med anledning av prop. 2002/03:80 Ny sambolag

Motion 2002/03:L18 av Jan Ertsborn m.fl. (fp)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
Följdmotion
Motionsgrund
Proposition 2002/03:80
Tilldelat
Lagutskottet

Händelser

Inlämning
2003-04-03
Bordläggning
2003-04-04
Hänvisning
2003-04-08

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utredning av ett anmälningsförfarande i sambolagen.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om motordrivna fortskaffningsmedel i samboegendomen.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om domstols behörighet och skyldighet i fråga om kvarboenderätten att pröva om bostad skall ingå i bodelning eller ej.

  4. Riksdagen beslutar att 1 kap. 8 § föräldrabalken skall ges följande lydelse: ”Har befruktning av moderns ägg utförts utanför hennes kropp med samtycke av hennes make eller sambo av motsatt kön och är det med hänsyn till samtliga omständigheter sannolikt att barnet har avlats genom befruktningen, skall vid tillämpningen av 2–5 §§ den som har lämnat samtycket anses som barnets fader. Detsamma skall gälla när befruktning utanför en kvinnas kropp har skett av ett ägg som kommer från en annan kvinna”.

  5. Riksdagen beslutar att 3 kap. 7 § fjärde stycket ärvdabalken skall ges följande lydelse: ”Vad som föreskrivs i denna balk om sambor gäller sådana samboförhållanden där sambolagen är tillämplig”.

  6. Riksdagen beslutar att 12 kap. 1 § 4 fjärde stycket jordabalken skall ges följande lydelse: ”Vad som föreskrivs i detta kapitel om sambor gäller sådana samboförhållanden där sambolagen är tillämplig”.

  1. Riksdagen beslutar att 3 a § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt skall ges följande lydelse: ”Vad som i denna lag föreskrivs om sambor gäller sådana samboförhållanden där sambolagen är tillämplig”.

  2. Riksdagen beslutar att 3 § lagen (1988:711) om befruktning utanför kroppen ges följande lydelse: ”Ett befruktat ägg får föras in i en kvinnas kropp endast om kvinnan är gift eller sambo med någon av motsatt kön och maken eller sambon skriftligen samtyckt till detta. Om ägget inte är kvinnans eget skall ägget ha befruktats av makens eller sambons spermier”.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förändring av språkbruket i förordningen (1985:728) om krigsplaceringspremie för flygförare i flygvapnet, förordningen (1988:244) om grupplivförsäkring för deltagare i arbetsmarknadsutbildning m.fl., förordningen (1988:245) om grupplivförsäkring för doktorander, förordningen (1990:1361) om lån till hemutrustning för flyktingar och vissa andra utlänningar, förordningen (1995:239) om förmåner till totalförsvarspliktiga och förordningen (1997:909) om handläggning av ärenden om statliga tjänstepensionsförmåner.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en informationskampanj om sambolagen.

Anmälningsförfarande

När 1987 års sambolagstiftning antogs av riksdagen avvisade Folkpartiet liberalerna en lagreglering av det föreslagna slaget främst av tre skäl.

För det första menade vi att det var angeläget att det inte utformades så utförliga regler för sambor att man åstadkom ett äktenskapsliknande system av lägre dignitet. Det framträdande draget i äktenskapet och partnerskapet är att de bygger på en frivillig överenskommelse mellan två personer om att ett visst regelsystem ska tillämpas på deras samlevnad. För det andra motsatte vi oss därför också förslag till sambolag för att det gjorde att det inte skulle finnas en samlevnadsform där de sammanlevande i stort sett själva skulle kunna reglera dem emellan vad som skulle gälla i deras förhållande. Genom sambolagen föreslogs ett regelsystem där parterna inte skulle veta när reglerna skulle börja gälla dem och som i alla delar inte gick att avtala bort. För det tredje menade vi att sambolagen, vars regelsystem är underlägset äktenskapsbalkens och partnerskapslagens när det gäller att tillhandahålla lösningar på juridiska problem och att skydda en svagare part, riskerade att ge människor som sammanbor utan att ingå äktenskap eller partnerskap en falsk trygghetskänsla.

I allt väsentligt kvarstår dessa invändningar. Emellertid är det dock ingen lösning att nu avskaffa sambolagen, eftersom människor har anpassat sig efter lagens existens. I stället bör det övervägas på vilket sätt som sambolagstiftningen kan fortsätta att förändras för att minimera de nackdelar som finns.

Att sambolagen blir tillämplig på alla sambopar utan något särskilt anmälningsförfarande har motiverats med behovet av att skydda den svagare parten i ett samboförhållande. Det kan dock ifrågasättas om denna konstruktion är bästa sättet att värna den svagare parten. Det är vidare principiellt tveksamt att en tämligen omfattande familjerättslig lagstiftning blir tillämplig på par utan att de själva har avsett detta eller ens känner till saken i förväg.

Frågan om ett anmälningsförfarande i sambolagen berördes högst flyktigt av den parlamentariska samboendekommittén, vars arbete ligger till grund för den aktuella propositionen. Vi anser att tiden nu är mogen för en närmare prövning av hur ett anmälningsförfarande skulle kunna utformas och vilka för- och nackdelar som skulle vara förenade med en sådan förändring. För en sådan prövning talar också att flera andra länder, såsom Belgien och Frankrike, på senare år infört sambolagsliknande lagstiftningar med anmälningskrav. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Motorfordon

Regeringen skriver i avsnitt 6 att den avser att fortsatt bereda frågan om att utvidga samboegendomen till att gälla även gemensamt motordrivet fortskaffningsmedel, dvs. bil, motorbåt, snöskoter osv. Vi anser inte att någon sådan utvidgning bör ske. Av skäl som redovisas ovan är det viktigt att sambolagstiftningen förblir ett grundskydd för den svagare parten i ett samboförhållande och inte gradvis utvidgas till att gälla en allt större del av parternas egendom.

Vad gäller motordrivna fortskaffningsmedel är det ofta inte lika självklart som när det gäller bostad och bohag att ägodelarna är införskaffade för gemensamt bruk i det vardagliga hushållet. Det kan bli svårt även för parterna själva att förutse om sambolagen är tillämplig på egendomen, till exempel om ena parten köper en bil för att ta sig till och från sin arbetsplats och bilen sedan gradvis används alltmer i hushållet.

Regeringen pekar själv vidare på att det i många fall skulle vara till den svagare partens nackdel om fortskaffningsmedel ingick i samboegendomen. Det är ju inte ovanligt att ena parten i ett samboförhållande använder en tjänstebil och den andra parten köper en bil för sina behov. I flertalet fall torde inkomstförhållandena mellan samborna i dessa fall vara sådana att det skulle vara till nackdel för den sambo som tjänar minst att låta hushållets bil ingå i samboegendomen.

Det finns således inte skäl att fortsatt utreda frågan om motordrivna fortskaffningsmedel i samboegendomen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Kvarboenderätten

Enligt 28 § första stycket i förslaget till ny sambolag skall domstolen i fråga om en bostad som skall ingå i bodelning på ansökan av en sambo bestämma vem av samborna som skall ha rätt att bo kvar i bostaden till dess att bodelning gjorts. Enligt 28 § andra stycket i förslaget som framläggs i prop. 2002/03:70 Ytterligare åtgärder för att motverka våld i nära relationer, införs nu en länge efterlängtad möjlighet till interimistiska beslut om kvarboenderätten. Folkpartiet välkomnar detta tillägg, som stärker den svagare parten, särskilt vid fall av våld i nära relationer. Rätten till kvarboende – såväl interimistiskt som definitivt – blir dock illusorisk om inte bestämmelserna kompletteras med en uttrycklig behörighet och skyldighet för domstolen att pröva om bostaden skall ingå i bodelningen eller ej.

I ett aktuellt hovrättsfall från Hovrätten för Västra Sverige, där målet överklagats till Högsta domstolen och där frågan om prövningstillstånd ännu inte har avgjorts, har domstolen hävdat att en förutsättning för prövningen av kvarboenderätten är att det står klart att bostaden verkligen skall ingå i bodelningen, antingen genom att parterna är överens om det eller genom att frågan har lösts i ett lagakraftvunnet avgörande. En sådan ordning vore fullkomligt otillfredsställande, eftersom den rycker undan själva grunden för den svagare partens rätt till kvarboende vid konfliktfyllda separationer. Regeringen bör därför skyndsamt återkomma med lagförslag som tydliggör att domstolen är behörig och har skyldighet att pröva om bostad skall ingå i bodelningen eller ej i ett ärende om kvarboenderätt. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Könsneutrala bestämmelser om sambor

Folkpartiet hälsar med tillfredsställelse att regeringen nu slutligen tagit fram ett förslag om könsneutral sambolag. Lagen om homosexuella sambor var principiellt viktig eftersom den innebar att samkönade par för första gången erkändes inom familjerätten, men lagens konstruktion har medfört att diskriminering av samkönade par har kvarstått på ett stort antal ställen i lagstiftningen. Det är nu dags att utmönstra lagen om homosexuella sambor och att införa en ny, jämlik lagstiftning för alla sambor oavsett sexuell läggning.

Desto mer förvånande är det därför att regeringen avstår från att lägga fram förslag till följdändringar i övrig lagstiftning för att även andra bestämmelser där sambor nämns ska bli könsneutrala till sin utformning. Visserligen innebär portalparagrafen i förslaget till ny sambolag att alla övriga lagrum som är tillämpliga på sambor av olika kön också ska avse sambor av samma kön, bortsett från vissa uttryckligen nämnda undantag. Den juridiska innebörden av diskriminerande bestämmelser förändras alltså, däremot inte själva ordalydelsen. Det är stötande att regeringen inte tar tillfället i akt att förändra de lagrum som använder ett språkbruk som är uttryckligen diskriminerande mot sambor av samma kön, och regeringens underlåtenhet kommer också att försvåra en korrekt tillämpning av dessa lagrum.

Det är angeläget att lagarna är icke-diskriminerande inte bara till sin innebörd, utan också till sin ordalydelse. Regeringen kan knappast skylla på att frågan inte har blivit tillräckligt utredd, eftersom Samboendekommittén presenterade färdiga förslag till förändringar av samtliga lagar och förordningar som innebar en omotiverad särbehandling av samkönade sambopar.

I avsnitt 10 skriver regeringen att det skulle fördröja ikraftträdandet av den nya sambolagen att ändra alla de enskilda författningar som berörs. Vi beklagar att regeringen under de nära fyra år som gått sedan Samboendekommitténs förslag presenterades inte ansett sig ha haft möjlighet att kopiera över dess förslag till följdlagstiftning med tillhörande författningskommentarer till propositionen, och vi lägger därför nu själva fram förslagen i denna motion. Några ändringar av författningarnas materiella innehåll är inte avsedda.

Regeringen bör vidare få i uppdrag att snarast genomföra motsvarande ändringar i de förordningar som använder ett öppet diskriminerande språkbruk, såsom förordningen (1985:728) om krigsplaceringspremie för flygförare i flygvapnet, förordningen (1988:244) om grupplivförsäkring för deltagare i arbetsmarknadsutbildning m.fl., förordningen (1988:245) om grupplivförsäkring för doktorander, förordningen (1990:1361) om lån till hemutrustning för flyktingar och vissa andra utlänningar, förordningen (1995:239) om förmåner till totalförsvarspliktiga och förordningen (1997:909) om handläggning av ärenden om statliga tjänstepensionsförmåner. Eftersom dessa förordningar har utretts av samboendekommittén är det fullt rimligt att även förändringarna på förordningsnivå träder i kraft den 1 juli 2003. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Informationskampanj om sambolagen

Som framgår av Samboendekommitténs utredning finns det hos allmänheten en stor brist på kunskap om sambolagstiftningen. Detta är oroväckande dels eftersom det försvårar för parterna att ta vara på sina rättigheter i ett samboförhållande, dels invaggar många sambopar i en falsk trygghet. Många tror exempelvis att sambor inte behöver skriva testamente för att ärva varandra, och när upptäckten om lagens innebörd väl görs är det ofta för sent. Det bör också beaktas att alltfler väljer samboskapet som samlevnadsform under en allt större del av livet.

I propositionen tycks regeringen ta alltför lätt på informationsbehovet till den breda allmänheten. Även om förändringarna genom reformen blir störst för sambor av samma kön är det angeläget att informationen riktar sig till en bred publik, både sambor av samma kön och sambor av olika kön. Sambolagsreformen är ett utmärkt tillfälle att påminna allmänheten om sambolagens utformning i stort och inte minst om vad som inte ingår i sambolagen, såsom arvsrätt. Utöver de kanaler som nämns i propositionen bör också kommunerna, försäkringskassorna, Apoteket AB samt olika frivilligorganisationer vara lämpliga samarbetspartner i en sådan informationssatsning. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Elanders Gotab, Stockholm 2003

Stockholm den 2 april 2003

Jan Ertsborn (fp)

Martin Andreasson (fp)

Mia Franzén (fp)

Lars Tysklind (fp)

Ana Maria Narti (fp)


Yrkanden (10)

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utredning av ett anmälningsförfarande i sambolagen.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om motordrivna fortskaffningsmedel i samboegendomen.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om domstols behörighet och skyldighet i fråga om kvarboenderätten att pröva om bostad skall ingå i bodelning eller ej.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  4. Riksdagen beslutar att 1 kap. 8 § föräldrabalken skall ges följande lydelse: "Har befruktning av moderns ägg utförts utanför hennes kropp med samtycke av hennes make eller sambo av motsatt kön och är det med hänsyn till samtliga omständigheter sannolikt att barnet har avlats genom befruktningen, skall vid tillämpningen av 2-5 §§ den som har lämnat samtycket anses som barnets fader. Detsamma skall gälla när befruktning utanför en kvinnas kropp har skett av ett ägg som kommer från en annan kvinna".
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Delvis bifall
    Kammarens beslut
    Delvis bifall
  5. Riksdagen beslutar att 3 kap. 7 § fjärde stycket ärvdabalken skall ges följande lydelse: "Vad som föreskrivs i denna balk om sambor gäller sådana samboförhållanden där sambolagen är tillämplig".
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Delvis bifall
    Kammarens beslut
    Delvis bifall
  6. Riksdagen beslutar att 12 kap. 1 § fjärde stycket jordabalken skall ges följande lydelse: "Vad som föreskrivs i detta kapitel om sambor gäller sådana samboförhållanden där sambolagen är tillämplig".
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Delvis bifall
    Kammarens beslut
    Delvis bifall
  7. Riksdagen beslutar att 3 a § (1941:416) om arvskatt och gåvoskatt skall ges följande lydelse: "Vad som i denna lag föreskrivs om sambor gäller sådana samboförhållanden där sambolagen är tillämplig".
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Delvis bifall
    Kammarens beslut
    Delvis bifall
  8. Riksdagen beslutar att 3 § lagen (1988:711) om befruktning utanför kroppen ges följande lydelse: "Ett befruktat ägg får föras in i en kvinnas kropp endast om kvinnan är gift eller sambo med någon av motsatt kön och maken eller sambon skriftligen samtyckt till detta. Om ägget inte är kvinnans eget skall ägget ha befruktats av makens eller sambons spermier".
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Delvis bifall
    Kammarens beslut
    Delvis bifall
  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förändring av språkbruket i förordningen (1985:728) om krigsplaceringspremie för flygförare i flygvapnet, förordningen (1988:244) om grupplivförsäkring för deltagare i arbetsmarknadsutbildning m.fl. förordningen (1988:245) om grupplivförsäkring för doktorander, förordningen (1990:1361) om lån till hemutrustning för flyktingar och vissa andra utlänningar, förordningen (1995:239) om förmåner till totalförvarspliktiga och förordningen (1997:909) om handläggning av ärenden om statliga tjänstepensionsförmåner.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Delvis bifall
    Kammarens beslut
    Delvis bifall
  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en informationskampanj om sambolagen.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.