med anledning av prop. 2003/04:149 Avtal mellan Sverige och Danmark om vissa skattefrågor m.m.

Motion 2003/04:Sk41 av Anna Grönlund Krantz m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utvärdering av hela avtalet efter två år.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om komplettering av avtalet vad gäller bemanningsföretag.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en vitbok för att riva hinder för integrationen i Öresundsregionen.

Motivering

Integrationen över Öresund måste underlättas. Om det blir lättare för människor att leva och arbeta var de vill i Öresundsregionen ger det människor möjlighet till ett rikare liv. För vissa innebär det möjligheten till att få ett mer intressant och kanske bättre betalt arbete. För andra innebär det att det blir lättare att flytta ihop med pojk- eller flickvännen. För någon att man hittar ett bättre boende där barnen kan växa upp med en egen trädgård. Integrationen över Öresund bygger på människor som vill skapa sig ett bättre liv. Hindren består av skillnader i de nationella regelsystemen.

Ekonomisk verksamhet är till sin natur expansiv, nyfiken och gränsöverskridande. Men den är också beroende av vilka institutioner och spelregler som sätts upp. Nationsgränser, skattesystem, nationella välfärdssystem och andra regler kan vara effektiva hinder. I den framväxande Öresundsregionen ges flera exempel på hur många gånger rationellt motiverade nationella regleringar skapar hinder för gränsöverskridande ekonomisk aktivitet.

Efter många års fördröjning finns nu ett förslag till skatteavtal mellan Sverige och Danmark. Vi kan redan nu konstatera att bara själva överenskommelsen inneburit en positiv effekt på integrationen. En undersökning gjord av Öresundsbrokonsortiet visar att 50 procent av svenskarna och 48 procent av danskarna tror att skatteavtalet leder till ökad pendling över Öresund. Danskarna tror å andra sidan mer på att avtalet kan leda till att fler väljer att flytta till grannlandet. Man kan också se tendenser till att företag och människor börjat anpassa sig till de nya skattereglerna redan före ikraftträdandet. Detta visar vilken potential för ekonomisk tillväxt, och vilket engagemang för integration och dynamik, som finns i regionen.

Denna initiala, psykologiskt drivna, effekt är naturligtvis mycket välkommen, men det är först när avtalet trätt i kraft som man kan avgöra avtalets effekter fullt ut.

Brister i avtalet

Skatteavtalet är avsett att lösa de problem av skatteteknisk art som uppstår för framför allt arbetstagare och arbetsgivare, men också myndigheter, i samband med arbetspendling över Öresund.

Det nu föreliggande avtalet löser flera viktiga problem, men på ett antal punkter föreligger brister. Det gör att detta avtal endast kan tjäna som en tillfällig lösning i avvaktan på ett mer hållbart system som undanröjer ytterligare hinder för integrationen över Öresund.

En brist är att transfereringarna från Danmark till Sverige går till den svenska staten. De skånska kommunerna får således bara indirekt via det svenska kommunala skatteutjämningssystemet kompensation för sina utgifter. Detta är i längden inte hållbart. Många danskar har de senaste åren flyttat till Sverige. Netto flyttade 1 700 danskar till Skåne förra året, vilket motsvarar 25 % av Skånes folkökning. De som flyttar är till största delen unga hushåll som i Sverige sett en möjlighet till billigt boende samtidigt som man fortsatt jobbar i Köpenhamnsregionen. Mycket tyder på att den utvecklingen fortsätter de kommande åren.

Detta innebär att skatteavtalets utformning om några år kan medföra att skånska kommuner går miste om närmare en miljard kronor i uteblivna intäkter. Därtill skall läggas stora kostnader. Avtalets konstruktion i denna del kan på några års sikt således ge de skånska kommunerna incitament att inte ta emot danskar, vilket i sin tur sänker takten i integrationen.

Avtalet ger vidare anställda möjligheten att ta med sig pensionsförsäkringar från hemlandet, så att arbetsgivarna betalar in till dessa och får göra avdrag mot inkomsten enligt samma regler som tidigare. Rätten att välja pensionsordning i Danmark eller Sverige gäller emellertid enbart dem som redan har arbetat och påbörjat inbetalningarna till ett system. För förstagångsarbetstagaren finns inte denna rätt. Det gör att många skånska ungdomar tvingas ta en dansk pensionsordning när de påbörjar en anställning i Köpenhamn i stället för en svensk. För den som vill tillhöra det svenska systemet är detta en inskränkning i den fria rörligheten på arbetsmarknaden.

I diskussionen om Öresundsregionens framtid har vid olika tillfällen idén förts fram om att gränsgångare själva skall få välja vilket välfärds- och skattesystem de vill tillhöra. Detta skulle lösa den typen av pensionsproblem som beskrivs ovan. Vi menar att detta i sig är en tilltalande idé, men är inte beredda att ta ställning för en sådan lösning förrän konsekvenserna för framför allt den enskilde arbetstagaren noggrant utretts. Därför bör även andra ansträngningar för att lösa problemen vidtas.

En stor brist i skatteavtalet är att det inte tar hänsyn till de särskilda förutsättningar som gäller för bemanningsföretag. De kommer, liksom tidigare, att hindras från att hyra ut arbetskraft över sundet. Vi menar att bemanningsföretagens anställda enbart skall beskattas i det land där de är anställda, dvs. där bemanningsföretaget har sitt kontor. Som det nu är måste de anställda och företaget skatta i två system, betala sociala avgifter till två system, begära jämkning etc., vilket gör att den administrativa tröskeln blir alltför stor och att den fria rörligheten för tjänster kraftigt inskränks. Avtalet måste på denna punkt kompletteras med en överenskommelse som också underlättar för bemanningsföretag. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Utvärdering

Avtalets artikel 6 innehåller en överenskommelse att efter två år utvärdera avtalet. Denna utvärdering skall dock bara avse ordningen för utjämningen, såsom utjämningens nivå och det faktum att utjämningen endast avser primärkommunalskatt och inte den del som tas ut för landstingskommunernas räkning. Hela systemet skall utvärderas först efter fem år och därefter löpande vart femte år eller vid större förändringar av respektive lands skattesystem.

Vi menar att denna ordning tyder på att överenskommelsens huvudsakliga perspektiv fokuserar på vilka effekter avtalet får för respektive lands myndigheter och skattesystem. För att fullt ut ta tillvara på Öresundsregionens potential måste man se problematiken från rakt motsatt håll. Avtalets viktigaste uppgift måste vara att röja undan hinder för dynamik och individers frihet. Därför bör utvärderingen efter de första två åren inte endast röra ordningen för utjämningen utan avtalets hela effekt för integrationen över Öresund. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Ytterligare åtgärder för att riva barriärer

Sverige behöver en mer offensiv tillväxtpolitik. För att fullt ut ta tillvara Sveriges ekonomiska möjligheter måste våra olika regioner få chans att fullt ut ta tillvara sin växtkraft. För södra Sveriges del innebär en ökad integration över Öresund en stor potential för ökad tillväxt. Tydliga tecken på ökad integration finns redan, men djupet, bredden och tempot i integrationen sinkas av krångel och regelverk.

Skatteavtalet är ett steg i rätt riktning. Men det finns mycket kvar att göra för att fullt ut utnyttja växtkraften i södra Sverige och Öresundsregionen. Pendlingskostnaderna borde sänkas ytterligare. Socialförsäkringsreglerna måste ses över. Även reglerna för förmögenhetsskatt och företagsbeskattning måste ses över i ett integrationsperspektiv.

Skånes växtkraft kommer inte att tas tillvara fullt ut om inte ett antal konkreta politiska beslut fattas som röjer hinder för nya idéer, nya entreprenörer och nya kontakter. Vi menar att det finns en bristande metodik i arbetet för Öresundsintegration. Läget i Öresundsintegrationen liknar den situation som gällde för EU:s arbete med den inre marknaden innan man tog fram vitboken och reformerade beslutsfattandet.

En liknande metodik behövs för att påskynda integrationen i Öresundsområdet. Det behövs en vitbok som på punkt efter punkt redovisar vilka beslut som krävs för att riva barriärer i Öresundsregionen och därtill en konkret tidsplan för detta arbete. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Stockholm den 18 maj 2004
Anna Grönlund Krantz (fp)
Gunnar Andrén (fp)	Anne-Marie Ekström (fp)
Christer Nylander (fp)	Torkild Strandberg (fp)
Marie Wahlgren (fp)	Allan Widman (fp)
Ulf Nilsson (fp)	Tina Acketoft (fp)