med anledning av prop. 1996/97:137 Nollvisionen och det trafiksäkra samhället

Motion 1996/97:T83 av Dag Ericson (s)

I Sverige har det under många år bedrivits ett intensivt och
framgångsrikt arbete kring trafiksäkerhet. Som exempel kan
nämnas att trafikmiljön har gjorts säkrare,
kontrollbesiktningen på motorfordon har införts,
informations- och upplysningsverksamhet pågår ständigt,
obligatoriskt användande av bilbälte och skyldighet att
använda hjälm vid mc- och mopedkörning har införts m.m.
Vid införandet av dessa regler har i de flesta fallen opinionen
varit både negativ och intensiv mot dessa regler. Skälet till
att införa dessa regler har varit att riksdagen varit övertygad
om att skador och risker skulle minska, vilket också skett.
Trots en mycket ökad trafik har både dödsfall och skador
minskat kraftigt. Trafiksäkerhetsarbete och införande av
regler har således visat sig mycket effektivt.

Frågan om att införa krav på obligatorisk användning av cykelhjälm har
varit aktuell länge. Alla remissinstanser är helt överens om att användandet
av cykelhjälm spar människoliv och minskar skadorna om olyckan skulle
ske.

I Sverige dör varje år ca 60 personer på grund av skallskador vid cykel-
körning. Skulle det funnits en obligatorisk skyldighet att använda hjälm
skulle denna siffra uppskattningsvis minska till 40 personer per år . I Sverige
skadas 30 000-40 000 personer i samband med cykelåkning så allvarligt att
de får söka läkarvård. Av dessa beräknas 5 000-10 000 personer ha fått
skallskador. Förutom detta finns det ett stort mörkertal på skador som aldrig
kommer under läkarvård. Skador som t.ex. ett armbrott är allvarligt i och för
sig, men det ger oftast inget men efter det att läkningen är klar. Skallskador
däremot kan ge mycket svåra skador som inte alltid syns direkt. Skall-
skadorna visar sig efter hand och ger i många fall nedsatt intellektuell och
social kompetens som kan hålla i sig hela livet ut. Påfrestningarna och
kraven på anhöriga blir många gånger mycket stora. Den skadade får i många
fall svårt att klara av ett arbete. Även den sociala kontakten med med-
människorna blir dålig.

Stora insatser skall och måste göras från samhällets sida för att rehabilitera
de skadade. I dag skulle det behövas mer resurser, men med det stora antalet
skador saknas dessa. Genom en skyldighet att använda hjälm vid cykelåkning
skulle behovet av vård minska genom mindre antal skallskador. I dag är
kostnaderna för samhället för skallskador som orsakats av cykelåkning ca
4,8 miljarder kronor. Denna kostnad skulle minska med ca 2 miljarder
kronor om krav på hjälmanvändning vid cykelåkning införs.

I t.ex. Australien, som infört detta obligatorium, har användningen av
cykelhjälm ökat till 90 % i dag och antalet dödade och skallskadade cyklister
har minskat med 70 %. Med stor sannolikhet skulle samma förhållande
upprepa sig i Sverige. En förutsättning för att en lagstiftning om skyldighet
att använda cykelhjälm skall ha avsedd effekt är att en opinion finns för
detta. 1991 var 37 % för obligatorium och 1995 var 46 % för obligatorium.
Med stor sannolikhet är redan i dag över 50 % för lagstiftning. Det enda
skälet att inte införa krav att använda cykelhjälm skulle vara att det kan bli
svårt med efterlevnaden av lagen på grund av resursbrist. Detta skäl kan
sägas om många av våra lagar, men kan inte hindra oss från att införa regler
som spar människoliv, lidande och ekonomiska resurser. Däremot kan det
inte finnas något som helst problem att upptäcka "brottet".

Som sammanfattning kan Konsumentverkets slutsats i remissvar vara:

Argumenten för att införa en lag om obligatoriskt användande av hjälm vid
cykling är enligt vår mening övertygande och vi förordar därför att ett
obligatoriskt krav på hjälm vid cykling införs.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att införa ett krav på obligatorisk användning av cykelhjälm.

Stockholm den 9 juni 1997

Dag Ericson (s)

Eva Johansson (s)

Marianne Carlström (s)