med anledning av prop. 2003/04:51 Kust- och insjöfiske samt vattenbruk

Motion 2003/04:MJ14 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m)

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen avslår proposition 2003/04:51.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om tillträde till fiskeresursen för olika grupper.

3. Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om lokal och regional samförvaltning.

4. Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om fördelning av kvoterade fiskebestånd.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skyddsjakt på säl och skarv.

6. Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till hur redskapsanvändning skall anpassas efter rådande beståndssituation.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utsättning av fisk vid s.k. put and take-fiske.

8. Riksdagen beslutar att återföra fiskerätten till ägarna i de stora insjöarna och i södra Östersjön om de bildar fiskevårdsområden i enlighet med vad i motionen anförs.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om finansiering av fiskevården.

10. Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om förbättrade villkor för vattenbruket.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förbättrade villkor för fiskeföretagen.

2 Inledning

Föreliggande proposition är till sin karaktär en skrivelse eftersom den saknar operativa förslag och regeringen endast önskar få ytterligare ett övergripande och till stora delar innehållslöst mål uppsatt för sitt arbete. Regeringen har i allt högre grad satt upp mål, mer eller mindre precisa, för politiken. Detta är i sig inte fel men målen har kommit att ersätta politiska förslag. Därmed skapar sig regeringen fullmakt att driva en politik oberoende av riksdagen. Propositionen bör därför avslås i sin helhet och regeringen bör återkomma med förslag till åtgärder när de i propositionen aviserade utredningarna och uppdragen är slutförda.

Därtill går det inte att förbigå att språkbehandlingen i propositionen är så undermålig att förståelsen av det som framförs avsevärt försvåras. Regeringen måste tillse att de alster som publiceras fyller rimligt ställda krav på riktigt språk. Särskilt gäller detta för dokument som skall ligga till grund för framtida rättsakter.

2.1 Mål och inriktning

Regeringen anger i propositionen de mål som den anser skall gälla för fiske och vattenbruk. De fyra mål som anges är i huvudsak mycket generellt formulerade och i det närmaste självklara. Därmed behövs de inte.

Emellertid saknas ett företagarperspektiv. Utan lönsamhet i antingen fiske som bedrivs för konsumtion eller för dem som tillhandahåller fiske som fritidssysselsättning kommer inte fiske att bedrivas. Denna aspekt bör inarbetas i ett kommande förslag.

Vi ställer oss frågande till varför miljöorganisationernas inflytande över fiskepolitiken skall stärkas, eller ens finnas med. Miljöorganisationer är, med internationellt språkbruk, non-governmental organizations (NGOs), och bör så vara. Förutom att samla människor med miljö- eller naturintresse har de utvecklats till opinionsbildare. Att ge dem någon annan roll är inte bra vare sig för dem eller för sakpolitiken.

Genom den målformulering som föreslås ges organisationer formellt ett förvaltningsansvar. Detta är ett sätt att ge vissa människor dubbla rösträtter – dels i allmänna val, dels genom sin organisationstillhörighet. Det är tvivelaktigt att särbehandla just miljöorganisationer. Principiellt finns ingen skillnad om människor organiserar sig för fritidsfiske, som pensionärer, som hyresgäster, som vattenägare eller något annat. Ges en sammanslutning av människor extra rösträtt bör andra sammanslutningar också ges denna rätt. Organisationer av vad slag de vara månde skall inte ges särskilda rättigheter framför andra organisationer eller enskilda människor som valt att inte organisera sig.

2.2 Förvaltningsformer

Regeringen föreslår ett aktivt användande av olika begränsningar för att förhindra utfiskning. Vi har i grunden inget att invända mot tanken som sådan men anser att avvägningarna mellan till exempel yrkes- och fritidsfiske och mellan brukande av olika redskap bör föregås av en utredning. I annat fall fattas beslut om begränsning på vaga grunder och det kommer att bli en form av försöksverksamhet, vilket vore olyckligt.

Förslaget om pilotprojekt som skall föregå kommande beslut om samförvaltning är bra. Samförvaltning har som framgår av propositionen många aspekter och intressen att ta hänsyn till. När pilotprojekten är utvärderade bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag.

Regeringen föreslår att försök med fiskekvoter skall genomföras. Återigen är det bra att försök görs innan förslag läggs. Regeringen måste återkomma till riksdagen med förslag när försöken är genomförda och utvärderade. Det gäller i synnerhet eftersom principer och modeller för fördelning avses utvecklas.

2.3 Förbättrade förutsättningar för kust- och insjöfiske

Under detta avsnitt aviserar regeringen att ytterligare ett antal utredningar och försök skall göras. Det gäller till exempel beståndsrestaurering och utsättningar av fisk. Även här är det viktigt att riksdagen får ta ställning till resultaten och de förslag som kan föranledas av dessa.

Vi vill redan nu framföra att vi inte delar åsikten att all utsättning av främmande laxfiskbestånd bör upphöra. Detta torde få en negativ effekt på det fiske som bedrivs i formen ”put and take” eller rent av bringa det att upphöra. Eftersom bestånden i detta fiske är strikt reglerade är risken för att främmande biologiskt material skall spridas mycket liten.

Ett område där det enligt vår mening inte behövs vare sig försök eller utredningar är de störningar som predatorer som säl och skarv utsätter fisket för. Vi har under många år krävt att möjligheten till skyddsjakt på dessa skadegörare i större omfattning än idag skall tillåtas. Vad gäller skarv finns lokalt inte något annat val än en kraftig minskning av stammen.

2.4 Fritidsfiske och fisketurism

När det gäller balansen mellan fritidsfiske och yrkesfiske föreslås att redskapsanvändningen skall anpassas efter rådande beståndssituation. Avsikten är att inskränka användningen av vissa redskap för vissa fiskare, till exempel nät för fritidsfiskare. Det framgår inte av texten om regeringens förslag är generellt eller om fiskevatten som är enskilt ägda och förvaltas av ägaren eller ett fiskevårdsområde skall undantas. Stor anledning till oro inger Fiskeriverkets förslag om att också de som fiskar på enskild fiskerätt skall omfattas. Det vore anmärkningsvärt om centrala beslut skulle komma att ta över lokalt fattade och förankrade beslut. Detta gäller särskilt i insjöar. I enskilda fiskevatten i insjöar har man full kontroll över bestånden och fiskevården där bör i sin helhet lämnas till lokal förvaltare. För säkerhets skull bör påpekas att om någon eller några arter behöver skyddas av biologiska skäl finns möjlighet till detta i annan lagstiftning.

På grund av denna oklarhet kan inte redskapsanvändningen regleras genom förordning utan riksdagen måste få ta ställning till det slutliga förslaget.

Det fria handredskapsfisket i södra Östersjön och i de stora sjöarna infördes 1985 genom konfiskation av tidigare fiskerättigheter. Vi befarade då att beståndsvården skulle eftersättas. Tyvärr har våra farhågor besannats. Beståndsvården är i dag i det närmaste obefintlig.

Fiskerätten bör så snart som möjligt återföras om ägarna bildar fiskevårdsområden och öppnar dessa för allmänheten genom att sälja fiskekort. På så sätt upphävs konfiskationen och beståndsvården säkras genom att medel tillförs genom fiskekortsförsäljningen.

Regeringen bekymrar sig om fiskevårdens framtida finansiering. Det är förståeligt. Genom socialiseringen av fiskerätterna försvann incitamenten att vårda bestånden för en stor del av Sveriges vatten. Det är väl mycket begärt att enskilda medborgare skall betala beståndsvården på vatten som fritt får nyttjas av allmänheten.

Enligt vår mening är det naturligt att de som drar nytta av fisket också betalar fiskevården. Ett lämpligt sätt är att detta sker genom fiskekortsförsäljning där en del av intäkterna går till beståndsvård. Ett alternativ är att en fritidsfiskarlicens införs där en årlig betalning medför rätt till fiske i specificerade vatten. I de allmänna vatten där man av en eller annan anledning önskar bibehålla ett helt fritt fiske är det naturligt att beståndsvården betalas av skattemedel. Vi avvisar tanken på införande av allmänna avgifter, till exempel avgift vid köp av redskap, som inte har någon direkt koppling till fiske i bestämda geografiska områden.

Även när det gäller framtida förslag om fiskevårdsområden som regeringen aviserar bör frågan återkomma till riksdagen för avgörande.

2.5 Vattenbruk

Trots att Sverige har mycket god tillgång på vatten har vattenbruket här liten omfattning. Anledningen till detta är till stor del politiska hinder. Senfärdighet, byråkrati, motiverade och omotiverade miljöhinder är några anledningar. På detta sätt har en näringsgren med goda naturliga förutsättningar hindrats i sin utveckling och fisk som kunde ha producerats i Sverige importeras nu från andra länder. Det är därför bra att regeringen föreslår att vattenbruk skall integreras i översiktsplaneringen. På så sätt kan på ett tidigt stadium lämpliga platser identifieras och lämpligheten ur miljösynpunkt prövas redan i detta skede.

Även inom vattenbruksavsnittet redogör regeringen för kommande utredningar och försök. Dessa bör likt allt annat i denna proposition återkomma i förslagsform till riksdagen när de är klara.

2.6 Konsumentperspektivet

Ett avsnitt i propositionen ägnas konsumentperspektivet. Regeringen tror på en ökning av efterfrågan av livsmedel som produceras ekologiskt. Detta är emellertid något som bör lämnas till marknaden. Ökar efterfrågan av en eller annan vara kommer den också att produceras i större mängd.

Statens roll på livsmedelsmarknaden är att genom livsmedelslagstiftningen säkerställa att den mat vi köper inte är hälsovådlig.

Om det av folkhälsoskäl är önskvärt med ökat intag av något livsmedel eller minskat av något annat ligger det i statens normala skyldighet att till medborgarna se till att riktig information finns tillgänglig. Självklart är också en fungerande konkurrenslagstiftning statens uppgift att tillhandahålla.

Vad gäller konsumentpreferenser i övrigt är detta inget som staten skall lägga sig i. Fiskepolitik kommer naturligen att ha konsumentperspektivet som utgångspunkt om riksdagsmajoriteten också har ett företagarperspektiv i målen för politiken.

2.7 Företagarperspektivet

Företagens villkor och företagarperspektivet saknas så gott som helt i propositionen. Det är märkligt eftersom fiske av tradition varit en stor näringsgren i Sverige. I takt med ökat välstånd och effektivare fångstmetoder finns allt färre fiskare kvar. Nya företagare som använder fiske som en del av en fritidsupplevelse kommer dock till.

Såväl fritidsfiskeanläggningar som fiske för att fånga mat- och foderfisk drivs av småföretag. Småföretagarna är en utsatt grupp i dagens Sverige. Skattebelastningen är hög vilket medför höga priser på de produkter som säljs vare sig det är varor eller tjänster. I konkurrens med andra länder kommer den svenska produkten i ett sämre läge. Inte minst besvärande är fåmansbolagsreglerna. Fastighetsskatten är särskilt betungande för fiskeföretagen som straffas med hög skatt därför att bostäderna har sjönära läge. Även denna skatt måste bäras av produktpriserna. Skatter som belastar generationsväxlingar ökar kostnaderna för dessa små familjeföretag.

Byråkratin är omfattande – inte minst miljöbalkens rigida tillämpning medför konkurrensnackdelar.

Brist på riskkapital är ett hinder för expansion – i synnerhet i glesbygd där företag i behov av riskkapital av naturliga skäl finns.

Inget av dessa för företagen viktiga problem berörs. I en fiskeproposition skall heller inga förslag som har generell verkan på företagande läggas. Eftersom propositionen lider stor brist på förslag hade det emellertid inte skadat att företagandets problem också uppmärksammats.

Självklart har den allmänna ekonomiska politiken också betydelse för möjligheten att utveckla fiskeföretag. Så kan med en god ekonomisk tillväxt också företag inom fiskets område få fler kunder vilket gagnar såväl näringen som annat lokalt näringsliv.

Stockholm den 23 januari 2004
Catharina Elmsäter-Svärd (m)
Lars Lindblad (m)	Bengt-Anders Johansson (m)
Cecilia Widegren (m)	Jan-Evert Rådhström (m)
Anders G Högmark (m)	Ola Sundell (m)
Jeppe Johnsson (m)