med anledning av prop. 1998/99:115 På ungdomars villkor - ungdomspolitik för demokrati, rättvisa och framtidstro

Motion 1998/99:Kr29 av Gun Hellsvik (m)

Insatser mot drogmissbruk

Kampen mot narkotika måste bedrivas på bred front. Detta
innebär att ökade satsningar måste till för att förhindra att
unga människor över huvud taget prövar narkotika.
Insatserna måste också stärkas internationellt för att
motverka varje tendens till uppluckring av den restriktiva
narkotikapolitiken och för att komma åt de grova
narkotikabrottslingarna som profiterar cyniskt på andra
människors beroende och olycka. Med hänsyn till bl.a. unga
människors ökade drogtolerans ifrågasätter vi om
regeringens insatser, som framför allt tar sikte på dem som
redan har fastnat i ett missbruk, är tillräckliga.

En första utgångspunkt för att förhindra att unga människor fastnar i
missbruk måste vara att se till att föräldrar har lika goda kunskaper om
narkotikans symptom och verkningar som deras barn har. Så är inte fallet i
dag varför informationsinsatser riktade till föräldrar omgående måste sätts in.

Vidare måste skolans roll tydliggöras. Även skolpersonalen måste besitta
tillräckliga kunskaper om narkotikans symptom och verkningar för att snabbt
kunna upptäcka förändringar i unga människors personlighet. Sådana för-
ändringar kan vara ett tecken på ett begynnande narkotikamissbruk. Denna
information är naturligtvis viktig för föräldrarna varför skolan måste ha en
absolut plikt att informera föräldrarna om barnet uppvisar oroande tendenser.

Sedan 1993 kan polisen ta blod- och urinprov på personer över 15 år vid
misstänkt narkotikabruk. Lagens begränsning till straffmyndighetsåldern har
emellertid visat sig försvåra för polisen att få fram bevis när personer under
15 år använder narkotika. För att intensifiera och utveckla preventiva
åtgärder är det angeläget att lagstiftningen snarast ändras så att polisen får
ta
prover även på personer under 15 år som riskerar att fastna i narkotika-
missbruk.

Som framgått framhåller regeringen unga missbrukares behov av
behandling och rehabilitering. Ansatsen är bra men regeringen tycks bortse
från att unga människor ofta introduceras i narkotikamissbruk av äldre,
tidigare fängelsedömda missbrukare. Även kriminalvårdens förutsättningar
att bedriva framgångsrik missbrukarvård får därmed betydelse för nyrekryte-
ringen av unga missbrukare. Ökade satsningar måste därför göras för att få
bort narkotikan som i dag florerar på våra fängelser. Exempelvis måste
urinprov användas mer frekvent, liksom narkotikahundar. Insmuggling av
narkotika kan förhindras genom effektivare kontroll av den intagnes besök.
Enligt vårt förslag bör den intagne och besökaren skiljas åt, t.ex. genom att
besöksrum inrättas med en glasruta mellan den intagne och besökaren.

Dessutom är det högst angeläget att de missbrukare som har påbörjat
missbruksbehandling inom kriminalvården ges betydligt bättre förutsätt-
ningar än i dag att fulllfölja påbörjad behandlingsplan. I annat fall riskerar
de
resurser som dittills lagts ner på behandlingen att bli till ingen nytta. Av
största vikt är också att vända utvecklingen vad gäller tillgången till behand-
ling utanför anstalt. Möjligheten till missbruksbehandling utanför anstalt har
påtagligt försämrats som en direkt följd av många kommuners hårt
ansträngda ekonomi. En lösning på detta problem vore enligt vår mening att
låta kriminalvården att ta över kostnadsansvaret för § 34-placeringar.

Vidare bör svensk polis ha samma möjlighet som norsk polis att via
sjukvården sätta in kräksirap för att säkra bevisningen mot misstänkta
heroinlangare som idag sväljer sina kapslar så fort polisen försöker ingripa
mot brottet. Vi anser dessutom att nuvarande straffsatser inte räcker till för
de grova narkotikabrottslingarna. Lagens strängaste straff, livstids fängelse,
skall kunna utdömas för grovt narkotikabrott.

Vårt krav på en heltäckande syn inom narkotikapolitiken gör att vi inte kan
ställa oss bakom regeringens alltför begränsade bedömning i fråga om
insatser mot drogmissbruk. I stället vill vi se en utveckling av narkotika-
politiken i enlighet med förslagen ovan.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om information till föräldrar,
2.
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skolans informationsskyldighet och
betydelsen av att skolpersonalen besitter tillräckliga kunskaper
om narkotikans symtom och verkningar,
4.
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om drogtester även
för personer under 15 år i enlighet med vad som anförts i
motionen,
6.
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till narkotikapolitiska
åtgärder i enlighet med vad i övrigt anförts i motionen..
11F
Stockholm den 25 maj 1999

Gun Hellsvik (m)

Anders G Högmark (m)
Maud Ekendahl (m)
Jeppe Johnsson (m)
Anita Sidén (m)
Cecilia Magnusson (m)
Christel Anderberg (m)
Lars Björkman (m)