med anledning av prop. 2001/02:91 Nationell narkotikahandlingsplan

Motion 2001/02:So33 av Jeppe Johnsson (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fortbildning av skolpersonal i drogkunskap.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbildning av föräldrar i drogkunskap.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att reglerna då det gäller omyndigas möjlighet att lösa ut receptbelagda mediciner på apotek bör ses över.

Kampen mot narkotikan

Kampen mot narkotikan måste utkämpas och vinnas för varje ny ungdomsgeneration och för varje ny föräldrageneration. Kampen mot narkotikan får inte avstanna.

70-talet: Att knarka var osnyggt, sköttes undanskymt och förknippades med ofräscha missbrukare. Drogandet var inte socialt accepterat.

Nu: Narkotika förknippas med fest. De nya drogerna kallas ”partydroger” och finns till försäljning på Internet eller går att beställa genom ett SMS-meddelande. Nyrekrytering via kompisgäng. I dag är det för många ungdomar enklare och billigare att få tag i narkotika än alkohol. Man erbjuds ett litet piller eller t.o.m. en papperslapp. Kompisen som kommer med erbjudandet utlovar att man slipper baksmälla. Nyrekryteringen sker i dag bland grupper som aldrig kommer i kontakt med sociala myndigheter. Ecstasy, amfetamin, hasch men även LSD blir allt vanligare.

”Festens” baksida – smutsiga knarkarkvartar, förnedring, prostitution, kriminalitet, ångest och död – är det få som tänker på då missbruket inleds. Narkotikan, särskilt de preparat som nu blivit populära, förgiftar snabbt sina unga brukare och i den nedåtgående spiral som följer ryms mycket av vårt lands största mänskliga elände. Narkotikan är en ”demokratisk drog”, den drabbar oavsett status och samhällsklass. I dag tar knarket sex liv i veckan. Dödsfallen i samband med narkotikamissbruk har mer än fördubblats sedan 1995.

Undersökning i årskurs 9

Skolundersökningen i årskurs 9 visar att det under 1970-talets inledande år var en relativt stor andel av eleverna som någon gång prövat narkotika (ca 14 procent). Andelen sjönk därefter och omfattade runt åtta procent t.o.m. 1982. Därefter sjönk den ytterligare och kom att uppgå till mellan tre och fyra procent under 1990-talets början. Sedan dess har andelen skolelever som prövat narkotika mer än fördubblats. År 2000 svarade tio procent av pojkarna och åtta procent av flickorna att de prövat narkotika.

Mönstringsundersökningen

Utvecklingen bland mönstrande 18-åringar är förhållandevis likartad den bland skoleleverna. År 1999 visade denna undersökning att vi åter var uppe i de höga siffror som redovisades under 1970-talets början.

Tidig upptäckt

Kampen mot narkotikan måste föras på alla fronter. Viktigast är att så få ungdomar som möjligt testar narkotika. Därefter kommer att de som börjar upptäcks så tidigt som möjligt, helst innan de hunnit utveckla ett beroende. Samhället får inte ”sitta och vänta” tills de hamnar i fängelse eller ligger på gatan. Går det så illa måste det naturligtvis finnas möjlighet till drogavvänjning och rehabilitering, men skall vi framgångsrikt lyckas hejda det ökande narkotikamissbruket måste vi börja i rätt ände.

Skolans drogundervisning

Det är hög tid att vi flyttar fram positionerna i kampen mot narkotikan. Vår viktigaste uppgift är att hindra våra unga att pröva. Drogundervisningen i skolan måste därför fortgå oförtrutet och bli bättre. Detta kräver att lärarna får en ständig fortbildning, så att de kan vara spjutspetsar i kampen. Alla lärare måste ha färsk kunskap om det som händer på drogfronten. Varje vuxen i skolan måste känna igen symptom och signaler på att en elev börjat använda droger. Vi vuxna måste slå larm då vi misstänker att någon är ute på fel väg. Ju tidigare ett begynnande missbruk upptäcks, desto större är förutsättningarna att komma tillrätta med problemet. Varje skolenhet bör ha en plan med återkommande fortbildning i drogkunskap.

Droginformation till föräldrarna

Även föräldrar har i de flesta fall alltför bristfälliga kunskaper om narkotika, dess symptom och verkningar. Möjligheten att på ett tidigt stadium upptäcka att ett barn använder narkotika är störst om föräldrarna har tillräckliga kunskaper. Enligt min uppfattning bör regeringen skyndsamt ta initiativ till att förbättra informationen till föräldrar om narkotika, missbrukets symptom och verkningar. Ett sätt är att barnens lärare fortlöpande informerar föräldrarna om den aktuella drogsituationen och vilka symptom som droganvändning ger. Detta kan ske inom ramen för ordinarie föräldramöten, utvecklingssamtal och genom Hem och Skola-föreningar.

Receptbelagda läkemedel

Omyndiga får inte köpa öl i en Konsum- eller ICA-butik, samma gäller för cigaretter. Förbudet gäller även i de fall den underårige har intyg med sig från målsman.

Däremot finns inget hinder för en person som är omyndig att hämta ut receptbelagda läkemedel på apotek åt någon annan. Visserligen sker, i vissa fall, kontroll av budets identitet då det gäller narkotiska preparat, vissa smärtstillande medel, anabola steroider samt tillväxthormon, men detta är inte tillräckligt för att komma åt missbruk.

Nuvarande praxis innebär alltså att det är fullt möjligt för en underårig att få ut narkotiska läkemedel som Rohypnol, på andras eller förfalskade recept. Detta är inte bra och dagens rutiner bör ses över.

Avslutning

Föräldrar, politiker, skola, ja, hela samhället måste engagera si g mot det enda rätta målet: ”Ett narkotikafritt samhälle”. De narkotikaliberala krafterna har fått allt större utrymme i debatten. Detta bidrar till att skapa osäkerhet hos både föräldrar och andra vuxna i barnens närhet. Dagens föräldrar har dessutom vuxit upp under en tid då narkotikan visade ett annat ansikte än i dag. Vi ser tydligt effekterna: ett kraftigt ökande narkotikabruk bland våra unga.

Stockholm den 6 februari 2002

Jeppe Johnsson (m)