med anledning av prop. 1998/99:44 Ändringar i lagen (1986:436) om näringsförbud

Motion 1998/99:L5 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd, m, fp)

Utökad talerätt

Talerätten - en resursfråga

I regeringens proposition föreslås att
kronofogdemyndigheten skall få rätt att ansöka om
näringsförbud och tillfälligt näringsförbud vid
betalningsunderlåtelse och konkurs. En förutsättning för den
utökade talerätten är att åklagaren förklarat sig avstå från en
sådan ansökan. I dag har enligt lagen (1986:436) om
näringsförbud åklagaren en exklusiv rätt att ansöka om
näringsförbud.

Kristdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet och Centern avstyrker
förslaget. Det är enligt vår uppfattning principiellt felaktigt att utvidga
tale-
rätten. Kronofogdemyndigheternas processerfarenhet kan i allmänhet inte
anses vara tillräcklig för att på ett bra sätt föra talan inför allmän domstol.

Förslaget har väckt kritik även hos många remissinstanser. Stockholms
tingsrätt, Kammarrätten i Göteborg, Domstolsverket, Statsåklagaren för
speciella mål, Konkurrensverket, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges
Industriförbund och Svenska bankföreningen anser samtliga att endast
åklagaren bör ha talerätt i frågor om näringsförbud. De framhåller särskilt
risken för samordningsproblem och kompetenskonflikter som kan upp-
komma om flera myndigheter får rätt att ansöka om näringsförbud.

Av propositionen, s. 18, framkommer att regeringen är medveten om att
förslaget medför vissa problem: "Vad gäller fördelarna med åklagarens
exklusiva talerätt är det positivt att endast en myndighet har talerätt.
Praktiska svårigheter med bl.a. samordningsproblem och kompetenskon-
flikter undviks helt. Vidare har åklagarna en processvana som är överlägsen
andra myndigheters."

En av nackdelarna med en exklusiv talerätt, den att utredningen hos
åklagare och polis ofta tar så lång tid, förklaras i propositionen med delvis
otillräckliga resurser hos dessa myndigheter. Vi anser att det är felaktigt att
ett problem som i grund och botten handlar om bristande resurser skall lösas
genom att talerätten utökas. Åklagarämbetets exklusiva kompetens på det här
området bör icke rubbas.

Rättssäkerhetsgarantier

Domstolsverket och Svea hovrätt påpekar i sitt remissvar att
utredningen inte föreslagit några regler för utredningsarbetet
inom dessa andra myndigheter som ger
rättssäkerhetsgarantier motsvarande förundersökning i
brottmål (23:4 rättegångsbalken).

Regeringen tycks ta mycket lätt på dessa påpekanden. Man menar att det i
regeringsformen har slagits fast en objektivitetsprincip som skall gälla för all
offentlig verksamhet. Vad gäller en myndighets skyldighet att iaktta takt och
diskretion samt att inte låta de inblandade utsättas för större intrång i den
personliga integriteten än nödvändigt finns inte detta lika tydligt uttryckt i
RF. Regeringen anser dock att dessa principer är så självklara att det inte
behövs ett särskilt stadgande om detta. Det är anmärkningsvärt att regeringen
tar så lätt på rättssäkerheten. För de som drabbas kan en felaktig hand-
läggning innebära en stor personlig tragedi.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår de förslag som anförts i propositionen vad gäller
kronofogdemyndighetens möjlighet att ansöka om näringsförbud vid
betalningsunderlåtelse och konkurs.

Stockholm den 20 januari 1999

Rolf Åbjörnsson (kd)

Kjell Eldensjö (kd)

Stig Rindborg (m)

Henrik S Järrel (m)

Elizabeth Nyström (m)

Berit Adolfsson (m)

Ulf Nilsson (fp)