med anledning av prop. 1995/96:145 Kvalificerad yrkesutbildning m.m.

Motion 1995/96:Ub18 av Eskil Erlandsson och Marianne Andersson (c)

I propositionen föreslås bl a vissa förändringar vad avser
interkommunal ersättning till påbyggnadsutbildningar.
Begreppet påbyggnadsutbildning inom komvux infördes för
de tidigare specialkurserna vid gymnasiereformen 1991 då
den s k stora och lilla ramen, inom vilka specialkurserna hört
hemma, avskaffades. Samtidigt försvann möjligheten för
landstingen att vara huvudman för ett flertal specialkurser, bl
a de konsumentekonomiska kurserna som bedrevs vid
lanthushållsskolorna. Regeringen gav därför klartecken för
att i annan form ha denna utbildning kvar, stiftelser eller
kommanditbolag bildades. Vidare beslutades att det är
elevens fria val som ska vara avgörande vilken utbildning
eleven går.

Regeringen konstaterade redan i budgetprop. 1994/95 att möjligheterna att
anordna motsvarande utbildning i komvux inte var reell. En stor del av
eleverna kommer från andra kommuner än anordnarkommunen och deras
hemkommuner är obenägna att betala interkommunala ersättningar.

I den nu framlagda propositionen föreslås försöksverksamhet med viss
kvalificerad yrkesutbildning, men regeringen konstaterar också att förslaget
inte löser de akuta problemen. Men regeringen markerar ändå vikten av ett
brett utbud på eftergymnasial nivå i kommunerna. Förslaget mynnar ut i att
kommunens skyldighet att betala interkommunal ersättning för elever som
deltar i påbyggnadsutbildning är "av en på visst sätt begränsad skyldighet för
hemkommunerna att betala sådan ersättning".

Enligt min mening löses inte de akuta problemen som uppstått vid vissa
skolor bl a lanthushållsskolorna med regeringens förslag. Ett exempel:
Ryssby lanthushållsskola i Kronobergs län fick enligt regeringsbeslut i juni
1995 status som fristående skola och därtill så kallad "kompletterande skola"
med två specialkurser. Kompletterande skola innebär att utbildningarna är av
nationellt intresse och ska finansieras med statsbidrag. Men statsbidragets
storlek har inte förändrats trots att interkommunala ersättningssystemet i
praktiken försvann. Med facit i hand kan man konstatera att "man ger med
ena handen och tar med den andra".

Lanthushållsskolorna, några få till antalet idag, är internatskolor. Utöver att
skolorna förmedlar gedigna kunskaper, har de en kulturellt fin miljö och det
sociala livet på skolan är av mycket stor betydelse för de elever som går där.
Skolorna är idag också lyhörda för såväl utveckling som förnyelse, vilket
regeringen betonar är viktigt för den grupp av utbildningar som förändringar
föreslås för.

Enligt min mening är det ett rättvisekrav att skolor som är godkända och
arbetar efter godkända kursplaner ska ha samma förutsättningar att bedriva
undervisning. Det är riksdagen som genom tidigare beslut försatt vissa skolor,
bl a de ovan angivna lanthushållsskolorna, i en svår situation. Riksdagen har
nu en möjlighet att rätta till det då, enligt min mening, felaktiga beslutet.
Regeringen har för sin del, vilket framgår av propositionen, erkänt
problematiken. Därför finns endast ett sätt att rätta till orättvisorna,
nämligen
att riksdagen beslutar att kommunerna har skyldighet att betala ut inter-
kommunala ersättningar till skolor som genom regeringsbeslut godkänts som
kompletterande skola och därmed också tillerkänts stor betydelse genom att
vara av nationellt intresse och öppna för elever från hela landet. Detta bör ges
regeringen till känna.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om interkommunala ersättningar.

Stockholm den 19 mars 1996

Eskil Erlandsson (c)

Marianne Andersson (c)