med anledning av prop. 1999/2000:98 Förnyad arbetsmarknadspolitik för delaktighet och tillväxt

Motion 1999/2000:A19 av Elver Jonsson m.fl. (fp)

Inledning - se människan i arbetsmarknadspolitiken

Arbetsmarknadspolitikens grundsyfte är att förstärka de arbetslösas
ställning på arbetsmarknaden så de skaffar sig jobb så snart som möjligt
efter det att arbetslösheten inletts. Det är därför viktigt att det finns en
effektiv arbetsmarknadspolitik i landet. Viktigt är dock att påpeka att
arbetsmarknadspolitiken aldrig ensam skapar nya arbetstillfällen eller
garanterar att folk får jobb. Det är därför som vi i Folkpartiet talat om
arbetsmarknadspolitikens tre ben. Dessa ben består förutom av den
aktiva arbetsmarknadspolitiken av en näringslivspolitik för fler jobb
genom företagande samt en ekonomisk politik för sunda och sanerade
statsfinanser. Dessa tre ben måste finnas samtidigt för att vi skall kunna
nå full sysselsättning i landet. Tyvärr har regeringens politik under flera
år präglats av brist på åtgärder för fler jobb genom företagande.

Folkpartiet anser att arbetsmarknadspolitiken måste ta sin utgångspunkt i
ett underifrånperspektiv där den enskilde individen står i centrum. Olika
typer av åtgärder bör utformas ifrån ett sådant perspektiv. Som liberaler
anser vi att det är den enskilda människan som i största möjliga mån skall ha
rätten och makten till beslut över sin vardag. Detta gäller även i arbets-
marknadspolitiken. Ett alltför centralistiskt beslutsfattande och planering
uppifrån är det som allra minst gagnar en god arbetsmarknadspolitik. Vi kan
gärna kalla detta "den djupa arbetsmarknadspolitiken" som bygger på en
tilltro till individen.

God konjunktur kräver en annan arbetsmarknads-
politik för fler i jobb

Den svenska konjunkturen befinner sig idag i ett förhållandevis gott läge.
Den öppna arbetslösheten har sjunkit och många har fått riktiga jobb. Det
borde ändå kunna vara ännu mycket bättre. Regeringen pekar i
propositionen på att antalet sysselsatta fortfarande är ca 440 000 färre än
för tio år sedan. Antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder är
också betydligt fler är för ett decennium sedan. Dessa siffror är viktiga
att ha med sig när man hävdar att vi är på väg mot full sysselsättning och
en situation med brist på arbetskraft. Speciellt är detta viktigt mot
bakgrund av att långtidsutredningen pekar på att vi i Sverige om tio år
kan få en situation där arbetskraftsinvandring krävs. Då är det viktigt att
vi först ser till att öka den egna sysselsättningen med de personer som
inte idag står till arbetsmarknadens förfogande men som borde göra det.
Arbetsmarknaden måste helt enkelt breddas genom att fler kommer i
arbete. Risken är annars stor att vi får flaskhalsar och ökad regional
obalans på dagens arbetsmarknad. En annan fara döljer sig i dagens
siffror: faran att en stor del av de mycket långvarigt arbetslösa faller ännu
längre bort från ett aktivt liv och blir definitivt låsta i passivitet och
isolering.

Det goda konjunkturläget gör det dock nödvändigt att lägga om arbets-
marknadspolitiken i en riktning som ser till att de arbetslösa kan komma ut i
riktiga jobb så snabbt som möjligt. Härvidlag är det då viktigt att se till att
vad som görs är utbildningsinsatser så att arbetskraftens kompetens kan höjas
istället för att passiva åtgärder vidtas som syftar till att få den enskilde
arbetslöse att kvalificera sig för en ny a-kasseperiod.

Det är bra i propositionen att regeringen har ambitionen att förenkla regel-
systemet, begränsa åtgärdsfloran och öka de arbetssökandes egen aktivitet.

Statligt ansvar men lokala beslut

Folkpartiet vill med kraft hävda att arbetsmarknadspolitiken är och
förblir en statlig angelägenhet. Det får aldrig bli så att kommunen är den
som har huvudansvaret för arbetsmarknadspolitiken. Vi ser med oro på
att det finns kommuner runt om i landet som bygger upp en allt större
arbetsmarknadsförvaltning. Risk finns för att kommunal
arbetsmarknadspolitik tränger ut riktiga kommunala jobb. Vi återkommer
till denna fråga när vi diskuterar förslaget om aktivitetsgaranti: hur denna
åtgärd utformas är avgörande om vi ska undvika
undanträngningseffekter.

Vi är dock positiva till en långtgående decentralisering inom AMS till den
lokala arbetsförmedlingen. En större andel av besluten bör fattas där och mer
av de ekonomiska medlen bör lokaliseras till lokal nivå. Det får aldrig bli så
att lokala flexibla arbetsmarknadsåtgärder stoppas av centrala direktiv.

Uppmuntra individens och den lokala gruppens inflytande över
åtgärdernas utformning

Lokala arbetsmarknadsprojekt måste uppmuntras och stödjas. Dessa
behöver inte vara begränsade till sådana som arbetsförmedlingen eller
AMU driver. Vi ser gärna att arbetsförmedlingen köper kurser och
utbildningar från privata entreprenörer och då gärna från sådana som
provar nya grepp för att få folk i arbete eller starta eget. Ett lyckat
exempel på detta är Nyföretagarnas hus i Nacka.

Andra framgångsrika exempel går att finna i initiativ startade av olika
invandrargrupper - afrikanska projektgrupperna Simba och "Framtidens
företagare", IntegrationsCentrum för Kvinnor i Göteborg, Stiftelsen Kun-
skapsforum, Internationella Företagarföreningen i Sverige - IFS.

Det är också dags att närmare analysera effektiviteten i förmedlings-
verksamheten. När Internet, bemanningsföretag och personliga kontakter
spelar allt större roll i rekryteringsprocesserna, förändras också den
offentligt
finansierade arbetsförmedlingens karaktär och inriktning: det blir alltmer
viktigt att här bilda och ständigt vidareutveckla kontaktnät med företag och
branscher, att på djupet utveckla vardagssamtalet med arbetsgivare och
personalansvariga på allt fler arbetsplatser.

Arbetets goda värde

Att ha ett arbete är inte bara av betydelse för individens personliga
ekonomi. För de flesta människor innebär värdet i att ha ett jobb också
att man har en uppgift som andra efterfrågar och att man har tillgång till
det sociala umgänge som arbetsplatsen utgör. Att gå arbetslös en längre
period och inte kunna umgås med arbetskamrater är negativt för
individen ur både ett socialt och ekonomiskt perspektiv. Arbetet och den
egna inkomsten är av avgörande betydelse för alla utsatta gruppers
integration i samhällslivet. Kvinnofrigörelsen började när kvinnorna fick
träda ut på arbetsmarknaden och skaffa sig en egen inkomst, vilken gav
en ekonomisk grund för självständiga beslut över det egna livet. På
samma sätt för invandrarna: de kan inte få makt över sina egna liv så
länge som arbetslösheten drabbar dem i mycket större omfattning än
majoritetsbefolkningen. Extra viktigt är det sociala värdet av ett jobb för
de arbetshandikappade. Deras ställning är alltid utsatt och det är bl.a.
därför Folkpartiet har förordat extra satsningar på lönebidrag och
anställningar inom Samhall AB.

Åtgärder för en bredare arbetsmarknad

Folkpartiet har under flera år föreslagit åtgärder för att arbetsmarknaden
skall kunna bli bredare. Det är åtgärder som syftar till att stimulera
tjänstesektorn men också mer generella åtgärder för fler jobb genom
företag. Förslagen finns utförligt beskrivna i Folkpartiets
riksdagsmotioner på respektive områden och vi tar endast upp
huvuddragen i denna motion.

Satsa på tjänstejobb!

Vi kan med stor besvikelse konstatera att regeringen efter flera år och
diverse uttalanden i rätt riktning inte är villig att satsa på en politik som
stimulerar fram fler jobb i tjänstesektorn. Industrisektorn, som länge har
varit ryggraden i svenskt näringsliv, kommer inte att ensam kunna skapa
tillräckligt med nya jobb framöver. Ekonomiskt har denna sektor
visserligen en avgörande betydelse för landets ekonomi, men den
rationaliseringstakt som krävs för bevarad konkurrenskraft gör att inte
ens en mycket god tillväxt räcker för att inom industrisektorn skapa det
stora antal nya arbeten som behövs.

Ska arbetslösheten förmås sjunka och stanna kvar på en låg nivå behöver
sysselsättningen alltså öka markant. Framför allt är det tjänste- och service-
sektorn som måste stå för ökningen av antalet jobb. Folkpartiet har därför
under de senaste åren lagt fram förslag till hur man kan stimulera jobb inom
tjänstesektorn, både den del som riktar sig till industri, byggsektorn etc. och
den del som riktar sig till hushållen.

En sådan utveckling ställer höga och delvis nya krav på arbetsmarknads-
politiken. Den skall underlätta för såväl små som större och nya företag att
snabbt rekrytera arbetskraft. Den skall hjälpa arbetssökande att hitta nya
vägar till jobb, eller till kompetenshöjning, och underlätta rörlighet på
arbetsmarknaden. De många nya former av "kontrakt" eller "anställningar"
som växer fram ställer krav på förnyelse av både arbetsförmedlingarna och
åtgärdsarsenalen men också en flexiblare arbetsrätt.

Övriga åtgärder för att skapa fler jobb genom företag

Den bästa förutsättningen för att skapa fler jobb i Sverige är att politiken
läggs om i en riktning som skapar fler jobb genom företag. Folkpartiet
har en hel rad förslag för att förbättra för företagen och företagsamheten.
Det handlar främst om sänkta skatter på arbete och att för
företagsamheten skadliga skatter såsom t ex dubbelbeskattningen tas
bort.

Det är dock viktigt att peka på att det inte är enbart en gynnsammare
beskattning som medverkar till fler jobb. Det måste också bli mindre
krångligt att starta och driva företag. Befintlig basindustrin får inte drabbas
av pålagor så att dess överlevnad äventyras. Folkpartiet har lagt fram ett s.k.
startpaket som på ett tydligt sätt visar hur mycket enklare det kan göras för
att starta och driva företag. Sammantaget har Folkpartiet föreslagit följande:

- Småföretagardelegationens förslag genomförs i sin helhet

- Riskkapitalförsörjningen förbättras bland annat genom slopad dubbel-
beskattning

- Möjligheterna för kvinnor och invandrare att kunna få tillgång till risk-
kapital måste förbättras

- Krånglet minskar bland annat genom att en förenklad självdeklaration för
företagare införs, reglerna för F-skatten förenklas och en ny förenklings-
kommission tillsätts - med hög politisk prioritet

- Arbetsmarknadslagarna anpassas efter småföretagens behov, med bland
annat ändrade turordningsregler och förlängd möjlighet till provanställning

- Trygghetssystemen anpassas efter småföretagarens villkor

- De direkta företagsstöden minskar och etableringshinder undanröjs

- Flertalet kommunala bolag bör avvecklas

- Förmögenhetsskatten bör slopas på sikt

Arbetsförmedlingens uppgift

Den allra viktigaste uppgiften för arbetsförmedlingen är den s.k. match-
ningen. Med detta menas att förmedla arbete till arbetslösa och
arbetskraft till arbetsgivarna på ett snabbt och rationellt sätt.

I varje proposition som berör arbetsmarknadspolitiken har det närmast
blivit en tradition att regeringen föreslår medel till tillfälliga personal-
förstärkningar på arbetsförmedlingarna. Denna proposition är inget undantag.
Det föreslås återigen att 700 miljoner kronor skall få användas till tillfälliga
personalförstärkningar på arbetsförmedlingarna under år 2001. Folkpartiet
har tidigare sagt nej till dessa förstärkningar med motiveringen att inga
ordentliga analyser görs för hur medlen används och att det är angeläget att
minska byråkratin inom Arbetsmarknadsverket. Vi vidhåller denna
inställning bortsett från att vi accepterar de 100 miljoner kronor som avsätts
speciellt för att kunna bidra till invandrarnas integration i arbetslivet. Vi
vill
också understryka att arbetslösa invandrare i mycket större utsträckning än
hittills själva behöver få tillgång till dessa resurser för att kunna planera
och
genomföra egna aktivitetsprogram och projekt som syftar till att öppna vägen
in i yrkeslivet.

Den statliga arbetsförmedlingens roll i det nya informationssamhället bör
dessutom ses över. En majoritet av de arbetssökande hittar sina jobb genom
Internet eller telefonservice. Vi föreslår att regeringen ges i uppdrag att se
över arbetsförmedlingens organisation så att den passar ett modernt flexibelt
informationssamhälle.

I detta sammanhang vill vi också passa på att uppmärksamma de privata
arbetsförmedlingarna och deras betydelse. Lagen om privata arbets-
förmedlingar tillkom under den borgerliga regeringstiden, trots starkt
motstånd från Socialdemokraterna. Efter en trög start visar det sig nu allt mer
att det tillkommit en lång rad av privata arbetsförmedlingar och personal-
uthyrningsfirmor. Speciellt är det förmedlingar som specialiserat sig på ett
visst yrkesområde som skapats, fristående små eller medelstora
aktivitetscentra, produktions- och distributionsagenter, förmedlare av kun-
skapstjänster (översättningar, intensiv språkutbildning, information och
kommunikation om olika branscher och yrken mellan kulturer och länder),
stödgrupper för forskare och akademiker, mediafolk och konstnärer kan
uppfylla en mångfald av skapande funktioner på en decentraliserad och
privatiserad arbetsmarknad där initiativ och ansvar allt mer förflyttas från
stora offentliga system till individ och den lilla fristående gruppen. Detta
visar med all tydlighet på att lagen fungerar som det var tänkt och vi har fått
en mångfald på arbetsförmedlingsområdet som gynnar både arbetsgivare och
arbetstagare. Det är därför viktigt att de privata arbetsförmedlingarna får
finnas kvar och utvecklas.

Individuella handlingsplaner

Folkpartiet stödjer regeringens förslag angående de individuella
handlingsplanerna - förutsatt att dessa dokument inte speglar ytliga
kontakter mellan förmedlare och arbetssökande. Det bör dock inte anges
att denna plan skall vara upprättad efter senast tre månader utan istället
snarast. All undersökning visar på att ju snabbare man kan sätta in
åtgärder hos en arbetslös ju större är chansen att han/hon snabbt kan
komma tillbaka på arbetsmarknaden. Anges då tidsgränsen senast inom
tre månader är risken stor att inget händer förrän slutdatum närmar sig.
Detta har tyvärr alldeles för ofta inträffat under de senaste åren, då man
talade mycket om just personliga handlingsplaner samtidigt som
långvarigt arbetslösa personer egentligen förblev okända för
arbetsförmedlarna. Det är nödvändigt att finna kommunikationsmodeller
som tar hänsyn till de arbetslösas rättssäkerhet. Deras
utbildningsbakgrund, kulturella och yrkesmässiga erfarenheter bör bättre
än hittills tas till vara. Snabba kompletterande utbildningar och flexibla
program för ökad kompetens ska utformas i direkt samarbete med den
som kommer att delta i verksamheten. Den destruktiva tradition som
"placerar" passiva arbetslösa i åtgärder de inte kan påverka kan inte
rymmas i ett riktigt givande samarbete med arbetsförmedlarna. Vanan att
behandla klienterna enbart som objekt för färdiga program och kurser
som andra har beslutat över skadar både arbetsförmedlaren och de
arbetslösa.

Ansträngningar att finna lämpligt arbete

Vi delar helt regeringens förslag om att skärpa lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring när det gäller ansträngningar i att finna lämpligt
arbete. Det är dock svårt att se hur man rent praktiskt skall kunna
använda de skärpta kraven i verkligheten. Krav finns redan i dag i
lagstiftningen om att anta anvisat arbete men undersökningar visar att
arbetsförmedlarna tenderar att tolka lagen "snällare" än vad som
föreskrivits. Det kan också finnas risk för att lagen tolkas olika från en
arbetsförmedling till en annan. Därför bör denna lagändring utvärderas
för att se hur den har fungerat i praktiken.

Åtgärder mot långtidsarbetslöshet

Att vara långtidsarbetslös är den värsta formen av arbetslöshet. Känslan
av att anstränga sig att få ett jobb utan att lyckas är frustrerande, och om
man inte kommer in på arbetsmarknaden snabbt riskerar man att slås ut
för lång tid framöver och inte minst riskerar man att tappa kompetens.
Därför är det viktigt att de långtidsarbetslösas situation uppmärksammas.
Av de som var arbetslösa i januari 1994 var, enligt propositionen, en
fjärdedel arbetslösa fem år senare. Detta förhållande om något belyser
vikten av snabba insatser för arbetslösa.

Det finns idag ca 70 000 långtidsarbetslösa (personer som varit inskrivna
vid arbetsförmedling i mer än sex månader). Det motsvarar 20 procent av det
totala antalet arbetslösa. Av dessa har ca 35 000 varit arbetslösa i mer än fyra
år!

Aktivitetsgarantin

Regeringen föreslår att en aktivitetsgaranti införs för de personer som är
eller riskerar att bli långtidsarbetslösa. Den arbetslöse skall erbjudas en
heltidsaktivitet tills dess att han/hon får ett riktigt arbete eller kan börja i
en reguljär utbildning. Dessutom skall ett särskilt anställningsstöd
inrättas för den som fyllt 57 år och varit arbetslös i minst två år.

Folkpartiet stödjer grundtanken med en aktivitetsgaranti men vi inser
samtidigt att den reser vissa problemställningar. Vad garantin skall innehålla
verkar vara oklart förutom att jobbsökaraktiviter skall var prioriterade i
första
hand. Vilket inflytande de berörda själva har över verksamheten som
kommer igång under benämningen "aktivitetsgaranti" är också höljt i dunkel.
Det är dock bra att även socialbidragstagare som står till arbetsmarknadens
förfogande kan komma i fråga för åtgärden.

Åtgärder för äldre arbetslösa

Det särskilda anställningsstödet för den som fyllt 57 år tar upp en
angelägen fråga, nämligen vad som kan göras för att bryta
långtidsarbetslöshet hos äldre arbetskraft.

Det är tyvärr så att många arbetstagare som har fyllt 50 har det betydligt
svårare att komma in på arbetsmarknaden efter en period av arbetslöshet än
vad yngre har. Många arbetsgivare är tveksamma till om man skall anställa
äldre arbetslösa som inte har så många år kvar till pensioneringen. Vad som
dessvärre oftast glöms bort är att dessa personer har stor erfarenhet och
kompetens som kan vara bra för många företag att få del av. Inte sällan kan
en äldre arbetstagare utgöra en sorts mentor eller förebild för de yngre. Äldre
arbetskraft är dessutom ofta mer "trogen" mot sin arbetsgivare och stannar
kvar på sin arbetsplats i högre grad än yngre som har en större tendens till
rörlighet. Att anställa en 55-åring som har ca 10 år kvar på arbetsmarknaden
kan därför vara mycket lönsamt för arbetsgivaren.

Folkpartiet är motståndare till alla förslag som innebär att äldre arbetskraft
skall pensioneras ut eller generationsväxlas från arbetsmarknaden i förtid.
Sådana åtgärder är alldeles för defensiva. Det var därför vi sade nej till
förslagen OTA och generationsväxling då de kom under 1990-talet. Förslag
som inte visade sig hålla vad de lovade när det gällde hur många som var
intresserade av dem. Dessa typer av åtgärder har markerat att man från
regeringens sida anser att de äldre på arbetsmarknaden inte behövs.

Det är bra att regeringen i propositionen markerar att förtidspensionering
av arbetsmarknadsskäl inte är en bra åtgärd. Detta är ett steg i rätt riktning
och kan sägas vara ett ställningstagande bort från defensiva åtgärder för äldre
arbetslösa.

Folkpartiet är dock villigt att acceptera det nu föreslagna anställningsstödet
eftersom det syftar till att få in den arbetslöse i en åtgärd som tydligare
syftar
till riktiga jobb. Ett antal invändningar mot förslaget finns det dock. Vi ser
med oro på tendensen att åtgärder för de äldre arbetslösa kryper allt längre
ner i åldrarna. Nu är det 57 år som är gränsen. Var kommer gränsen att gå
vid nästa åtgärd? 55 år eller lägre? Genom att sänka åldersribban pekar man
ut äldre arbetskraft som om den vore ett problem. Att de som får
anställningsstödet inte omfattas av turordningsreglerna är förvisso självklart
när det gäller denna typ av arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Men vi skulle vilja
varna för att det inte får bli så att arbetsgivarna sätter i system att ta in en
person med anställningsstöd och behålla denna person i två år för att därefter
ta in en ny. Vi anser därför att regeringen noga bör följa upp och utvärdera
denna arbetsmarknadspolitiska åtgärd.

Regelförenklingar

Under flera år har Folkpartiet kritiserat regelverket runt arbetsmarknads-
åtgärderna. Vår kritik har främst riktat in sig på den väldiga floran av
åtgärder och vi har önskat att antalet åtgärder borde begränsas till ett
fåtal. Det är därför med tillfredsställelse som vi nu kan läsa i
propositionen att antalet arbetsmarknadspolitiska program skall
begränsas till sju. Bra är det också att lagstiftningen runt åtgärder för
ungdomar nu föreslås samlas i en lag.

Stöd till hjälpmedel på arbetsplatsen m.m. för
personer med arbetshandikapp

Regeringen föreslår att beslut om stöd till hjälpmedel på arbetsplatsen,
stöd till personligt biträde och särskilt stöd vid start av
näringsverksamhet för arbetshandikappade fortsättningsvis endast skall
kunna överklagas till AMS.

Folkpartiet går emot detta förslag. För de arbetshandikappade är värdet av
att ha ett jobb av mycket stor betydelse. Folkpartiet står alltid upp för de
arbetshandikappade och vi har under en rad av år föreslagit mer medel till
lönebidragsanställningar och Samhall AB än vad regeringen gjort. För att en
arbetshandikappad skall kunna fungera på en arbetsplats krävs ofta
hjälpmedel m.m. Därför bör all hjälp som är möjlig utgå för att skapa en
fullt godtagbar arbetsmiljö för arbetshandikappade. I samband med detta är
det viktigt att det finns ett ordentligt överklagandesystem på området.
Dagens ordning bör därför behållas och regeringens förslag avslås.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett underifrånperspektiv i arbetsmarknads-
politiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om decentralisering av beslut inom AMS till den
lokala arbetsförmedlingen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att lokala arbetsmarknadsprojekt bör upp-
muntras,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tjänstejobb,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att skapa fler jobb genom
företagande,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tillfälliga personalförstärkningar på arbets-
förmedlingarna,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av utvärdering av förändringarna i lagen
(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de äldre arbetslösas situation,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en utvärdering av det särskilda
anställningsstödet för personer som fyllt 57 år,

10. att riksdagen avslår regeringens förslag om försämrade
överklagandemöjligheter vad gäller stöd till hjälpmedel på arbets-
platsen, personligt biträde och särskilt stöd vid start av närings-
verksamhet.

Stockholm den 13 april 2000

Elver Jonsson (fp)

Runar Patriksson (fp)

Ana Maria Narti (fp)