med anledning av prop. 1999/2000:143 Ändringar i jämställdhetslagen

Motion 1999/2000:A25 av Margareta Andersson m.fl. (c)

En samlad lagstiftning

Jämlikhet innebär inte med automatik likhet, snarare lika möjligheter att
vara olika. Det handlar om individers rättighet att - oavsett kön, etnicitet,
hudfärg, sexuell identitet, politisk eller religiös tillhörighet - ha en
självklar rätt att vara sig själv och bli respekterad för detta. Denna princip
om alla människors lika rätt och värde vinner allt större mark i det
svenska samhället. Det kan därmed även tyckas att jämställdheten i
samhället kan tas som en självklarhet, så är dock inte fallet.

Riksdagen har genom inrättandet av ett flertal diskrimineringslagar sökt
skynda på utvecklingen mot ett mer jämställt samhälle. Kopplat till dessa
lagar har ombudsmän rörande olika typer av diskriminering instiftats, vilkas
roll är att utgöra ett stöd för personer som upplever att de utsatts för
diskriminering. Detta har varit behjärtansvärt men har även medfört att vissa
typer av diskriminering fallit mellan de olika ombudsmännens stolar.

För att exemplifiera detta kan följande hypotetiska fråga ställas: Till vilken
ombudsman vänder sig en funktionshindrad homosexuell färgad kvinna? Hör
denna typ av diskriminering hemma hos Handikappombudsmannen, HomO,
DO eller JämO? Något entydigt svar på denna fråga är naturligtvis hopplös
att lämna, svaret kan bli hos alla eller hos ingen. Detta är naturligtvis inte
bra
och bör snarast åtgärdas genom att regeringen tillsätter en utredning med
syfte att utforma en sammanhållen diskrimineringslagstiftning och till denna
kopplas en ombudsmannafunktion så att inga tveksamheter uppstår om vart
man skall vända sig. Detta bör ges regeringen till känna.

Jämställdhetslagen i utbildningssystemet

Det svenska utbildningssystemet utgör arbetsplats inte bara för personal
utan även för elever och studenter. Detta innebär att
jämställdhetslagstiftningen på ett avsevärt mycket tydligare måste
utformas för att även gälla dessa gruppers trygghet inom
jämställdhetsområdet. I dagsläget rapporteras allt oftare om ett allt
tuffare klimat för flickor och unga kvinnor som befinner sig inne i
utbildningssystemet. Det handlar om ett allt mer utbrett språkvåld riktat
mot kön och sexualitet, något som inte skulle accepteras på en "vanlig"
arbetsplats mot anställd personal.

Det är naturligt att kvinnor upplever obehag och olust, oavsett ålder, av att
befinna sig i en miljö där man på grund av sitt kön utsätts för ord som hora,
luder eller andra benämningar som åsyftar könsdelar hos kvinnor. Inte heller
är det ovanligt att flickor och unga kvinnor på ett otillbörligt sätt utsätts
för
beröring av pojkar och unga män, eller i vissa fall även av personal inom
utbildningssystemet. Det är av synnerligen stor vikt att den svenska jäm-
ställdhetslagstiftningen gäller kvinnor i alla åldrar oavsett vilken typ av
arbetsplats man befinner sig på. Den svenska skolplikten gör det särskilt
viktigt att skolan utgör en plats där trakasserier och diskriminering ej skall
förekomma. Vad som ovan anförts om jämställdhetslagens giltighet i det
svenska utbildningssystemet ges regeringen till känna.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning kring en sam-
ordnad diskrimineringslag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om jämställdhetslagens giltighet i det svenska utbild-
ningssystemet.

Stockholm den 9 juni 2000

Margareta Andersson (c)

Sofia Jonsson (c)

Marianne Andersson (c)

Erik Arthur Egervärn (c)

Agne Hansson (c)

Birgitta Sellén (c)