med anledning av prop. 1998/99:81 Statens invandrarverk och gränskontroll

Motion 1998/99:Sf14 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)

Bakgrund

I propositionen 1998/99:81 Statens invandrarverk och
gränskontroll föreslår regeringen att Invandrarverket ges
befogenhet att, efter överenskommelse med
polismyndigheten, bistå polisen vid personkontroll i
samband med inresa eller utresa. Invandrarverkets funktion
föreslås bli att komplettera polisen vid gränskontrollen. För
att befästa detta förhållande föreslås förändringar i
utlänningslagen.

Invandrarverket ger i sina remissvar uttryck för att detta vore en
välkomnad förändring då det skulle innebära en större möjlighet till kontroll i
verkets handläggning och agerande kring avvisningsärenden. Man uppger att
man redan vid gränsen kan identifiera de inresande som senare söker asyl
och ha kännedom om deras inresehistoria.

Miljöpartiet de gröna anser att resonemanget är riktigt och att det finns
mycket gott att hämta från en kompetensförstärkning vid gränskontrollerna
samt att det innebär att mycket personlig oro och ovisshet kan undvikas för
den asylsökande som tillhör de solklara fallen att ej komma i fråga för asyl.
Men det finns anledning att varna för risken att Invandrarverkets roll
kommer att förändras i ett alltför effektiviserat tänkande endast kring
avvisningsfrågan. I sitt nit att höja denna effektivitet riskerar vi att sätta
humaniteten på undantag, och detta är en allvarligt negativ utveckling i vårt
flyktingmottagande. Risken är också stor att Invandrarverkets personal
kommer att associeras med den polisiära verksamheten och förlora i
förtroende gentemot de asylsökande.

Effektivitet får inte endast innebära att fler blir avvisade, effektivitet måste
även finnas när det gäller att agera i positiv riktning för den asylsökande. Det
vill säga att det går snabbare att få sitt ärende handlagt och få vetskap om
ifall man får stanna i Sverige.

Beslut rörande avvisning

Att huvudansvaret för verkställighet av beslut rörande
avvisning och utvisning skall utföras av Invandrarverket
känns riktigt så länge man inte skall agera med tvångsmedel.
Förhoppningsvis leder det till en mer konsekvent
handläggning och att vi kan komma i närheten av
"humanitet, tydlighet och konsekvens". Det finns tyvärr
fortfarande brister i polismyndigheters behandling av
människor vars enda brott är att de sökt asyl och inte erhållit
uppehållstillstånd.

Vid Invandrarverkets befogenheter vid gränskontroller är det viktigt att
inte enbart ha det effektiva asylförfarandet framför ögonen, utan också att
personalen med sin kunskap garanterar rättssäkerheten och är lyhörd för om
en person vill söka asyl. Direktavvisningar är riskabla från rättssäkerhets-
synpunkt och ska endast ske i solklara fall.

Frivilligt återvändande

Miljöpartiet vill uppmärksamma den ändring av språkbruk
som blir fallet med regeringens proposition.
Invandrarverkets generaldirektör har givit ut ett meddelande
(nr 15/98) om hur det nya ansvaret ska tolkas och i vilka fall
Invandrarverket ska lämna över ärenden till polisen: "I och
med den nya ordningen införs ett nytt begrepp när det gäller
verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut (dock inte
i utlänningslagen). När SIV har motiverat en utlänning att
lämna landet är det fråga om ett självmant återvändande."

Svenska myndigheter använder termen återvandring när personer som har
uppehållstillstånd i Sverige väljer att resa tillbaka till hemlandet. Nu ska
alltså termen återvändande användas om personer som nekats uppehålls-
tillstånd.

De enda ärenden som ska överlämnas till polisen är de som kräver
tvångsingripanden eller efterlysning. Slutsatsen blir att om inte den avvisade
går under jorden eller tar till våldsamt motstånd så betraktas hon/han som
frivilligt återvändande oavsett hur de faktiska omständigheterna förhåller sig.

Dublinkonventionen

Varje medlemsstat har rätt att med den sökandes samtycke
pröva en asylansökan som framställts till den, även om
prövningen inte åligger staten enligt Dublinkonventionen.
Miljöpartiet anser att Sverige i vissa fall bör använda sig av
den möjligheten, vilket knappast sker i dag.
Dublinkonventionen skapar stora problem för asylsökande
som talar om att de kommer från EU-land. Så snart de varit i
t.ex. Danmark eller Tyskland kan man skicka tillbaka dem
dit enligt huvudregeln.

Sverige borde här t.ex. se till att barnfamiljer som kommit från annat EU-
land eller förälder som kommer för att återförenas med familj i Sverige skall
äga rätt att söka uppehållstillstånd i landet trots Dublinkonventionen. Vi har
ju rätt att besluta till förmån för sökanden.

Barnens bästa

En familj ska aldrig få splittras vid en verkställighet, vare sig
den har barn eller inte. Familjesplittring skall ju endast
förekomma i undantagsfall, men det är en sanning med
modifikation. Barnkonventionen borde därför ha företräde
framför behovet av att reglera invandringen. Man har ännu
inte kunnat bedöma om portalparagrafen om "Barnets bästa"
har slagit igenom, men Miljöpartiet anser det viktigt att
återkomma med en sådan utvärdering.

Tvångsmedel

Det är bra att regeringen lyssnat på remissinstansernas
avrådande från att låta Invandrarverket utrustas med egna
polisiära befogenheter. Detta innebär att verket ej heller ska
ha befogenhet att använda tvångsmedel när det gäller
gränskontroll. Detta anser vi vara självklart. Vi anser vidare
att Sveriges asylprövningspraxis är för hård och bör mjukas
upp. Stöd bör ges till uppföljning av de återvändandes
situation efter hemkomsten. Det är viktigt också för att följa
upp om våra avvisningsbeslut varit riktiga och säkra för den
återvändande.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Invandrarverkets befogenheter vid gränskontrollen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om direktavvisningar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beteckningen "frivilligt återvändande",

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Dublinkonventionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om familjesplittring,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om barnkonventionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tvångsmedel.

Stockholm den 26 mars 1999

Kerstin-Maria Stalin (mp)

Marianne Samuelsson (mp)

Yvonne Ruwaida (mp)

Thomas Julin (mp)

Ingegerd Saarinen (mp)