med anledning av prop. 1998/99:48 Skattefrågor och investerarskydd

Motion 1998/99:Sk19 av Johan Pehrson och Karin Pilsäter (fp)

I november 1998 överlämnade regeringen en proposition till riksdagen
med förslag till lag om investerarskydd. Lagen om investerarskydd ger
rätt till ersättning för finansiella instrument som tillhör en investerare och
som ett svenskt värdepappersinstitut eller en filial i Sverige till ett
utländskt värdepappersinstitut förfogar över i samband med en
investeringstjänst. I den nu föreliggande propositionen föreslår
regeringen att ersättning från investerarskyddet som avser finansiella
instrument skall beskattas.

Enligt regeringens resonemang skall de finansiella instrumenten anses
avyttrade och därmed skattepliktiga i samband med att de inte går att få ut
från institutet eller konkursboet. Regeringen säger: "Att en avyttring har skett
vid en tidpunkt som ägaren inte själv valt påverkar inte ett sådant synsätt."

Folkpartiet kan inte acceptera detta synsätt. Avsikten med investerar-
skyddet är att skydda investeraren gentemot fel eller oegentligheter hos
värdepappersinstitutet. Att instrumenten inte går att få ut från institutet kan
inte ses som en frivilligt vald avyttring av investeraren. Skattekonsekvenser
bör därför inte inträda.

Regeringen pekar själv på en annan möjlighet, att skattefrihet gäller i de
fall där den som fått ersättning inom viss tid återanskaffar de förlorade
instrumenten. Det är dock rimligt att återanskaffningen sker inom viss tid,
t.ex. senast vid utgången av taxeringsåret. Om inte instrumenten återan-
skaffas inträder reavinstbeskattning som föreslås i propositionen och där
avyttringen anses ha skett vid den tidpunkt när ersättningen fastställs.

Ersättning från investerarskyddet är begränsad till 250 000 kronor. Har
anskaffningskostnaden varit högre skall investeraren med regeringens förslag
redovisa en reaförlust. Med vårt förslag uppkommer skattekonsekvenser först
när de återanskaffade instrumenten avyttras - frivilligt - av investeraren.
Huruvida detta långsiktigt ger andra konsekvenser för statsfinanserna än
regeringens proposition kan inte avgöras. Regeringens förslag kan fram-
tvinga en reavinstbeskattning vilket regeringen tror skulle ge en viss, dock
mycket begränsad budgetförstärkning. Med hänsyn till ersättningens be-
gränsade belopp kan det lika gärna hända att regeringens förslag snarare
skulle öka de redovisade reaförlusterna och därmed sänka skatteintäkterna.
Folkpartiets förslag är neutralt i förhållande till den situation där ersättning
inte skulle ha utbetalats och kan mycket väl ge upphov till ett bättre
statsfinansiellt utfall än regeringsförslaget.

I och med att avyttring enligt propositionen anses ske vid fastställande av
ersättningen inträder samtidigt skattskyldighet. Man kan inte utesluta att det
kan gå en viss tid innan ersättningen utbetalas. Investeraren kan därför bli
tvingad att betala skatt innan han/hon fått ut ersättning.

Vårt huvudargument är dock av principiellt slag. Det är inte rimligt att
investeraren ska tvingas agera som om en avyttring skett utan att detta varit
avsikten. Det är inte heller nödvändigt att så sker.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen med avslag på propositionen i motsvarande del beslutar
om beskattning av ersättning från investerarskyddet i enlighet med vad som
anförts i motionen.

Stockholm den 8 mars 1999

Johan Pehrson (fp)

Karin Pilsäter (fp)