med anledning av prop. 2001/02:183 Ändringar i lagen om vägtrafikregister

Motion 2001/02:T76 av Göte Wahlström och Lena Sandlin-Hedman (s)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en tolkning av EG-direktivet för två- och trehjuliga motorfordon så att det inte försvårar motorentusiasternas verksamhet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att även fortsättningsvis behålla nationella regler för amatörbyggda och ombyggda motorfordon.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för möjligheter till försäljning av ombyggda och amatörbyggda fordon på EU-nivå.

Motivering

Den svenska traditionen med att själv bygga och bygga om bilar och motorcyklar har varit ett stort fritidsintresse för många ända sedan början på 1950-talet. Den amatörbyggda fordonsparken överstiger idag 1 000 fordon, och varje nytt år tillkommer 50–70 st. Det finns över 100 000 bilar och motorcyklar med entusiastförsäkring och tiotusentals i objektskick.

På samma sätt som den händige med liten plånbok själv kan bygga eller renovera sina drömmars hus (men inom reglerna för el, VVS osv.) så kan motorentusiasten förverkliga sina visioner (men inom trafik- och miljölagarna). Vi anser att denna möjlighet till eget skapande är viktig att vidmakthålla utan hinder av regler, som är menade att underlätta storskalig industriproduktion.

Glädjande nog har regeringen i sin proposition 2001/02:183, Ändringar i lagen om vägtrafikregister, föreslagit att provkörningsverksamheten inför en registreringsbesiktning skall förenklas. Det var en snabb återkoppling på det tillkännagivande som en enhällig riksdag gav regeringen tillkänna vid behandlingen av trafikutskottets betänkande TU13.

Problem kvarstår dock vad gäller tolkningen av direktivet om typgodkännande av två- och trehjuliga fordon (92/61/EEG) som färdigställdes genom direktivet (97/24/EG). Vägverket och Svensk Bilprovning tolkar på sitt sätt, motororganisationerna gör en helt annan bedömning. Direktivet skall införas från och med den 17 juni 2003 och kan, med en snäv tolkning, äventyra möjligheterna för amatörbyggarna att modifiera sina fordon. Efter detta datum tillåts inga andra fordon än de som uppfyller de gemensamma kraven, såvida de inte omfattas av undantag. I sin förlängning innebär det att man inte ens t.ex. får anpassa sitthöjden på en mc till förarens längd genom förflyttning av fotstöd, ändra styre eller byta till fjädrar med annan längd. Ingen förändring får ske även om dessa förändringar inte alls påverkar trafiksäkerheten negativt, utan istället medför att fordonet kan framföras på ett bekvämare och i många fall säkrare sätt.

Dessa bestämmelser verkar helt orimliga för den svenske motorcyklisten som gillar att sitta i garaget och skruva på sitt fordon, som skaffar delar och tillbehör för att förbättra komforten eller helt enkelt vill göra ändringar, som sänkning, för att kunna framföra motorcykeln. Sverige behöver därför en vid tolkning av EG-direktivet.

Sverige har idag nationella regler som möjliggör amatörbyggnad och ombyggnad av motorfordon. Det är angeläget att dessa regler finns kvar med ett nationellt typgodkännande även efter det att EG-direktivet är infört. På så sätt kan motorentusiasterna fortsätta med sin verksamhet. Detta i sin tur kan dock medföra att ett ombyggt fordon inte kommer att kunna försäljas till andra medlemsländer utan stora svårigheter. Även om den svenska traditionen att själv bygga om bilar och motorcyklar mest handlar om att den händige själv kan förverkliga tanken på ett egenhändigt tillverkat fordon, är försäljning ett sätt att sprida sina idéer vidare till andra intresserade.

Regeringen bör därför inom EU verka för att ombyggda fordon som är godkända i ett EU-land ska kunna säljas även i andra länder då de uppfyller kraven på trafiksäkerhet och miljöhänsyn.

Stockholm den 13 juni 2002
Göte Wahlström (s)	Lena Sandlin-Hedman (s)