med anledning av prop. 2007/08:63 Djurskyddskontroll m.m. i statlig regi

Motion 2007/08:MJ5 av Tina Ehn (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen avslår regeringens proposition 2007/08:63.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att den offentliga kontrollen av djurskydd inte ska bekostas med allmänna medel.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör säkerställa att länsstyrelserna har tillräckligt med resurser för deras del av djurskyddskontrollen och att pengarna bör öronmärkas.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Statens jordbruksverk ska få resurser och ett tydligare uppdrag att utföra sina uppgifter gentemot kommuner avseende djurskydd.

Djurskyddskontroll i kommunerna och länsstyrelserna

Det svenska systemet för djurskyddskontrollen kan förenklat beskrivas som följer. Kommunerna kontrollerar dem som håller djur. Länsstyrelserna ska stödja och kontrollera kommunerna. Centralmyndigheterna ska stödja efterföljande led och kontrollera länsstyrelserna.

Det är i princip samma system som gäller för annan tillsyn, t.ex. miljötillsynen.

Regeringen konstaterar att systemet för djurskyddskontrollen inte har fungerat tillräckligt väl. Det har också EU-kommissionen konstaterat och Djurskyddsmyndigheten samt tidigare Riksrevisionen.

Problemet är att systemet har brustit i alla led. Både kommuners, länsstyrelsers och, periodvis, centralmyndigheters kontroll har brustit. Samtidigt har det funnits kommuner och länsstyrelser där djurskyddet har fungerat väl. Skälen till bristerna är i grunden brist på politisk vilja, vilket resulterar i brist på resurser, tydliga uppdrag och uppföljning.

Det fanns problem även tidigare, när staten hade ett direkt operativt ansvar för djurskyddet.

Inrättandet av Djurskyddsmyndigheten och resursförstärkningen i samband med det var ett uttryck för en ökad politisk ambition på statlig nivå. Kontrollsystemet drabbades av ett bakslag genom en politiskt motiverad omorganisering i förtid då Djurskyddsmyndigheten avvecklades. Man gav inte organisationsreformerna tid att ”sätta sig”.

Djurskyddsmyndigheten tog fram allmänna råd som rekommenderade att länsstyrelserna regelbundet, men minst vart tredje år, skulle besöka varje kommun för att utvärdera och följa upp den kommunala djurskyddskontrollen. Länsstyrelserna nådde dock 2004, 2005 och 2006 endast upp till halva minimitakten. Ambitionsnivån skilde sig kraftigt mellan olika länsstyrelser. 2006 var det endast fem länsstyrelser som utfört revision hos kommuner i den omfattning som rekommenderades i de allmänna råden. Detta tyder på att inte heller regeringens mål om en större likhet i kontrollen uppnås enbart genom ett förstatligande av tillsynen.

Därtill kommer frågan om kvaliteten på länsstyrelsernas revisioner och agerandet i samband med upptäckta brister. Trots att länsstyrelserna upptäckt allvarliga brister i vissa kommuners djurskyddskontroll har de inte använt möjligheten att förelägga kommunerna att rätta till brister eller ansöka om att viss kontrollverksamhet ska flyttas över till länsstyrelser tvångsvis.

Regeringen har inte gjort någon analys om skälen till bristerna i länsstyrelsernas kontroll. En sådan analys borde ha föregått ett förslag om att förstatliga djurskyddskontrollen.

Brister i kommunal tillsyn bör kunna åtgärdas om den politiska viljan finns och resurser avsättas på nationell nivå. Saknas viljan och resurser blir det inte bättre av att länsstyrelserna får ansvaret.

En viktig fördel är att kommunerna ligger närmare väljarna. Om kommuner brister i sitt ansvar kan förbättringen komma uppifrån staten eller nedifrån väljarna och den lokala politiska debatten. Länsstyrelserna är mycket svårare för medborgarna att påverka politiskt. Uppstår det brister där måste ändringarna initieras uppifrån.

Eller, som Tillsynsutredningen (SOU 2004:100) uttryckte det:

Den kommunala tillsynen har en bred förankring bland kommunernas förtroendevalda och tjänstemän. Den närhet mellan förtroendevalda/ tjänstemän och medborgare/tillsynspliktiga verksamheter som präglar den kommunala organisationen är en styrka vilken gagnar en effektiv tillsyn.

Tillsynsutredningen kom fram till att:

ett överförande av dagens kommunala tillsynsuppgifter till länsstyrelserna inte är lämpligt. Det skulle bl.a. vara förenat med betydande nackdelar att genomföra ett sådant överförande. Utredningen lämnar därför inget sådant förslag.

På djurskyddsområdet finns viktiga kopplingar till annan kommunal verksamhet. Problem med djurskydd har t.ex. ofta samband med sociala problem. Kommunerna kommer att fortsätta att utöva miljötillsyn över flertalet djurhållare även om tillsyn överförs till länsstyrelserna. Problemet med dubbla myndighetskontakter kommer att kvarstå.

Ett alternativ vore visserligen att som bl.a. Sveriges Kommuner och Landsting föreslår överföra ansvaret till länsstyrelserna, men låta sådana kommuner eller sammanslutningar av kommuner som så vill ta tillbaka ansvaret för djurskyddskontrollen. På så sätt återskapas en möjlighet att skärpa tillsynen ”underifrån” och åter föra den närmare väljarna. Detta förslag har dock inte regeringen tagit fasta på.

Miljöpartiet anser att djurskyddskontrollen ska vara kvar hos kommunerna. Det nuvarande systemet kan fås att fungera väl, om den politiska viljan, tydliga uppdrag och resurser finns. Saknas dessa kommer det inte att fungera bättre om kontrollen förstatligas.

Därmed avstyrker Miljöpartiet också sådana förslag till lagändringar som följer av förslaget att föra över ansvaret för den offentliga kontrollen av djurskydd från kommunerna till länsstyrelserna. Riksdagen bör avslå regeringens förslag till lagändring. Regeringen bör återkomma till riksdagen med övriga förslag till lagändring, som inte föranleds av att kontrollansvaret förstatligas.

Skattefinansiering av djurskyddskontrollen

En tendens i samhällsutvecklingen i Sverige är att offentliga tjänster avgiftsfinansieras i ökande utsträckning. Tillsynsutredningen föreslog t.ex.

att skattefinansiering av tillsyn alltid skall övervägas då den tillsynspliktiga verksamheten utgör ett skattefinansierat samhällstagande, dvs. i huvudsak är avgiftsfri för medborgarna. Avgiftsfinansiering bör tillämpas i övriga fall.

Regeringens förslag bryter mot denna princip. Kommunernas miljötillsyn blir t.ex. alltmer avgiftsfinansierad. Det skapar en omotiverad skillnad mellan företag i olika näringar att skattebetalarna ska stå för finansieringen av just djurskyddskontrollen. Som Sveriges Kommuner och Landsting påpekar undergräver avgiftsbefrielsen för djurskyddskontroll de befintliga principerna som gäller för den offentliga kontrollen i Sverige att det är den som påverkar som får betala.

Regeringens skäl till att staten ska ta över finansieringen av djurskyddskontrollen är otillräckliga. Regeringen hänvisar allmänt till en vilja att ”stärka jordbrukets konkurrenskraft”. Detta är knappast nödvändigt i en tid av stigande priser på jordbruksprodukter och stigande lönsamhet i jordbruket. Ökande markpriser är också ett uttryck för god förväntad lönsamhet i näringen.

Det har vidare ifrågasatts om inte de grunder för en avgiftsfri tillsyn som regeringen angett strider mot likhetsprincipen i regeringsformen. Det har påpekats att gynnandet av en näringsgren framför andra som också står under motsvarande slag av tillsyn inte är lagligt. Har inte jordbrukssubventionerna räckt för sektorns lönsamhet lär inte förtäckt stöd genom skattefinansierad tillsyn spela någon avgörande roll.

De ökade statliga anslagen som kommer att behövas för djurskyddskontrollen är inte ett uttryck för ett förstärkt djurskydd, utan kan mer betraktas som en gåva från regeringen till vissa lantbrukare.

Miljöpartiet avstyrker regeringens förslag att staten ska ta över finansieringen av djurskyddet.

En underfinansierad reform

Mycket tyder på att länsstyrelsernas arbete med djurskyddskontroll kommer att vara underfinansierad.

Om inte finansieringen är öronmärkt för djurskydd finns vidare en risk att en del av pengarna kommer att användas till annat ändamål. Det kommer i så fall att förvärra underfinansieringen. Problemen med bristande djurskydd kommer att kvarstå eller förvärras. Djurskyddsmyndigheten påtalade i rapporten om djurskyddskontroll 2006 (Lokal och regional offentlig djurskyddskontroll under år 2006, Rapport 2007-05-03) att länsstyrelsernas arbete med djurskyddskontrollen var underfinansierad också då.

Djurskyddsmyndigheten föreslog att ”nödvändiga resurser bör ’öronmärkas’ för arbetet med kontrollvägledningen och uppföljningen av det kommunala djurskyddet”.

Miljöpartiet anser att regeringen bör säkerställa att länsstyrelserna har tillräckligt med resurser för sin del av djurskyddskontrollen och att pengarna bör öronmärkas.

Jordbruksverkets styrning av djurskyddet

Innan Djurskyddsmyndigheten kom till konstaterade Riksrevisionen att Jordbruksverkets styrning av djurskyddet hade varit otillräckligt (Hur effektiv är djurskyddstillsynen? RiR 2003:1). Man konstaterade att Jordbruksverket inte tillräckligt hade följt upp hur verksamheten i kommunerna fungerade. Verket hade också agerat försiktigt trots brister i kommuners tillsyn. Det är alltså samma problem som kunde konstateras i länsstyrelsernas arbete 2006.

Riksrevisionen konstaterade dessutom att länsveterinärernas ”ansvar och arbetsuppgifter inte alltid stått i proportion till de resurser som de tilldelats i sina län”.

Regeringen har anslagit mindre pengar till Jordbruksverket för djurskyddet än vad som föreslagits av regeringens egen utredare. Detta bäddar för att centralmyndighetens kontroll av senare led i djurskyddskontrollsystemet kan komma att bli eftersatt även i fortsättningen.

Miljöpartiet anser att regeringen bör se till att Jordbruksverket får ett tydligare uppdrag att säkra kontrollen i efterföljande led och resurser för att kunna genomföra uppdraget.

Stockholm den 26 mars 2008

Tina Ehn (mp)