med anledning av prop. 1999/2000:149 Nationell handlingsplan för utveckling av hälso- och sjukvården

Motion 2000/01:So4 av Jeppe Johnsson (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en nationell handlingsplan för större mångfald och konkurrens
inom sjukvården.
Framtidens sjukvård kräver mångfald

För att klara framtidens sjukvård är det viktigt att det skapas
förutsättningar för en mångfald av vårdgivare. Med flera aktörer och
mindre enheter inom sjukvården blir det nära mellan verksamhet och
beslut. Detta är nödvändigt för att man skall kunna utveckla moderna och
effektiva arbetsorganisationer och ta vara på den kompetens och de idéer
som finns hos personalen.

I regeringens proposition 1999/2000:149 Nationell handlingsplan för
utveckling av hälso- och sjukvården poängteras att mångfalden är viktig inom
primärvården. Under kapitel 7.4 skriver regeringen: "Avtalet om utvecklings-
insatser bör skapa förutsättningar för en ökad mångfald av vårdgivare i den
öppna vården och omsorgen, genom att fler privata, kooperativa och ideella
vårdgivare ges möjlighet att sluta avtal med sjukvårdshuvudmännen." Som
skäl för regeringens bedömning anges inre ledningsproblem och att hälso- och
sjukvårdens olika verksamheter bygger på att personalen har hög kompetens
och kreativitet. För att ge kreativiteten utrymme och främja innovationer
måste hälso- och sjukvården utveckla stimulerande arbetsmiljöer, skriver
regeringen. Detta menar regeringen kan uppnås genom att bejaka privata,
ideella och kooperativa vårdgivare som också skriver att ett sådant bejakande
främjar tillgänglighet, kvalitet och stimulerar former för service och
bemötande.

Det var inte länge sedan en sådan öppen inställning till alternativ inom
primärvården var helt otänkbar för socialdemokrater. Vändningen är därför
glädjande. Nästa steg är givetvis att utforma en nationell handlingsplan för
större mångfald och bättre konkurrens inom sjukhusvården.

När det gäller sjukhusvård har dessvärre insikten om att det finns behov av
att bejaka alternativ inte infunnit sig. I stället talas det om att lagstifta
mot att
sjukhus får bedrivas i vinstsyfte. Det är alldeles självklart att privat driven
sjukvård även måste ha ett vinstsyfte. Hur skulle annars nödvändiga
utvecklings- och investeringsåtgärder kunna vidtagas? I motsats till offentligt
driven verksamhet kan inkomsterna enbart komma från ingångna avtal. Det
finns inget välvilligt skattekollektiv som skjuter till pengar om det exempelvis
skulle bli stora förluster.

Enligt socialdemokratiskt synsätt kan vinst endast uppkomma genom att
något görs sämre. Att vården organiseras på annat sätt eller att nya idéer tas
till vara bortser man ifrån. I vart fall gäller det synen på privata sjukhus.
Inom
primärvården tycks tron vara att en annan ordning gäller. Jag menar att
vården skall vara offentligt och gemensamt finansierad, oavsett vård-
producent. Landstingen beställer och finansierar, Socialstyrelsen inspekterar
och kontrollerar, patienterna väljer och patientavgiften är densamma i min
vision. Om det då uppstår en vinst är det en vinst för alla patienter, personal
och inte minst för skattebetalarna.

Det är viktigt att sjukvården utförs på ett sådant sätt att patienterna får vård
i tid med hög kvalitet. Så är tyvärr inte fallet idag. Det är inte alternativa
vårdformer som skapat vårdköerna. Det är inte alternativa vårdformer som
gör att vissa kan köpa sig bättre vård. De problemen har skapats genom
stordrift och en politiskt detaljstyrd hälso- och sjukvård.

I mitt hemlän Blekinge skulle sjukhuset i Karlshamn ha utmärkta
förutsättningar för att i första hand bolagiseras, för att senare eventuellt
privatiseras. Det skulle ge stora positiva effekter för alla patienter i
Blekinge.
Läget mitt emellan tre stora sjukhus (Karlskrona, Växjö och Kristianstad)
skulle snabbt skapa en positiv konkurrenssituation i hela regionen.

Stockholm den 21 september 2000

Jeppe Johnsson (m)