med anledning av prop. 2007/08:80 Miljöbalken och EG-förordningen om kemikalieregistrering

Motion 2007/08:MJ8 av Tina Ehn (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör söka dispens för att kunna tillämpa 2 kap. 4 § miljöbalken fullt ut i fortsättningen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att talerätten för miljö- och friluftsorganisationer för beslut rörande kemikalier bör utvidgas till att omfatta även bl.a. myndighetspassivitet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av straffsanktioner för nedströmsanvändare.

Behovet av ändringar i 2 kap. miljöbalken

Miljöpartiet instämmer i regeringens bedömning att kemikalieregistreringsförordningen inte föranleder någon ändring av 2 kap. miljöbalken.

Det framgår emellertid av propositionen och flera remissyttranden att det råder oklarhet om i vilken utsträckning produktvalsprincipen (som också kallas ”substitutionsprincipen” eller ”utbytesprincipen”) i fortsättningen kan tillämpas fullt ut, med hänsyn till Reachförordningen. I en artikel i Juridisk Tidskrift (JT 2007/08 nr 2) drar forskaren David Langlet slutsatsen att Sverige bör ansöka om undantag för att få behålla möjligheten att tillämpa produktvalsprincipen fullt ut.

Produktvalsprincipen har enligt vissa inte använts särskilt mycket i tillsynsarbetet i Sverige. En rapport från Kemikalieinspektionen (KemI) ger dock vid handen att den i alla fall haft stor betydelse. Ett skäl till att den inte tillämpats så aktivt på senare tid torde vara arbetet med Reach och osäkerheten om vad som kommer att gälla. Ett annat skäl som anges är att myndigheterna inte haft information nog för vissa tillämpningar. Reach avses, och kan förväntas, resultera i mer information om kemikalier och kemiska ämnen. Det kan i vissa avseenden ge bättre möjligheter att tillämpa produktvalsprincipen.

Särskilt det kommunala arbetet kan hämmas av osäkerhet om vad som gäller. Kommuner väljer ibland att ta det säkra för det osäkra och avstå ifrån åtgärder om det råder osäkerhet om åtgärderna kan vidtas. Osäkerheten på den kommunala nivån är ofta särskilt stor när det handlar om EU-regler.

Miljöpartiet anser att det skulle var olyckligt om tillämpningen av produktvalsprincipen skulle hämmas av osäkerhet om i vilken omfattning den får tillämpas. Vi anser att regeringen bör ansöka om undantag i enlighet med artikel 95 i EG-fördraget för att behålla den längre gående nationella lagstiftningen i form av 2 kap. 4 § miljöbalken fullt ut.

Miljöorganisationernas talerätt

I ett yttrande över en rapport om den nationella implementeringen av Århuskonventionen påtalar juridiska fakulteten vid Uppsala universitet det förhållandet att miljöorganisationerna inte rättsligt kan utmana myndighetspassivitet. Sådan rätt finns i flera andra länder.

Miljöpartiet anser att talerätten för miljöorganisationer i miljöfrågor bör utvidgas för att vara i nivå med talerätten i de mest utvecklade länderna på området. På kemikalieområdet är det lämpligt att så sker i samband med den översyn av kemikalielagstiftningen som görs i samband med införlivandet av Reach i svensk lagstiftning. Miljöpartiet anser att ideella miljö- och friluftsorganisationer bör få en allmängiltig möjlighet att bl.a. utmana myndigheters beslut och underlåtenheter.

Nedströmsanvändare och straffsanktioner

I Reach anses t.ex. sådana importörer som inte utsetts till ”enda representant” vara ”nedströmsanvändare”. Länsstyrelsen i Västra Götalands län har påpekat att straffsanktionerna avseende nedströmsanvändare behöver utvecklas.

Miljöpartiet instämmer och anser att en översyn bör göras av behovet av ytterligare straffsanktioner avseende överträdelse vid nedströmsanvändning av ämnen.

Stockholm den 26 mars 2008

Tina Ehn (mp)