med anledning av prop. 1999/2000:76 Lag om märkning och registrering av hundar

Motion 1999/2000:MJ20 av Harald Nordlund och Lennart Kollmats (fp)

Inledning

Det finns tecken på ett tilltagande problem i Sverige med farliga och
aggressiva hundar. Polismyndigheten i Stockholms län har i en rapport
redovisat att det under de första nio månaderna 1999 till myndigheten
kom in 40 anmälningar där s k kamphundar varit inblandade.
Polismyndigheten anmärker att det är sannolikt att många brott eller
incidenter med hundar inte anmäls på grund av rädsla för repressalier.

Omotiverat märka och registrera alla hundar

Regeringen lägger därför nu en proposition som föreslår en ny lag om
märkning och registrering av hundar. Syftet med lagen är att det ska bli
enklare och gå fortare att fastställa vem som är en hunds ägare. Lagen
föreslås omfatta alla hundar.

Folkpartiet ser, liksom regeringen, allvarligt på det ökade problemet med
aggressiva hundar. Vi menar dock att regeringens lagförslag brister i flera
avseenden.

Innebörden av förslaget är att alla hundar oavsett ras eller farlighet ska
märkas så att de kan identifieras. Ägaren ska registrera sitt ägarskap i ett
centralt register, och registreringen och utrustningen för att läsa av
märkningen ska finansieras med avgifter.

Folkpartiet anser att det är tveksamt om kravet på registrering av Sveriges
samtliga hundar och hundägare verkligen står i rimlig proportion till syftet
med lagförslaget - att kunna oskadliggöra kamphundar. De senare kan idag,
enligt regeringen, uppskattas till omkring 2 000, en försvinnande liten del av
det totala antalet hundar i landet. Bara hos Svenska Kennelklubben finns
idag 500 000 registrerade hundar.

Flera tveksamheter vad gäller omhändertagande

Vidare föreslår regeringen att hundar som påträffas utan märkning eller
som inte har en ägare registrerad får omhändertas av polismyndigheten
om hunden "utgör eller kan komma att utgöra en fara för människor eller
andra djur eller om det annars finns särskilda skäl". Om ägaren inte låter
märka hunden och anmäler sitt ägarskap till det centrala registret inom
sju dagar får polisen besluta att hunden skall säljas, skänkas bort eller
avlivas, såvida det inte finns särskilda skäl att avvakta med en sådan
åtgärd. Ägaren får betala kostnaderna för omhändertagandet.

Folkpartiet menar att det finns starka skäl att ifrågasätta bestämmelserna
om omhändertagande. På den här punkten har Lagrådet framfört kritik och
med hänvisning till rättsstatliga principer om likhet inför lagen samt om
proportionalitet allvarligt ifrågasatt om lagförslaget bör genomföras.
Regeringen har förvisso lyssnat till delar av kritiken, något som dock endast
resulterat i smärre ändringar i det slutliga lagförslaget.

Lagrådet menar att den förutsatta tillämpningen att vissa typer av hundar -
eller snarare hundägare - kommer att behandlas annorlunda än andra, trots
att syftet med lagen är att samtliga hundar ska registreras. En sådan
tillämpning skulle komma att strida mot kravet på likhet inför lagen.

Vidare förutsätts i motiveringen till lagtexten att polismyndighetens
möjlighet att omhänderta en omärkt hund kan komma att utnyttjas bl a när
polisen bedömer att detta kan vara nödvändigt för att förebygga brott.
Lagrådet menar här att det är i princip olämpligt att lägga prognoser om
brottsliga gärningar till grund för tvångsåtgärder. Dessutom - om ägaren
låter märka hunden - kan avsikten med lagförslaget lätt omintetgöras och bli
verkningslöst.

Slutligen pekar Lagrådet på den alltför snävt tilltagna tidsfristen för ägaren
till en omhändertagen hund att hinna sköta märkning och registrering.
Hundägaren har sju dagar på sig för att lokalisera hunden, låta märka den -
varvid han är beroende av polisens goda vilja för att få tillgång till hunden -,
anmäla ägarskapet till registret och betala de kostnader som omhänder-
tagandet medfört. Med tanke på att en helg kan "komma i vägen" kan den tid
som i praktiken står till buds bli betydligt kortare än en vecka.

Lagrådet framhåller att de åtgärder som föreslås om försäljning eller
avlivning knappast kan anses stå i proportion till syftet - att åstadkomma
märkning.

Regeringen bör återkomma med nytt förslag

Folkpartiet menar att det finns goda skäl att avslå regeringens
proposition. De föreslagna åtgärderna står inte i rimlig proportion till
problemet, och det är oklart om märkning och registrering av alla hundar
löser problemet med aggressiva kamphundar.

De generella reglerna i lagförslaget riskerar skjuta över målet och innebär
alltför stora inskränkningar för "skötsamma" hundägare i syfte att komma åt
några få. Därmed inte sagt att problemet med aggressiva hundar på något sätt
får negligeras. Regeringen bör därför återkomma med ett lagförslag med
bättre "träffsäkerhet" för att komma åt kamphundarna.

När det gäller att komma till rätta med att hundar används på ett kriminellt
eller gravt ordningsstörande sätt kan polisen i dag i vissa fall stödja ett
ingripande på bestämmelserna i lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och
katter. En väg att gå skulle kunna vara att se över lagen och föra in kriterier
för när hundar kan presumeras vara farliga och därför får omhändertas, så att
polisen får ökade möjligheter att i större utsträckning än idag ingripa mot
hundar som är uppenbart farliga.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1999/2000:76 Lag
om märkning och registrering av hundar,

2. att riksdagen begär att regeringen återkommer med ett nytt
förslag som löser problemet med hundar som attackerar människor
och andra hundar.

Stockholm den 6 april 2000

Harald Nordlund (fp)

Lennart Kollmats (fp)