med anledning av prop. 1998/99:76 Försäkringsmedicinska utredningar, m.m.

Motion 1998/99:Sf9 av Ulf Kristersson m.fl. (m)

Inledning

I propositionen föreslår regeringen ett antal förändringar vad
gäller rehabiliteringsarbetet inom den allmänna försäkringen.
Det gäller dels bl.a. organisatoriska förändringar av
rehabiliteringsarbetet, dels huvudmannaskapsförändring för
Riksförsäkringsverkets sjukhus.

Tre grundprinciper

Behovet av en långsiktig strategi för socialförsäkringen är
nödvändig. Vi anser att en ny socialförsäkring bör vila på tre
grundprinciper.

För det första har det handlat om att skapa enhetliga system. I dag är det
inte ovanligt att man "hoppar" mellan olika trygghetssystem för att maxi-
mera sitt stöd. Det kan t.ex. gälla mellan sjukförsäkringen och den tillfälliga
föräldrapenningen. Där den förra innehåller en karensdag medan den senare
ger ersättning från första dagen och således saknar en självrisk.

För det andra handlar det om att betona arbetslinjen. Försäkringarna får
inte fungera som ersättningslön. Syftet med socialförsäkringen är att den,
förutom för människor som på grund av ålder, kronisk sjukdom eller
funktionshinder behöver extrastöd, ska fungera som en tillfällig trygghet. Det
är väsentligt att försäkringssystemen uppmuntrar till en återgång till
arbetslivet.

För det tredje handlar det om att minska kostnaderna för försäkringen. I
dag kostar socialförsäkringssektorn drygt 300 miljarder kronor per år. För att
Sverige skall få långsiktig ordning på ekonomin är det centralt att
kostnaderna för transfereringssystemen minskar. Moderata samlingspartiet
har en politik för strategiska och väsentliga skattesänkningar som innebär att
vi kan minska arbetslösheten, öka tillväxten och därmed ge enskilda
människor möjlighet att i större utsträckning än i dag ta ett personligt ansvar.
Det har de senaste åren med önskvärd tydlighet visats att socialför-
säkringssystemen i ekonomisk kris inte klarat att leverera det de har lovat.
Snabba försämringar i kompensationsnivåer i kombination med avgifts- och
skattehöjningar har inneburit att människor förlorat den ekonomiska
tryggheten. Det har också i det närmaste varit omöjligt att göra längre
planeringar i sin ekonomi, vilket i sig skapar otrygghet och en förståeligt oro.
Särskilt gäller detta alla dem som får större delen av sin försörjning täckt av
någon form av offentlig försäkring. Det är en politik som vi moderater inte
kan ställa oss bakom. Skall man genomföra förändringar i försäkringarna
måste man kombinera dessa med förslag som innebär att de enskilda
människorna ges en möjlighet att själva göra prioriteringar. Socialdemokra-
ternas försämringar genom ökade skatter har i detta hänseende varit
förödande för allt för många enskilda människor.

Vi anser att dessa tre huvudskäl till förändringar i socialförsäkringen är av
yttersta vikt inte minst för att i framtiden garantera att de människor som
verkligen har ett stort behov av hjälp och stöd också skall garanteras detta.

Rehabiliteringsansvaret

Vi har under flera år föreslagit ett närmare samarbete mellan
försäkringskassan, hälso- och sjukvården och kommunerna.
Skälet är att dagens system med allt för många huvudmän
som ansvarar för rehabilitering riskerar att innebära att
människor hamnar mellan stolarna, med förödande
konsekvenser för såväl den enskilde, i form av passivt
bidragsberoende, som för det allmänna, i form av onödiga
kostnader. I denna motion vill vi förorda att regeringen
närmare studerar två olika finansieringssätt.

Regeringen har öppnat upp möjligheten för de tre ovanstående huvud-
männen att tillsammans med arbetsförmedlingen samverka för att utnyttja de
gemensamma resurserna optimalt. Dels i samband med budgetpropositionen
för 1998, dels i proposition 1997/98:41 Socialförsäkringens administration,
m.m. I samband med den sistnämnda propositionen föreslog vi moderater att
samverkan mellan de ovan nämnda huvudmännen skulle bli obligatorisk
[(mot. 1997/98:Sf20 av Gullan Lindblad m.fl. (m)].

Resultaten av de försök som skett inom ramen för FINSAM har varit
positiva. Resurserna har använts maximalt och utvärderingar visar att det inte
skett en omfördelning mellan olika trygghetssystem. Tvärtom har det
uppstått finansiella överskott hos de olika huvudmännen.

Därför anser vi att försäkringskassan, kommunerna, landstingen och
arbetsförmedlingen bör arbeta enligt mönster från FINSAM-projekten. Det
innebär i praktiken att utgångspunkten bör vara finansiell samordning och ett
nära samarbete mellan de olika huvudmännen. Försäkringskassan skall
kunna köpa tjänster såväl för medicinsk rehabilitering som för yrkes-
rehabilitering såväl från offentlig som privat verksamhet. För detta krävs en
tydlig och klar lagstiftning.

En annan möjlighet som vi anser bör öppnas upp är att försäkringskassorna
får ett större samlat ansvar för rehabiliteringen och ges möjlighet att köpa
upp de nödvändiga åtgärderna. Ett samlat huvudmannaskap för alla former
av rehabilitering har flera fördelar som vi anser bör prövas. Regeringen bör
således utreda en ny form av rehabiliteringspolicy som väger in för- och
nackdelar med båda de system som vi redovisat ovan. Det innebär således ett
system enligt FINSAM och ett i vilket försäkringskassan får ett samlat
finansiellt ansvar för alla former av rehabilitering.

I detta sammanhang vill vi också understryka företagshälsovårdens roll i
det finansiella samarbetet. Regeringen bör skyndsamt återkomma till
riksdagen med förslag hur denna kan inrymmas. Förslagen bör vara baserade
på den rapport om företagshälsovården som Statskontoret avgivit.

I stället delar vi Riksrevisionsverkets (RRV) synpunkter i samband med
remissomgången. RRV förordar att försäkringskassan köper rehabiliterings-
kompetens av den offentliga eller privata vården för att på så sätt om möjligt
minska kostnaderna och uppnå ett bättre resultat.

Vi föreslår vidare att Riksförsäkringsverkets sjukhus blir föremål för utför-
säljning och därmed ges möjlighet att konkurrera om bl a rehabiliteringsin-
satser. Erfarenheten från Stockholms läns landsting när det gäller bolagise-
ringen av S:t Görans sjukhus är mycket goda. Det pågår dessutom såväl i
Skånes som inom Stockholms läns landsting arbete med att "privatisera"
flera sjukhus, varför staten kan dra nytta av den erfarenhet som finns i dessa
båda landsting.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär utredning om finansiering och
ansvaret för rehabiliteringsarbete i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om företagshälsovårdens roll i en samordnad rehabilitering,

3. att riksdagen beslutar att sjukvårdshuvudmännen och privata vårdgivare
mot ersättning skall kunna tillhandahålla de rehabilite

4. ringsinsatser som är nödvändiga i enlighet med vad som anförts i
motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en huvudmannaskapsförändring för Riksförsäkringsverkets
sjukhus i Nynäshamn och Tranås.

Stockholm den 24 mars 1999

Ulf Kristersson (m)

Chris Heister (m)

Berit Adolfsson (m)

Gunnar Axén (m)

Leif Carlson (m)

Maud Ekendahl (m)

Lars Elinderson (m)

Gustaf von Essen (m)

Margit Gennser (m)

Hans Hjortzberg-Nordlund (m)

Cristina Husmark Pehrsson (m)

Göte Jonsson (m)

Björn Leivik (m)

Göran Lindblad (m)

Cecilia Magnusson (m)

Carl G Nilsson (m)

Bertil Persson (m)

Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

Henrik Westman (m)

Liselotte Wågö (m)