med anledning av prop. 2004/05:126 Åtgärder mot illegal alkoholhantering

Motion 2004/05:So25 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp, m, kd, c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om tullens och polisens arbete mot alkoholrelaterad brottslighet.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i alkohollagen angående olovligt anskaffande av alkohol, enligt förslag av Alkoholinförselutredningen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om informationsinsatser mot illegal alkoholhantering.

Motivering

Alkoholskadorna är ett av Sveriges mest allvarliga sociala och medicinska problem. Det är också svårt att finna en enskild faktor som skapar mer ofrihet i Sverige än just alkohol. Under de senaste åren har alkoholkonsumtionen i Sverige ökat med cirka 30 procent, vilket kommer att medföra en ökning av både medicinska och sociala skador.

Den illegala alkoholhanteringen är en viktig faktor bakom den ökade alkoholkonsumtionen. Mycket talar för att den alkohol som säljs illegalt innebär särskilda risker, genom att den säljs till ungdomar och missbrukare. Det är därför mycket allvarligt att den olagliga försäljningen har fått utvecklas på det sätt som skett, och att kraftfulla insatser från regeringen och myndigheterna har dröjt så länge.

Från den synpunkten är det angeläget att de i propositionen föreslagna åtgärderna nu genomförs utan dröjsmål. Vi menar också att riksdagen på några punkter kan skärpa förslagen.

Vi vill också understryka att insatser mot den illegala alkoholhanteringen endast är en del i arbetet att förebygga alkoholskador, även om det är en viktig del. Det behövs ett brett förebyggande arbete. Vi ser fram emot ett förslag från regeringen till en ny alkoholpolitisk handlingsplan och till förslag grundade på Alkoholinförselutredningens slutbetänkande och remissyttranden över denna. Situationen på alkoholområdet är nu så allvarlig att detta arbete måste bedrivas med stor kraft och utan onödiga dröjsmål.

Tullens och polisens arbete mot alkoholrelaterad brottslighet

Alkoholinförselutredningen föreslog i sitt betänkande "Var går gränsen" (SOU 2004:86) att två grupper av tulltjänstemän och poliser, om totalt 35 personer, skulle bildas för att i Skåne och i Stockholms län under tre år arbeta med att beivra brott mot alkohollagen och smuggling av alkohol.

Förslaget har fått stöd av en majoritet av remissinstanserna, men följs ändå inte av regeringen. Regeringens motivering är tvetydig. Å ena sidan säger regeringen att myndigheterna själva bör styra och utveckla metoderna för sitt arbete. Å andra sidan säger regeringen att det inte vore ändamålsenligt att som utredningen föreslår införa särskilda alkoholgrupper. Slutligen hänvisar regeringen till den handlingsplan som Rikspolisstyrelsen och Tullverket gemensamt har utarbetat, där utgångspunkten är att "respektive myndighet bedriver verksamheten med hänsyn tagen till den egna myndighetens mål och prioriteringar men att vissa aktiviteter kan kräva ett nära samarbete för särskilda insatser".

Av den gemensamma handlingsplanen framgår att Tullverkets regleringsbrev föreskriver att bekämpning av storskalig illegal införsel av alkohol är en högt prioriterad verksamhet för verket. Någon motsvarande direkt formulering finns inte beträffande Rikspolisstyrelsen och övriga myndigheter inom polisorganisationen. Det är också lätt att konstatera att de två myndigheterna inte hittills har funnit det möjligt att inom existerande ekonomiska ramar ge kampen mot den illegala alkoholhanteringen som helhet tillräckligt hög prioritet.

Enligt vår mening är det nödvändigt att statsmakterna nu klargör att den illegala alkoholhanteringen är ett så allvarligt hot mot vår folkhälsa och sociala trygghet att både Tullverket och polismyndigheterna måste ge hög prioritet åt arbetet mot alla former av illegal alkoholhantering, och att de måste samarbeta i den utsträckning som är nödvändig för att nå största möjliga effektivitet i detta arbete. Detta bör självfallet framgå av alla berörda myndigheters regleringsbrev.

Det framstår också som klart att detta kommer att kräva särskilda resurser. Om regeringen anser att det inte är ändamålsenligt att organisera arbetet på det sätt som utredningen har föreslagit, är det angeläget att regeringen årligen för riksdagen redovisar hur arbetet i stället har bedrivits, och vilka resultat som har uppnåtts. Detta bör ges regeringen till känna.

Vi vill påminna om att våra partier har föreslagit ökade resurser till tull och polis. Detta har avslagits av riksdagsmajoriteten.

Vissa straffbestämmelser

Regeringen föreslår straffskärpningar när det gäller grov olovlig tillverkning m.m. av spritdrycker, vid grov olovlig försäljning av alkoholdrycker och vid olovligt innehav av alkoholdrycker. Vi stöder dessa förslag.

Alkoholinförselutredningen hade också föreslagit skärpning av straffet för olovligt anskaffande av alkohol. Detta förslag avvisas av regeringen med hänvisning till att detta brott i praktiken främst tar sikte på langning till ungdomar av alkohol som har inköpts i systembutik, något som inte hänger samman med den ökade privatinförseln. Även denna form av langning är enligt vår uppfattning ett allvarligt brott, varför utredningens förslag bör genomföras.

Förverkande av egendom som används vid illegal alkoholhantering

Alkoholinförselutredningen föreslog också att egendom som används i illegal alkoholhantering, såsom bilar, mobiltelefoner etc., ska kunna tas i beslag och förverkas. Ett förslag med denna innebörd återfinns i regeringens proposition 2004/05:135 som behandlar utökade möjligheter att förverka utbyte av och hjälpmedel vid brott på många områden. Vi stöder detta förslag och vill understryka att det är angeläget att denna nya bestämmelse används och inte bara blir en formell möjlighet.

Informationsinsatser mot illegal alkoholhantering

I propositionen föreslås att en nationell informationsinsats mot illegal alkoholhantering ska genomföras under 2005 av Alkoholkommittén. I motiveringen åberopas de goda erfarenheterna av insatserna mot den så kallade svartspriten under åren 1998-2000. Vi vill understryka värdet av en informationsinsats som samordnas med praktiska åtgärder mot den illegala alkoholhanteringen. Tyvärr måste man befara att isolerade informationsinsatser när det gäller alkohol och andra droger har begränsad effekt på människors beteende. Om informationen däremot samordnas med konkreta insatser, som var fallet 1998-2000 och som nu föreslås, kan man hoppas att den bidrar till förändringar i rätt riktning. Vid det tidigare tillfället gjordes stora ansträngningar för att mobilisera inte bara statliga myndigheter som polis och tull, utan också ett brett stöd i kommuner, landsting, folkrörelser och företag. Denna erfarenhet bör tas till vara även i detta sammanhang. Så länge statens insatser på alkoholområdet har nuvarande organisation, kan det vara rimligt att den statliga Alkoholkommittén får ett samordningsansvar på det centrala planet, men vikten av ett brett lokalt och regionalt engagemang bör understrykas. Det är också viktigt att denna insats inte blir en snabbt uppflammande kampanj, som endast pågår under 2005. För att få effekt fordras kontinuerlig verksamhet under en följd av år. Det bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 6 april 2005
Kerstin Heinemann (fp)
Cristina Husmark Pehrsson (m)	Anne Marie Brodén (m)
Chatrine Pålsson (kd)	Kenneth Johansson (c)
Gabriel Romanus (fp)	Ulrik Lindgren (kd)
Annika Qarlsson (c)