med anledning av prop. 2003/04:31 Riktlinjer för genomförande av EG:s direktiv om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser

Motion 2003/04:MJ31 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd)

1 Sammanfattning

Kristdemokraterna välkomnar att ett handelssystem med utsläppsrätter nu införs inom EU. Utsläppshandel är ett verktyg för att på ett kostnadseffektivt sätt uppnå fastställda målsättningar. Tillkomsten av handelssystemet illustrerar möjligheterna och nödvändigheten av EU som en aktör i miljöpolitiken. Kristdemokraternas förhoppning är att detta skall vara ett föredöme för ett fördjupat europeiskt samarbete för att lösa de gränsöverskridande miljöproblemen. Genom ett sådant handelssystem kan samhället göra miljöinvesteringar som når uppställda mål till lägsta möjliga kostnad. Även om det finns mycket i övrigt att önska i direktivet så är det ett viktigt steg på vägen mot ett hållbart Europa.

Kristdemokraterna beklagar att ett system med auktionering av utsläppsrätterna inte genomförs. Vidare anser Kristdemokraterna att trafiksektorn bör tas med i den handlande sektorn inför den första åtagandeperioden åren 2008–2012.

I 2002 års klimatproposition beslutades om svenska förberedelser för en tillämpning av Kyotoprotokollets flexibla mekanismer, däribland handel med utsläppsrätter. Förberedelserna omfattar såväl ett nationellt som ett internationellt handelssystem. I propositionen sades att Sverige skall ha ett nationellt system på plats senast år 2005.

Enligt det EU-direktiv som antogs i oktober 2003 skall fördelning av utsläppsrätter göras av varje land med utgångspunkt i ett antal kriterier som anges i direktivet. Fördelningen av utsläppsrätter skall bygga på historiska utsläpp. Varje land skall upprätta en nationell fördelningsplan som sedan skall godkännas av kommissionen. Ett problem vid upprättande av den nationella fördelningsplanen är de osäkerheter som finns i faktaunderlaget. Det är därför nödvändigt att samarbetet mellan berörda myndigheter och branscher förbättras och metoder för att beräkna koldioxidutsläpp förfinas.

Hur handelssystemet kommer att fungera avgörs av den totala tilldelningen av utsläppsrätter inom EU. Den tilldelning som de enskilda medlemsländerna gör måste baseras på landets åtagande enligt EU:s interna bördefördelning av utsläppsminskningar enligt Kyotoprotokollet. Priset på utsläppsrätter kommer att bestämmas av den totala tillgången och efterfrågan inom EU. Sveriges tilldelning har ytterst marginell betydelse för priset på utsläppsrätter och därigenom styrs inte heller utsläppen från den handlande sektorn i Sverige av den svenska tilldelningen av utsläppsrätter. Det är angeläget att det totala antalet utsläppsrätter inom EU varken blir för stort eller för litet. För att en handel skall komma till stånd måste det finnas några som har ett överskott och andra som har ett underskott på utsläppsrätter. Det är viktigt att Sverige följer de andra medlemsländernas tilldelning och aktivt verkar för att det totala antalet utsläppsrätter inom EU blir rimligt.

Kristdemokraterna befarar att den föreslagna tilldelningen av utsläppsrätter till den handlande sektorn är för stor för att Sverige skall kunna uppfylla sina åtaganden enligt bördefördelningen utan att lasta andra sektorer med orimligt höga kostnader. Kristdemokraterna anser också att Sverige bör utnyttja möjligheten att auktionera ut tillåten andel av utsläppsrätterna. Det är inte helt lyckat att tilldelningen av utsläppsrätter baseras på historiska utsläpp, inte minst med tanke på svårigheten att välja relevant referensperiod. Försök bör göras med tilldelning enligt någon form av benchmarkingsystem baserat på bästa tillgängliga teknik. Kristdemokraterna stöder regeringens uppfattning att Sverige bör verka för att fler sektorer inkluderas i handelssystemet så snart som möjligt. Propositionens förslag att införa möjligheter till undantag för vissa anläggningar som omfattas av direktivet är inte en bra lösning. Det är inte heller motiverat att, som propositionen föreslår, införa en ny myndighet för att administrera handelssystemet. För övrigt vill Kristdemokraterna föreslå att koldioxidskatten avskaffas när handelssystemet införs.

2 Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 1

2 Innehållsförteckning 3

3 Förslag till riksdagsbeslut 4

4 Klimatfrågan är ett hot som bör tas på allvar 5

5 Kristdemokratisk klimatpolitik 6

6 Antalet fördelade utsläppsrätter under försöksperioden 2005–2007 7

6.1 Felmarginal 9

6.2 Exkludera torven från handelssystemet 9

7 Principer för fördelning av utsläppsrätter åren 2005–2007 10

7.1 Auktionering 10

7.2 Särskiljande av råvaruutsläpp och bränslerelaterade utsläpp 10

7.3 Benchmarking 10

7.4 Inkludering av fler sektorer i handelssystemet 11

7.4.1 Extra tilldelning vid åtgärder som uppenbart minskar utsläppen i den icke-handlande sektorn 12

7.5 Inga undantag av vissa anläggningar 12

7.6 Utsläppsrätter till nya deltagare 12

8 Organisatoriska frågor 13

9 Övriga frågor 13

9.1 Avskaffa skatten på koldioxid för den handlande sektorn 13

9.2 Kvalitetssäkring av statistiken 14

9.3 Avräkning av fördelningen av utsläppsrätter i förhållande till Sveriges åtagande enligt Kyotoprotokollet 15

3 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den totala tilldelade mängden utsläppsrätter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utsläpp från torv ej skall tas med i handelssystemet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om auktionering av den maximala tillåtna mängden utsläppsrätter.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i det fortsatta arbetet med handelssystemet skall verka för att tilldelning av utsläppsrätter skall ske enligt benchmarking-metoder baserade på bästa tillgängliga teknik.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inkludera fler sektorer i handelssystemet fr.o.m. år 2008.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att överväga om den masugnsbaserade stålindustrin kan ingå i en försöksverksamhet med benchmarking under perioden 2005–2007.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om extra tilldelning vid åtgärder som uppenbart minskar utsläppen i den icke-handlande sektorn.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det inte bör vara möjligt att undanta verksamheter som omfattas av handelssystemet.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utsläppsrätter motsvarande 4 miljoner ton bör avsättas för nytillkomna deltagare.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att de verksamhetsutövare som ansöker om tillstånd efter den 30 september 2004 bör kunna tilldelas utsläppsrätter på grundval av riktmärken för specifika utsläpp eller bästa möjliga teknik.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att någon ny myndighet för administrationen av handelssystemet med utsläppsrätter ej behöver skapas.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om analys av relationen mellan olika styrmedel i klimatpolitiken.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kvalitetssäkring av statistiken.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avräkning av fördelningen av utsläppsrätter i förhållande till Sveriges åtagande enligt Kyotoprotokollet.

4 Klimatfrågan är ett hot som bör tas på allvar

Forskare har konstaterat att det skett en generell global uppvärmning av jorden som blivit särskilt markant de senaste årtiondena. Uppvärmningen har studerats av FN:s klimatpanel IPCC med hjälp av en mängd olika modeller. Dessa har konstaterat att koldioxidhalten (CO2-halten) i atmosfären har ökat med drygt 30 % från den ”förindustriella” perioden och man anser att detta tillsammans med övriga växthusgaser är en stor del av förklaringen till växthuseffekten.

Jordens medeltemperatur har ökat med 0,6 grader under 1900-talet. IPCC beräknar att temperaturen kommer att öka med mellan 1,4 och 5,8 grader fram till år 2100. Klimatförändringar är globala, långsiktiga och sker med en betydande tröghet. Den dag det säkert kan konstateras att en klimatförändring skett, kanske det inte finns någon väg tillbaka. Försiktighetsprincipen måste därför gälla i alla klimatpåverkande sammanhang.

Koldioxid är den mest dominerande växthusgasen och uppstår framför allt vid förbränning av fossila bränslen. Den beräknas bidra till ca 3/4 av växthuseffekten. Viktiga övriga växthusgaser är: metan, dikväveoxid, fluorkarboner, ofullständigt halogenerade fluorkarboner (innehåller klor) och svavelhexafluorid. I den industrialiserade världen är utsläppen mycket stora och allra störst i USA. Koldioxidutsläppen per capita och år är i USA ca 20 ton, i EU nio, i Sverige knappt sju och i Afrika ett ton.

Halten CO2 i atmosfären har ökat från omkring 280 ppm (part per million) före den industriella revolutionen till cirka 360 ppm i dagsläget. Halterna förväntas fortsätta öka de kommande decennierna, främst på grund av ökad global industrialisering. För det nationella miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan har riksdagen fastställt delmålet att CO2-halten stabiliseras på en lägre halt än 550 ppm samt att halterna av övriga växthusgaser inte ökar. Målets uppfyllande avgörs av den globala utvecklingen av koldioxidutsläppen.

Vi i den rika världen har under lång tid baserat vårt välstånd på förbränning av fossila bränslen. De fattiga folken har använt fossila bränslen i betydligt mindre utsträckning och de har därför inte kunnat dra samma nytta av den industriella utveckling som åstadkommit växthuseffekten. Det är däremot troligt att det i första hand är länderna kring ekvatorn som drabbas hårdast av klimatförändringarna, i form av fler och kraftigare orkaner, regn och översvämningar och en kraftigt höjd temperatur. Klimatet blir inte bara varmare utan även mer instabilt. Tropiska sjukdomar, till exempel malaria, bilharzia och gula febern, sprids till helt nya regioner. Beräkningar publicerade av FN:s livsmedelsorgan FAO visar att jordbrukets produktivitet kommer att öka i Nord, men minska i Syd, när jordens medeltemperatur stiger. Det finns även forskare som befarar att växthuseffekten kan leda till att havsströmmar, exempelvis Golfströmmen, kan byta riktning, vilket regionalt skulle kunna leda till ett kallare klimat. Växthuseffekten framstår därför tydligt som en global solidaritetsfråga, där främst USA:s nonchalans riskerar att skapa bitterhet och farliga politiska spänningar.

5 Kristdemokratisk klimatpolitik

Kristdemokraterna betraktar hotet från växthuseffekten med största allvar. Utsläppen av växthusgaser måste minskas till en sådan nivå att vårt klimat inte länge hotas. Detta arbete är globalt, men Sverige skall ta sin del av ansvaret. Det faktum att Kyotoprotokollet ännu inte ratificerats av USA och Ryssland, och därigenom inte kommer att träda i kraft, bör inte utgöra ett hinder för de länder som gjort kvantitativa åtaganden att gå vidare. EU och övriga aktörer som håller fast vid Kyotoprotokollet har nu en möjlighet att demonstrera att det faktiskt går att genomföra ett internationellt samarbete för att lösa även stora globala problem. Samtidigt är det nödvändigt att Sverige och EU fortsätter att vara pådrivande på de länder som ännu inte ratificerat protokollet. Det gäller framför allt USA och Ryssland. Särskilt när det gäller Ryssland bör EU:s möjligheter att påverka vara goda. Om Ryssland ratificerar protokollet uppfylls villkoren för att det skall träda i kraft juridiskt sett. Arbetet med att uppfylla de åtaganden övriga länder gjort enligt Kyotoprotokollet måste dock gå vidare även om Ryssland inte skriver på.

Kristdemokraterna är positiva till en handel med utsläppsrätter. Det är ett intelligent sätt att använda sig av marknadsekonomi för att uppnå ett gott syfte. Minskningen av utsläppen sker där marginalkostnaden är minst. Propositionen räknar med att enbart Sveriges kostnader för Kyotoåtagandets genomförande blir 1–3 miljarder kr lägre om handelsinstrumentet utnyttjas. När utsläppshandeln blir verklighet länkar vi samman vår klimatpolitik på en europeisk arena. Det är bra. En av EU:s huvuduppgifter är att på detta sätt lösa problem som är för stora för att ett enskilt land skall kunna lösa dem på egen hand. I och med att ett handelssystem införs på europeisk nivå behöver Sveriges nationella klimatmål ses över. Detta kommer att ske i kontrollstationen 2004. Det är viktigt att i samband med kontrollstationen göra en grundlig översyn av olika möjliga politiska styrmedel, hur de samverkar och deras konsekvenser för miljö, sysselsättning och välfärd. Kristdemokraterna vill understryka att riksdagen bör ges en framträdande roll i detta arbete.

Kristdemokraterna beklagar den försening som uppstått innan propositionen framställts. Det hade varit önskvärt om propositionen lagts i god tid före FlexMex2-delegationens andra delbetänkande.

Riksdagen har antagit en strategi för hur Sverige skall bidra till att uppfylla klimatmålet. Kristdemokraterna stöder huvuddragen i denna strategi och menar att regeringen bör öka insatserna på följande områden:

• Utfasning av fossilbränslen i energiproduktionen genom effektivisering och besparing av energi samt uppbyggnad av energisystem baserade på förnybar energi. Inhemsk produktion skall stimuleras.

• Utfasning av fossilbränslen i transportsektorn.

• Gynnande av förnybara bränslen till transport- och energisektorn genom långsiktiga skattelättnader.

• Åtgärder för att öka kolbindningen i växtlighet. Studier har visat att det finns odlingsmetoder som ökar jordens mullhalt, varvid kol bindes. Mer forskning behövs på detta område.

• Återvinning av koldioxid och eventuellt lagring av koldioxid under jord eller i gamla olje- och gasfält. Mer forskning behövs också inom detta område.

• Omförhandling av internationella avtal i syfte att införa en miljöbeskattning på flygbränsle.

Klimatstrategin måste utformas så att det skapas realistiska, ekonomiska och miljövänliga alternativ till dagens fossila drivmedel. Det är därför ytterst viktigt att snabbt få fram produktion av förnybara drivmedel, både nationellt och internationellt, som ett alternativ till fossila drivmedel.

Genom Kyotoprotokollet tillåts Sverige öka sina utsläpp med 4 % under åren 2008–2012. Denna pluskvot bör Sverige inte använda sig av, utan vår uppfattning är att de svenska koldioxidutsläppen skall minska med minst 4 % under perioden.

Kristdemokraterna är oroade över att den svenska klimatpolitiken ibland har inslag av orimligheter. Riksdagens majoritet beslutade 1997 att utan miljökonsekvensanalyser eller samhällsekonomiska analyser stänga en av reaktorerna i Barsebäckskraftverket. Därmed ökade årligen koldioxidutsläppen med flera miljoner ton. Utredningen förordar en överordnad konsekvensanalys och koordinering av befintliga och föreslagna styrmedel inom miljöområdet, vilket enligt propositionen skall ske i samband med kontrollstationen 2004. Kristdemokraterna anser att det är viktigt att i ett sådant arbete se över den totala effekten i samtliga styrmedel och göra en samlad bedömning av vilken sammansättning av styrmedel som ger den bästa effekten.

Enligt Naturvårdsverket är klimatmålet Begränsad klimatpåverkan det miljömål som är svårast att uppnå. Därför har Kristdemokraterna i sin budgetmotion för 2004 föreslagit en ökning av stödet till klimatinvesteringar med 60 miljoner kronor. Detta anslag används för stöd till kommuner, landsting och företag som investerar i projekt (t.ex. byggnader, fjärrvärme, trafikåtgärder) som syftar till att minska bidraget till växthuseffekten. Det råder ingen brist på tilltänkta projekt för dessa pengar; de ansökningar som kommit in omfattar sammanlagt 2,8 miljarder. Det är anmärkningsvärt att regeringen inte anvisat några pengar till detta anslag för 2005 och 2006.

6 Antalet fördelade utsläppsrätter under försöksperioden 2005–2007

Frågan om det totala antalet tilldelade utsläppsrätter är mycket svårbedömd. Enligt Chalmers tekniska högskola är utredningens uppskattning av behov i den handlande sektorn med största sannolikhet överskattat. Chalmers hänvisar i stället till den av Energimyndigheten framtagna prognosen för utsläpp från den handlande sektorn. Flera remissinstanser, bl.a. Konjunkturinstitutet och Naturvårdsverket, påpekar att koldioxidutsläppen med den föreslagna tilldelningen måste minska betydligt mer inom andra sektorer för att Sverige skall kunna uppnå det nationella klimatmålet om en minskning av koldioxidutsläppen med 4 procent till 2010 jämfört med 1990 års nivå. Hushållens och transportsektorns utsläppsreduktioner sker idag till en betydligt högre marginalkostnad än vad som är fallet inom industrin och energisektorn. Att förflytta en ännu större andel av utsläppsminskningarna till dessa sektorer är därför inte kostnadseffektivt. Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) har därför föreslagit att målet för koldioxidutsläppen från trafiken revideras så att utsläppen ökar med 10 procent till år 2010 jämfört med 1990 års nivå. Detta talar för att det för den svenska välfärden vore mest rationellt att acceptera måttligt ökade utsläpp från trafiksektorn och minskade utsläpp från den handlande sektorn.

Det är mycket svårt att bedöma hur stora utsläppsminskningar eller ökningar som bör göras inom de olika sektorerna för att ”mixen” skall bli maximalt kostnadseffektiv. Tillförlitligt bedömningsunderlag saknas för att precisera den mängd utsläppsrätter som bör tilldelas den handlande sektorn för att resultatet skall bli samhällsekonomiskt optimalt. Syftet med handelssystemet är just att uppnå kostnadseffektivitet för de åtgärder som genomförs. Men eftersom endast en dryg tredjedel av de svenska utsläppen ingår i den handlande sektorn kommer handelssystemet – åtminstone under försöksperioden – inte att leda till kostnadseffektivitet för samhället som helhet. Enligt utredningen uppgick de svenska utsläppen i den handlande sektorn de senaste åren till omkring 17,5 miljoner ton per år torv oräknat och 18,5 miljoner ton om torv räknas in. Mot bakgrund av det som anförts ovan om kostnader för utsläppsminskningar inom olika sektorer finns det goda skäl att anta att den i propositionen föreslagna tilldelningen på 19–22 miljoner ton möjligen är för hög för att möjliggöra ett kostnadseffektivt uppfyllande av Sveriges nationella klimatmål. På grund av svårigheterna att beräkna det samhällsekonomiskt optimala antalet tilldelade utsläppsrätter kan Kristdemokraterna emellertid inte föreslå någon annan siffra för den totala tilldelningen än vad regeringen föreslår. Kristdemokraterna accepterar därför att den tilldelade mängden utsläppsrätter bör motsvara 19–22 miljoner ton koldioxid. Kristdemokraterna föreslår att av dessa upp till 4 miljoner ton reserveras för nya deltagare.

Konjunkturinstitutet påpekar att farhågan att en mindre tilldelning av utsläppsrätter skulle leda till utflyttning av industrier från Sverige inte följer av ekonomisk teori. En extratilldelning av utsläppsrätter utgör inte i sig någon garanti för att produktionen i de energiintensiva företagen stannar inom landet, eftersom företagen kan sälja rätterna till företag i andra länder. Företagens beslut om produktionens storlek bestäms enligt ekonomisk teori av marginalkostnader och marginalintäkter. Marginalkostnaderna bestäms i detta fall av priset på insatsvaror och priset på utsläppsrätter, och marginalintäkterna av priset på den producerade varan. Tilldelningen av utsläppsrätter påverkar inte dessa marginalkostnader/marginalintäkter, utan utgör endast en förmögenhetsöverföring till företagen i fråga. Extratilldelningen av rätter kommer därmed visserligen att påverka företagens förmögenhet, men behöver inte leda till att produktionen behålls inom Sverige. Konjunkturinstitutet menar att det snarare är så att extratilldelningen av utsläppsrätter utgör ett mycket svagt och trubbigt instrument om syftet är att få företagen att behålla produktion och arbetstillfällen inom landet.

Det är dock viktigt att ta särskild hänsyn till att den handlande sektorn är konkurrensutsatt och att kraven på denna därför måste avvägas mot de krav som ställs på den handlande sektorn i andra länder. I denna motion utgår Kristdemokraterna från att övriga medlemsländer har ambitionen att leva upp till sina åtaganden enligt EU:s interna bördefördelning samt att kommissionen, som skall granska och godkänna ländernas tilldelningar av utsläppsrätter, har samma ambition. För att förutsättningar för handel skall skapas är det naturligtvis nödvändigt att det finns såväl aktörer med överskott som aktörer med underskott av utsläppsrätter i förhållande till deras verkliga utsläpp.

Osäkerheterna är stora när det gäller de verkliga koldioxidutsläppen från olika verksamheter. De officiellt rapporterade svenska koldioxidutsläppen har genom åren justerats och räknats om vid flera tillfällen. Naturvårdsverket arbetar bl.a. genom Svenska miljöemissionsdata (SMED) för att förbättra den svenska utsläppsstatistiken. Utredningen uppskattar att osäkerheten i uppskattningarna för de totala utsläppen av alla växthusgaser för alla samhällssektorer under perioden 1990–2001 ligger omkring ± 20 procent. Osäkerheten i uppskattningarna av koldioxid från den handlande sektorn är också cirka ± 20 procent. Regeringen bör ta hänsyn till detta vid utformandet av den slutliga fördelningen.

6.1 Felmarginal

Kristdemokraterna anser inte att den statistiska osäkerheten i sig skall räknas in i den totala allokeringen av utsläppsrätter. Om andra länder gör likadant missgynnas Sverige eftersom de statistiska osäkerheterna i ett internationellt perspektiv är små. Regeringen bör verka för att en samsyn om detta blir gällande inom EU.

6.2 Exkludera torven från handelssystemet

Kristdemokraterna anser att utsläpp till följd av förbränning av torv ej skall räknas med i handelssystemet, eftersom torv i Sverige för närvarande betraktas som ett biobränsle. Således behövs inte heller några utsläppsrätter för torv. Kristdemokraterna ansluter sig därmed till FlexMex2-utredningen som föreslår att torv ej skall räknas med i handelssystemet. I sammanhanget bör det påpekas att regeringen nyligen presenterade en proposition med innebörden att torv skall räknas som biobränsle vid fördelningen av gröna certifikat för elproduktion. Det är önskvärt med konsekvens och tydlighet i energipolitiken.

7 Principer för fördelning av utsläppsrätter åren 2005–2007

7.1 Auktionering

Kristdemokraterna hade helst velat ha auktionering av utsläppsrätter. Vi beklagar att EU-direktivet inte utgår från ett system med auktionering, vilket vore mest logiskt utifrån principen om att förorenaren betalar (Polluters pay principle, PPP). I det fortsatta arbetet med handelssystemet bör inriktningen vara att utsläppsrätterna fördelas genom auktionering. Enligt direktivet skall minst 95 % av utsläppsrätterna för perioden 2005–2007 fördelas gratis. För perioden 2008–2012 skall minst 90 % av utsläppsrätterna fördelas gratis. Realistiskt sett bör vi räkna med att en övergång till auktionering kommer att ske långsamt och gradvis. Kristdemokraterna föreslår därför att Sverige skall driva på för en så snabb övergång som möjligt och att Sverige under tiden skall tilldela maximal andel av utsläppsrätterna genom auktionering. Därför bör Sverige redan under försöksperioden auktionera ut 5 % av utsläppsrätterna. Närings- och teknikutvecklingsverket (Nutek) föreslår att möjligheterna att auktionera ut utsläppsrätter bör utnyttjas fullt ut.

7.2 Särskiljande av råvaruutsläpp och bränslerelaterade utsläpp

Kristdemokraterna bedömer att propositionens förslag att skilja mellan råvarurelaterade och bränslerelaterade utsläpp är den lösning som i sammanhanget är att föredra framför andra alternativ.

7.3 Benchmarking

Naturvårdsverket anser att man i mycket ringa grad tar hänsyn till early action genom att välja åren 1998–2001 som utgångspunkt. Kristdemokraterna instämmer i Naturvårdsverkets synpunkt att man på sikt bör överväga olika typer av benchmarkingmetoder för fördelningen av utsläppsrätter. Det skulle öka möjligheten betydligt att behandla befintliga och nya anläggningar på ett likartat sätt och öka miljöstyrningen i systemet.

Många företag har genomfört avsevärda förbättringar redan före 1998, som andra företag ännu inte har gjort. Därigenom får de miljömedvetna företag som genomfört tidiga förbättringar ett handikapp i förhållande till de företag som underlåtit att genomföra motsvarande investeringar. De framsynta företagen riskerar alltså att bli stora ekonomiska förlorare när utsläppsrätterna skall fördelas. Kristdemokraterna anser att detta är mycket olyckligt.

För att en modell med tilldelning enligt ett benchmarkingsystem skall bli rättvist måste hela branscher inom EU tillämpa samma modell. Vi vet i dagsläget inte hur andra medlemsländer väljer att tilldela sina utsläppsrätter. Därför skulle det bli problematiskt om Sverige ensidigt använde benchmarking. Kristdemokraterna menar att Sverige nu bör rikta in sig på att benchmarking skall tillämpas från och med år 2008 i hela EU. Däremot föreslår Kristdemokraterna att regeringen överväger om den masugnsbaserade stålindustrin kan ingå i en försöksverksamhet med benchmarking under perioden 2005–2007. Fördelningen till dessa stålverk bör baseras på ett genomsnitt av nuvarande koldioxidutsläpp i sådana verk inom EU. Regeringen kan då vid utarbetandet av fördelningsplanen tilldela utsläppsrätter enligt benchmarkingmodellen för den masugnsbaserade stålindustrin och eventuellt andra branscher där detta är lämpligt med hänsyn till Kyotoprotokollets anda att minska de globala utsläppen. För övriga branscher bör hänsyn kunna tas till utsläppsminskningar som skett redan före 1998. Det viktiga är att hitta en lösning som innebär att företag inom svensk industri som investerat i energieffektiviseringar inte missgynnas.

7.4 Inkludering av fler sektorer i handelssystemet

Kristdemokraterna anser att möjligheten att inkludera trafiksektorn i handelssystemet bör prövas så snart som möjligt. Ju fler sektorer som deltar, desto större möjligheter uppstår att genomföra kostnadseffektiva investeringar. Kristdemokraterna ställer sig i detta avseende bakom utredningen Handla för bättre klimat (SOU 2003:60) och flera av remissinstanserna, bland annat Konjunkturinstitutet. Kristdemokraterna delar härvidlag regeringens bedömning att Sverige bör undersöka förutsättningarna för att vidga handelssystemet till mindre anläggningar, ytterligare branscher och sektorer inför perioden 2008–2012.

För att handelssystemet verkligen skall bli ett kostnadseffektivt styrmedel är det avgörande att en så stor andel som möjligt av de totala utsläppen omfattas av systemet. Sverige bör därför med kraft verka för att samtliga sektorer ingår i handelssystemet från och med år 2008. Även om EU inte skulle kunna enas om att inkludera samtliga sektorer bör Sverige utnyttja den möjlighet direktivet ger att ensidigt ta in även andra sektorer i handelssystemet från år 2008. Detta skulle ge bättre kostnadseffektivitet för de åtgärder som behöver vidtas i Sverige.

Koldioxid ackumuleras i atmosfären. Den totala mängd koldioxid som kommer att finnas i atmosfären när ett långsiktigt hållbart system för energiförsörjning uppnåtts, kommer därför att bero av den totala mängd koldioxid som släppts ut. För att bekämpa växthuseffekten är det därför angeläget att utfasningen av de fossila bränslena sker så snabbt som möjligt, det vill säga att vi så snabbt som möjligt bör minska de utsläpp vi kan minska idag, även om vi inte i nuläget kan ersätta all energi med klimatneutrala energikällor. Med andra ord bör minskningen av samhällets koldioxidutsläpp ske så snabbt som samhället har råd med. Det är därför angeläget att minskningarna sker i de sektorer där de kan göras kostnadseffektivt. Detta talar för att handelssystemet bör omfatta så många aktörer som möjligt.

Särskilt angeläget är det att inkludera transportsektorn (petroleumindustrin), bl.a. för att utsläppen från transporterna ökar snabbt – men framför allt för att kostnaden för att minska utsläppen är betydligt lägre inom industrin än inom transportsektorn. Hushållens och transportsektorns utsläppsreduktioner sker idag till en betydligt högre marginalkostnad än vad som är fallet inom industrin. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv vore det därför kostnadseffektivt att låta trafiksektorn köpa utsläppsrätter från industrisektorn, vilket skulle kunna finansiera större utsläppsminskningar i industrin än vad man kan förvänta sig med den nu föreslagna modellen.

7.4.1 Extra tilldelning vid åtgärder som uppenbart minskar utsläppen i den icke-handlande sektorn

Användning av renare och mer energieffektiva bränslen inom den icke-handlande sektorn kan innebära att koldixidutsläppen inom den handlande sektorn måste öka samtidigt som de totala utsläppen minskar. Vid sådana situationer anser Kristdemokraterna att aktören i den handlande sektorn skall tilldelas utsläppsrätter motsvarande den ökning av utsläppen som han måste göra. Exempel kan vara raffinaderier som ökar sina koldioxidutsläpp för att framställa diesel miljöklass 1. Detta bör gälla så länge transportsektorn och hela uppvärmningssektorn inte ingår i den handlande sektorn.

7.5 Inga undantag av vissa anläggningar

Propositionens förslag vad gäller möjligheten att undanta vissa anläggningar är, enligt Kristdemokraterna, felaktigt. Kristdemokraterna anser att det inte skall gå att undanta verksamheter som egentligen borde omfattas av handelssystemet. FlexMex2-delegationens förslag är att föredra. Regeringens argumentation är bristfällig och förvirrar bara genom att regelsystemet blir splittrat. Det är bättre att ge näringslivet tydliga signaler och enhetliga regler. I propositionen påpekas mycket riktigt att anläggningar som undantas från handelssystemets första period går miste om denna möjlighet att genomföra kostnadseffektiva åtgärder, medan åtgärder likväl måste genomföras. Effektiviteten i direktivet främjas av att så många anläggningar som möjligt ingår i systemet för utsläppshandel.

7.6 Utsläppsrätter till nya deltagare

Kristdemokraterna anser att fördelningen till nya deltagare bör vara upp till 4 miljoner ton. Svensk industri är i en internationell jämförelse miljömedveten och energieffektiv. Det är önskvärt och kanske också troligt att ett höjt internationellt miljömedvetande medför konkurrensfördelar för svensk industri och att industriproduktionen i Sverige ökar till följd av detta. Även om svensk produktion kommer att vara mer energieffektiv kan en produktionsökning komma att medföra att utsläppen i Sverige kan komma att behöva öka räknat i absoluta tal. Ur miljösynpunkt bör produktionen lokaliseras där den är mest effektiv. Det är därför angeläget att det finns goda möjligheter för svensk industri att expandera. I sammanhanget vill Kristdemokraterna påminna om att FlexMex2-utredningen föreslog siffran 4,3 miljoner ton för nya deltagare och konsekvenser av utökad kapacitet i befintliga anläggningar.

Kristdemokraterna är skeptiska till att nya deltagare skall anskaffa sina utsläppsrätter på öppna marknaden. Detta leder till en snedvridning av konkurrensen och kan cementera en olycklig oligopolsituation. Kristdemokraterna anser därför att även de verksamhetsutövare som ansöker om tillstånd efter 30 september 2004 bör kunna tilldelas utsläppsrätter på grundval av riktmärken för specifika utsläpp eller bästa möjliga teknik. Kristdemokraterna instämmer i regeringens bedömning att Sverige bör studera andra medlemsstaters agerande, vilket naturligtvis inte enbart gäller på denna punkt.

8 Organisatoriska frågor

Kristdemokraterna anser att en ny myndighet för administration av handelssystemet är omotiverad i dagsläget. En ny myndighet skulle sannolikt innebära ökad byråkrati och ökade onödiga kostnader för staten. Ansvaret för handelssystemet bör därför läggas på Naturvårdsverket, Energimyndigheten och länsstyrelserna i enlighet med vad som skall gälla under den inledande fasen. Den preliminära modellen bör utvärderas noga innan beslut tas om en eventuell ny myndighet. Regeringen skall återkomma till riksdagen med slutligt förslag till myndighetsstruktur och arbetsfördelning efter utvärderingen av den preliminära modellen.

9 Övriga frågor

9.1 Avskaffa skatten på koldioxid för den handlande sektorn

Kristdemokraterna delar i stort sett regeringens bedömning vad gäller relationen mellan olika styrmedel. Det finns dock anledning att framhålla att det finns vissa risker med att blanda olika styrmedel. Man bör ej onödigtvis använda mer än ett styrmedel per mål.

Handel med utsläppsrätter är ett nytt styrmedel. Vi har inte facit i förväg, men vi har anledning att tro att det kan vara effektivt. Men för att man skall kunna dra några slutsatser och vinna några erfarenheter under den första försöksperioden är det bäst att renodla systemet så långt det är rimligt. Med andra ord bör koldioxidskatten bl.a. av detta skäl tas bort för den handlande sektorn.

FlexMex2-delegationen har under hösten arbetat med frågan om huruvida Sverige bör renodla handelssystemet eller använda både handel och koldioxidskatt för den handlande sektorn. Frågan är vilket alternativ som är mest effektivt för att hantera koldioxidutsläppen och hur vi skall rigga ett system för att handeln skall bli ett strategiskt och förhoppningsvis framgångsrikt instrument i kampen för att hejda och minska utsläppen av växthusgaser.

Enligt Kristdemokraternas mening är analysen i kapitel 9 i HANDLA för att uppnå klimatmål! (SOU 2003:120) tydlig och visar att koldioxidskatten skall avvecklas för de aktörer som ingår i handelssystemet. När det gäller en tänkt finansiering för hur koldioxidskatten skall kunna avvecklas presenteras ett antal olika alternativ i samma kapitel.

När Sverige går vidare med sin klimatpolitik och på ett tydligare sätt än idag länkar samman den i ett europeiskt perspektiv genom det förestående handelssystemet får man inte låta finansieringsfrågan angående koldioxidskattens avveckling bakbinda hela processen. Det är rimligt att överväga ett antal olika skattebaser och fundera på en mix av olika alternativ. Utredningen presenterar härvidlag ett batteri av formellt möjliga förslag som kan tjäna som en god utgångspunkt.

En avveckling av koldioxidskatten på fossila bränslen får inte leda till att de koldioxidneutrala bränslenas konkurrenskraft gentemot fossila bränslen försämrades på något område. Ett eventuellt avvecklande av koldioxidskatten måste därför ledsagas av motsvarade åtgärder för att trygga biobränslenas konkurrenskraft.

Kristdemokraterna ansluter sig till principen om att förorenaren skall betala för sina utsläpp. Det vore därför naturligt att ett avskaffande av koldioxidskatten kompenserades genom att utsläppsrätterna auktionerades ut i stället för delades ut gratis. Det är därför beklagligt att direktivet inte medger att mer än 10 procent av utsläppsrätterna auktioneras ut för den femårsperiod som börjar 1 januari 2008. I avvaktan på resultatet av den övergripande analys som skall ske i samband med kontrollstationen 2004 avstår Kristdemokraterna för närvarande från att föreslå avskaffad koldioxidskatt.

9.2 Kvalitetssäkring av statistiken

Kristdemokraterna delar i stort sett regeringens bedömning vad gäller arbetet med att kvalitetssäkra statistiken. Regeringens bedömning att arbetet ”bör” utvecklas vidare tycks dock vara väl försiktig; Kristdemokraterna anser att arbetet absolut måste utvecklas vidare. De statistiska osäkerheterna skapar avsevärda svårigheter. Det är otillfredsställande att utsläppen för år 1990 hela tiden ges olika utsläppsvärden. Ett fördjupat samarbete mellan de statistikansvariga myndigheterna, Naturvårdsverket, Statens energimyndighet och SCB, skulle kunna förbättra statistiken. Ett nära och förtroendefullt samarbete med branschorganisationer underlättar statistikinsamlandet och är därför önskvärt.

9.3 Avräkning av fördelningen av utsläppsrätter i förhållande till Sveriges åtagande enligt Kyotoprotokollet

Kristdemokraterna anser, i likhet med utredningen, att det är den fördelade mängden utsläppsrätter som skall avräknas mot det nationella mål som skall uppnås för perioden 2008–2012.

När det gäller de två andra flexibla mekanismerna: joint implementation (JI) och clean development mechanisms (CDM) anser Kristdemokraterna att avräkningen mot det svenska klimatmålet bör ske analogt med de villkor som gäller för att tillgodoräkna sig dessa mekanismer enligt Kyotoprotokollet.

Stockholm den 23 januari 2004
Sven Gunnar Persson (kd)
Björn von der Esch (kd)	Johnny Gylling (kd)
Göran Hägglund (kd)	Dan Kihlström (kd)
Lars Gustafsson (kd)	Mikael Oscarsson (kd)