med anledning av prop. 2004/05:53 Ändringar i jordförvärvslagen

Motion 2004/05:Bo7 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen beslutar att jordförvärvslagen enbart skall gälla vid förvärv av skogsfastighet.

2. Riksdagen beslutar att jordförvärvslagen, med undantag för omarronderingsområden, enbart skall omfatta juridiska personer.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tilläggsdirektiv till Skogsutredningen.

Inledning

I propositionen föreslås att jordförvärvslagen ändras i vissa delar. Ökade krav på bosättning i glesbygd föreslås för individer samtidigt med förenklingar för företag.

Bakgrund

Jordförvärvslagen har historiskt använts som ett instrument för att påskynda rationalisering av lantbruksmark. Modellen som innebar att statliga tjänstemän hade avgörande inflytande över vem som fick köpa fastigheter och även till vilket pris som fastigheten fick försäljas.

Denna totala centralplanering har övergivits och lämnat plats för en förvärvspolitik som i väsentligt högre grad lämnar utrymme för enskilda människors fria avtalsrätt. I vissa delar av Sverige accepteras numer ocksåäganderätten fullt ut genom att boplikten är geografiskt begränsad.

Resterna av centralplaneringstänkandet lever dock kvar i jordförvärvslagen som den är utformad i dag. Det gäller reglerna om att i delar av landet måste en köpare vara bosatt i kommunen om han skall få tillstånd att köpa en lantbruksfastighet. Inskränkningen av juridiska personers möjlighet att förvärva lantbruksfastigheter kränker också en av de fundamentala delarna av äganderätten - nämligen att fritt få sälja sin egendom till vem man vill.

Våra förslag

Enskilda personer

Resterna av bosättningsplikten i jordförvärvslagen har inte på något avgörande sätt påverkat fastboendet i glesbygd. Inte heller har den haft någon mätbar inverkan på näringslivsutvecklingen där.

Enligt vår mening är det såväl otidsenligt som otillständigt att staten skall föreskriva var människor skall bosätta sig. Det går inte att genom statliga tvångsåtgärder styra befolkningsutvecklignen. Det som behövs är incitament för att kunna bo och verka utanför städerna och dessutom ha en socialt fungerande tillvaro. Då behövs bland annat bättre vägar och bättre företagsklimat så att företag etableras och kan skapa nya arbetstillfällen.

I vissa delar av Sverige är emellertid fastighetsstrukturen sådan att en statlig förvärvspolitik är ändamålsenlig. Det gäller främst i Dalarna där skiftesreformen ännu inte genomförts fullt ut. Den omarronderingsverksamhet som där gradvis genomförs med hjälp av statliga insatser bör fortsätta. Därför är det i dessa områden motiverat att behålla förvärvsprövningen så länge omarronderingsverksamheten fortgår.

Förvärvsprövningen av enskilda personer bör således, med undantag för omarronderingsområden, tas bort.

Jordbruksmark

Jordbrukspolitiken är i EU gemensam för hela unionen. Sedan Sverige blev medlem för ett decennium sedan har den gemensamma jordbrukspolitiken ändrats ett par gånger. Under trycket från kraven påökad frihandel, vilket vi anser vara positivt, kommer produktionen av livsmedel att behöva rationaliseras. Detta innebär sannolikt att jordbruksmark kommer att behöva byta ägare för att öka förutsättningarna för effektivare produktion.

Redan nu drivs många jordbruk av juridiska personer som handelsbolag eller som aktiebolag. Bolagsformen ökar ofta tydligheten om fler personer är inblandade i driften av företaget om de ocksåär delägare.

Begränsningarna i juridiska personers köp av jordbruksmark fyller enligt vår mening inte längre någon funktion. Tvärtom kan de utgöra hinder för rationellt jordbruk och därmed vara ett hinder för livsmedelsproduktion i Sverige. Detta är till nackdel också för vidareförädling av livsmedel i jordbruksbygderna, vilket påverkar sysselsättningen negativt.

Köp av jordbruksmark bör därför inte förvärvsprövas.

Skog

Skogen och skogsindustrin är av största betydelse för Sveriges ekonomi. De stora skogsbolagen har själva eller som dotterbolag stora skogsinnehav. Även det statsägda Sveaskog är en mycket stor skogsägare.

I Norrland är stat och bolag dominerande skogsägare. I Götaland är merparten av skogen ägd av enskilda skogsbrukare. Förutsättningarna för skogsförvärv skiljer sig därför åt i olika delar av Sverige.

Enskilda individer kommer lätt i underläge jämfört med stora bolag om de konkurrerar om samma mark. Förvärvsprövningen av juridiska personers köp av skogsmark kan därför fylla en funktion för ett spritt ägande av mark. Särskilt gäller det norra Sverige. Stora bolag och staten har också en bättre konkurrenssituation än mindre bolag. Mindre skogsindustrier som behöver bredda sin råvarubas har därför i dagens lagstiftning ett försteg framför andra juridiska personer i dagens jordförvärvslag.

Avsikten med en förvärvsprövning är att ge viss köpare företräde framför annan. Detta medför alltid inskränkningar i äganderätten eftersom en säljare inte fritt får välja vem som blir köpare. Materiellt kan innebörden bli att priset blir lägre än vad som annars varit möjligt. Då priset inte alltid är styrande för val av köpare kan inskränkningen också vara av känslomässig och immateriell natur.

Det finns anledning att se över reglerna för juridiska personers förvärv av skogsmark eftersom förhållandena ändras. En ny avvägning mellan inskränkt äganderätt och eventuella fördelar med bibehållen förvärvsprövning bör göras.

Lämpligen ges denna uppgift som tilläggsdirektiv till den sittande Skogsutredningen. Då förvärvsprövning enligt vår mening endast skall gälla vid förvärv av skogsmark kan jordförvärvslagen med fördel upphävas och relevanta delar inarbetas i skogsvårdslagen. På vilket sätt detta lämpligast sker bör också bli en uppgift för den sittande Skogsutredningen.

Stockholm den 1 februari 2005
Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
Peter Danielsson (m)	Ewa Thalén Finné (m)
Carl-Erik Skårman (m)	Gunnar Axén (m)
Göran Lindblad (m)