med anledning av prop. 2003/04:121 Ny produktsäkerhetslag

Motion 2003/04:L17 av Martin Andreasson m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om produktsäkerhetslagens tillämplighet på offentligt producerade tjänster.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om prövningstillstånd för länsrättsdomar.

Produktsäkerhetslagens tillämplighet på tjänster

Liksom den nuvarande produktsäkerhetslagen föreslås den nya lagstiftningen tillämpas på varor och tjänster som tillhandahålls i näringsverksamhet samt varor som tillhandahålls i offentlig regi. Att tjänster i näringsverksamhet inkluderas i lagen har kritiserats av olika remissinstanser som pekar på svårigheter med att förutse lagens innebörd och att avgränsningen blir svår att förutse. Att utesluta tjänster ur lagstiftningen skulle dock också leda till gränsdragningsproblem.

När regeringen nu väljer att låta tjänster kvarstå i produktsäkerhetslagstiftningen är det dock oacceptabelt att låta lagen enbart omfatta tjänster som tillhandahålls i näringsverksamhet, medan motsvarande tjänster som tillhandahålls i offentlig regi inte täcks in. De konsumentintressen som gör sig gällande vid privat tjänsteproduktion – den enskildes rätt att vara säker på att tjänsten inte tillhandahålls på ett sätt som orsakar skada eller risk för skada – finns på samma sätt vid offentlig tjänsteproduktion. Givetvis finns det olika slags tjänster som inte på ett meningsfullt sätt kan inkluderas i produktsäkerhetslagens tillämpningsområde. Likaså bör lagen inte omfatta exempelvis situationer inom ren myndighetsutövning. I den mån en viss typ av tjänst omfattas av produktsäkerhetslagen ska detta däremot gälla oavsett om den tillhandahålls inom ramen för privat eller offentlig verksamhet.

Regeringen kan inte gömma sig bakom EG-direktivet som ligger till grund för lagförslaget; tvärtom är det så att direktivet inte tar upp tjänster i näringsverksamhet (och följaktligen inte heller tjänster i offentlig regi). Att hänvisa till att produktsäkerhetslagen inte är anpassad till de farosituationer som kan uppstå i offentlig tjänsteproduktion är inte heller ett hållbart argument. Produktsäkerhetslagen innehåller ju enbart allmänna bestämmelser som syftar till att motverka att varor och tjänster orsakar skada på person eller egendom, och denna generella lag kompletteras sedan med speciallagstiftning på ett stort antal områden. Exempel på sådana speciallagar är livsmedelslagen, läkemedelslagen, lagen om medicintekniska produkter, fordonslagen, ellagen, lagen om leksakers säkerhet, strålskyddslagen, förordningen om kosmetiska och hygieniska produkter samt miljöbalkens regler om kemikalier. Det finns inga principiella hinder mot att på motsvarande sätt skapa en samordning mellan produktsäkerhetslagen och annan lagstiftning som i dag reglerar farosituationer i relevanta delar av offentlig tjänsteproduktion.

Folkpartiet liberalerna anser att konsumentperspektivet ska stärkas också inom den offentligt finansierade sektorn och att en översyn måste göras av lagstiftningen för att så långt möjligt ge bl.a. konsumenttjänstlagen, konsumentköplagen och produktsäkerhetslagen en enhetlig och konkurrensneutral tillämpning på de olika sektorerna av ekonomin. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag på hur produktsäkerhetslagen kan utvidgas till att omfatta också olika slags tjänster i offentlig regi.

Prövningstillstånd

Regeringens lagförslag är inte konsekvent uppställt när det gäller möjligheten att överklaga domstolsbeslut till högre instans. Enligt propositionen ska beslut som innebär utdömande av viten och sanktionsavgifter fattas av domstol med länsrätten som första instans. När det gäller utdömande av viten krävs enligt lagen (1985:206) om viten prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten. Vid utdömande av sanktionsavgift anser regeringen däremot inte att det bör finnas krav på prövningstillstånd till kammarrätten (prop. s. 161). Slutligen kan nämnas att en tillsynsmyndighets beslut i andra frågor kan överklagas till länsrätt, medan prövningstillstånd återigen krävs vid överklagande till kammarrätt (prop. s. 148).

En så uppenbar brist på inre systematik i lagförslaget kan inte försvaras. Folkpartiet liberalernas generella inställning är att länsrättsdomar ska vara möjliga att få prövade i två instanser utan prövningstillstånd. Så bör också vara fallet i denna lagstiftning. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med lagförslag på denna punkt.

Stockholm den 31 mars 2004
Martin Andreasson (fp)
Jan Ertsborn (fp)	Mia Franzén (fp)
Ana Maria Narti (fp)	Lars Tysklind (fp)