med anledning av prop. 2002/03:54 Tillsyn och sanktioner på miljörättens område

Motion 2002/03:MJ18 av Jan Andersson m.fl. (c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att införa en ”förseningsavgift” i stället för miljösanktionsavgift för triviala förseelser.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om ändringar av systemet med miljösanktionsavgifter så att avgifterna tar hänsyn till företagens storlek, graden av miljöfara samt uppsåt.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att avkriminalisera underrättelse- och uppgiftsskyldighet då det inte finns någon risk för människors hälsa eller miljön.

Motivering

I proposition 2003/03:54 lämnas förslag på ändringar i miljöbalken. Ändringarna syftar till att tillsynsmyndigheten kan återkalla en överlåtelse av tillsynen inom miljöbalken, då en kommun ändrar sin nämndorganisation så att den strider mot 3 kap. 5 § andra stycket kommunallagen. Ändringarna innebär också en ny paragraf i miljöbalken som förtydligar innehållet i en tillståndsdom när det gäller verksamheter med förbränning av farligt avfall. Centerpartiet ställer sig bakom alla dessa ändringsförslag.

I propositionen föreslås också ändringar i miljöbalken som innebär att minimibeloppet för miljösanktionsavgift sänks till 1 000 kr samt att en åtalsprövningsregel införs. Det är bra om än otillräckliga förslag. Bakgrunden är att Miljöbalkskommittén lade fram förslagen i sitt delbetänkande ”Miljöbalken under utveckling”. Regeringen hade inte efterfrågat eller prioriterat att få fram förenklingsförslag av denna typ extra snabbt, utan det var helt enkelt en bonus från kommittén. Det är därför viktigt att riksdagen ger en tydlig signal om att man behöver gå längre i förenklingen och utvecklingen av miljöbalken och på så sätt stöder det arbete Miljöbalkskommittén håller på med.

Inriktningen på en förenkling och utveckling av miljöbalken bör vara att balken ska beakta både näringslivs- och miljöintressen. Ekologi och ekonomi måste förenas på ett sunt sätt i strävan mot en hållbar utveckling. Syftet måste vara att uppnå miljöbalkens övergripande mål och att alla olika aktörer, såväl tillsynsmyndigheter som verksamhetsutövare, skall känna en delaktighet i detta.

I dagsläget är många regler i miljöbalken utformade så att de inte bidrar till en bred delaktighet för att uppnå de övergripande målen i miljöbalken. Ett typexempel är att tillsynsmyndigheter har till uppgift att döma ut såväl miljösanktionsavgift som att anmäla till åklagare om en verksamhetsutövare kommit för sent med exempelvis en miljörapport. Det spelar ingen roll om denna överträdelse mot administrativa krav i miljöbalken inte innebär någon fara för människors hälsa eller miljön. Enligt miljöbalken ska det lika fullt betraktas som ett miljöbrott.

När företag och privatpersoner inte ser miljölagstiftningen som ett medel för att skydda miljön och blir ”stämplade som miljöbrottslingar” för bagatellartade överträdelser är risken uppenbar att deras miljöengagemang falnar. Då motverkar miljöbalken faktiskt sina egna syften.

I propositionen föreslås att den lägsta nivån på miljösanktionsavgiften ska sänkas från dagens 5 000 kronor till 1 000 kronor. Dessutom föreslås en åtalsprövningsregel som innebär att man kommer ifrån en del av den dubbelbestraffning som dagens system med miljösanktionsavgift och anmälningsskyldighet innebär. Förslagen är ett led i att relatera miljölagstiftningen till överträdelsens allvar och miljöeffekt och välkomnas därför av Centerpartiet. Regeringens förslag innehåller emellertid alltför lite av förtydliganden och förenklingar och är således inte tillräckligt långtgående för att förenkla för företagarna i Sverige att bedriva sin verksamhet på ett sätt som både är ekonomiskt och ekologiskt hållbart.

För att åstadkomma delaktighet i att uppnå miljöbalkens övergripande mål, är det angeläget att företagaren ska kunna vända sig till tillståndsmyndigheten för att få bra råd och service utan att riskera påföljder. Miljöbalken bör främja samarbete, inte utgöra ett hinder. Det är därför rimligt att till exempel jämställa en sent inkommen miljörapport med en sent inkommen deklaration. Centerpartiet anser att det i miljöbalken bör införas en förseningsavgift, som ersätter miljösanktionsavgiften för triviala förseelser. Detta bör ges regeringen till känna.

Att ersätta miljösanktionsavgifter med förseningsavgifter handlar i mångt och mycket om att förändra attityden gentemot verksamhetsutövare. Miljöbalken måste kunna fungera som ett verktyg för att hjälpa och leda rätt istället för att stämpla ut miljöbrottslingar. För att åstadkomma detta behöver hela systemet med miljösanktionsavgifter ses över. En stor del av miljösanktionsavgifterna inriktar sig på att komma åt standardöverträdelser. Med standardöverträdelser menas sådana som är enkla att uppdaga, oavsett om företagaren har haft ett uppsåt eller om det funnits fara för människors hälsa eller miljön. Sanktionsavgifterna är i de flesta fall fasta och anpassas alltså inte till företagens omsättning eller storlek. Centerpartiet anser att systemet med miljösanktionssavgifter behöver förändras så att avgifterna tar hänsyn till företagens storlek, graden av miljöfara samt uppsåt. Detta bör ges regeringen till känna.

Den åtalsprövningsregel som föreslås i propositionen är ett steg i rätt riktning, men det räcker inte. Bagatellartade överträdelser kommer fortfarande att vara kriminella i lagens mening. Miljöbalkskommittén uttalade i sitt delbetänkande ”Miljöbalken under utveckling” att avkriminalisering av vissa överträdelser gentemot miljöbalken ”skulle kunna bidra både till ett bättre tillsynsklimat och till att spara tillsynsmyndigheternas resurser”. Centerpartiet anser därför att överträdelser som inte innebär någon skada för människors hälsa eller miljön, exempelvis sent inkomna miljörapporter eller köldmedierapporter, helt bör avkriminaliseras. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 27 mars 2003
Jan Andersson (c)
Roger Karlsson (c)	Eskil Erlandsson (c)
Margareta Andersson (c)	Birgitta Carlsson (c)
Kenneth Johansson (c)	Birgitta Sellén (c)
Sofia Larsen (c)