med anledning av prop. 1998/99:102 Handel med ädelmetallarbeten

Motion 1998/99:N18 av Göran Hägglund (kd)

Inledning

Sedan urminnes tider har smycken och prydnader av ädla
metaller varit ett mått på en persons, en familjs eller ett
samhälles välstånd. Guld har i alla tider varit symbolen för
makt. Ända fram till valutakrisen 1971 var guldet
värdemätaren på valutor och 1975 godkände Internationella
valutafonden att officiella guldpriser upphävdes.

Det faktum att guldet tillmätts så stor betydelse har medfört att hanteringen
av guld och andra ädla metaller omgärdats med restriktioner av flera skäl.
Inte minst har det varit angeläget att metallernas renhet, och därmed
värdebeständighet, kunnat garanteras. I Mellaneuropa infördes därför redan
på medeltiden en så kallad kontrollstämpling. I Sverige ålades mästarna
redan 1485 att stämpla sina produkter. 1752 infördes en statlig kontroll-
stämpel med riksvapnets tre kronor inom tre bågar, den så kallade kattfoten,
och från 1759 stämpel för tillverkningsåret. På liknande sätt har flera av
länderna i EU, på lite olika sätt, av tradition registrerat eller stämplat
ädelsmedsarbeten för att garantera värdebeständigheten.

Bakgrund

I propositionens avsnitt 5.2 påpekas att det fortfarande inte
finns något direktiv antaget för hur handel med
ädelmetallarbeten inom EU skall gå till. Det sägs också att
det är för närvarande osäkert om det överhuvudtaget kommer
att antas ett direktiv och i så fall hur detta kommer att se ut.
Gemensamt för de olika förslagen är att finhalten skall anges
nominellt i tusendelar.

I avsnitt 5.3 redogörs för en formell underrättelse där det anförs att Sverige
inte uppfyllt sina förpliktelser enligt artikel 28 i EG-fördraget genom att
bland annat upprätthålla ett särskilt system för nationella arbeten i för-
hållande till importerade.

I propositionen föreslås en ny lag om handel med äldelmetallarbeten som
ersättare för lagen 1986:985 vars förenlighet med EG-rättens principer om fri
varurörlighet kan ifrågasättas. Förslagen innebär bland annat att handel med
lägre finhalter av ädelmetaller tillåts samt att handel med importerade
ädelmetallarbeten utan krav på registrering av namnstämpel möjliggörs.
Därtill föreslås att man skall avskaffa monopolet för den frivilliga tredje-
partskontrollen och istället införa ackrediterade kontrollorgan.

I propositionen omnämns, men lämnas utan åtgärd, det i samband med
smycken snabbt växande folkhälsoproblemet nickelallergi.

Namnstämplar och
ortsmärken

Om vi rätt uppfattar förslagen innebär de att för svenska
tillverkare skall namnstämplar registreras och avgift för
registreringen betalas. För närvarande finns cirka 1500
registrerade namnstämplar varav de flesta, 800-900, är
guldsmedsaffärer och i branschen verksamma
konsthantverkare. Därtill kommer ett hundratal grossister
och importörer samt andra som av något skäl vill värna om
en namnstämpel.

Vidare är det regeringens förslag att med svenska namnstämplar jämställa,
utan krav på registrering i Sverige, en namnstämpel från något annat EES-
land om stämpeln har registrerats hos ett offentligt organ eller det på annat
tillfredsställande sätt går att identifiera den som anbringat stämpeln.

Vi kan inte acceptera att regeringen här vill gå ett steg längre än nöd-
vändigt. Antingen skall alla i branschen verksamma ha krav på registrering
av namnstämpling eller också ingen.

Namnstämpling är till som ett skydd för konsumenten. Det rimliga borde
därför vara att Sverige med kraft i kommission och ministerråd driver att alla
länder inom EES-området skall ha nationella registreringskrav på namn-
stämpling av ädelmetallarbeten. Ingen omöjlighet då detta har funnits i
hundratals år i flera av fördragsländerna.

Därtill kan fogas det inledningsvis i propositionen omnämnda faktum att
det fortfarande, efter 6 års förhandlande, inte finns något beslutat direktiv
för
reglering av handeln med ädelmetallarbeten.

Detta bör ges regeringen till känna.

Hur hög den framtida avgiften för namnstämplingen föreslås bli skall
bestämmas av den myndighet som får ansvaret för registret. Eftersom vi i
Sverige vanligtvis kräver att varje verksamhet skall vara självfinansierande
kan det förutses att den nya avgiften torde bli långt högre än nuvarande 500
kr om året. Dessutom är det regeringens förslag att den nya avgiften skall
finansiera tillsynskostnaden. Detta torde innebära en kraftig ökning av
avgiften. Med stigande avgift växer konkurrensnackdelen mot de avgiftsfria
importerade produkterna. Förmodligen kan vi här förutse en tung "ryggsäck"
eftersom många av de i guldsmedsbranschen verksamma små företagen är att
hänföra till så kallade levebrödsföretag.

Nickelallergi - ett
folkhälsoproblem

Nickelallergi blir en allt vanligare livslång sjukdom i
Sverige. Antalet drabbade ökar snabbt i takt med att många
tar hål i öron eller andra kroppsdelar och placerar
metallsmycken i ännu inte läkta sår efter håltagningen. Det
förekommer en omfattande handel på marknader, i
presentaffärer med flera ställen, av så kallade nickelfria
örhängen och smycken. I bästa fall består "nickelfriheten" av
ett mycket tunt lager guld. Den underliggande metallen
kanske är nysilver som innehåller höga halter av nickel. I
den av kroppsvätskor fuktiga miljön i hålet lösgörs
nickeljoner (atomer) som vandrar genom den tunna, otäta
guldbeläggningen och kan hos den känslige utlösa en
livslång allergi.

Med de i propositionen föreslagna lägre ädelmetallhalterna ersätts dessa i
legeringarna med metaller som till exempel koppar, zink, tenn och också
nickel. Förslaget kommer därför enligt vår mening att öka riskerna för
ytterligare nickelexponering.

I propositionen omnämns att Kemikalieinspektionen fått ansvaret för en
kontrollverksamhet av nickelförekomst efter ett EU-direktiv avseende pro-
dukter som avses komma i direkt och långvarig kontakt med huden.
Svårigheten har varit att klara kontrollen eftersom det inte förrän under detta
år kommit fram någorlunda enkelt användbara analysmetoder för be-
stämmande av nickeljoners vandring ur metaller. Det är därmed först under
innevarande år som en aktiv kontrollverksamhet kan komma igång.

Det finns därför, enligt vår mening, just nu ett angeläget intresse att i en
informationskampanj uppmärksamma allmänheten på problemet. Kampan-
jens uppläggning skall naturligtvis ta hänsyn till att målgruppen är ungdomar
långt ner i tonåren.

Som ett skydd och en garanti för konsumenten bör högsta nickelhalt i en
vara anges. Detta dels för att konsumenten skall känna trygghet, dels för att
förebygga allergier. Högsta tillåtna nickelhalt och nickelutsläpp bör enligt
vår mening anges i en bestämmelse.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att verka för krav på EG-kommissionen om utarbetande av
direktiv om namnstämpling av ädelmetallarbeten i hela EES avtalsområde,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i lagstiftningen infoga en bestämmelse om högsta tillåtna
nickelhalt och nickelutsläpp.

Stockholm den 1 juni 1999

Harald Bergström (kd)

Stefan Attefall (kd)

Rose-Marie Frebran (kd)

Holger Gustafsson (kd)

Göran Hägglund (kd)

Magnus Jacobsson (kd)

Per Landgren (kd)

Kenneth Lantz (kd)

Maria Larsson (kd)

Mats Odell (kd)

Mikael Oscarsson (kd)

Desirée Pethrus Engström (kd)

Rosita Runegrund (kd)

Inger Strömbom (kd)