med anledning av prop. 2003/04:127 Ett stärkt Green Cargo AB för hållbara transportlösningar

Motion 2003/04:N16 av Per Bill m.fl. (m)

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen beslutar att bemyndiga regeringen att under åren 2004–2005 avyttra hela aktieinnehavet i Green Cargo AB eller att avyttra företaget i delar på ett sådant sätt att en god konkurrens på transportmarknaden gynnas, vilket bl.a. innebär att koncentrationen på marknaden för godstransporter på järnväg i Sverige inte får öka.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det statliga ägandet i Green Cargo AB bör avvecklas och inte ersättas med statligt ägande i det eller de förvärvande företagen.

3. Riksdagen avslår regeringens begäran om ett bemyndigande att förvärva aktier eller andra former av andelar i det företag eller den företagsgrupp som förvärvar aktier i Green Cargo AB, att förvärva rättigheter att förvärva aktier eller andra former av andelar i det företag eller den företagsgrupp som förvärvar aktier i Green Cargo AB eller att tillskjuta kapital till Green Cargo AB.

4. Riksdagen begär att regeringen återkommer med ett fullödigt beslutsunderlag till riksdagen om en avyttring av aktieinnehavet i Green Cargo AB skulle underlättas, eller om villkoren för en sådan avyttring skulle bli mer gynnsamma, om regeringen ges ett bemyndigande att förvärva aktier eller andra former av andelar i det företag eller den företagsgrupp som förvärvar aktier i Green Cargo AB, att förvärva rättigheter att förvärva aktier eller andra former av andelar i det företag eller den företagsgrupp som förvärvar aktier i Green Cargo AB eller att tillskjuta kapital till Green Cargo AB.

5. Riksdagen avslår regeringens begäran om ett godkännande av finansiering av åtgärder i Green Cargo AB från det särskilda kontot i Riksgäldskontoret avsett för insatser i av staten hel- eller delägda aktiebolag.

2 Livräddning av statligt företag igen!

Regeringen begär i propositionen (2003/04:127) Ett stärkt Green Cargo AB för hållbara transportlösningar i princip ett carte blanche att göra vad den vill med företaget. Regeringen begär ett bemyndigande att sälja företaget, antingen mot kontant likvid, eller genom betalning i det köpande företagets aktier, att omstrukturera företaget eller att ge bolaget ett kapitaltillskott på ett ospecificerat belopp.

Bakgrunden till propositionen är Green Cargo AB:s svaga ställning. Återigen tvingas regeringen gå till riksdagen och begära att skattemedel skall användas för att rädda ett misskött statligt företag. Listan på tidigare fall kan göras lång. I regeringens proposition 2002/03:86, som biträddes av riksdagens majoritet, begärde regeringen bemyndigande att tilldela SJ AB ett aktieägartillskott på 1 855 miljoner kronor för att rädda företaget från kollaps. Teracom AB fick genom proposition 2002/03:64 ett kapitaltillskott om 500 miljoner kronor. Teracom har dessutom sålt av tillgångar för att täcka förluster i bolaget. Detta har skett genom försäljningen av Teracoms andel i Nordiska Satellitaktiebolaget som efter skatt inbringade 300 miljoner kronor. Dessutom sålde Teracom förlustbolaget Boxer i december 2003 för att det köpande företaget ska kunna utnyttja den ackumulerade förlusten om ca 830 miljoner kronor för att göra ett förlustavdrag. Till en följd av de många turerna och egendomligheterna bakom Teracom är det svårt att få en samlad bild av hur mycket Teracoms affärer kostat skattebetalarna. En försiktig uppskattning är dock att det hittills rör sig om över en miljard kronor. Posten har gjort stora förluster bl.a. till följd av den misslyckade satsningen på Internetportalen Torget och andra IT-satsningar, som inneburit en förlust på ca en miljard kronor, och på det överdimensionerade kontorsnätet. Dessutom har man dolt kostnaderna för dessa felsatsningar, vilket kritiserats av bl.a. Post- och telestyrelsen. Postens misslyckade affärer har hittills inte inneburit att staten tvingats göra ägartillskott. Skattebetalarna får istället betala genom att Posten utnyttjar sitt monopol på brevdistribution, dvs. genom höjt brevporto.

Staten är en dålig ägare. SJ, Posten, Teracom och Green Cargo illustrerar detta med all önskvärd tydlighet. Vi har vid ett flertal tillfällen påtalat att regeringen borde formulera en strategi för en avveckling av det statliga ägandet i en lång rad företag, bland dem Green Cargo. En sådan strategi skulle innebära att den typ av akuta livräddande insatser som regeringens misskötsel av de statliga företagen ger upphov till kunde undvikas.

3 Avveckla statligt ägande av Green Cargo och stärk konkurrensen

Mot bakgrund av vår principiella inställning till statligt ägda företag kan vi självfallet inte invända mot att regeringen bemyndigas att avyttra det statliga innehavet i Green Cargo AB. Vi anser dock att detta ska ske genom en regelrätt försäljning av hela företaget eller av delar av företaget, om inte starka skäl talar för en annan lösning. Vi anser således inte att regeringen ska bemyndigas att förvärva aktier eller andra former av andelar i det företag eller den företagsgrupp som förvärvar aktier i Green Cargo AB, eller att förvärva rättigheter till sådana aktier eller andelar. Vi vill avveckla det statliga ägandet i Green Cargo, inte ersätta det med ett delägande i ett annat företag eller en annan företagsgrupp.

Skulle en avveckling av ägandet i Green Cargo förutsätta, eller underlättas av att staten förvärvar aktier eller andelar i det förvärvande företaget ställer vi oss dock inte avvisande till detta, under förutsättning att sådana aktier eller andelar snarast avyttras. Om ett sådant affärsupplägg blir aktuellt bör dock regeringen återkomma till riksdagen.

Vid avvecklingen av det statliga ägandet är det av stor vikt att konkurrensaspekter beaktas. Avyttringen av Green Cargo får inte medföra minskad konkurrens på transportmarknaden. Eftersom Green Cargo svarar för 80 procent av godstransporterna på järnväg bör man överväga att avyttra företaget i delar för att främja god konkurrens. Det kan vara att föredra, från medborgarnas synpunkt sett, att företaget styckas för att uppnå god konkurrens även om detta skulle leda till en lägre intäkt vid försäljningen, genom att detta kan leda till lägre priser och effektivare transporter.

4 Kapitaltillskott kräver beslutsunderlag

I propositionen föreslås att regeringen bemyndigas att tillskjuta kapital till Green Cargo utan att ge riksdagen ett underlag för att fatta ett sådant beslut. I propositionen finns visserligen en bedömning av företagets investeringsbehov. Det finns dock ingen bedömning av utsikterna att få en rimlig avkastning på dessa investeringar. Det gör att vi dels inte har någon möjlighet att bedöma om ett kapitaltillskott till Green Cargo är en ansvarsfull användning av skattemedel, dels inte kan bedöma om ett sådant kapitaltillskott är i enlighet med den s.k. marknadsekonomiska investerarprincipen varigenom kapitaltillskottet vore förenligt med EU:s statsstödsregler.

Regeringen skriver att man ”gör bedömningen att ett eventuellt tillskjutande av kapital till Green Cargo i kombination med åtgärdsprogram och eventuella strukturella förändringar av de slag som föreslås motsvarar sådana åtgärder som en privat investerare skulle ha kunnat vidta i en liknande situation.” Därmed menar man att den marknadsekonomiska investerarprincipen är uppfylld. Det finns dock ingen indikation om vad denna bedömning grundas på.

Vi vill inte kategoriskt avvisa behovet av ett kapitaltillskott till Green Cargo. För att på bästa sätt tillvarata skattebetalarnas intressen kan det eventuellt krävas att vissa investeringar först görs i företaget, innan en avveckling av statens ägande sker. För att vi ska kunna göra en bedömning av om så är fallet krävs dock att regeringen återkommer till riksdagen med ett beslutsunderlag.

Vi vill dock framhålla att det enligt vår mening är oacceptabelt att ett sådant kapitaltillskott görs genom att andra statliga företag dräneras på sitt kapital genom att medel förs från det särskilda kontot i Riksgälden för insatser i av staten hel- och delägda aktiebolag. Ett eventuellt kapitaltillskott skall ske inom ramen för den normala budgetprocessen.

Vi motsätter oss systemet med att slussa tillgångar mellan olika statliga företag av flera skäl. För det första är det demokratiskt tvivelaktigt. Regeringen menar att den tidigare ordningen, dvs. att riksdagen inom ramen för den ordinarie budgetprocessen beslutar om i vilken utsträckning skattebetalarnas pengar skall användas för kapitaltillskott i statligt hel- och delägda aktiebolag, ”begränsar ägarens handlingsmöjligheter på ett olämpligt sätt”. Det är inte sant. Ägarens, dvs. medborgarnas företrädare, dvs. riksdagen, hade med den ordningen fullständig handlingsfrihet. Däremot begränsades regeringens handlingsfrihet, vilket var avsikten med den tidigare gällande ordningen. Vi anser att det ur demokratisk synvinkel är angeläget att denna ordning återställs.

För det andra riskerar regeringen att skada de företag som tvingas till extra utdelning av kapital. Regeringen har inte redovisat vilket underlag som motiverar de extrautdelningar som genomförts från t.ex. LKAB, Vin&Sprit, Systembolaget, Specialfastigheter, Vattenfall, Vasakronan och Sveaskog. Även om dessa utdelningar är möjliga kan en dränering av kapital från lönsamma statliga företag för att ge stöd till olönsamma företag innebära en ineffektiv användning av statens resurser.

På dessa punkter var även finansutskottets kansli kritiskt när regeringens förslag om det särskilda kontot i Riksgälden lades. Kansliet påpekade också att ”förslaget innebär en ny möjlighet att kringgå utgiftstaket och budgetlagens krav på bruttoredovisning”.

Stockholm den 6 maj 2004
Per Bill (m)
Ulla Löfgren (m)	Anne-Marie Pålsson (m)
Henrik von Sydow (m)	Carl-Axel Roslund (m)
Peter Danielsson (m)	Ola Sundell (m)
Stefan Hagfeldt (m)