med anledning av prop. 2002/03:98 Åtgärder för att främja byggande av mindre hyresbostäder och studentbostäder

Motion 2002/03:Bo13 av Nina Lundström m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen avslår proposition 2002/03:98 Åtgärder för att främja byggande av mindre hyresbostäder och studentbostäder.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Fi 2002:11 Utredningen om översyn av reglerna om reducerade mervärdesskatter m.m. påskyndas.

Motivering

I den politiska debatten tenderar människan, bostadskonsumenten, att hamna i skymundan. Folkpartiet liberalerna anser att bostadskonsumentens behov ska stå i fokus.

Vad drömmer den ensamstående föräldern om för bostad, eller singeln som jobbar hårt för att få ihop pengar till den tre månader långa Asienresan, eller paret som i den nya relationen har med sig barn från tidigare relationer – en familj som vissa veckor består av två vuxna och andra veckor av två vuxna med sex barn? Alla dessa kan dessutom tillhöra gruppen ”studenter”. Det måste vara bostadskonsumenternas drömmar, önskemål och krav som påverkar att det byggs och vad som byggs.

Investeringsbidrag eller subventioner sätter helt andra frågor i fokus. Inte minst ska någon annan än bostadskonsumentens efterfrågan bestämma villkoren för vad som ska byggas. Med det nya investeringsstödet vill regeringen öka byggandet av små lägenheter. Men det är snarare lägenheter större än 60–70 kvadratmeter som är en bristvara. Det anser såväl Boverket som SABO, kommunerna och byggindustrin – utifrån människornas efterfrågan.

Mer än 50 % av de kommunala bostadsbolagens lägenheter är ettor och tvåor. I dessa sitter bland andra barnfamiljer och väntar på att få flytta till något rymligare.

Snårskog av regler och villkor kopplade till investeringsbidraget

Investeringsbidraget åtföljs alltid av ett regelverk – en snårskog av regler och villkor – och så även i denna proposition. Det nya investeringsbidraget har även en koppling till befintliga bidrag, vilket försvårar beräkningarna.

Ett stort antal villkor är kopplade till regeringens nya investeringsbidrag. Villkor 1 är att bidraget utgår till byggande i tillväxtregioner med bostadsbrist. En ny rapport från Boverket visar att det är betydligt fler kommuner än tidigare som rapporterar bostadsbrist. Enligt Boverkets prognos råder i dag bostadsbrist i sammanlagt 100 kommuner spridda över hela landet, inte minst kommuner i Storstockholm, Göteborgsregionen och Skåne. Men det räcker ej med bostadsbrist för att kunna söka bidragen. Någon ska definiera ”tillväxtort”. Det råder osäkerhet kring denna definition. En ort kan dessutom bestå av både tillväxtområden och utflyttningsområden.

Villkor 2 är att hyresnivån fastställs till 1 100 kr per kvadratmeter i Stockholm, till 1 000 kr per kvadratmeter i Malmö och till 900 kr per kvadratmeter i övriga landet. Referensobjekt som är grunden för prissättningen anses av många remissinstanser som orealistiska.

Villkor 3 innebär att bostäderna ska förmedlas genom kommunal bostadsförmedling eller i samarbete med kommunen.

Villkor 4 är att man kan få ersättning för lägenheter på upp till 70 kvadratmeter men bidraget utgår endast för 60 av nämnda 70 kvadratmeter.

Villkor 5 är att om en aktör i en kommun fått det ena bidraget kan andra aktörer ej söka det andra.

Villkor 6 avser att byggandet ska uppnå kraven på hållbar utveckling. Det finns krav på en miljöplan. Men bland annat Boverket säger att det i dag inte finns metoder för att fastställa dessa krav.

Villkor 7 är att förmedlingen av dessa bostäder ska riktas till hemlösa och till dem med bostadssociala problem. Dessutom ska segregation motverkas.

Villkor 8 är att byggandet ska gynna social utveckling.

Villkor 9 är att det ska ske en kostnadsanalys baserad på livscykelbedömning för att ge en helhetssyn på långsiktiga kostnader och miljöpåverkan.

Villkor 10 gäller återkrav. Om man ej fortsätter att uppfylla kraven får man betala” tillbaka pengarna.

Man kan därmed definiera minst 10 villkor. Många av dem är det i dag svårt, eller omöjligt, att följa upp på grund av att det saknas metoder och kompetens för detta. Det här medger regeringen på ett flertal ställen i propositionen och hänvisar till att ytterligare utredningar får i uppgift att belysa frågeställningarna och återkomma med förslag.

Propositionen kan uppfattas som en ny bostadspolitisk inriktning – ett steg mot socialt kategoriboende, så kallat social housing. Bostadspolitiken – hyresrätterna – blir då selektivt inriktad på särskilda bostäder för särskilda grupper med små inkomster.

Remissinstanserna har haft många synpunkter, företrädesvis negativa:

• Bidraget, baserat på det föreslagna momsunderlaget, anses driva upp produktionskostnaderna och dessutom leda till betydande ökningar av de administrativa kostnaderna för både företag och myndigheter.

• Hyresrätten är en hotad upplåtelseform. Det hade varit naturligt att i en sådan situation göra en analys av huvudorsakerna innan man föreslår åtgärder.

• Det föreslagna underlaget medför betydande komplikationer rent administrativt. De administrerande myndigheterna ställs inför motsvarande problem. Ingen av dem torde ha de resurser och den kompetens som krävs för att bedöma lämnade uppgifter. Risken för rättsosäkerhet ökar.

• Regeringen uppvisar, när det gäller denna typ av reglering, en ryckighet som är anmärkningsvärd och som är direkt kontraproduktiv om man vill få till stånd önskvärd nyproduktion av hyresbostäder. Det är inte många år sedan bidragsunderlaget ändrades med motiveringen att stödet till mindre lägenheter var för stort. Stödet till små lägenheter minskades, och stödet till större lägenheter ökades. Man hade lika lite underlag för en sådan förändring som för den förändring som nu ska göras men i motsatt riktning. Den nu föreslagna regleringen är dessutom mer kategorisk och dramatisk än tidigare.

Andra åtgärder behövs för ökat bostadsbyggande

Vi i Folkpartiet liberalerna tror på andra åtgärder än de som presenteras av regeringen och dess stödpartier Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Ett ökat bostadsbyggande förutsätter långsiktiga och goda spelregler samt sänkta skatter, inte fler kortsiktiga, snåriga och snävt riktade bidrag.

Folkpartiets uppfattning är att det inte är ett nytt bidrag med en omfattande snårig ”tiopunktsvillkorslista” som kommer att lösa de omfattande problemen med en bostadsmarknad i kris.

Det måste sättas press på prissättningen av byggandet. Ofta nämns produktionskostnaden, men vi ser det viktigt att föra en diskussion om prissättningen. Hans Lind menar i ESO-rapporten Bostadsbyggandets hinderbana att all erfarenhet tyder på att delar av subventioner hamnar i fel fickor, eftersom priserna tenderar att öka ytterligare.

1. Planprocessen måste revideras. Det tar ju fyra–sex år innan ett flerbostadshus blir inflyttningsfärdigt.

2. Byggkonkurrensen måste bli bättre, och Konkurrensverket måste få mer resurser.

3. Hyressättningen måste reformeras.

4. Uthyrning av studentrum ska vara skattefri.

5. Billiga studentlägenheter bör kunna byggas industriellt.

6. Det behövs långsiktiga spelregler.

7. Vi föreslår tredimensionell fastighetsbildning och ägarlägenheter.

8. Det behövs mer forskning.

9. Fastighetsskatten måste sänkas eller avvecklas. En generell översyn av mervärdesskattesatserna är nödvändig.

Generell översyn av mervärdesskatten

Folkpartiet liberalernas ståndpunkt är att mervärdesskatten inte ska användas i konsumtions- eller produktionsstimulerande syften utan vara så generell som möjligt. De många undantag från normalskattesatsen som införts under senare år urholkar skattebasen och har lett till snedvridningar i konsumtion och produktion. Dessutom styrs människors konsumtion efter statsmakternas politiska prioriteringar. Undantagen från normalskattesatsen uppgår nu till en sådan omfattning att den skulle kunna sänkas till 20–21 % om inte alla undantag funnes. Vi vill därför betona vikten av att den av riksdagen initierade översynen av reglerna om reducerade mervärdesskattesatser m.m. snarast genomförs så att vägen mot en enhetlig moms ånyo kan inledas, vilket i sig skulle innebära en generell sänkning av mervärdesskatten på boendet.

Konsumenterna fattar i dag mängder av beslut om sin egen konsumtion och de viktiga valen i livet. Sverige behöver en bostadspolitik där människornas – bostadskonsumenternas – önskemål styr vad som byggs.

Folkpartiet liberalerna yrkar, med hänvisning till det anförda, avslag på propositionen samt att regeringen återkommer med översyn av reglerna om reducerade mervärdesskattesatser snarast i syfte att vägen mot en enhetlig mervärdesskatt kan inledas för att uppnå en generell sänkning av mervärdesskatten på boendet.

Elanders Gotab, Stockholm 2003

Stockholm den 1 april 2003
Nina Lundström (fp)
Lars Tysklind (fp)	Gunnar Andrén (fp)
Yvonne Ångström (fp)	Solveig Hellquist (fp)
Allan Widman (fp)