med anledning av prop. 2005/06:147 Lag om tillståndsplikt för vissa kampsportsmatcher

Motion 2005/06:Kr28 av Kenneth Lantz m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kampsportens sociala betydelse.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om attityder kring kampsport.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att 17 § som reglerar principerna kring föreskrifter om tävlingsregler och säkerhetsbestämmelser endast skall gälla föreningar som inte är medlemmar i Sveriges Riksidrottsförbund.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillsynsmyndighet.

Seriös kampsport – en del av idrotts-Sverige

Inriktningen i den föreliggande propositionen är i huvudsak bra. Ambitionen att motverka de kampsporter som innebär en risk för hjärnskador är helt i enlighet med Kristdemokraternas intention. Kristdemokraterna anser dock att den betydelse seriös kampsport har för många människor inte framhålls i tillräcklig omfattning. Ungdomar med en uppväxt som varit kantad av bråk och stök vänder sig inte sällan till kampsport. För dessa kan kampsportens strikta disciplin med tydliga regler och vad som är rätt och fel vara mycket värdefull. Idrottsledaren kan för en hel del ungdomar vara den enda vuxna person de kan vända sig till. Sportens betydelse för integration ska inte heller underskattas. I klubbarna finns en överrepresentation av ungdomar boende i storstädernas förorter och för dem spelar kampsporten en viktig roll för ökad integration. Bland annat har Fryshusets Anders Carlberg betonat kampsportens sociala roll och han har uttalat skarp kritik mot en alltför hård reglering som kommer att försvåra för kampsporterna att fortsätta verka. Vi instämmer i hans kritik.

Genom att träna seriös kampsport lär sig ungdomar att visa hänsyn till andra, att fungera i ett socialt sammanhang samt att få ge utlopp för sin kreativitet och få en meningsfull fritid. Propositionen tenderar dock att dra alla kampsorter över en kam, trots att det finns tydliga skillnader i regelverk, socialt ansvarstagande och skaderisker. Dessa omdömen har upprört utövare och är byggt på fördomar mer än på fakta. Tvärtom är det så att kampsporter har ett stramt regelverk och högt ställda medicinska krav för att garantera deltagarnas säkerhet. En slutsats som Kristdemokraterna drar är att kampsportsförbunden i större utsträckning behöver informera mer om sin verksamhet och de stränga tävlingsregler som finns för olika kampsporter.

De kampsportsförbund som i dag ingår i Riksidrottsförbundet, med de regler som dessa förbund i dag ställer upp, anser vi upprätthåller en tillräcklig nivå i form av skydd. Detta bekräftas av skadestatistiken. Vi anser därför att dessa bör vara fria från tillståndsplikt, vilket bör föras in i 17 § i lagen. Vad gäller kampsporter som står utanför Riksidrottsförbundet och som genom slag, spark eller på annat sätt angriper huvudet med avsikt att träffa bör tillståndsplikten gälla och vara mycket restriktiv.

Tillståndsmyndighet

Den myndighet som ska vara tillståndsgivande bör vara ett nationellt kompetenscenter som innehar kunskaper om medicinska frågor såväl som god kännedom om de olika kampsporternas regelverk och verksamhet. Kristdemokraterna anser inte att en länsstyrelse kan ha en sådan funktion, utan förordar Socialstyrelsen som nationell tillståndsmyndighet. Beslutsfattare i tillståndsfrågor måste ges en adekvat utbildning som ger en god kunskap om olika kampsporter. Ett rådgivande organ bör inrättas för att ytterligare säkerställa en hantering som gynnar seriös kampsport, bestående av till exempel företrädare från polisen, läkare och kampsportsutövare.

Stockholm den 30 mars 2006
Kenneth Lantz (kd)
Inger Davidson (kd)	Sven Brus (kd)
Dan Kihlström (kd)	Ulrik Lindgren (kd)
Chatrine Pålsson (kd)	Rosita Runegrund (kd)
Gunilla Tjernberg (kd)