med anledning av prop. 1998/99:94 Vissa forskningsfrågor

Motion 1998/99:Ub10 av Yvonne Andersson (kd)

Inledning

Propositionen tar upp statens ansvar och uppgifter samt
formerna för forskningspolitiken. Därtill behandlas
forskningens omfattning, inriktning och fördelning. Ett
särskilt avsnitt ägnas åt myndighetsstrukturen, ett annat åt
samverkan mellan universitet och högskolor och samhället i
övrigt och ytterligare ett åt forskningsstiftelserna.
Avslutningsvis berörs vissa internationella frågor. Med andra
ord väljer regeringen att stycka upp hela forskningsområdet i
delar, som inbördes är beroende av varandra. Ambitionen var
att ta ett helhetsgrepp. I stället bryter man ut en del frågor
och samtliga resonemang är inte ens föremål för beslut utan
regeringen avser att återkomma. Detta förfaringssätt
försvårar oppositionens arbete och fördunklar den helhet
som förslaget ska resultera i.

Forskningen har stor betydelse för alla delar av samhället och dess
långsiktiga karaktär innebär att staten, som företrädare för det gemensamma
intresset, måste ta ett betydande ansvar. Detta är också utgångspunkten i
forskningspropositionen. Här påpekas också att den snabba vetenskapliga
utvecklingen inneburit att förväntningarna på forskningen ökat vad gäller
såväl tillväxt som t ex miljö och hälsa. Mot bakgrund av denna medvetenhet
hade det också varit på sin plats att diskutera forskningsfrågorna som helhet.
Kristdemokraterna har för avsikt att återkomma med förslag till
helhetslösningar i en egen motion rörande hela området. I den kommer vi att
presentera vår grundsyn på grundutbildning, forskning, forskarutbildning och
organisation. I denna motion väljer vi därför att endast kommentera några väl
avgränsade delar av regeringens proposition.

Statens uppgifter i fråga om
forskning och
utvecklingsarbete

Begreppen grundforskning och tillämpad forskning är
otydliga i sin innebörd, något som också påpekades i
Forskning 2000. Utgångspunkten borde därför ha varit en
precisering av begreppen. Någon sådan görs inte. I
propositionen markeras i stället statens särskilda ansvar för
grundforskning. Kristdemokraterna anser att statens ansvar
omfattar både grundforskning och tillämpad forskning, men
att det finns anledning att staten tar ett särskilt ansvar för de
delar som rör grundforskningen och forskarutbildningen.
Regeringen borde i sammanhanget också tagit upp relationen
till grundutbildningen.

När det gäller det särskilda ansvaret för forskningens frihet är det viktigt
att grundforskningen sker utifrån inomvetenskapliga bedömningar. När det
däremot gäller den tillämpade forskningen har staten inledningsvis ett ansvar
att, utifrån övergripande politiska mål, bedöma på vilka områden forsknings-
behoven finns. Vidare är det statens uppgift att garantera forskningens frihet.
Propositionen kunde ha varit tydligare även i detta.

Forskarutbildning

Propositionen tar upp några med forskarutbildningen
sammanhängande frågor. När det gäller anställning som
forskarassistent skall, enligt förslaget, sådan ges till personer
som har avlagt examen högst fem år före ansökningstidens
utgång. I texten markeras förvisso att en förlängning kan
göras vid ledighet på grund av sjukdom,
totalförsvarstjänstgöring, vissa förtroendeuppdrag eller
föräldraledighet. För Kristdemokraterna är detta en alltför
vag skrivning. Vi anser att det är av största vikt att kvinnor
och män kan verka på lika villkor vid universitet och
högskolor. Därför bör det utredas vilka informella hinder
som fortfarande omöjliggör detta. Dessutom ser vi med
fördel att den nyblivne forskaren skall ha tid att få
arbetslivserfarenheter, fältförankring, som sedan gör denne
bättre rustad för forskningen inom ramen för den
traditionella organisationen. Vi anser därför att
femårsgränsen skall tas bort.

Fördelning mellan lärosäten

Det faller på statens lott att göra avvägningen mellan fasta
och rörliga resurser. Regeringen anser att det är viktigt att
lärosätenas egna resurser är så stora att de möjliggör ett
självständigt agerande. Det anses vidare vara en viktig
uppgift att statsmakterna medverkar till att universitet och
högskolor blir starka och attraktiva parter i samverkan med
externa intressenter. Regeringen gör också prioriteringen att
de förstärkta statliga resurserna framför allt skall gå till
grundforskning och forskarutbildning. Utgångspunkten delas
av Kristdemokraterna. Däremot har vi invändningar när det
gäller fördelningen mellan lärosäten.

Regeringen menar att basen utgörs av de traditionella och etablerade
universiteten. Kristdemokraterna anser att regeringens skrivningar kan tolkas
som en rangordning mellan traditionella och nytillkomna lärosäten. Vi vill
därför markera att alla lärosäten har sin del i mångfalden. Det är viktigt att
de
lärosäten som godkänts för att få ansvara för ett vetenskapsområde också får
bedriva forskarutbildning så att dessa lärosäten fortsätter att utvecklas i en
positiv riktning. De små och medelstora högskolorna måste få sin beskärda
andel. I sammanhanget vill vi också tillägga att vi ser positivt på att
fristående institut får växa fram som en naturlig del i den svenska strukturen.

Myndighetsstrukturen

Den parlamentariska kommittén Forskning 2000 ansåg att
dagens forskningssystem bygger på en konstlad uppdelning
mellan grundläggande och tillämpad forskning och mellan
disciplinerad och tvärvetenskaplig forskning. Uppdelningen
ansågs leda till ett starkt splittrat forskningssystem där olika
beslutsformer och kvalitetskriterier tillämpas och
tvärvetenskapliga insatser försvåras. För att förenkla
forskningssystemet och stärka sambandet mellan
grundforskning och tillämpad forskning föreslog man därför
att dagens forskningsråd och sektorsorgan läggs ned och
resurserna överförs till nya forskningsråd.

Regeringen talar i propositionen om att dagens organisation för
forskningsfinansiering kan behöva omprövas, men anser sig inte beredd att
lägga fram förslag angående den närmare utformningen av en ny
myndighetsstruktur. Först behövs en mer ingående analys av den nuvarande
organisationens omfattning. Därför vill man tillsätta en arbetsgrupp med
uppdrag att föreslå en myndighetsorganisation för forskningsfinansiering.
Inför den analysen presenterar regeringen sex utgångspunkter, varav
Kristdemokraterna speciellt vill betona två:

- De medel som avsätts för forskning måste fördelas med
utgångspunkt i krav på hög inomvetenskaplig kvalitet.

- De medel som avsätts för forskning till stöd för
verksamheten inom ett visst samhällsområde måste fördelas
också med utgångspunkt i relevansen på området.

När den nya myndighetsstrukturen diskuteras är det viktigt
att överväga balansen mellan grundforskning och tillämpad
forskning som är direkt relaterad till samhällets behov. Det
är också viktigt att den tvärvetenskapliga forskningens behov
tillgodoses. Denna forskning behandlas inte i regeringens
proposition.

Forskningens inriktning och
fördelning

Regeringen utgår från att det är statsmakternas ansvar att
göra de övergripande avvägningarna beträffande
forskningens inriktning. Däremot bör övriga avvägningar i
huvudsak göras inom forskarsystemet.

När det gäller den övergripande avvägningen mellan grundforskning och
tillämpad forskning läggs det i propositionen fast att statens ansvar omfattar
båda. Grundsynen är och skall vara att statens forskningsinsatser bör kunna
ses i ett sammanhang, men att de samhällsinriktade forskningsinsatserna
måste kunna ses i perspektiv av behoven inom berörda samhällssektorer.
Staten har dock ett särskilt ansvar för medel till grundforskningen och
regeringen anser det angeläget att öka resurserna för denna. Uppfattningen
delas av Kristdemokraterna.

I avvägningen mellan vetenskapsområden kommer de närmare förslagen
om resurser till och avvägningar mellan områden att presenteras först i
budgetpropositionen för år 2000 och i en kommande forskningspolitisk
proposition. I den nu aktuella propositionen redogör emellertid regeringen
för sin övergripande syn på hur resurser skall fördelas mellan olika områden.

Det största behovet av ökade forskningsresurser bedöms finnas inom det
teknikvetenskapliga och det naturvetenskapliga området. Det finns en
närmast total samstämmighet om detta. Frågan är emellertid om resurser för
denna forskning skall tas från humaniora och samhällsvetenskap. Forskning
2000 bedömer att resurserna för samhällsvetenskaplig forskning på sikt kan
minska, och regeringen uppfattar kommitténs förslag till omprioriteringar
som motiverat utifrån kravet att inte föreslå en ökning av statsutgifterna.
Regeringen markerar dock att den samhällsvetenskapliga och humanistiska
forskningen är angelägen och anser sig inte i nuläget beredd att föreslå
nedskärningar inom dessa områden. Detta är viktiga utgångspunkter.

Kristdemokraternas inställning är att den naturvetenskapliga forskningen
spelar en avgörande roll för en fortsatt välståndsutveckling. Framgångsrik
ekonomisk utveckling i en internationaliserad miljö kräver en kontinuerlig
forskning och utveckling, parallellt med satsningar på kunskapshöjande
utbildning och successiv kompetenshöjning i samhälls- och näringsliv. För
denna forskning finns emellertid en rad finansiärer vars medel är speciellt
destinerade för denna typ av forskning.

När det gäller forskningen inom humaniora och samhällsvetenskap finns
inte samma kommersiella intressen. Staten måste därför ta ett särskilt ansvar
för att uppvärdera och stärka den humanistiska forskningen. Humaniora har
stor betydelse för Sveriges kulturella, andliga och historiska utveckling och
självförståelse, men lockar mera sällan till ekonomisk samverkan med
näringslivet. Ämnen vars främsta samhällsuppgift består i att skapa
sammanhang, självreflektion och kritisk distans, samt vara kulturbärare,
upplevs inte ha en omedelbar nytta för näringslivet, men är omistlig för vårt
lands välfärd och välbefinnande i en djupare mening. Det goda, mänskliga
samhället har också behov av djupa insikter i och kunskaper om andliga,
kulturella, historiska, sociala och etiska värden. Vi kristdemokrater vill
därför slå vakt om den humanistiska och samhällsvetenskapliga forskningen.

I propositionen markeras också att avvägningen mellan bredd och
koncentration i den ämnesmässiga inriktningen främst är ett ansvar för läro-
sätena. Regeringen poängterar emellertid nödvändigheten av bredd. Forskar-
utbildning måste självfallet alltid vara kopplad till forskning. Samtidigt finns
en risk att våra specialiserade områden med spetsutbildningar inte får det
stöd som behövs för att ligga i frontlinjen vad gäller forskningen. Därför är
det inte lika självklart att alla som bedriver forskning också måste bedriva
forskarutbildning och vi ser en fördel i att inte alla lärosäten sysslar med
allt.
Det viktigaste är att det sammantagna resultatet blir positivt för nationen, när
det gäller såväl bredd som djup. Ansvaret för denna helhetssyn kan inte falla
på enskilda lärosäten. Regeringen bör initiera en utredning om hur balansen
mellan bredd och koncentration i den ämnesmässiga inriktningen kan
upprätthållas i landet.

Samverkan mellan
universitet och högskolor
och samhället i övrigt

Kristdemokraterna delar regeringens uppfattning att det inte
skall göras någon ändring av högskolelagens bestämmelse
om att universitet och högskolor skall samverka med det
omgivande samhället och informera om sin verksamhet. Det
är också viktigt att forskarnas rätt till uppfinningar
garanteras. Däremot är vi inte överens med regeringen när
det gäller den fulla kostnadstäckningen.

I propositionen utgår regeringen från att principen om full kostnads-
täckning skall gälla inom svensk forskning och föreslår att en modell tas
fram för beräkning av detta. Med full kostnadstäckning menas att externa
finansiärer skall täcka samtliga kostnader som uppstår i samband med det
uppdrag eller projekt som finansieringen avser. Detta gäller såväl direkta
kostnader för t. ex. löner, lokaler och materiel som kostnader för infra-
struktur i form av bibliotek, administration, gemensam service etc. utan
vilken arbetet inte skulle kunna bedrivas.

Principen om att alla finansiärer fullt ut skall svara för kostnaderna för den
egna verksamheten gäller, enligt regeringen, sedan länge. Man påpekar också
att kostnadsfördelningen för verksamhet vid universitet och högskolor har
kommit att bli en alltmer betydelsefull fråga med växande andel extern
finansiering. Trots att principen om full kostnadstäckning gäller tillämpas
den inte av alla aktörer, varför lärosätena inte fått alla kostnader täckta. I
stället har olika villkor och kostnader mellan ämnesområden, lärosäten och
finansiärer utvecklats. Regeringen konstaterar mot bakgrund av detta att
universiteten och högskolorna behöver vidareutveckla den ekonomiska
redovisningen. I anslutning till utarbetandet av den nya modell som
regeringen planerar skall också undersökas på vilket sätt viss ersättning för
kompetensutveckling kan ingå.

Kristdemokraterna anser i likhet med flera remissinstanser att universitet
och högskolor skall vara basfinansierade för att utföra forskning i samhällets
tjänst. Det är emellertid orimligt att berörda institutioner ånyo skall ha
täckning för baskostnaderna inom den s k fulla kostnadstäckningen. Vi anser
att universitet och högskolor skall ha full kostnadstäckning för reella
merkostnader men inte ha en fastställd procentsats för alla projekt. Vi lägger
därmed en annan innebörd i begreppet full kostnadstäckning. När en ny
modell utarbetas är det också nödvändigt att man finner en lösning på frågan
hur ersättning för kompetensutveckling skall kunna garanteras. Vi anser att
lärosätet själv har ansvar för kompetenshöjningen av sin personal och
kostnaderna bör därmed täckas av ordinära fakultetsanslag. I sammanhanget
vill vi också poängtera hur viktigt det är att universitet och högskolor
vidareutvecklar den ekonomiska redovisningen och att organisation och
kostnader ses över. Det är viktigt att så stor del som möjligt av resurserna
används för själva forskningen.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av en helhetssyn på forskningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att grundforskningen skall ske enligt inomvetenskapliga
bedömningar och att tillämpad forskning bör ske utifrån övergripande
politiska mål,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ta bort femårsregeln vad gäller forskarassistenttjänsterna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de högskolor som tilldelats vetenskapsområden också måste få
resurser för forskning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av en balans mellan forskning med hög inomvetenskaplig
kvalitet och forskning inom ett visst samhällsområde vid medelstilldelning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att stärka och uppvärdera den humanistiska och
samhällsvetenskapliga forskningen och forskarutbildningen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning om hur balansen mellan bredd och koncentration i
den ämnesmässiga inriktningen kan upprätthållas i landet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en ny modell utarbetas vad gäller full kostnadstäckning.

Stockholm den 6 maj 1999

Yvonne Andersson (kd)

Erling Wälivaara (kd)

Ulla-Britt Hagström (kd)

Gunilla Tjernberg (kd)

Inger Davidson (kd)

Rose-Marie Frebran (kd)

Lars Gustafsson (kd)

Dan Kihlström (kd)

Kenneth Lantz (kd)

Ester Lindstedt-Staaf (kd)

Desirée Pethrus Engström (kd)

Chatrine Pålsson (kd)

Fanny Rizell (kd)

Rosita Runegrund (kd)

Ingvar Svensson (kd)

Maj-Britt Wallhorn (kd)