med anledning av prop. 2003/04:62 Avgift till den kompletterande arbetslöshetskassan

Motion 2003/04:A6 av Annelie Enochson m.fl. (kd)

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen avslår proposition 2003/04:62 Avgift till den kompletterande arbetslöshetskassan.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med ett förslag om en ny allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring i enlighet med de principer som beskrivs i motionen.

2 Den socialdemokratiska regeringens förslag

I propositionen föreslås ändringar i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor. Den kompletterande arbetslöshetskassan ska enligt propositionen få ta ut en avgift av dem som får ersättning enligt grundförsäkringen enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring och som inte är anslutna till kassan eller medlemmar i en annan arbetslöshetskassa.

Avgiften är tänkt att bidra till att täcka kassans förvaltningskostnader för denna grupp ersättningsberättigade. I propositionen föreslås också ett förtydligande i 87 § lagen om arbetslöshetskassor så att det framgår att även den kompletterande arbetslöshetskassan ska betala utjämningsavgift. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober 2004.

Den socialdemokratiska regeringens skäl till den föreslagna förändringen är ”att öka rättvisan” mellan dem som ansöker om ersättning i form av grundbelopp från den kompletterande arbetslöshetskassan och dem som är medlemmar i någon av de övriga arbetslöshetskassorna. Regeringen vill ”helt eller delvis undanröja denna skillnad i behandling”.

3 Vem har rätt till grundbeloppet?

För att få ersättning i form av grundbeloppet måste man uppfylla både grundvillkor och arbetsvillkor.

Den som är anmäld som helt eller delvis arbetslös och arbetssökande hos arbetsförmedlingen har rätt till grundbeloppet. Dessutom måste personen aktivt söka arbete och att vara beredd att ta ett erbjudet lämpligt arbete. Personen måste också aktivt medverka till att upprätta en handlingsplan på arbetsförmedlingen.

Arbetsvillkoret innebär att man under de senaste tolv månaderna innan arbetslöshet måste ha arbetat minst 70 timmar i månaden i minst sex månader, eller minst 450 timmar jämt fördelat över sex sammanhängande månader.

Om den arbetslöse har studerat och studierna är fullföljda och avslutade finns rätt till ersättning utan att uppfylla arbetsvillkoret. Studierna ska ha varit över grundskolenivå och på heltid i minst ett läsår samt varit studiemedelsberättigade. Den arbetslöse ska ha varit anmäld hos arbetsförmedlingen minst 90 dagar direkt efter studierna, eller ha arbetat tre månader under tio månader räknat från utbildningens slut. De 90 dagarna kallas kvalifikationstid.

4 Ökar rättvisan om skillnaderna undanröjs?

Begreppet rättvisa förekommer ofta i den politiska retoriken. Om rättvisa över huvud taget ska kunna skipas mellan medborgare eller mellan det offentliga och medborgarna, måste det ske utifrån en gemensam bas av värden. Traditionellt menas att ”rättvisa” som dygd är en förmåga att erkänna och garantera andras rättigheter. Men allt tal om rättvisa är bara tomma ord inför planlösa beslut, om det inte finns en medvetenhet eller kunskap om vilka allmänt giltiga värden alla människor har rätt att förverkliga och ansvar för att andra får förverkliga. Om stat, landsting och kommuner ska garantera att rättvisa skipas, måste politiker veta vilka värden det är som ska garanteras alla människor. Saknas denna kunskap om värden, blir orden om rättvisa och rättigheter innehållslösa. Politik utgår ifrån människosyn och värden. Kristdemokraterna vill öppet redovisa vilken etik och vilka värden vi utgår ifrån.

Rättvisa handlar om det rätta handlandet i relation till våra medmänniskor. Rättvisa är ett grundvärde, som i en samhällsgemenskap förutsätter en balans mellan alla människors intressen, rättigheter och skyldigheter. Det är då det offentligas uppgift att skipa rättvisa och att återställa balansen så långt det nu är möjligt. Det är en strävan efter social rättvisa, det vill säga en ambition att utjämna strukturella orättvisor och skapa en rättvis fördelning av samhällets goda.

Utifrån det ovan anförda om rättvisa kan knappast regeringens förslag om en avgift för de personer som ansöker om ersättning i form av grundbelopp från den kompletterande arbetslöshetskassan vara rättvist. Socialdemokraternas systemtänkande avslöjas i denna proposition. För Socialdemokraterna är rättvisa att skapa likabehandling inom det system som Socialdemokraterna byggt upp. Men förslaget är inte rättvist. De som får betala den nya avgift som regeringen nu föreslår är de som har det allra sämst ställt i vårt samhälle, människor som inte har kommit in i de olika trygghetssystemen. Grundbeloppet som betalas ut till arbetssökande är ju till för just dem. Det är ungdomar som just slutat studera, det är nyanlända svenskar som aldrig haft ett jobb i Sverige. Dessa ska med regeringens förslag betala ungefär samma avgift som alla med fast jobb eller med inkomstrelaterad ersättning. Kristdemokraterna anser inte att det är rättvisa att låta dessa människor betala ytterligare en skatt, en extra skatt för att man är arbetslös och inte kommit in i trygghetssystemen. När man talar om sjukförsäkringen brukar man försvara karensdagen genom att tala om vikten av att den enskilde också tar en del av kostnaderna vid sjukfrånvaro. Detta argument kan också användas när det gäller arbetslöshet. Den arbetslöse har dock fem karensdagar, vilket vi kristdemokrater tycker är en tillräcklig egeninsats för den enskilde med dagens system.

Utbetalning av grundbelopp till personer som inte är medlemmar i någon arbetslöshetskassa är inte försäkringsmässigt grundade. Det är en rättighet som gäller alla arbetslösa i Sverige. Därför kan inte dessa utbetalningar jämföras med de inkomstrelaterade utbetalningar som sker till medlemmar i arbetslöshetskassa.

5 Förslagets konsekvenser

Någon riktig konsekvensanalys av förslaget redogörs inte för i propositionen. Endast konsekvenser för den kompletterande arbetslöshetskassan berörs. Hur förslaget slår mot en enskild person eller hur förslaget slår mot enskilda kommuner har inte analyserats.

En enskild person som i dag får ersättning med grundbeloppet kommer med regeringens förslag att få ut cirka 100 kronor mindre per månad. Det troligaste senariot är att denna minskade inkomst för arbetslösa personer kommer att öka trycket på socialbidragssystemet. Hur slår detta mot kommuner med hög arbetslöshet i just de grupper som förslaget slår emot? Det redogörs inte för i propositionen.

Frånvaron av en konsekvensanalys kan misstänkas bero på att en sådan hade visat att kostnader till stor del överförs från staten till kommunerna om förslagen genomförs. Eftersom det inte finns med något förslag i propositionen om att kommunerna ska få ersättning för de ökade kostnaderna visar detta att regeringen ännu en gång driver igenom förslag som bryter mot finansieringsprincipen, det vill säga att reformer som staten genomför också ska vara finansierade fullt ut och inte övervältras på kommuner och landsting.

6 Propositionen avslöjar behov av reform

Kristdemokraterna har vid upprepade tillfällen påpekat att Sverige är i stort behov av en reformerad arbetslöshetsförsäkring. Arbetslöshetsförsäkringen är ett viktigt och nödvändigt inslag i det svenska välfärdssystemet. Arbetslöshetsförsäkringen ska fungera som en omställningsförsäkring där incitamenten att ta ett nytt arbete är stora.

För att arbetslöshetsförsäkringen ska bli en trygghet för alla arbetstagare pläderar Kristdemokraterna för en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Försäkringen ska verka aktiverande och skapa incitament för att skaffa ett nytt arbete. Den ska motverka inlåsning i yrke, bransch eller inkomstläge. Reglerna ska vara enkla och överblickbara för alla. Allt arbete ska uppmuntras och räknas den arbetslöse tillgodo i systemet. Ersättningsnivån bör under det första året vara 80 procent av den lön man hade vid inträdet i arbetslöshet. Vi föreslår vidare att ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen, liksom när det gäller sjuk- och föräldraförsäkringen, i princip bör grunda sig på de inkomster man faktiskt haft och betalat avgifter för, inte på den inkomst man har när man blir arbetslös. Den ersättningsgrundande inkomsten ska beräknas som 80 procent av genomsnittsinkomsten de senaste 24 månaderna. Efter sex månaders arbetslöshet sker den första omräkningen. Därefter sker omräkning kontinuerligt. Vi föreslår inga förändringar vad gäller golv och tak.

Ersättningsnivån höjs för varje arbetad timme. Vid arbetsintensiva perioder tillgodoräknas timmar som kan motsvara flera dagars eller veckors arbete. Vid en kommande arbetslöshet har man sålunda höjt sin ersättningsnivå. Arbetslöshets-ersättning går utmärkt att kombinera med alla de jobb som dyker upp. Detta medför också att allt arbete, också i annat yrke, annan bransch och annat inkomstläge blir intressant för den enskilde. Detta bör också ge ökad geografisk rörlighet. För att stimulera deltagande i utbildning och åtgärd föreslår vi att detta ska räknas som överhoppningsbar tid inom a-kassans ersättningssystem. Ett golv i form av en lägsta nivå vid arbetslöshet ska finnas.

Kristdemokraterna menar att egenfinansieringen ska vara en tredjedel i den nya, allmänna och obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen. För den enskilde innebär detta en höjd a-kasseavgift med cirka 120 kr per månad. Den enskilde kompenseras dock genom en generell sänkning av inkomstskatten genom bland annat en höjning av grundavdraget.

Genom en högre grad av avgiftsfinansiering uppnås ett bättre samband mellan lönebildning och arbetslöshet. På så sätt förbättras arbetsmarknadens funktionssätt. Insikten har vuxit om att dålig lönebildning är ett av de största hindren för minskad arbetslöshet. Bristerna i lönebildningen som under decennier kompenserats genom upprepade devalveringar, är en viktig förklaring till att Sverige halkat efter i välfärdsutvecklingen jämfört med andra industriländer. Tanken är att ökad arbetslöshet som följer av dåligt fungerande lönebildning ökar kostnaden för den enskildes finansiering av arbetslöshetsförsäkringen. På samma sätt sjunker avgiften när arbetslösheten sjunker. Detta leder till att den totala arbetslöshetens utveckling återspeglas i löntagarnas avgifter till arbetslöshetsförsäkringen.

Det bör inte finnas en bortre parentes i arbetslöshetsförsäkringen. Det är mycket viktigt att varje arbetssökande får en individuell utredning och handlingsplan. Det bör då tidigt framgå om den sökande är berättigad till exempelvis sjukpension och inte hör hemma i a-kassesystemet. Vi menar att för alla dem som står till arbetsmarknadens förfogande ska en grundtrygghet finnas inom arbetslöshetsförsäkringen. Finns en bortre parentes sker en kostnadsövervältring till kommunernas socialtjänst, vilket inte är skäligt så länge personen är arbetssökande. Eftersom arbetslösheten framöver med all säkerhet kommer att uppvisa stora regionala skillnader är det av mycket stor vikt att arbetslöshetsersättningen även fortsättningsvis är en statlig angelägenhet.

Dagpenningen bör vara ungefär densamma som i nuvarande system. Istället för att justera dagpenningen uppåt anser vi det prioriterat att sänka inkomstskatter för alla genom ett kraftigt höjt grundavdrag, detta för att minska marginaleffekterna vid övergång från arbetslöshet till arbete.

Med det kristdemokratiska förslaget om en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring har alla arbetstagare och arbetslösa samma rättigheter och samma skyldigheter. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med ett förslag till en ny allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring i enlighet med de principer som beskrivs ovan.

Stockholm den 4 februari 2004
Annelie Enochson (kd)
Stefan Attefall (kd)	Mats Odell (kd)
Olle Sandahl (kd)	Per Landgren (kd)
Lars Gustafsson (kd)	Maria Larsson (kd)
Lars Lindén (kd)