Europeiska instrumentet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN). Men redan innan sådana avtal har ingåtts får man inleda samarbete om det ”är nödvändigt för att Europol ska kunna utföra sina uppgifter”. På samma sätt får man ingå avtal med andra länders myndigheter och även där inleda samarbete innan avtal undertecknats.

Samtliga ovan nämnda förändringar anser Vänsterpartiet självklart är problematiska, eftersom vi är kritiska mot den överstatliga riktning som Europol har. När det handlar om framtida samarbete mellan Europol och Frontex är detta ytterligare en byggsten i den Fästning Europa som byggs upp och som misstänkliggör och utestänger personer i behov av skydd från krig och förföljelse.

Det finns emellertid några få positiva nyheter i rådsbeslutet. Det regelverk som finns för att skydda enskildas personuppgifter har förenklats och vissa framsteg i skyddet för den enskilde har uppnåtts. Ett exempel är inrättandet av ett uppgiftsskyddsombud. Ett annat, som Datainspektionen hänvisar till i sitt remissvar, är det värdefulla i att medlemsländerna får tillgång till de s.k. loggarna, där man kan studera vilka som använt sig av Europols analysfiler.

Samtidigt reser Datainspektionen frågetecken med tanke på de brister man ser i det förslag till dataskyddsrambeslut som tagits fram samt den nya polisdatalagen som föreslagits i Sverige. Båda dataskyddsrambeslutet och den nya polisdatalagen är helt avgörande för dataskyddet för den enskilde i förhållande till Europol. Vänsterpartiet instämmer i att detta är besvärande, i synnerhet när nu Europols mandat utvidgas och Sverige släpper ifrån sig viss makt över regelverket och verksamheten.

Stockholm den 18 september 2008
Lena Olsson (v)
Marianne Berg (v)	Amineh Kakabaveh (v)
Hans Linde (v)	Gunilla Wahlén (v)
Alice Åström (v)