med anledning av prop. 1998/99:126 Utländska förvärv av fritidsfastigheter i Sverige

Motion 1999/2000:L3 av Birger Schlaug m.fl. (mp)

Inledning

Motiven för att införa 1992 års lag som reglerar utländska
förvärv av fritidsfastigheter var att hindra förvärv som stred
mot "väsentligt allmänt intresse" vilket vi tolkar som en lag
för att skydda våra värdefullaste naturtillgångar mot utländsk
exploatering samt skydd mot spekulationssyfte. Lagen har
inte tillämpats så många gånger utan kan ses som en form av
säkerhetsventil om ett utländskt förvärv skulle ta sig negativa
uttryck. Miljöpartiet anser att det behövs nya regler som
motverkar att fastigheter för permanentboende omvandlas till
fastigheter för fritidsboende i än högre takt.

Likaledes är det inte acceptabelt att t.ex. ett jordbruk behandlas som en
fritidsbostad för förmögna personer som har helt andra huvudsysselsättningar
och intressen än jordbruk. Däremot är det önskvärt att människor ska kunna
bli deltidsjordbrukare, dvs att de vid sidan av ett annat yrke bebor och brukar
en egen jordbruksfastighet. Definitionen på en fritidsfastighet är inte fastlagd
utan upp till hur ägaren vill disponera sin tid i fastigheten. Vad händer med
skogsfastigheter och hemman? Nuvarande lagar tillåter penningstarka speku-
lanter att köpa in skogsfastigheter i syfte att avverka för att därefter genast
sälja. Vi saknar en djupare analys av vad slopandet av 1992 års lag kan inne-
bära.

Regeringen föreslår i proposition 1998/99:126 ett slopande av den lag som
reglerar utländska förvärv av fritidsfastigheter i Sverige. Om regeringens
förslag går igenom är det alltså fritt fram för andra länders medborgare att
köpa fritidsfastigheter i Sverige. På vissa attraktiva platser i landet kan
detta
orsaka ännu högre fastighetspriser än idag samt på andra tidpunkter än
sommaren "döda samhällen". Regeringen menar att många av nackdelarna
med att lagen försvinner går att kompensera på olika sätt. Regeringen tillstår
emellertid samtidigt att nackdelen med den förväntade prisstegringen på
fastigheter inte går att kompensera med nu gällande lagstiftning. Höga
fastighetspriser gör det svårt för ung bofast befolkning att skaffa sig en egen
fastighet och bo kvar i glesbygd. Mot bakgrund av detta är vi bekymrade
över regeringens förslag om att utan vidare slopa 1992 års lag utan att införa
någon annan reglering istället.

Undantagen

Sveriges medlemskap i EG innebär enligt proposition
1998/99:126 att Sverige efter utgången av 1999 inte får
tillämpa lagen (1992:1368) om tillstånd till vissa förvärv av
fast egendom gentemot medborgare i EU-stater eller andra
stater inom EES. Vid utgången av 1999 slutar nämligen det
undantag gälla som Sverige har från EG:s lagstiftning
rörande rätten att placera kapital och förvärva egendom i en
annan EG-stat.

1992 års lag

Lagen om tillstånd till vissa förvärv av fast egendom kom till
som en följd av Sveriges närmande till EG. Redan enligt
EES-avtalet åtog sig Sverige att införa EG:s regelverk inom
vissa områden i den nationella lagstiftningen. Anpassningen
måste då ske till bl.a. EG-krav på fria kapitalrörelser enligt
fjärde kapitalliberaliseringsdirektivet. Direktivet innebar en
mer långtgående rätt för personer i en EG-stat att placera
kapital och förvärva egendom i en annan EG-stat. När det
gällde fritidsfastigheter medgav direktivet dock att
medlemsstaterna under en obestämd tid inte behövde
liberalisera sin befintliga lagstiftning. Den aktuella lagen
utarbetades alltså utifrån dessa förutsättningar. Senare har
kapitalliberaliseringsdirektivet upphävts och det har, vilket
regeringen påpekar i propositionen, inarbetats i fördraget.

På grund av hur direktivet var formulerat var det alltså möjligt att även
efter ett ingånget EES-avtal och medlemskap i EU behålla regler som
begränsar utländska förvärv av fritidsfastigheter i Sverige.

När det gällde behovet att ha kvar begränsningar i rätten att förvärva
fritidsfastigheter konstaterade regeringen i prop 1992/93:71 att de skäl som
bar upp den då gällande lagstiftningen - t.ex. att utländsk efterfrågan leder
till stigande fastighetspriser vilket försämrar möjligheterna för här i landet
bosatta att förvärva fritidsfastigheter - fortfarande hade sin giltighet. Vid
sidan av detta fanns det även anledning att behålla vissa restriktioner för att
undvika obalans och brist på enhetlighet i de nordiska ländernas regelsystem.
Danmark har emellertid erhållit permanent undantag och även Norge
tillämpar restriktioner mot utländska förvärv av fritidsfastigheter.

De svenska reglerna och
EG-rätten

En grundläggande tanke med EG-fördraget är att uppnå en
gemensam marknad. Denna ska kännetecknas av att hindren
för fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital
avskaffas mellan medlemsstaterna. Artikel 56.1 i fördraget
föreskriver följande: "Inom ramen för bestämmelserna i
detta kapitel skall alla restriktioner för kapitalrörelser mellan
medlemsstater samt mellan medlemsstater och tredje land
vara förbjudna."

EG-fördraget innehåller dock inte någon definition av begreppet
kapitalrörelser. Regeringen tolkar dock fördragets regler så att utländska
förvärv av fast egendom täcks av fördragets bestämmelser om kapital-
rörelser. Anledningen till att regeringen gör en sådan tolkning av fördrags-
texten är att skrivningen är tagen från det numera upphävda kapital-
liberaliseringsdirektivet enligt vilket begreppet kapitalrörelser skulle förstås
som t.ex. utlänningars investeringar i fast egendom i landet.

Regeringen för ett resonemang där den förlitar sig på en tolkningsmetod av
fördragstexten som påminner om hur man inom svensk rätt använder sig av
förarbeten för att tolka lagtext. Mot bakgrund av denna tolkning menar
regeringen "att det får anses stå klart" att utländska förvärv av fast egendom
täcks av fördragets bestämmelser om kapitalrörelser. Regeringen nämner
inget rättsfall eller eventuell doktrin som stöd för sin tolkning. I propositi-
onens nästa kapitel har tonen hos regeringen ändå ändrats till att "det står
helt
klart att" Sverige i förhållande till medborgare i andra medlemsstater inte kan
ha kvar den ifrågavarande lagen efter utgången av 1999 eller anta en ny lag
som i sak motsvarar innehållet i den gamla.

Permanent undantag och ny
lagstiftning

Regeringen hävdar nu att det inte är "ändamålsenligt" att
försöka få till stånd ett fortsatt svenskt undantag. Argumentet
för att det inte skulle vara ändamålsenligt synes enligt
regeringen vara att det är arbetsamt och omständligt att få till
ett sådant undantag. Vidare menar regeringen att förvärvs-
begränsningar av det slag som den svenska lagen innehåller i
praktiken sannolikt har haft en begränsad betydelse. För bara
sex år sedan sade dock regeringen, som tidigare påpekats, att
de skäl som bar upp regleringen före 1992 års lag fortfarande
hade giltighet. Regeringen påpekar i den nu aktuella
propositionen att "negativa effekter i form av prisstegring på
fritidsfastigheter torde man dock - efter ett upphävande av
1992 års lag - inte kunna komma till rätta med genom några
andra befintliga regler". Regeringen avfärdar också
möjligheten och lämpligheten i att införa någon ny reglering
på området som motverkar prisstegring i de aktuella
områdena, särskilt när det visar sig att regeringens egen skiss
på ett nytt prövningssystem som motverkar prisstegring
skulle vara "byråkratiskt och kostnadskrävande".

Mot bakgrund av det ovan sagda anser Miljöpartiet att Sverige måste få till
stånd ett fortsatt svenskt undantag.

Samtidigt menar Miljöpartiet att den svenska lagstiftningen på området bör
ändras så att principerna om bo- och brukarplikt gällande vissa fastigheter
införs. Avfolkningen av landsbygd och attraktiva sommarvisten i bl.a. våra
sjö- och kustområden accelererar och skapar ödelagda och sårbara
"timersamhällen" under resten av året. Som en del i en aktiv regionalpolitik
menar vi att förutsättningarna för åretruntboende måste stärkas. Det kan t. ex.
ske genom förtursregler som gynnar permanent boende. På så sätt kan man
motverka avfolkningen och ge landsbygden och sommarsamhällena en chans
att leva året runt. En utredning bör tillsättas med uppgift att precisera de
lag-
och regeländringar som krävs.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige måste få till stånd ett fortsatt
svenskt undantag rörande utländska förvärv av fritidsfastigheter.

Stockholm den 17 september 1999

Birger Schlaug (mp)

Kia Andreasson (mp)

Barbro Feltzing (mp)

Gunnar Goude (mp)

Matz Hammarström (mp)

Helena Hillar Rosenqvist (mp)

Mikael Johansson (mp)

Thomas Julin (mp)

Per Lager (mp)

Ewa Larsson (mp)

Gudrun Lindvall (mp)

Ingegerd Saarinen (mp)