med anledning av prop. 1999/2000:46 AP-fonden i det reformerade pensionssystemet

Motion 1999/2000:Fi5 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

1 Propositionens huvudsakliga innehåll

I det nya ålderspensionssystemet kommer AP-fonderna att inneha en ny
funktion i form av buffertfonder. De skall utjämna under- och överskott i
nettot mellan avgiftsintäkter och pensionsutgifter, som kan uppstå vid
vissa svängningar i samhällsekonomin eller åldersstrukturen. I
propositionen föreslås därför en omorganisation av Allmänna
pensionsfonden där nuvarande fondstyrelser delas upp i fyra lika stora
buffertfonder. Förutom förändringar av fondernas organisation föreslås
justeringar av placeringsreglerna och att en överföring av medel till
statskassan görs, med 155 miljarder kronor per den 1 januari 2001.
Överföringen sker för att kompensera den försvagning av statsbudgeten
som den nya pensionsreformen ger upphov till.

2 Inledning

Förslagen i propositionen utgår ifrån en uppgörelse mellan
Socialdemokraterna, Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet. De bygger på en departementspromemoria
(Ds 1999:38 AP-fondernas organisation och placeringsregler i det
reformerade pensionssystemet) som skrevs 1999 av de fem partierna som
står bakom det reformerade pensionssystemet.

Sedan hösten 1998 har Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och
Miljöpartiet samarbetat om bl a statsbudgetens ramar och innehåll.
Vänsterpartiet konstaterar att förändringarna i pensionssystemet och AP-
fonderna påverkar statsbudgeten, och dessutom har hanteringen av
placeringsreglerna konsekvenser för möjligheten av en hög och uthållig
sysselsättningstillväxt i svensk ekonomi. Detta är områden av stor betydelse
för det pågående samarbetet mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet.

3 Överföring av medel från AP-fonden till
Riksgäldskontoret

Regeringen föreslår att 155 miljarder kronor överförs från AP-fonden
den 1 januari 2001. Regeringen föreslår även att en ny analys av
pensionssystemets ekonomiska ställning skall göras 2004 för att pröva
om ytterligare medel skall överföras den 1 januari 2005.

Förändringarna av det allmänna ålderspensionssystemet försvagar
statsbudgeten finansiellt, jämfört med dagens system. För att kompensera
detta så har riksdagen beslutat om att en överföring av medel skall ske från
AP-fonden. Däremot så har det totala beloppet tidigare inte fastställts.
Samtidigt som överföringen till statsbudgeten sker bildas fyra stycken
buffertfonder av de nuvarande AP-fonderna.

Storleken på buffertfonderna kan få betydelse för hur stora
pensionsutbetalningarna blir ett enskilt år. Om vi får en dålig ekonomisk
utveckling, samtidigt som vi har stora pensionärsgenerationer som skall få
pension och en befolkningsutveckling som gör att allt färre betalar in till
pensionssystemet, så sätts pensionssystemet under stor press. Om
buffertfonderna då inte är tillräckligt stora kan en s k broms slå till som ger
sänkta pensioner för att utbetalningarna inte totalt sett skall bli för stora.
Det
är därför viktigt att buffertfonderna inte berövas alltför mycket av AP-
fondernas nuvarande medel. Ju mer pengar som överförs till statsbudgeten,
desto större risk för att framtida pensionärer någon gång skall drabbas av en
lägre pension än vad man borde ha fått ut om man ser det i förhållande till
hur mycket pensionsavgifter som man betalat in.

Innan man beslutar om någon ytterligare överföring bör därför oberoende
svenska experter under några år följa och studera systemet, så att riskerna för
att den s k bromsen skall utlösas minimeras. Vad som ovan anförts bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

4 Mål för förvaltningen

Många av de justeringar som nu föreslås i placeringsreglerna ökar
möjligheterna att placera i aktier och utländska värdepapper. Exempelvis
måste nu minst 30 procent av tillgångarna placeras i räntebärande papper,
och högst 40 procent av en fonds tillgångar får exponeras mot valutarisk.

Utgångspunkterna bakom de föreslagna förändringarna är uteslutande att
underlätta möjligheterna att realisera avkastningsmålen. I propositionen
betonas att näringspolitiska eller andra ekonomisk-politiska uppgifter inte
skall finnas. För att begränsa risken för ett ökat statligt ägande i spåren av
utvidgade möjligheter att placera fondmedel i aktier föreslår gruppen
dessutom att AP-fondens ägarandel inte får överstiga ett röstetal motsvarande
10 procent i ett enskilt börsnoterat bolag.

Vänsterpartiet delar inte den ideologiska och principiella uppfattning som
ligger bakom placeringsreglernas utformning. AP-fondsmedlen bör i större
utsträckning utnyttjas för att möjliggöra en högre och uthållig tillväxt i
svensk ekonomi. Den avgörande förutsättningen för att vi ska kunna klara de
pensionskostnader som följer i framtiden, och som påverkas av en
oförmånlig åldersstruktur, är att vi kan upprätthålla en hög sysselsättning och
en låg arbetslöshet. Det förutsätter framgångsrika små och stora svenska
företag, en fortsatt utveckling i kunskapsintensiv och högförädlande riktning
samt en väl fungerande offentlig sektor. Ett starkt svenskt näringsliv
förutsätter en aktiv och målmedveten näringspolitik. AP-fondsmedlen skulle
i större utsträckning än i dag kunna utnyttjas för att möjliggöra en sådan
näringspolitik.

Det finns idag ett utbrett missnöje med de utpräglat kortsiktiga
avkastningskrav som styr mycket av investeringarna. Under senare år har vi
kunnat se en rad exempel på hur snäva avkastningsmotiv bidrar till oro på
finansiella marknader med negativa återverkningar på sysselsättning och
produktion. Vänsterpartiets uppfattning är att AP-fondsmedlen inte bör
utnyttjas i snävt spekulativa syften utan snarast bör förvaltas utifrån
långsiktiga samhällsekonomiska kriterier, för att tillgodose sysselsättnings-
och tillväxtmål. Självklart skall pensionärernas pengar tryggas, det görs bäst
genom en långsiktig inriktning och ett långsiktigt ägaransvar. Vad som ovan
anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

I propositionen föreslås också att hänsyn till miljö och etik skall tas i
placeringsverksamheten, dock utan att avkall ska göras på det övergripande
målet om hög avkastning. Någon definition av vad detta innebär redovisas
inte, utan regeringen överlåter till styrelserna i buffertfonderna att närmare
ange hur dessa mål skall nås. Vänsterpartiet anser att en definition av miljö
och etikhänsyn bör göras. Innebär hänsyn till miljö och etik att fonderna inte
bör placera i t ex miljöfientliga industrier, vapenindustrin, porrindustrin etc
eller syftar man på någonting annat. Utan ett resonemang om begreppen
miljö och etik finns risken att de olika styrelserna definierar målen olika och
att skrivningen om miljö och etik inte får den effekt som är tänkt. Vad som
ovan anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

5 Lokalisering av AP-fonderna

Nuvarande fondstyrelsers kanslier är, förutom 6:e AP-fondens, belägna i
Stockholm. Någon förändring av lokaliseringen föreslås ej i
propositionen.

En utlokalisering av en eller flera fondstyrelser skulle kunna få en positiv
effekt för den regionala utvecklingen i Sverige. Genom att placera den 6:e
AP-fonden i Göteborg har man kunnat se en in/återflyttning av ekonomisk
kompetens till regionen. Detta trots att fonden är den klart minsta av
nuvarande AP-fonder. Därmed har också dessa fondmedel förts närmare de
kunskaper om produktionen som är betydligt bättre spridda över landet än
vad finanskapitalet är idag. Genom att utlokalisera en eller flera av
fondstyrelserna skulle man på det här sättet kunna öka den långsiktiga
samhällsekonomiska effektiviteten i fondernas placeringar. Vänsterpartiet
anser därför att regeringen bör återkomma med förslag om en utlokalisering
av tre fondstyrelser, en i norra Sverige, en i södra Sverige och ytterligare en
i
västra Sverige. Vad som ovan anförts bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

6 Styrelsen

Enligt regeringens förslag skall varje AP-fonds styrelse bestå av nio
ledamöter utan suppleanter. Ledamöterna skall utses på grundval av sin
personliga kompetens för att främja fondförvaltningen. Två av
ledamöterna föreslås av organisationer som företräder
arbetstagarintressen och två av organisationer som företräder
arbetsgivarintressen.

På grund av att förslagssystemet till styrelsen begränsar regeringens
inflytande över styrelsens sammansättning, väljer man att inte föreslå att
styrelsen skall ha en jämn könsfördelning. Vänsterpartiet anser att man trots
begränsningen bör ange att målet är en jämn könsfördelning och att en
miniminivå av fördelningen skrivs in. Ett regionalt fackligt inflytande bör
garanteras i de olika fonderna. Vad som ovan anförts bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

7 Hemställan

7 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ytterligare överföringar av AP-fondsmedel,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om näringspolitisk placeringshänsyn,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om etik- och miljöhänsyn,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att placera ytterligare tre fondstyrelser utanför
Stockholm,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en jämn könsfördelning i fondstyrelserna.

Stockholm den 9 februari 2000

Gudrun Schyman (v)

Hans Andersson (v)

Ingrid Burman (v)

Lars Bäckström (v)

Stig Eriksson (v)

Owe Hellberg (v)

Berit Jóhannesson (v)

Tanja Linderborg (v)

Maggi Mikaelsson (v)

Ulla Hoffmann (v)

Siv Holma (v)

Johan Lönnroth (v)

Sven-Erik Sjöstrand (v)