med anledning av prop. 1998/99:115 På ungdomars villkor - ungdomspolitik för demokrati, rättvisa och framtidstro

Motion 1998/99:Kr31 av Elisabeth Fleetwood (m)

Innehåll

Propositionens innehåll 24

Moderata utgångspunkter 24

Ungdomspolitik för demokrati, rättvisa och framtidstro 25

Ungdomar på arbetsmarknaden - inte utanför 26

En förändrad arbetsrätt 26

En reformerad arbetslöshetsförsäkring 27

Lärlings- och arbetsmarknadsutbildning 27

Ungdomsstyrelsen 28

Hemställan 28

Propositionens innehåll

I föreliggande proposition försöker regeringen att utarbeta en
strategi för vad den kallar ungdomspolitik. Propositionen
innehåller resonemang om framför allt demokrati, rättvisa
och framtidstro med inriktning på det som regeringen kallar
för ungdomar. Denna grupp definieras som alla invånare
mellan 15 och 24 år, d v s ca 1,1 miljoner individer.

Moderata utgångspunkter

Inledningsvis vill vi uttrycka vår tveksamhet till begreppet
ungdomspolitik. Vår utgångspunkt är att man inte skall dela
in politiken i olika grupper. Ungdomar är först och främst
människor, inte ungdomar, kvinnor, män eller pensionärer.
Det finns en tendens hos inte minst socialdemokrater och
andra grupper på vänsterkanten att genom särbehandling tro
sig vinna denna grupps lojalitet och stöd. Vi delar inte denna
inställning och denna tendens. Den politik som är nödvändig
för att ge unga människor en bra utbildning eller möjlighet
till ett riktigt jobb gynnar andra "grupper" i samhället.

Om vi ändå skall kommentera propositionen kan konstateras att den
egentligen inte säger så mycket om vad regeringen egentligen tycker och
vilka mål den har. Den belyser ett antal problem, men ger i princip inga
förslag på konkreta åtgärder för att lösa dessa. Propositionen är tvärtom full
av plattityder och diffusa mål.

Ett genomgående tema i propositionen går ut på att få unga människor in i
systemen. Det handlar främst om att få unga människor delaktiga i dagens
representativa demokrati. Ungdomar skall in i alla kommittéer,
kommissioner, ungdomsråd, förtroendevalda organ m.m.

Det verkar som om regeringen, något tillspetsat, tror sig kunna lösa alla
problem genom att "trycka" in de unga i det representativa systemet.

I verkligheten är det så att de unga inte vill. Dagens ungdomar tycker att
det är viktigast att ha direkt makt över sina liv. Att ha rätt att välja och
styra
själva. Det innebär konkret att den representativa politikens makt måste
minska till förmån för individernas direkta makt över sina egna liv.

Dessutom är ungdomar är i allt större utsträckning individualister som
vägrar att inordna sig i kollektiva lösningar eller färdiga mallar. Detta märks
givetvis även på den politiska arenan, där färre unga vill "köpa" de färdiga
politiska paket som partierna erbjuder. Därför kommer inte några problem att
lösas av att unga kommer in i alla dessa representativa organ. Det är helt fel
tänkt!

Ungdomar är inte oengagerade eller ointresserade av politik, vilket
regeringen framför som ett argument. Tvärtom! Exempelvis var valdeltagan-
det bland förstagångsväljare vid det senaste valet högre än genomsnittet.
Dessutom finns det mycket som tyder på att ungdomar engagerar sig mer
politiskt i dag än för bara tio år sedan. Exempelvis har dubbelt så många
deltagit i en bojkott av någon vara och tre gånger så många som skrivit på en
protestlista än vad som var fallet för ett decennium sedan.

Problemet ligger i stället hos politikerna, partierna och den förda politiken.
De måste förändras radikalt för att kunna attrahera unga människor. Vi tror
inte att de som i huvudsak varit ansvariga de senaste femtio åren för hur
situationen ser ut i dag har förmågan och möjligheten att komma med förslag
på åtgärder för att på ett reellt sätt ändra den situation som allt för många
unga människor befinner sig i.

Symptomatiskt är att ett av de få konkreta förslag som regeringen har är att
överläggningar skall ske med ägare till klubbar och diskotek för att ändra på
det faktum att många uteställen har olika åldersgränser baserade på kön.
Detta anser regeringen uppenbarligen är viktigare än att presentera förslag
för att förbättra undervisningen eller konkreta åtgärder för att ge ungdomar
möjligheten till riktiga jobb.

I denna motion har vi valt att koncentrera våra förslag till sådana som rör
demokrati och arbetsmarknad. Även om många andra delar av propositionen
kan kommenteras är de förslag och de resonemang som förs så otydliga och
oprecisa att vi väljer att i stort sett inte göra det. Vad gäller frågor som rör
skola och utbildning hänvisar till vår motion av Beatrice Ask m.fl. (m) med
anledning av regeringens skrivelse 1998/99:121 Utvecklingsplan för för-
skola, skola och vuxenutbildning. Vad gäller regeringens bedömning av
insatser mot drogmissbruk bland ungdomar hänvisar vi till motion 1998/99:
Kr29 av Gun Hellsvik m.fl. (m).

Vi konstaterar också att flera av de frågor som tas upp i propositionen har
varit föremål för behandling av kulturutskottet tidigare, varför vi hänvisar
till
våra ställningstaganden i dessa sammanhang.

Ungdomspolitik för
demokrati, rättvisa och
framtidstro

Frågan om unga människors inflytande och delaktighet i
samhället är högaktuell för samtliga politiska partier efter
1998 års val på grund av det minskade valdeltagandet. Även
om Moderata samlingspartiet i större utsträckning än andra
partier förmådde attrahera unga väljare kan vi naturligtvis
inte slå oss till ro med det. I den här aktuella propositionen
gör även regeringen bedömningen att det nu behövs direkta
åtgärder för att bl.a. stärka unga människors inflytande och
delaktighet i samhället. Utöver satsningar på traditionell
skoldemokrati med elevråd, elevombudsmän m.m. föreslår
regeringen att även ungdomskommissioner och
ungdomsdelegationer skall inrättas.

Dessvärre tycks regeringen bortse från hur unga människors verklighet
faktiskt ser ut, varför de nu föreslagna åtgärderna riskerar att bli bara
ytterligare ett slag i luften. Vi ifrågasätter starkt om gamla metoder är
tillräckliga för att öka unga människors engagemang och delaktighet i skolan
och i samhället i övrigt.

Vissa av regeringens förslag, t.ex. satsningen på IT i skolan och inrättandet
av en ungdomskanal på Internet, kan bidra till ett ökat engagemang hos
ungdomar för demokrati- och rättvisefrågor och därmed kanske till och med
stärka unga människors framtidstro. En tydlig skiljelinje mellan regeringen
och Moderaterna är emellertid att vi vill fokusera betydligt mer på det nya
sättet att leva än på förlegade strukturer och angreppssätt. Med denna
utgångspunkt måste regeringens förslag enligt vår mening kompletteras med
exempelvis alla de nya möjligheter som bl.a. följer av att det numera
avskaffade mediemonopolet.

Den kommersiella lokalradion har visat sig ha en starkt dragningskraft på
unga människor, som inte bara har fått ett större utbud av kanaler att lyssna
på utan också ökade möjligheter att själva komma till tals i etern. Utöver den
ökade mångfalden har den fria radion således bidragit till att fler unga
människor kan göra bruk av sin yttrandefrihet, vilket rimligen måste ses som
ett stort och viktigt steg i den allmänna strävan att öka unga människors
inflytande och delaktighet. Yttrandefriheten skulle kunna flöda än mer om
inte nära hälften av alla frekvenser för radiosändningar vore outnyttjade,
vilket de beklagligt nog är. Genom att använda frekvenserna på rätt sätt
skulle man enligt Radioutgivareföreningens nya frekvensutredning kunna
sända dubbelt så mycket radio som idag.

Upphävandet av mediemonopolet har dessutom skapat nya arbetstillfällen
för bl.a. unga människor. Att unga människor har ett arbete att gå till är som
bekant oftast helt avgörande för deras möjlighet till inflytande och känsla av
delaktighet.

Mot denna bakgrund vill vi betona vikten av att även utvecklingen på
medieområdet, IT-utvecklingen och alla de nya livsmöjligheter som nu
bjuds också tas tillvara och beaktas i den allmänna strävan att stärka unga
människors villkor och engagemang för demokrati, rättvisa och framtidstro.

Ungdomar på
arbetsmarknaden - inte
utanför

I propositionen föreslås tre övergripande mål som går ut på
att ungdomar skall ges goda förutsättningar att leva
självständiga liv, ges möjlighet till inflytande samt att
ungdomars engagemang, skapande förmåga och kritiska
tänkande ska tas till vara som en resurs. Den höga
ungdomsarbetslösheten motverkar samtliga dessa mål.
Kampen mot denna borde därför hos regeringen ha högsta
prioritet. Att så inte är fallet vittnar siffror från Eurostat om.
Enligt dessa hade Sverige i mars 1999 en
ungdomsarbetslöshet på 15,3 procent att jämföra med
Danmarks 7,2 procent och Österrikes 6,2 procent.

Problemet med ungdomsarbetslöshet, och övrig arbetslöshet, har självklart
sin grund i ett dåligt företagsklimat. Sveriges otillräcklighet på detta område
bevisas med all önskvärd tydlighet genom utflyttningar av företag och
arbetskraft, samtidigt som brist på samma arbetskraft råder i landet. För att
komma till rätta med detta har vi moderater föreslagit en mängd åtgärder i
form av skattesänkningar, regelförenklingar, konkurrensförbättringar osv.
För att minska arbetslösheten i allmänhet och ungdomsarbetslösheten i
synnerhet måste därutöver en rad andra åtgärder vidtas:

En förändrad arbetsrätt

Arbetsrätten måste för att uppmuntra till anställande vara
anpassad till arbetsmarknaden. Samstämmiga analyser som
de senaste åren ägnats den svenska arbetsmarknaden har
pekat på behovet av en modernisering av
arbetsmarknadslagarna. "De nya jobben", framför allt inom
snabbt växande företag och branscher på IT-området,
sysselsätter många ungdomar och kräver ett mycket
flexiblare system. Vi menar att utgångspunkterna måste vara
att reglerna på arbetsmarknaden medger individualisering
och att arbetsrättigheter ska tillfalla den enskilde och inte
organisationerna på arbetsmarknaden. Det är den enskilde
individens avtal med arbetsgivaren som ska vara grunden för
anställningen. Grundläggande rättigheter ska regleras i lag,
men därutöver ska den enskilde kunna bestämma över sin
arbetstid och förhandla om sin lön.

Åtskilliga av de problem som ungdomar möter vid inträdet i arbetslivet har
att göra med lönebildningen. De avtalade lönerna motsvarar inte vad många
unga, och med nödvändighet mindre erfarna, kan prestera. En mer flexibel
lönesättning medverkar till att flera unga skulle kunna erbjudas meningsfulla
arbeten.

Turordningsreglerna är ett annat problem för ungdomarna på arbets-
marknaden. Genom principen "sist in - först ut" cementeras arbetsmark-
naden och redan anställda gynnas på ungdomars bekostnad. Det undantag
som de borgerliga partierna tillsammans med Miljöpartiet nyligen beslutade
om innebär ett litet men viktigt första steg i riktning mot en reformerad
arbetsrätt anpassad till dagens arbetsmarknad.

En reformerad
arbetslöshetsförsäkring

Mellan en halv och en miljon människor befinner sig i en
position där deras ekonomiska standard inte påverkas av om
de är arbetslösa, arbetar lite eller arbetar mycket. På detta vis
ges dåliga incitament till landets arbetslösa att ge sig in på
arbetsmarknaden. Speciellt skadligt är detta för ungdomar
som genom att tillbringa ungdomsåren i arbetslöshet och
bidragsberoende riskerar att lägga grunden för att
fortsättningen av livet tillbringas på samma sätt. Detta är
oacceptabelt.

Enligt vår mening skall arbetslöshetsförsäkringen vara en omställnings-
försäkring, som skyddar den arbetslöse mot inkomstbortfall under den tid
han/hon söker nytt arbete eller omskolar sig. Däremot får försäkringen inte
fungera som en evig medborgarlön för den som en gång lyckats vinna inträde
på arbetsmarknaden. Vi förordar att det införs en form av bortre parentes i
försäkringen. Ersättningsnivån bör sättas till 75 procent. Detta innebär ett
större incitament att arbeta för att därmed komma ifrån situationen med hög
arbetslöshet samtidigt som brist på arbetskraft råder. En ny arbetslöshets-
försäkring måste även vara utformad så att den uppmuntrar arbetslösa till att
ta även deltidsjobb och korttidsanställningar.

Lärlings- och
arbetsmarknadsutbildning

Effektiviteten i den nuvarande arbetsmarknadspolitiken är
för låg och undanträngningseffekterna för stora. Det leder till
förluster, både för de arbetslösa och för skattebetalarna. En
av arbetsmarknadspolitikens huvuduppgifter måste vara att
bidra till ungdomars inträde på arbetsmarknaden. Därför bör
arbetsmarknadspolitiken koncentreras på två åtgärder.

Det ena är ett erbjudande om lärlingsutbildning för alla arbetslösa ung-
domar mellan 20 och 25 år. Systemet bör byggas upp tillsammans med
företagen och erbjudas alla ungdomar i den aktuella åldern efter 100 dagars
arbetslöshet.

Det andra är en arbetsmarknadsutbildning med syfte att sörja för foku-
serade insatser riktade mot specifika yrkesområden samt definierade
kompletteringar av arbetslösas kompetens. Här ingår också stöd till arbets-
handikappade.

Mer allmän utbildning av arbetslösa bör inte anordnas inom arbets-
marknadspolitikens ram utan anförtros de gängse systemen för vuxen-
utbildning.

Ungdomsstyrelsen

Ungdomsstyrelsen föreslås få en central roll i arbetet med
ungdomsfrågor, enligt regeringens förslag.

Vi har tidigare uttryckt vår inställning att Ungdomsstyrelsens verksamhet
bör begränsas och att dess struktur bör ses över. Denna inställning har vi
kvar och vi menar att regeringen bör få i uppdrag att återkomma till
riksdagen med förslag som innebär att Ungdomsstyrelsen i sin nuvarande
utformning avskaffas och att dess verksamhet tas över i nedbantad form av
annan organisation. En väg vore att Kulturdepartementet får ett ökat ansvar,
t. ex. vad gäller stöd till de politiska ungdomsorganisationerna och allmänt
arbete med ungdomsfrågor.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utgångspunkten för ungdomspolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ta till vara även nya metoder för att stärka unga människors
villkor och engagemang för demokrati, rättvisa och framtidstro,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en förändrad arbetsrätt,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en reformerad arbetslöshetsförsäkring,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lärlings- och arbetsmarknadsutbildning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Ungdomsstyrelsen.

Stockholm den 25 maj 1999

Elisabeth Fleetwood (m)

Lennart Fridén (m)

Jan Backman (m)

Gunnar Hökmark (m)

Roy Hansson (m)

Anne-Katrine Dunker (m)

Nils Fredrik Aurelius (m)

Patrik Norinder (m)

Lars Hjertén (m)

Kent Olsson (m)

Birgitta Wistrand (m)