med anledning av prop. 2003/04:64 En begränsningsregel för förmögenhetsskatten, m.m.

Motion 2003/04:Sk30 av Per Landgren m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avskaffa förmögenhetsskatten.

Regeringens proposition

I proposition 2003/04:64 föreslår regeringen förändringar inom förmögenhetsbeskattningen genom en s.k. begränsningsregel. Denna regel ska verka på samma vis som begränsningsregeln i fastighetsskatten. Personer som omfattas av begränsningsregeln i fastighetsskatten ska åtnjuta samma begränsning i förmögenhetsskatten till samma del som förmögenhetsskatt betalas för taxeringsvärde på permanentbostad. Spärrbeloppet blir följaktligen precis som i begränsningsregeln för fastighetsskatten 5 procentenheter av förvärvsinkomsten samt 15 procent av den beskattningsbara förmögenheten.

Kristdemokraternas ståndpunkt

Avveckla förmögenhetsskatten

Kristdemokraterna har i sitt budgetalternativ föreslagit att förmögenhetsskatten avvecklas helt för alla. Förmögenhetsskatten är en skatt som godtyckligt träffar vissa tillgångar och inte andra. Den är etiskt tveksam och leder till försämringar i den svenska samhällsekonomin samtidigt som den inbringar relativt små belopp till statskassan.

De senaste årens utveckling har visat på svårigheterna att bibehålla förmögenhetsbeskattningen. Anledningen står främst att finna i den ökande internationaliseringen som gör det omöjligt för Sverige att i det långa loppet beskatta sparande, gynna utländskt ägande och driva kapital utomlands. Med förmögenhetsskatt på sparande försämras villkoren för investeringar. Till detta kommer ett totalt skattetryck som avsevärt överstiger omvärldens.

Förmögenhetsbeskattningen som tidigare kunnat motiveras av fördelningspolitiska skäl får idag helt andra effekter än de tänkta. Detta har tydliggjorts bl.a. genom att regeringen befriat svenska aktiemiljardärer som är huvudägare i aktiebolag från förmögenhetsskatt medan t.ex. normalinkomsttagare som råkar ha sitt egnahem beläget i ett attraktivt område till följd av de kraftigt höjda taxeringsvärdena tvingas betala förmögenhetsskatt. Sveriges aktiemiljardärer är befriade från förmögenhetsskatten på sitt aktieinnehav. Motivet för detta är att de annars sannolikt skulle välja att lämna Sverige med sina tillgångar. De som inte har de stora resurserna får stanna kvar och finna sig i att betala skatten. Detta förhållande är både destruktivt för ekonomin och djupt oetiskt.

Utformningen av dagens förmögenhetsskatt är orimlig också i andra avseenden. För den händelse att ett gift par tillsammans har en förmögenhet som överstiger 2 miljoner kronor ska förmögenhetsskatt betalas. Om ett sammanboende par utan barn har motsvarande förmögenhet ska de däremot inte sambeskattas, eftersom de var och en kan ha nettotillgångar på 1,5 miljoner kronor innan skatten börjar tas ut. Detta innebär alltså att äktenskapet i detta avseende ekonomiskt straffbeskattas i förhållande till ett samboförhållande. Av den totala förmögenhetsskatten som betalades in år 2000 utgjorde egnahem inte mindre än 36 procent av den totala tillgångsmassan.1

Inkomstbeskattningen (arbetsinkomster och bolagsvinster) och kapitalinkomstbeskattningen (räntor och reavinster) innebär att en faktisk inkomst beskattas. Förmögenhetsbeskattningen däremot bygger ofta på fiktiva värden. Detta kan ge fördelningspolitiskt orimliga effekter. Många småhusägare tvingas t.ex. att utöver den höga fastighetsskatten betala förmögenhetsskatt, detta trots att förmögenheten som är bunden i fastigheten inte går att omsätta till inkomster med mindre än att bostaden säljs.

Förmögenhetsskatten ger också den orimliga effekten att investeringar som kan vara både privatekonomiskt och samhällsekonomiskt lönsamma inte kommer till stånd. Detta gäller särskilt vid högre inflationstakt. Men redan vid det mål som Riksbanken satt upp på två procents inflationstakt leder främst förmögenhetsskatten till att den reala beskattningen blir högre än 100 procent på investeringar som ger en real avkastning på fyra procent före skatt. Investeringar som realt skulle ge en avkastning på fyra procent eller lägre kommer alltså inte till stånd i Sverige med dagens skattesystem.

Kristdemokraterna föreslog i sitt budgetalternativ hösten 2003 att börja med att helt avveckla effekten av sambeskattningen av förmögenhet och höjer fribeloppet för sambeskattade par till 3 000 000 kronor från och med år 2004. Därefter föreslår Kristdemokraterna att förmögenhetsskatten avvecklas stegvis.

Förmögenhetsskatten – liten inkomst som medför stora skador

I Kristdemokraternas budgetalternativ för 2004–2006 finansieras avvecklingen av förmögenhetsskatten krona för krona. Ändå är Kristdemokraternas uppfattning att en avveckling av förmögenhetsskatten skulle bli en samhällsekonomisk och även en statsfinansiell vinst på relativt kort sikt. Enligt uppskattningar som gjorts befinner sig så mycket som 500 miljarder kronor utomlands som tillhör svenskar. Detta ”flyktkapital” skulle kunna betyda mycket för den svenska samhällsekonomin om det kunde placeras i svenska finansinstitut. Helt säkert skulle en kapitalinjektion i Sverige medverka till att något lägre ränteläge, vilket stimulerar investeringarna och sysselsättningen. Även om förmögenhetsskatten helt avvecklas, vilket är vårt förslag, kommer skatten på kapitalavkastningen att finnas kvar. Om 20 procent av ”flyktkapitalet” placeras i Sverige innebär detta att 100 miljarder kronor kan beskattas vid avkastning och dessutom de reavinster som görs med detta kapital. Detta är ett rimligt antagande med tanke på de erfarenheter som gjorts i exempelvis Österrike.

Enligt regeringens prognos kommer förmögenhetsskatten att inbringa 4,1 miljarder kronor år 2004. Detta belopp ska vägas mot de nya skatteintäkter som hemflyttande kapital inbringar samt de effekter på sysselsättning och investeringar som en slopad förmögenhetsskatt medför. Kristdemokraterna finner regeringens försvar av förmögenhetsskatten obegripligt på både ett samhällsekonomiskt, statsfinansiellt och moraliskt plan. Regeringen och socialdemokratin har målat in sig i ett ideologiskt hörn med hjälp av gammal socialdemokratisk retorik. I stället för att avskaffa förmögenhetsskatten föreslår nu regeringen ytterligare ad hoc-regel, för att lindra orimliga effekter av nuvarande förmögenhetsbeskattning. Socialdemokraternas eventuella ideologiska argument för att bibehålla förmögenhetsskatten tillintetgörs emellertid av det faktum att man befriat svenska aktiemiljardärer ifrån förmögenhetsskatt. Förmögenhetsskatt betalas numera till större del av vanliga villaägare och företagare. Det är dessutom den sista skatten i Sverige som diskriminerar gifta och sammanboende med barn.

Kristdemokraterna anser att förmögenhetsskatten måste avskaffas. Dessutom anser vi att regeringen måste utreda hur en tidsbegränsad amnesti kan införas så att så mycket kapital som möjligt placeras i Sverige.

Socialdemokraterna gräver en grop

Kristdemokraterna anser att Socialdemokraterna på i princip alla skatteområden skapat en alltför komplicerad lagstiftning. Det gör att de skattskyldiga får svårt att överblicka sin egen situation och att de i allt större utsträckning vänder sig till professionella rådgivare. Detta är inte en god utveckling.

På egendomsskatteområdet är detta problem särskilt tydligt och med den nu föreslagna regeln om begränsning av förmögenhetsskatten förvärras en redan komplicerad situation. Den föreslagna begränsningen i förmögenhetsskatten är en direkt funktion av skattereduktionen i fastighetsskatten som kommer av begränsningsregeln i fastighetsskatten. Reduktionen ges av nedanstående formel:

a =(b/c)*d*(e/f)

a = skattereduktion för förmögenhetsskatt

b = taxeringsvärde på bostad

c = skattepliktiga tillgångar

d = påförd förmögenhetsskatt

e = reduktion i fastighetsskatt

f = fastighetsskatt för bostad

Antag att hushållsinkomsten är oförändrad och att därför e också är det. Antag samtidigt att fastighetsskattesatsen sänks så att f minskar. Det gör att även e minskar och att e/f blir mindre. Sammantaget blir därmed effekten att om riksdagen senare bestämmer sig för att sänka fastighetsskatten så ökar förmögenhetsskatten på bostaden. Denna paradox borde inte existera i svensk skattelagstiftning.

Förmögenhetsskatten strider mot etiska värden och skatterättsliga principer

Sammanfattningsvis anser vi att förmögenhetsskatten i sin nuvarande utformning strider mot grundläggande etiska värden och hävdvunna skatterättsliga principer. Med grundläggande värden avses etiska värden som är giltiga för alla människor. Det gäller värden som liv, hälsa, sanning, frihet, kunskap, glädje, ren miljö, relationer (familj t.ex.) etc. Alla människor har rätt att förverkliga dessa värden, och skattelagstiftningen får inte förhindra eller på ett avsiktligt sätt försvåra för människor att kunna förverkliga dem. I detta sammanhang handlar det om att staten inskränker och i förekommande fall kränker medborgares frihet och äganderätt. Den etablerade och hävdvunna skatterättsliga princip som först bör användas i den etiska prövningen i detta sammanhang är skatteförmågeprincipen. Denna princip är viktig och måste ständigt tillämpas på den för Sveriges medborgare högst påtagliga verklighet skattelagstiftningen utgör.

Nuvarande förmögenhetsskatt strider mot skatteförmågeprincipen genom att den tas ut av skattesubjekt (medborgare) som inte nödvändigtvis har likvid förmåga att betala förmögenhetsskatt. Med förmögenhet avses även sådant som fastigheter och andra icke-likvida tillgångar som trots det beskattas. Regeringen tycks nu ha snubblat över detta dilemma eftersom man i propositionen föreslår att förmögenhetsbeskattning som härrör från bostad ska begränsas till fem procent av inkomsten. Denna ändring rättar till vissa oförsvarliga effekter av beskattningen, men Kristdemokraterna anser att regeringens begränsningsregel är otillräcklig, principiellt felaktig och lider av både etiska och praktiska brister. Den som ska komma i åtnjutande av begränsningsregeln i förmögenhetsskatten för sin bostad gör det redan av motsvarande begränsningsregel i fastighetsskatten. Det innebär att den samlade egendomsbeskattningen för den skattskyldige är 10 procent av hans eller hennes inkomst. Redan detta är ett allvarligt missförhållande. Man måste dessutom ifrågasätta om det är rimligt att marginalskatten för arbetsinkomster för samma människor ska vara 10 procentenheter mer på grund av att man åtnjuter dessa begränsningsregler. Så blir emellertid fallet om riksdagen tillstyrker regeringens proposition. Detta skapar således en orimlig situation för den skattskyldige och en djupt ineffektiv situation för hela samhällsekonomin när arbete inte längre lönar sig.

Samtidigt som regeringens förslag till förändringar genom begränsningsregeln kommer att innebära en väsentlig förbättring för många av dem som nu drabbas av förmögenhetsskattens orimliga effekter anser Kristdemokraterna att behovet av en begränsningsregel i sig dokumenterar de allvarliga bristerna i nuvarande skattesystem och därmed i Socialdemokraternas skattepolitik.

Stockholm den 18 februari 2004
Per Landgren (kd)
Mats Odell (kd)	Stefan Attefall (kd)
Annelie Enochson (kd)	Lars Gustafsson (kd)
Maria Larsson (kd)	Lars Lindén (kd)
Olle Sandahl (kd)

[1]	Skattestatistisk årsbok 2002