med anledning av prop. 2001/02:74 Yttrandefrihetsgrundlagen och Internet

Motion 2001/02:K54 av Per Lager m.fl. (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen i första hand tillsätter en utredning i syfte att fullständigt och förutsättningslöst utreda behoven av förändringar på tryck- och yttrandefrihetsrättens område.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen i andra hand inrättar en stående beredning med uppgift att följa den mediala och tekniska utvecklingen samt utreda och lämna förslag till lösningar på tryck- och yttrandefrihetens område.

Tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsförordningens tillgänglighet

Tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen utgör delar av det fundament varpå vår demokrati vilar. I tider då vi anser oss ha anledning att hysa oro över det demokratiska deltagandet och säger oss vilja öka skyddet och förståelsen för de medborgerliga och mänskliga rättigheterna är det en oundgänglig nödvändighet att medborgarna kan förstå och hysa förtroende för våra grundlagar. De demokratiska principerna och grundlagarnas utformning måste vara tillgängliga för envar. Nuvarande utformning av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen kan på grund av sin lagtekniska komplexitet, sin terminologi och sin teknikberoende utgångspunkt inte med bästa vilja i världen sägas uppfylla önskvärda krav på läsbarhets- och läsförståelseindex.

Miljöpartiet är av den meningen att regelverkens nuvarande svårtillgänglighet riskerar att underminera de principer de skall skydda. Förtroende för demokratin och rättsstaten förutsätter att grundlagarna kan förstås och därigenom utgöra ett incitament och en ram för aktivt demokratisk deltagande. Vidare förutsätter ett förtroende att allmänheten kan relatera grundlagarna till verkligheten, så som den uppfattas. Blir skillnaden för stor kan grundlagarna komma att uppfattas såsom föråldrade. Grundlagarna bör vara i fas med samhällsutvecklingen, särskilt med hänsyn till den snabba mediala och tekniska utvecklingen. Dessutom medför tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagens tekniska komplexitet och stundom inkonsekventa regler sinsemellan givetvis svårigheter att tolka och tillämpa regelverket. Tolknings- och tillämpningsaspekten är inte något som endast angår våra rättsvårdande myndigheter samt övriga myndigheter i sin myndighetsutövning. Är vår målsättning att skapa förutsättningar för en levande demokrati där samtliga medborgare känner sig delaktiga i samhället och välkomna och kapabla att uttrycka sina åsikter på den demokratiska arenan, bör tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen vara begripliga för gemene man. Vi bör söka åstadkomma begripliga grundlagar som möjliggör inte bara en fri åsiktsbildning och en aktiv samhällsdebatt i olika frågor, utan också att grundlagarnas fri- och rättigheter, dess i lag stadgade begränsningar och missbruk av tryck- och yttrandefriheten är föremål för diskussion.

Grundlagsskydd för kommunikation med hjälp av elektromagnetiska vågor, så kallade webbsidor m.m.

I propositionen föreslås ändringar i 1 kap 9 § yttrandefrihetsgrundlagen som medför att grundlagsskyddet enligt databasregeln utvidgas till ytterligare massmedieföretag. Utvidgningen avser så kallade traditionella massmedieföretag, vilka uppräknas i lagrummet. Andra aktörers verksamhet (den verksamhet som avses i regeln) faller därmed utanför yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområde, varför de saknar grundlagsskydd. Dessa aktörer kan emellertid genom att ansöka om och beviljas utgivningsbevis kunna erhålla ett ”frivilligt” grundlagsskydd. Utgivningsbevisen syftar till att säkerställa att de nödvändiga uppgifter som yttrandefrihetsgrundlagens ansvarsregler uppställer föreligger. Uppgifter som inte enbart behövs för att via ansvarsreglerna beivra missbruk av yttrandefriheten, utan även för att poängtera att yttrandefriheten (och tryckfriheten) förutsätter ansvar och respekt för allas medborgerliga och mänskliga rättigheter. Kravet på utgivningsbevis ter sig inte som en inskränkning i sig i yttrandefriheten, eftersom t.ex. krav på utgivningsbevis gäller även för periodiska skrifter enligt tryckfrihetsförordningen. Samma krav gäller sålunda för båda aktörerna. Det är dock inte konsekvent om andra så kallade traditionella massmedieföretag erhåller grundlagsskydd utan att det för dem idag föreligger någon form av krav på utgivningsbevis eller liknande baserat på ansökan och prövning. Krävs utgivningsbevis för somliga aktörer för att de skall erhålla grundlagsskydd, bör detta krav gälla alla aktörer. Dessutom får inte lämnas utrymme för brister i de uppgifter ansvarsreglerna förutsätter.

Prövningsmyndighet för utgivningsbevis och överklagandeförfarandet

Avseende kravet på utgivningsbevis, vilket erhålles efter ansökan och prövning, finner Miljöpartiet att den nuvarande ordningen är otillfredsställande. Frågor om utgivningsbevis för periodisk tidskrift prövas av Patent- och registreringsverket. Slutliga beslut av Patent- och registreringsverket i ärenden om utgivningsbevis får överklagas till Patentbesvärsrätten. Patentbesvärsrättens slutliga beslut får överklagas till Regeringsrätten. Prövningstillstånd krävs för överklagande till Regeringsrätten.

Utgivningsbevis för verksamhet enligt 1 kap 9 § andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen (det frivilliga grundlagsskyddet) utfärdas av Radio- och TV-verket efter ansökan och prövning. Beslut av Radio- och TV-verket får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Utgivningsbevis enligt tryckfrihetsförordningen och utgivningsbevis enligt yttrandefrihetsgrundlagen skall sålunda prövas av olika myndigheter, med risk för att dessa utvecklar olika praxis och synsätt. Dessutom ter det sig föga samhällsekonomiskt försvarbart att två myndigheter skall bygga upp likartad kompetens med mera. Rimligtvis bör prövningen för att garantera enhetlig praxis, myndighetskompetens och kostnadsminimering göras av en och samma myndighet. Än allvarligare är skillnaden i överklaganderätten, vilken inte bara kan medföra den beskrivna problematiken, utan dessutom medför att den som söker utgivningsbevis enligt yttrandefrihetsgrundlagen måste erhålla prövningstillstånd redan på kammarrättsnivå, medan den som söker utgivningsbevis enligt tryckfrihetsförordningen inte behöver prövningstillstånd förrän i Regeringsrätten.

Slutsats

Ovanstående visar på tydliga brister i systematik och terminologi på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området. Brister som regeringens proposition inte åtgärdar. Snarare kan förslagen ytterligare tynga redan komplexa och svårtillgängliga regelverk.

Miljöpartiet föreslår i första hand att en utredning tillsätts för en total översyn av det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området. I utredningsuppdraget skall ingå att ta ställning till och lämna förslag till en grundlag som reglerar tryck- och yttrandefrihetsområdet i syfte att uppnå en grundlagsreglering av området som svarar mot den föreliggande mediala och tekniska utvecklingen samt utvecklingen på det mediala och tekniska området.

Utredningens analys skall utgå ifrån problem och behov relaterat till den faktiska mediala och tekniska situationen och utvecklingen. Utredningen skall sålunda inte såsom i förevarande fall endast tvinga in ”nya företeelser” genom detaljregleringar i existerande regelverk. Dessutom skall tillgänglighetsaspekten beaktas i såväl systematik som terminologi.

I andra hand föreslår Miljöpartiet att regeringen inte endast överväger, utan faktiskt inrättar, en stående beredning med uppgift att följa den mediala och tekniska utvecklingen på yttrandefrihetsområdet. En sådan uppföljning bör då givetvis även omfatta utvecklingen på tryckfrihetens område.

Stockholm den 18 januari 2002
Per Lager (mp)
Kia Andreasson (mp)	Mikael Johansson (mp)
Marianne Samuelsson (mp)	Barbro Feltzing (mp)
Ewa Larsson (mp)