med anledning av prop. 2003/04:51 Kust- och insjöfiske samt vattenbruk

Motion 2003/04:MJ20 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd)

1 Innehållsförteckning

1 Innehållsförteckning 1

2 Förslag till riksdagsbeslut 2

3 Inledning 2

4 Kust- och insjöfiske 3

4.1 Trålning 4

4.2 Fördelningen av resursen 5

4.3 Säl och skarv 5

5 Fritidsfiske och fisketurism 6

5.1 Det fria handredskapsfisket 6

5.2 Vandringsfiskens möjligheter 7

5.3 Kalkning av skogsmark 7

5.4 Kalmarsund 8

5.5 Redskapsbegränsningar 8

5.6 Fredningsområden 9

5.7 Fisketurism 9

5.8 Fiskevårdsområden 9

6 Vattenbruk 10

6.1 Kommunernas vattenplanering 11

6.2 Tillståndsgivning och tillsyn 11

6.3 Utsättning av odlad fisk 11

7 Fiskeberoende näringar 12

8 Utbildning 12

2 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer till riksdagen med konkreta förslag inom de områden som propositionen berör.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att trålgränsen bör fastställas i samråd med fiskenäringen och anpassas efter säkerhetsaspekter och en gemensam bedömning av tillgång till fiskeresurser och möjligheterna till kräftfiske.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att också pröva möjligheten att begränsa det kustnära fisket genom antalet fiskedagar i stället för att fördela kvoter och ransoner.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge fiskerinäringen faktiskt inflytande över kvoter och ransoner genom regional och lokal förvaltning.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förvaltning av skarv- och sälbestånden.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för vandringsfisk.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en analys av vad som orsakat minskningen av de kustlevande fiskarterna i Kalmarsundsregionen.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att vattenägarens redskapsanvändning inte bör detaljregleras av Fiskeriverket.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att vattenägarens fiske, såvida det ej ingår i propositionens definitionen av kust- och insjöfiske, i normalfallet bör vara tillåtet i fredade områden.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda möjligheten att på försök inrätta lokala fiskevårdsområden även vid kusterna och de stora sjöarna.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om användning av fiskmjöl.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att beakta vattenbruket i det kommunala planarbetet.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utsättning av odlad fisk för sportfiske.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av utbildning inom fiskeribranschen.

3 Inledning

Regeringens proposition 2003/04:51 Kust- och insjöfiske samt vattenbruk är ännu ett i raden av dokument från den socialdemokratiska regeringen som nästan helt saknar konkreta förslag för riksdagen att ta ställning till. Trots att underlaget för propositionen utgörs av två utredningar som presenterade sina förslag under år 2000 och 2001 samt ett arbetsgruppsförslag från år 2000 har man inte förmått att dra slutsatser och formulera en sammanhållen politik med konkreta förslag. Dokumentet är mest att betrakta som en skrivelse och borde behandlas som en sådan. Riksdagen har, förutom ett förslag till mål och inriktning, att sida upp och sida ner ta ställning till att regeringen ska fortsätta att analysera, förbereda, överväga, har för avsikt att återkomma, har för avsikt att uppdra, utarbeta underlag för, initiera en kartläggning, utreda hinder och möjligheter, har gett i uppdrag till, etcetera. Den mest fantastiska formuleringen lyder ”en beredning planeras att påbörjas”. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med konkreta förslag på de områden som propositionen berör. Detta bör ges regeringen till känna.

På relativt kort tid har kustsamhällenas och skärgårdsbefolkningens förutsättningar för fortsatt utkomst och boende i skärgården försämrats. Fastighetstaxeringen i kombination med fastighetsskatten och förmögenhetsskatten innebär för många att det i stort sett är omöjligt att bo kvar i de fastigheter som ofta gått i arv i flera generationer. Vidare har förutsättningarna för fiskenäringen försämrats genom fortsatt miljöförstöring. Det överfiske som framförallt andra nationers fiskeflottor stått för innebär också påtagliga inkomstbortfall för yrkesfisket. Antalet båtar och utövare av kustfiske minskar hela tiden. Det måste definitivt anses vara ett riksintresse att Sveriges skärgårdar kan hållas levande. Strävan måste vara att möjligheterna till boende i skärgården och kustsamhällena förstärks liksom möjligheten till fast utkomst i ”skärgårdsnäringar”. En samlad nationell skärgårdspolitik lyser fortfarande med sin frånvaro. Det är många som väntar på konkreta beslut som kan undanröja de olägenheter som skärgårdsbefolkningen nu är utsatt för.

Kristdemokraterna stöder regeringens förslag till mål och inriktning för en nationell politik för kust- och insjöfisket samt fritidsfisket och vattenbruket.

4 Kust- och insjöfiske

För att bibehålla ett fortsatt svenskt fiske, och därmed levande kustsamhällen, krävs en fiskeripolitik som förs i samförstånd mellan fiskare, deras företrädande organisationer, Fiskeriverket, forskare, miljöorganisationer och politiker. Det är viktigt att bygga upp ett förtroende mellan fiskare och myndigheter. Omotiverad detaljstyrning riskerar att skapa brottslingar helt i onödan. Däremot är det angeläget att kontrollen av de svenska fiskevattnen är effektiv och att kustbevakningen har tillräckliga resurser. Kristdemokraterna driver också kravet på inrättande av s.k. check-points där fiskefartyg från andra länder obligatoriskt måste anmäla in- och utpassering från svenska vatten. Fiskenäringens representanter måste vara delaktiga i förvaltningen av fiskebestånden och i fördelningen av regionala kvoter. Kristdemokraterna instämmer i regeringens bedömning att tekniska åtgärder för ett selektivt fiske måste fortsätta utvecklas.

Kristdemokraterna anser att följande aspekter är viktiga att lyfta fram och belysa.

• Förvaltarskapsaspekten. Vår grundsyn är att havet och kusternas resurser skall förvaltas ansvarsfullt liksom andra naturtillgångar. Vi måste hitta ett system där vi kan utnyttja, bruka och förvalta tillgängliga resurser i ett långsiktigt perspektiv.

• Helhetsaspekten. Ett samlat grepp bör tas på havs- och fiskefrågorna. Havsmiljökommissionens betänkande (SOU 2003:72) bör vara en viktig bakgrund för fiskepolitiken.

• Livsmedelsaspekten. Fisken är ett livsmedel, inte vilken naturtillgång som helst typ skog eller malm.

• Konsumentaspekten. Märkning och innehållsdeklarationer är nödvändigt för att konsumenten skall kunna välja livsmedel utifrån sina önskemål. Konsumentens roll blir allt viktigare.

• Företagsekonomiska aspekten. Långsiktiga och stabila förutsättningar för fiskeföretagen är nödvändigt för att bevara en levande fiskenäring.

• Säkerhetsaspekten. En säker arbetsmiljö för fiskarna måste prioriteras. För de mindre båtar på upp till 12 meter som idkar kustfiske uppstår säkerhetsproblem om de skall tvingas ut på djupare vatten längre från land.

• Utvecklings- och tillväxtaspekten. För flera kustkommuner utgör fisket med binäringar en viktig del av det lokala näringslivet.

4.1 Trålning

Fiskeriverkets styrelse har den 13 augusti år 2003 tagit beslut om utflyttning av trålgränserna från två till fyra nautiska mil utefter svenska kusten, detta utan samråd med fiskets organisationer. Att ensidigt stoppa fisket på berörda vatten är olyckligt, menar Kristdemokraterna. Den fiskdöd som det i många avseenden talas om beror till mångt och mycket på miljöpåverkan. Bottnarna har dött inifrån och ut och inte tvärtom, vilket tyder på utsläpp från industrier och jordbruk. Överfisket är också ett hot mot fiskebestånden och måste bekämpas på ett sätt som inte drabbar laglydiga fiskare.

På västkusten är det mestadels innanför den nya gränsen som trålning efter kräfta sker. Utflyttningen av trålgränserna innebär stora risker för fiskarna, bl.a. om redskapen fastar i botten på dessa djup. De mindre båtarna är avsedda för kustnära fiske. Flyttningen av trålgränsen drabbar även flyttrålsfisket negativt, trots att flyttrålsfisket inte stör bottnarna. Kristdemokraterna anser att trålgränsen bör fastställas i samråd med fiskenäringen och anpassas efter säkerhetsaspekter och en gemensam bedömning av tillgång till fiskeresurser och möjligheterna till kräftfiske. Det är av största vikt att fiske efter kräfta och räka i dessa vatten sker med selektiva redskap.

4.2 Fördelningen av resursen

Det pelagiska fisket sker huvudsakligen efter stimfiskar och medför relativt små bifångster. Det kustnära fisket ger däremot fångster med en stor variation av olika arter i samma fångst. Fisken dör oftast i samband med infångandet och kan därför inte sättas tillbaka i havet. För att inte överskrida sina kvoter tvingas kustfiskarna därför att kasta tillbaka stora mängder död fisk av fel arttillhörighet. Detta är ett slöseri med fiskeresurserna. Kristdemokraterna föreslår därför att regeringen också prövar möjligheten att begränsa det kustnära fisket genom antalet fiskedagar i stället för att fördela kvoter och ransoner. Det totala antalet tilldelade fiskedagar får ej överskrida vad fiskbestånden långsiktigt kan tåla eller den sammanlagda kvot som Sverige erhållit för respektive art. Erfarenheter från liknande system i exempelvis Danmark bör tas till vara. I utredningen av olika förvaltningsformer bör också frågan om indivuduella fiskekvoter prövas.

Fiskenäringens delaktighet i förvaltningen måste ta sig konkreta former och näringens företrädare måste få ett faktiskt inflytande över hur kvoter och ransoner fördelas. Former för regional och lokal förvaltning bör utvecklas där näringens företrädare har en stark ställning.

4.3 Säl och skarv

Sälar är ett problem för yrkesfiskarna genom att de orsakar skador på redskap och fångst. Sälskadorna är i vissa områden så omfattande att det har medfört att yrkesfiskare tvingats lägga ner sin verksamhet. Problemet är särskilt stort i Bottenhavet och Bottenviken. På västkusten är det framför allt fisket med ålryssjor som är utsatt för sälskador. Sedan slutet av 1980-talet har gråsälsbeståndet ökat kraftigt, vilket medfört ökade skador.

Det pågår arbete med att ta fram sälsäkra redskap. Än så länge sker det dock med begränsad framgång vad gäller de för kustfisket så viktiga rörliga fiskeredskapen. Viktigt är också att få fram mer artselektiva fångstredskap. När det gäller ålryssjor tror forskare att det är bifångsten som lockar sälen.

Det stora skarvbeståndet orsakar också omfattande skador för yrkesfiskarna. Tillstånd för skyddsjakt kan beviljas av länsstyrelsen, men det sker mycket restriktivt. Till följd av att skarven numera är skyddad i hela Västeuropa har skarvbestånden expanderat kraftigt såväl antalsmässigt som geografiskt. Skarvar livnär sig nästan uteslutande på fisk. Skarven utgör idag ett problem i södra Sverige, bl.a. i skärgården och de stora sjöarna, liksom i flera mellanstora sjöar. Skarvens totala konsumtion av fisk uppgår till cirka 20 000 ton. Det sammanlagda fisket i sötvatten av såväl yrkesfiskare som fritidsfiskare uppgår till drygt 25 000 ton. Förutom att ta fisken skadar skarvarna också fiskeredskap i form av garn och fasta nätredskap.

Det finns alltså ett behov av mer kraftfulla åtgärder gentemot säl och skarv än vad regeringen föreslår. Enligt Kristdemokraterna skall säl- och skarvbestånden regleras genom ansvarsfull viltförvaltning utifrån jaktetiska principer och med tydliga regler i form av tider och andra villkor. Därigenom skall bestånden hållas på en sådan nivå att skadorna för yrkesfisket blir acceptabla.

Kristdemokraterna instämmer i Fiskeriverkets synpunkt att man i avvaktan på långsiktiga åtgärder bör höja storleken på skadeersättningarna så att ersättningen kommer på en rimligare nivå.

5 Fritidsfiske och fisketurism

5.1 Det fria handredskapsfisket

Handredskapsfisket har varit fritt på västkusten och i Västerhavet sedan lång tid tillbaka. På ostkusten och i de fem största insjöarna frisläpptes det tidigare reglerade handredskapsfisket på enskilt vatten 1985. Syftet var att ge ökade rekreationsmöjligheter för den fritidsfiskande allmänheten. Det goda syftet har missbrukats, till exempel i form av otillåtet trollingfiske och fiske för försäljning. Otillåtet fiske resulterar även i att fiskevården försvåras. Denna situation skulle kunna förbättras genom att införa möjligheten att i vissa områden lokalt besluta om inrättande av fiskevårdsområden med möjlighet till försäljning av fiskekort. Kristdemokraterna anser att det fria handredskapsfisket bör finnas kvar inom huvuddelen av det område där fritt fiske idag råder. Men inom vissa begränsade områden, där fiskebestånden väsentligen kan anses uppehålla sig inom vissa avgränsade områden och där konfliktsituationer ofta uppkommer, kan det vara befogat att reglera fritidsfiskarnas tillträde till fiskevattnen. Försök bör göras med ett par områden på ostkusten och i de stora sjöarna. Kristdemokraterna vill därför på försök skapa en möjlighet för vattenägare att kunna bilda lokala fiskevårdsområden för att begränsa utomståendes handredskapsfiske även vid kusterna och de stora sjöarna. Detta får inte leda till att allmänhetens möjligheter till fritidsfiske vid kusterna och de stora sjöarna avsevärt försämras.

Utredningen (SOU 2001:82) konstaterar att det fria handredskapsfisket alltsedan det infördes utgjort en källa till irritation för skärgårdsbefolknignen framför allt på ostkusten. Vidare skriver utredaren:

Möjligheterna att genom upplåtelser få intäkter från sportfisket försvann och därmed lokalt genererade medel för bl.a. fiskevårdsinsatser och fiskeutveckling. Generellt blev motivationen för det lokala fiskevårdsarbetet minimal då man förlorade kontrollen över sina vatten.

Idag blir de negativa effekterna av fiskereformen allt mer tydliga. Att ej bofasta och framför allt utländska intressenter exploaterar och tjänar pengar på den fria sportfiskeresursen märks allt oftare, vilket ökar irritationen hos den bofasta befolkningen. Denna irritation verkar starkt hämmande för och drabbar även de seriösa entreprenörer med lokal anknytning som under senare år, bl.a. via av länsstyrelserna initierade projekt, utvecklar fisketurismen.

5.2 Vandringsfiskens möjligheter

Kristdemokraternas vision är att vattendragen åter skall bli miljöer för vandrande fiskarter som lax, laxöring och ål. Vi vill understryka den brist på strömmande vatten som i dag råder. Många arter som är beroende av biotopen strömmande vatten återfinns bland hotade arter. I flertalet större vattendrag spärrar fördämningar för vattenkraft vägen för lax och öring. Även om det finns förbiflöden är det inte ovanligt att fisk skadas vid passagen. Kraftverksinnehavarna är därför i många fall skyldiga att kompensationsodla fisk, som sedan märks och sätts ut nedströms kraftverket. Gamla dammar och rester från flottningsperioden utgör dessutom stora miljöhinder som måste undanröjas. Kristdemokraterna välkomnar därför att propositionen föreslår att vandringsvägarna restaureras. Enligt Kristdemokraternas mening bör det finnas förbiflöde vid alla kraftverk. Det innebär att de utbyggda älvarna, i de fall det inte redan finns, bör förses med erforderliga laxtrappor och vandringsvägar för ål.

Det överfiske som sker i södra Östersjön efter vild östersjölax har kraftigt decimerat bestånden. Resultatet har blivit att medelvikten på det fåtal vilda laxar som kommer upp i födelseälvarna blir allt lägre. Åren 1996–1997 skedde en något bättre uppgång av vildlax i Norrlandsälvarna tack vare att de finska fiskerimyndigheterna förordade ett betydligt minskat kustfiske på finsk sida. Men åren efter visar nu att vildlaxen minskar igen. Kristdemokraterna menar att laxen skall ges möjlighet att kunna reproducera sig fullt ut i dessa stora älvsystem. Det är framför allt sportfisket i Norrlandsälvarna som skulle gynnas av en sådan utveckling, men även yrkesfisket skulle ha glädje av en större stam av östersjölax.

I de fall anordningar för fiskens vandringar inte finns anlagda förutsätter tillkomsten av sådana att den vattendom som reglerar den aktuella vattenkraftsanläggningen kan omprövas. Det finns anledning att skyndsamt se över frågan om hur behovet av förbiflöden i befintliga vattenkraftverk kan tillgodoses och, som en del i detta, hur ändamålsenliga reglerna för omprövning av vattendomar är i sammanhanget. En sådan översyn skulle t.ex. kunna göras i samband med beredningen av de frågor som Miljöbalkskommittén tar upp i avsnitt 7.4.1 i betänkandet SOU 2002:50. Problemet med omprövningar synes framför allt vara en resursfråga. Innan en ansökan om omprövning kan komma till stånd krävs ofta omfattande utredningar som är kostsamma.

5.3 Kalkning av skogsmark

Genom att kalka eller återföra aska till skogsmarken kan man få långsiktiga, positiva effekter. Vi har tidigare kritiserat, att det varit svårt att utläsa ur regeringens budgetförslag hur mycket pengar som anslås till kalkning. Vi har därför yrkat på att kalkning skall redovisas separat. Skogskalkning bör inledningsvis tas med som ett nytt anslag. Så småningom bör hela den samlade kalkningsinsatsen sammanföras till ett gemensamt anslag, eftersom en strategi med sammanslagen sjö- och skogskalkning kan komma att minska resursbehovet totalt sett.

I projekt Nissadalen och Lygnernprojektet håller skogsvårdsstyrelsen, länsstyrelsen och kommunerna på att utveckla denna nya åtgärdsstrategi i två unika försöksprojekt. Hittills uppvisar försöken lovande resultat och efter fyra år reproducerar sig nu öringen utan problem i tillrinnande vatten till Nissan. Det är djupt beklagligt att brist på resurser innebär att projektet måste upphöra.

5.4 Kalmarsund

Det anses finnas ett sannolikt samband mellan övergödning och minskning av gädda och abborre i havet, detta till följd av att övergödningen leder till att spiggen förökar sig och äter upp dessa arters rom. I Kalmarsund har det exempelvis inte förekommit någon fortplantning av gädda och abborre de senaste sju åtta åren. Gäddan som fångas längs kusterna är extra attraktiv eftersom dess kött innehåller lägre halter av kvicksilver än fisk fångad i insjöar. Regeringen bör snarast ta initiativ till en analys av vad som orsakat minskningen av de kustlevande fiskarterna i Kalmarsundsregionen. Även andra orsaker kan finnas, exempelvis andra utsläpp samt utsläpp från den ökande sjöfarten.

5.5 Redskapsbegränsningar

Kristdemokraterna instämmer huvudsakligen i Fiskeriverkets förslag till begränsningar av redskapsanvändningen i samband med fritidsfiske. Fiskeriverket föreslår att möjligheten för fritidsfiskare att använda långrevar vid fiske efter lax och öring begränsas till att endast en bottensatt rev med 100 krokar får användas. Vidare bör antalet burar (hummertinor) vid fiske efter hummer begränsas till tio stycken.

Fiskeriverket föreslår emellertid att även de fastighetsägare som fiskar på enskild fiskerätt bör omfattas av bestämmelserna om redskapsbegränsningar. Kristdemokraterna anser att detta är olyckligt då det sannolikt är vattenägaren själv som har störst insikt och känner störst omsorg om fisket på sitt vatten. Därför föreslår Kristdemokraterna att vattenägaren ej omfattas av dessa redskapsbegränsningar. Behovet av redskapsanvändning varierar beroende på väderförhållanden med mera. Därför bör vattenägarens redskapsanvändning inte detaljregleras av Fiskeriverket. I sammanhanget kan det påpekas att fiske med ryssjor är skonsamt mot fisken och möjliggör selektiv återutsättning av överflödig fisk bättre än någon annan fiskemetod.

5.6 Fredningsområden

Fiskeriverket kan med stöd av fiskerilagstiftningen inrätta fredningsområden där fiske helt eller delvis är förbjudet. För närvarande finns cirka 200 sådana fredningsområden. I propositionen framkommer inte i vilken utsträckning fredning även skall gälla vattenägarens fiske med handredskap, nät eller andra redskap. Kristdemokraterna anser att vattenägarens fiske, såvida det ej ingår i propositionens definition av kust- och insjöfiske, i normalfallet bör vara tillåtet i fredade områden. Däremot bör fritidsfiske med stöd av allmän rätt inskränkas i dessa områden.

5.7 Fisketurism

Fisketurism utgör ett relativt nytt turistområde där det finns möjligheter till företagande. Tack vare våra rena vatten och vår rena fisk finns goda förutsättningar att utveckla sportfisket som turistgren i Sverige. Fisketurismen är en näring som är beroende av tillgång på rika fiskbestånd i en naturlig och attraktiv miljö. För att utveckla fisketurismens möjligheter bör det införas en möjlighet till fiskevårdsområden i vissa områden där det nu råder fritt fiske (se ovan).

Kristdemokraterna instämmer i regeringens uppfattning att möjligheter och hinder för en framtida expansion av fisketurismen bör utredas. Idag bedriver endast 21 procent av landets cirka 300 fisketurismföretag sitt fiske i havet. Det är angeläget att möjligheterna till entreprenörskap inom fisketurism förbättras i dessa områden. Det är viktigt med en balanserad utveckling där turismen kan utvecklas som ett komplement till fisket i kustsamhällen och i skärgården.

5.8 Fiskevårdsområden

Regeringen avser att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att ge en samlad bild av de olika modeller som kan finnas för finansiering av den offentliga fiskevården. Regeringen avser vidare att avvakta utredningen om finansiering av fiskevården innan slutlig ställning tas till förslagen om fiskevårdsområde. Kristdemokraterna anser att riksdagen bör ge regeringen till känna att utredaren skall få som direktiv att utreda möjligheten att på försök tillåta fiskevårdsområden i vissa områden som idag har fritt handredskapsfiske, i enlighet med vad som anförs i motionen.

Kristdemokraterna är skeptiska till utredningens (SOU 2001:82) förslag om en allmän fiskevårdsavgift. Om en sådan fiskevårdsavgift införs får den inte i något sammanhang gälla i samma vatten där det säljs lokala fiskekort. Kristdemokraterna tar slutlig ställning till detta när regeringen har presenterat ett förslag. Kristdemokraterna är av den allmänna uppfattningen att lokal förvaltning bör föredras framför central och att fiskevården i de existerande fiskevårdsområden som säljer fiskekort fungerar väl. Kristdemokraterna är också tveksamma till en avgift som läggs på nya fiskeredskap som kanske inte används samtidigt som den som fiskar med gammal utrustning slipper betala.

6 Vattenbruk

Vattenbruket har en betydande tillväxtpotential men är ringa i Sverige i en internationell jämförelse. Den svenska produktionen är cirka 7 000 ton, kraftbolagens kompensationsodling oräknat. Den totala världsproduktionen uppgår till 23 miljoner ton och växer snabbt. FAO beräknar att vattenbruksproduktionen passerar den totala världsproduktionen av kött år 2010.

Det svenska vattenbruket sysselsätter cirka 1 000 personer, varav ungefär hälften arbetar med odling för direkt konsumtion och resten med odling för utsättning. De viktigaste fiskslagen i det svenska vattenbruket är regnbågslax, ål, röding, sötvattenskräftor och blåmusslor. Förhoppningar finns om att kunna odla både gös och torsk i större omfattning än vad som sker i dag. Vattenbruk innebär ett mer resurseffektivt sätt att göra människoföda av havets och vattendragens resurser. 10 kilo foderfisk ger 4,1 kilo torsk i odling men endast 2,0 kilo torsk i havet. Vattenbrukets potential som näring i Sverige behöver lyftas fram tydligare. Inte minst bör vattenbrukets roll för fritidsfisket påtalas. En stor del av sportfisket som bedrivs i Sverige förutsätter fiskodling för utsättning.

Vattenbruket kan medföra stor påverkan av vattenmiljön, men miljöeffekterna kan kontrolleras och behärskas genom kontinuerlig övervakning och rätt dosering av föda.

Ett problem är att finna lämpliga platser för vattenbruk. Kommunerna bör därför i sina delöversiktsplaner ange områden lämpliga för fiskodling, så att beredskap finns.

Hälsotillsynen av fisken kan bli relativt kostsam för en liten vattenbrukare men är nödvändig för en hög klassning av fisken, vilket i sin tur ökar utvecklingsmöjligheterna. Ingen fisk får säljas vidare levande, om den inte har hälsokontrollerats. Konsekvenserna av ett sjukdomsutbrott blir omfattande och medför stor risk för konkurs för småföretagare på grund av det långa stillestånd i verksamheten som blir följden.

Det är ett stort problem att forskningen ännu inte har tillräckliga kunskaper om sjukdomar hos fiskar, vare sig vilda eller odlade. Det har medfört att vattenbrukare nekats tillstånd på motsägande och varierande grunder med omfattande konsekvenser för den enskilda brukaren. För att få en bättre vetenskaplig grund för myndigheters beslut krävs alltså mer resurser till forskningen.

Vid en expansion av vattenbruket måste tillgången till fiskmjöl säkras på ett sätt som inte ökar det s.k. industrifisket. Regeringen bör ge i uppdrag åt exempelvis SLU att i samarbete med berörda näringar genomföra forskning om alternativ till utfodring med fiskmjöl inom kyckling- och svinproduktion.

6.1 Kommunernas vattenplanering

Regeringen föreslår att planeringen av vattenbruk integreras bättre i kommunernas översiktsplaner. Kommunerna skall i sina översiktsplaner ange lämpliga platser för vattenbruk. Kristdemokraterna anser att det är viktigt att undanröja onödig byråkrati och otrygghet för näringsidkarna.

6.2 Tillståndsgivning och tillsyn

För att skapa goda förutsättningar för investeringar i vattenbruk är det nödvändigt med långsiktiga spelregler. Det behövs därför klarare regler och en enklare tillståndsgivningsprocess. Kristdemokraterna är överens med propositionens förslag när det gäller tillståndsgivning. Tillstånd bör vara relaterade till utsläpp av närsalter i stället för den nuvarande ordningen där tillstånd är relaterat till produktionsmängd. Det är glädjande att det antal kilo fosfor som släpps ut per producerad fisk inom svenskt vattenbruk minskar stadigt.

6.3 Utsättning av odlad fisk

Regeringen skriver att all utsättning av främmande laxfisk utom regnbågslax bör upphöra så att skador på biologisk mångfald förebyggs. Kristdemokraterna anser att förslaget är väl drastiskt. Mindre sjöar och vattendrag som saknar skyddsvärda bestånd måste även fortsättningsvis tillåtas härbergera de arter som efterfrågas av sportfiskarna. För att upprätthålla ett attraktivt fritidsfiske är det angeläget att det ges möjlighet att odla och sätta ut olika arter såsom lax, regnbåge, öring och röding. Fiskeriverket bör arbeta utifrån målsättningen att kombinera biologisk mångfald med utsättning av odlade arter. De obalanser som uppstår bör pareras genom att variera utsättningarnas storlek. Eftersom en stor del av fisken fångas av fritidsfiskare är det naturliga ekosystemet rubbat. Det bör därför betraktas som en naturlig faunavårdande insats att sätta ut de arter som fångas eller drabbas av stora populationer sportfiskearter. Därför uttrycker regeringens formulering ”utsättning är en av de sista utvägarna för att bevara ett bestånd” en alltför passiv och statisk syn på människans samspel med fiskebestånden. Den naturliga produktionen i svenska fiskevatten är inte tillräcklig för att svara mot allmänhetens önskemål om fritidsfiske. Kristdemokraterna delar regeringens omtanke om ålbestånden och ålfisket och anser att en nationell handlingsplan och ökade ålutsättningar är påkallade. Det är beklagligt att regeringen reducerat bidragen till ålutsättning under senare år. Så länge inte regeringen har genomfört förslag om fiskevårdsavgift eller liknande finansiering förutsätter Kristdemokraterna att regeringen, med tanke på den vikt man lägger vid utsättningar, kommer att öka anslagen i kommande budgetförslag. Kristdemokraternas förslag till åtgärder för vandringsfisk kommer också ålen till godo.

7 Fiskeberoende näringar

Den svenska förädlingsindustrin är beroende av både mindre och större företag. De mindre förädlingsindustrierna bevarar den svenska kustbygden levande och främjar det småskaliga fiskets fortbestånd. Kristdemokraternas förslag inom näringspolitiken skulle ge förbättringar på området. För många småföretagare är det svårt att känna till och efterleva ett alltför omfattande regelverk. Därför bör en sådan företagare vid första kontakt med myndighet i samband med start av verksamhet kunna få upplysning om samtliga tillstånd och avgifter som behövs för verksamheten, även om någon del tillhör någon annan myndighet.

8 Utbildning

Fisket är i dag en bransch med stort behov av föryngring. Den tekniska utvecklingen gör att även redan verksamma fiskare behöver en relevant teoretisk och praktisk utbildning, en utbildning där krav på kunskap och förståelse för det ekologiska systemet och miljöpåverkan är en viktig del. Utbildningsinsatser behövs även för nu verksamma fiskare.

I dag får inte personer som läser till skepparexamen tillgodoräkna sig praktik från fiskefartyg i sin utbildning, utan endast eventuell praktik inom handelsflottan. En harmonisering av regler bör ske så att praktik på fiskefartyg jämställs med praktik i handelsflottan vid skepparutbildning.

Kristdemokraterna anser det viktigt att det finns en gymnasieutbildning med inriktning på fiske för att trygga nyrekryteringen och den framtida försörjningen inom fiskenäringen. En sådan utbildning med riksintagning skall finnas. Utbildningen skall motsvara de krav som EU ställer. Den fisketekniska gymnasieutbildningen skall bl.a. leda fram till behörighet för fartygsbefäl klass VIII och maskinbefäl klass VI samt certifikat för VHF (ROC), brandskydd, räddningsfarkoster, beredskapsbåtar samt grundläggande hälso- och sjukvård. I utbildningen skall fiskefartygsförlagd utbildning ingå.

Det är också viktigt att erbjuda fördjupade kunskaper för olika specialiseringar inom fiskenäringen. Kristdemokraterna föreslår vidare att fisketeknisk yrkeshögskoleutbildning etableras för att tillgodose näringens behov av välutbildad arbetskraft. Härigenom kan också det för näringen så viktiga forsknings- och utvecklingsarbetet initieras och spridas.

Stockholm den 23 januari 2004
Sven Gunnar Persson (kd)
Björn von der Esch (kd)	Johnny Gylling (kd)
Göran Hägglund (kd)	Lars Gustafsson (kd)
Dan Kihlström (kd)	Mikael Oscarsson (kd)