med anledning av prop. 1995/96:129 Säkerhetsskydd

Motion 1995/96:Ju19 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

Inledning

Vänsterpartiet har sedan många år varit starkt kritiskt till
utformningen av den s. k. personalkontrollen, d.v.s. kontroll
mot den öppna polisens och säkerhetspolisens register över
personer som söker eller innehar skyddsklassade tjänster
eller uppdrag. En grundläggande svaghet ur rättssäker-
hetssynpunkt har varit att den kontrollerade endast fått ta del
av uppgifter han redan känt till, d.v.s. domar, men inte de
långt mer kontroversiella uppgifterna i SÄPO-registret. På
grund av sekretessen har det inte funnits möjlighet för den
berörde att försvara sig mot uppgifterna och reda ut
eventuella felaktigheter i materialet. Det har t. o. m.
förekommit att ett statligt bolag sagt upp en anställd utan att
ange mer än att uppsägningen föranleddes av uppgifter som
lämnats till arbetsgivaren vid företagen personalkontroll. Det
framkom att personalkontrollen i det fallet hade gjorts av
kommersiella skäl. Uppsägningen blev ogiltigförklarad vid
domstol, arbetsgivaren föredrog då att köpa ut sin anställde i
enlighet med 39 § anställningsskyddslagen.

Samband med annan
lagstiftning

Den nu behandlade propositionen har ett mycket nära sakligt
samband med polisregisterlagstiftningen. Det är ju dessa
register som i hög grad tjänar som underlag för
personalkontrollen. Nu arbetar en utredning (dir. 1995:38)
som skall lägga förslag till en rättslig reglering av
belastningsregistret och misstankeregistret samt överväga
vilka ändringar som behövs i polisregisterlagen. Mycket
starka skäl talar för att hela detta lagstiftningspaket bör
övervägas och antas i ett sammanhang och att propositionen
därför bör avslås.

Rättssäkerhetsgarantier i
samband med
handläggningen av frågan
om utlämnande av uppgifter
från polisregistren

I propositionen sägs att en särskild registernämnd bör inrättas
för att handlägga frågan om utlämnande av uppgifter från
polisregistren. Bestämmelser om detta föreslås införas
genom förordning. Vänsterpartiet anser att
rikspolisstyrelsens uppgifter bör kvarstå och att nämnden bör
inrättas som ett överprövningsorgan. Med en sådan
konstruktion kan man också behålla det nuvarande systemet
med riksdagsledamöter i rikspolisstyrelsens styrelse, där alla
riksdagspartier skall ingå. Den särskilda nämnden bör ha en
kvalificerad och bred sammansättning. Den skulle kunna
bestå av någon eller några akademiska jurister, någon
historiker, någon sociolog eller statsvetare. Det är mycket
viktigt att ledamöterna är helt oberoende av polisen och
statsmakten för sin karriär och vana vid en hög grad av
självständigt och kritiskt tänkande. Detta skulle ge en hög
grad av legitimitet åt systemet. Dessa viktiga
rättssäkerhetsgarantier bör vara lagreglerade.

Kommunicering med den
kontrollerade

I propositionen föreslås en regel om kommunicering med
den kontrollerade innan uppgifter lämnas ut. Regeln
överensstämmer med 13 § personalkontrollkungörelsen i
dess lydelse från den 1 oktober 1993. Regeln om
kommunicering i det fall uppgiften omfattas av sekretess i
förhållande till den enskilde enligt någon annan bestämmelse
i sekretesslagen än 7 kap 17 § har emellertid en så
gummiartad utformning att den inte ger betryggande
garantier för att den enskildes rättssäkerhetsintressen tillmäts
tillräcklig vikt. 25 § andra stycket bör därför omformuleras
enligt följande: "Även om uppgiften omfattas av sådan
sekretess, skall den som uppgiften avser ges tillfälle att yttra
sig innan uppgiften lämnas ut om inte synnerliga skäl talar
häremot." Härigenom markeras att en presumtion gäller för
att uppgifterna kommuniceras och att det fordras mycket
starka skäl för att bryta presumtionen.

Delegation från regeringen
av beslut om
registerkontroll och
placering i säkerhetsklass

Det är av största vikt att regeringen vid delegation till
myndigheter och andra av beslut om registerkontroll och
placering i säkerhetsklass anger klara riktlinjer för
säkerhetsklassplacering i de lägre säkerhetsklasserna. Det
finns en inneboende tendens i systemet att hellre
säkerhetsklassplacera och begära registerkontroll av en för
mycket än en för litet. Det finns ett betydande empiriskt
material som pekar i den riktningen bl.a. i SÄPO-
kommitténs slutbetänkande. Om ett alltför stort antal
kontroller utförs kommer tiden inte att medge tillräcklig
kvalitet på kontrollen av särskilt viktiga befattningar t.ex. av
den typ som innehades av Stig Bergling och Stig
Wennerström. Man riskerar att sila mygg som Torsten
Leander och svälja kameler som Stig Bergling. En
övergripande kompetens- och strukturöversyn är således
nödvändig.

Åsiktsregistrering

I propositionen anges felaktigt (s. 45) att politisk
åsiktsregistrering är förbjuden enligt regeringsformen och
enligt föreskrifter i personalkontrollkungörelsen. Vad som är
förbjudet är registrering som enbart grundas på någons
politiska åskådning. De som är medlemmar i eller
sympatiserar med vissa organisationer, vilka befaras
använda våld, hot eller tvång för politisk
omstörtningsverksamhet, får registreras om det finns
misstanke att vederbörande är beredd att delta i sådan
verksamhet. En sådan registrering kan vara befogad, men det
är viktigt med betydligt större öppenhet från regeringen. I
SOU 1989:18 s. 105 föreslog regeringens särskilde utredare
att de hemliga föreskrifterna skulle upphävas och SÄPO
själv få pröva registreringsfrågan från fall till fall mot
bakgrund av offentliga författningsbestämmelser. Säpo-
kommittén föreslog att de hemliga föreskrifterna skulle
ersättas med årliga riktlinjer för SÄPO, utfärdade av
regeringen efter samråd i utrikesnämnden. Detta skulle leda
till en förbättrad parlamentarisk insyn i denna känsliga del av
Säpos verksamhet. Vänsterpartiet förordar den sistnämnda
lösningen.

Registerkontroll av
utländska medborgare och
kontroll efter framställan av
en annan stat eller
mellanfolklig organisation

Registrering skall enligt propositionen kunna ske av
utländska medborgare och efter framställan av annan stat
eller mellanfolklig organisation. Här döljer sig en koppling
till Schengen- och Europolkonventionerna som inte närmare
utvecklas i propositionen. Eftersom ingendera av dessa
konventioner ratificerats av riksdagen bör riksdagen inte nu
besluta om dessa anpassningar av vår lagstiftning.

Säkerhetsskyddsavtal

Vid slutande av säkerhetsskyddsavtal mellan staten och en
anbudsgivare eller leverantör finns det enligt propositionen
"inget som hindrar att säkerhetsskyddet utökas eller i övrigt
preciseras till vad som behövs i den särskilda
upphandlingen". Detta kan tolkas som att kommersiella skäl
för skyddsklassning, som DAFA-fallet utgjorde ett exempel
på, skulle kunna godtas enligt denna regel. Vänsterpartiet
kan inte acceptera en regel som kan ges en sådan innebörd.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1995/96:129 Säkerhetsskydd,
2. att riksdagen - vid avslag på yrkande 1 - som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om dels inrättande av en
registernämnd som överprövningsorgan, dels dess sammansättning,
3. att riksdagen - vid avslag på yrkande 1 - som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om reglering i lagform av
registernämndens verksamhet,
4. att riksdagen - vid avslag på yrkande 1 - beslutar att 25 § andra
stycket säkerhetsskyddslagen skall ha den lydelse som anges i
motionen,
5. att riksdagen - vid avslag på yrkande 1 - som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av klara
riktlinjer från regeringen vid delegation från regeringen av beslut om
registerkontroll och säkerhetsklassplacering,
6. att riksdagen - vid avslag på yrkande 1 - hos regeringen begär
förslag om ersättande av de hemliga föreskrifterna för säpos
registrering med årliga riktlinjer beslutade av regeringen efter samråd i
utrikesnämnden,
7. att riksdagen - vid avslag på yrkande 1 - avslår förslaget att
registrering skall kunna ske av utländska medborgare efter framställan
av annan stat eller mellanfolklig organisation,
8. att riksdagen - vid avslag på yrkande 1 - som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om utökande eller
precisering av säkerhetsskyddet vid slutande av säkerhetsskyddsavtal.

Stockholm den 7 mars 1996

Gudrun Schyman (v)

Hans Andersson (v)

Ingrid Burman (v)

Lars Bäckström (v)

Tanja Linderborg (v)

Björn Samuelson (v)

Eva Zetterberg (v)

Alice Åström (v)