med anledning av prop. 1994/95:218 En effektivare arbetsmarknadspolitik m.m.

Motion 1994/95:A55 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

Utvecklingen på arbetsmarknaden

Trots den exportledda konjunkturuppgången är
sysselsättningssituationen fortsatt mycket svår.
Sysselsättningen har ökat, men mycket litet. Statistiken från
mars i år visar en stagnerande situation. Den öppna
arbetslösheten har minskat något men på grund av att antalet
personer i arbetskraften ökar när arbetskraftsefterfrågan
tilltar, begränsas minskningen av arbetslösheten.
Sammanlagt var enligt AMS redovisning 13 procent av
arbetskraften arbetslös eller i någon arbetsmarknadspolitisk
åtgärd i mars. Det är endast 1,3 procentenheter lägre än för
ett år sedan.

Antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder har
minskat med 27 000 på ett år. Att de aktiva åtgärderna
minskar i en konjunkturuppgång kan tyckas naturligt. Den
ökande efterfrågan skall mötas av aktivt sökbeteende så att
inte onödiga flaskhalsar uppstår. Regeringen har ofta uttalat
sig för en sådan ordning. Men när jobben inte är tillräckligt
många stagnerar sysselsättningen och antalet arbetslösa
minskar knappast alls.

Bakom bruttosiffrorna finner vi strukturella förändringar.
Antalet långtidsarbetslösa har minskat något men uppgår
ändå till 90 000 personer. Dock ökar de sammanlagda
inskrivningstiderna (arbetslös, åtgärd eller i tillfälligt jobb).
Mer än 200 000 personer har i dag varit inskrivna mer än två
år och befinner sig i ett slags rundgång med allt svagare
förankring på arbetsmarknaden.

Den aktiva arbetsmarknadspolitiken har ändå medfört att
långtidsarbetslösa fått del av den ökade efterfrågan och inte
slagits ut permanent som i många andra europeiska länder.
Problemet är dock att efterfrågan på arbetskraft inte kommer
att bli tillräckligt stor för att minska antalet långtidsinskrivna
i någon högre grad.

Generellt sett är situationen svår för personer med låg
utbildningsnivå. Den ökade efterfrågan på arbetskraft berör
i första hand välutbildade och yrkeserfarna. Efter den långa
lågkonjunkturen anställer ofta företagen unga personer, dels
för att förbättra åldersstrukturen, dels för att kunna dra nytta
av en modernare utbildning. Ungdomsarbetslösheten är
fortfarande mycket hög men minskar i de yngsta grupperna.

Fortfarande är arbetslösheten större för män än för
kvinnor, men skillnaden minskar. I första hand beror detta på
arbetsmarknadens struktur som är starkt könsuppdelad. Det
är främst exportindustrin med mycket manlig arbetskraft
som gynnats av konjunkturuppgången. Utvecklingen inom
kommunsektorn under de närmaste åren kommer dramatiskt
att försämra kvinnors arbetsmarknad med den politik som
regeringen föreslagit. Enligt kommun- och
landstingsförbundets bedömningar kommer det att handla
om minskningar av antalet anställda med i storleksordningen
100 000 personer inom en femårsperiod.

Många kvinnor har också rationaliserats bort inom bl.a.
kontorsadministrativt arbete. Det krävs omfattande
utbildningsinsatser för att möta dessa problem.

Ökningen av antalet arbetade timmar är nästan 6 procent
på ett år medan ökningen av antalet sysselsatta endast är 0,5
procent! Vi vet att övertiden har ökat till rekordnivåer i
industrin men samtidigt ser vi hur allt fler kvinnor tvingas ut
i deltidsarbetslöshet. Antalet deltidsarbetslösa är nu nästan
uppe i 150 000 personer vilket innebär en ökning med 20 000
personer på ett år. Detta är ett ofta förbisett problem som blir
allt värre i och med försämringarna i
arbetslöshetsförsäkringen för deltidsstämplande.

Trots sysselsättningsökningen kan noteras att antalet fast
anställda blivit färre medan de tillfälliga anställningarna ökat
kraftigt. Detta visar på en utveckling av arbetsmarknaden
som grundligt förändrar villkoren och som kräver nya
arbetsrättsliga initiativ i enlighet med vad Vänsterpartiet
framfört tidigare.

Fortfarande ser vi långa vakanstider och inga större
flaskhalsproblem. Inom några yrkesområden som tekniker
och vissa typer av kvalificerade yrkesarbetare inom industrin
förutses vissa rekryteringsproblem under det kommande
året.

Läget är således komplicerat med en tudelad ekonomi och
ett mycket ojämnt efterfrågeläge på arbetskraft.

Sysselsättning och tillväxt

Arbetsmarknadspolitiken kan inte ensam bära ansvaret för
att upprätthålla sysselsättningen. Nuvarande utveckling med
stark exporttillväxt, svag efterfrågan på hemmamarknaden
och nedskuren offentlig sektor kommer inte att lyckas ta ner
arbetslösheten ordentligt. Det visar också regeringens egna
bedömningar. Sysselsättningsprognoserna till sekelskiftet
innebär att massarbetslösheten permanentas. Det måste för
arbetarrörelsen vara fullständigt oacceptabelt. Regeringens
handlingsprogram för Arbete och Tillväxt räcker inte till.
Det krävs en rad framtidsinriktade strukturella reformer vid
sidan om en aktiv politik på kort sikt.

Regeringen lägger nu ett antal investeringsförslag vilket är
välkommet. Vänsterpartiet lägger en högre ram med delvis
annan inriktning som förslag. En rad försämringar införs i
arbetslöshetsersättningen utan föregående utredning.
Effekten är att köpkraften drastiskt försämras för de mest
utsatta grupperna samtidigt som försäkringens roll på
arbetsmarknaden undergrävs. För Vänsterpartiet framstår
dessa förslag som utmanande orättvisa och oacceptabla.

Att på olika sätt försämra arbetslöshetsförsäkringen är att
lämna den svenska modellen. Ansvaret för arbetslösheten
läggs alltmer på den enskilde. Enligt Vänsterpartiet är dock
inte dagens massarbetslöshet en effekt av dåligt sökbeteende
på grund av svaga ekonomiska incitament för de arbetslösa,
utan snarare en effekt av både strukturella och konjunkturella
faktorer som förvärrats av en serie politiska missgrepp.

Målsättningen måste vara att snabbt få ner arbetslösheten
under fem procent. Då krävs det att sysselsättningsmålet görs
till det övergripande målet för den ekonomiska politiken. Det
krävs såväl strukturella framtidsreformer som en ekonomisk
stabiliseringspolitik som inte kväver efterfrågan på
hemmamarknaden och därmed förvärrar krisen.

Saneringen av statsfinanserna hänger intimt samman med
möjligheten att öka sysselsättningen. Det skall erkännas att
det handlar om en svår balansgång i nuvarande läge med
stort underskott och höga räntor.

Huvudinriktningen för att minska arbetslösheten nu är att
få ner ränteläget, öka investeringarna, stoppa
uppsägningarna i kommuner och landsting. Ytterligare
åtstramning i de lågavlönades köpkraft minskar efterfrågan
snabbt och hotar att knäcka en uppgång i det inhemska
konjunkturläget.

Vänsterpartiet motsätter sig åtgärder som ytterligare
minskar kommunsektorns ekonomiska läge. Tvärtom måste
kommunsektorn få ta del av framtida tillväxt i svensk
ekonomi. Behoven inom t.ex. äldreomsorgen kommer att
öka.

Riksbankens dogmatiska inflationsmål är oacceptabelt.
Antiinflationspolitik är viktig, men hög arbetslöshet får inte
användas som medel. Ett räntestöd till småföretagens
investeringar bör till.

Övertidsarbetet är i dag omfattande och måste omvandlas
till fasta jobb. Den redovisade övertiden motsvarar ca 60 000
jobb, den dolda motsvarar 70 000 arbetstillfällen. Taket för
övertidsarbete bör halveras, en extra arbetsgivaravgift bör till
på allt övertidsarbete.

Det är också dags att börja en arbetstidsförkortning. Mer
försöksverksamhet måste till i olika branscher. Erfarenheter
behövs från många verksamhetsfält. En
arbetstidsförkortning bör inledas 1997 med införandet av 7
timmars arbetsdag.

En skatteväxling måste till. Miljöbelastande verksamheter
måste beskattas hårdare och arbetskraftskostnaderna minska
i motsvarande grad. Tjänstesektorn behöver stimuleras.

Fler behöver kompetensutveckling. Det gäller många bl.a.
de med kort grundutbildning som finns i verksamheter som
rationaliseras bort. Många medelålders behöver höja sin
kompetens för att inte i framtiden slås ut från
arbetsmarknaden. Ett ständigt lärande genom hela livet
måste vara ett mål.

Arbetsgivarnas sociala ansvar behöver stärkas. En fattig
offentlig sektor kan inte bära ett rikt näringslivs alla krav på
frisk och färdigutbildad arbetskraft. Utslagningen ur
arbetslivet måste bekämpas, arbetsgivarna måste ta ökat
ansvar för rehabilitering, kompetensutveckling och att ta
fram praktikplatser till ungdomar. Ett system av
Framtidsfonder bör inrättas.

En miljöomställning är helt nödvändig. Det gäller att
stimulera ny teknik i energi- och trafiksektorn.
Förbrukningen av råvaror behöver minskas, återvinning och
bättre underhåll ger också många nya jobb.

Arbetsmarknadspolitikens inriktning

Vänsterpartiet har delat regeringens allmänna mål inom
arbetsmarknadspolitiken. Det gäller att satsa på aktivitet och
motverka passivitet, stimulera kompetenshöjning och ta
tillvara konjunkturuppgången. Utan en ekologiskt hållbar
tillväxt klarar vi inte att bekämpa arbetslösheten.

Vänsterpartiet har dock varit mycket kritiskt till
regeringens förslag om riktat anställningsstöd, arbetsföretag
m.m. som heller inte blivit några framgångar. Lösa idéer och
allmänna optimistiska uttalanden har inte skapat förtroende.

Vänsterpartiet har också varit mycket kritiskt till
regeringens förslag inom den mer traditionella
arbetsmarknadspolitiken. I flera fall har förslagen byggt på
orealistiska förutsättningar.

Volymerna har genomgående varit för lågt beräknade. I
många fall har de föreslagna regelsystemen inte varit
ändamålsenliga. I denna proposition är det tydligt att
regeringen mer har tagit hänsyn till erfarenheterna inom
Arbetsmarknadsverket. Flera av de regelförändringar som nu
genomförs medger större flexibilitet vilket är bra.

Det är dock viktigt att staten bibehåller sitt totalansvar för
arbetslöshetsbekämpningen. De nya idéerna om ett slags
delat ansvar med kommunerna är inte tillräckligt tydligt och
analyserat. Risken finns att unga personer hamnar mellan
olika stolar.

Regeringen betonar i många sammanhang den enskildes
ansvar att vara aktiv och inte låta sig passiviseras i ett
bidragsberoende. I flera fall är dock regeringens förslag mer
symboliska och ger knappast några reella effekter. Mycket
handlar det om konkreta krav som kan ställas inom ramen
för arbetsförmedlingarnas arbete. Här pågår en positiv
utveckling, men avgörande är resurstilldelningen.

I sak innebär regeringens förslag -- förutom bättre
möjligheter till arbetsprövning, vilket är bra -- kraftiga
materiella försämringar i ersättningssystemen vilket snarast
kommer att rasera möjligheterna för de arbetslösa. Det finns
en tendens till skuldbeläggning av de som drabbats av
arbetslöshet som inte kan accepteras. Denna attityd är
mycket märkbar när det gäller de deltidsarbetslösas situation
som till största delen gäller kvinnor. Arbetsrättsliga
lösningar eller rejäla direktiv om förmedlingsinsatser lyser
med sin frånvaro. I stället återkommer den borgerliga
regeringens metod att införa riktade försämringar för denna
grupp vad gäller arbetslöshetsförsäkringen. Vänsterpartiet
kan inte acceptera denna politik.

Vi saknar initiativ till rejäla kompetensförbättringar hos
alla dem som har brister i detta hänseende. A-
kasseersättningen borde i högre grad kunna utnyttjas för
utbildning. Det borde vara möjligt att kombinera ett aktivt
jobbsökande med målmedvetna studier. Vi saknar initiativ
till att näringslivet får ta ansvar för rehabilitering, ordnande
av anpassade arbetsplatser, kompetensutveckling och
ungdomspraktikplatser. I dag är tendensen att individen och
samhället får ta det ekonomiska ansvaret medan näringslivet
anställer ''just in time'' helst på korttid. Staten betalar bidrag
till företagen för att anställa och utbilda. Med dagens
offentliga underskott och stora överskott i företagssektorn
framstår ansvarsfördelning som absurd. I arbetslivet finns
både resurser och kompetens för att ta detta ansvar. Den
debatt som uppkommit om s.k. arbetsmarknadspooler m.m.
har delvis sin utgångspunkt i detta synsätt.

Vi saknar förslag om hur den offentliga sektorns personal
skall behandlas vid den nedskärningsprocess som
regeringens politik medför. Vad skall hända med de ca
40 000 som snart lämnar utbildningsperioden i kommuner
och landsting? Vad skall hända med de ytterligare minst
60 000 som kommer att förlora sina anställningar inom några
år?

Vi saknar förslag om system för kompetensutveckling i
arbetslivet. Vänsterpartiet har föreslagit en rad olika metoder
att komma åt denna nyckelfaktor på en framtida flexibel
arbetsmarknad. Vi återkommer med förslaget om
framtidsfonder, ett särskilt kompetensutvecklingsprogram,
bättre studiefinansiering och en större satsning på
arbetsmarknadsutbildning.

Det är bra att särskilt utsatta äldre kan komma i åtnjutande
av en riktad åtgärd. Dock uppstår en ny ''konkurrens'' om
lönebidragsresurserna och sådana platser. Vänsterpartiet
anser att det är nödvändigt att göra ytterligare satsningar på
de särskilt utsatta grupperna arbetshandikappade och
invandrare för att inte ett permanent utanförskap skall
uppstå. I många fall innebär kostnaden en reell besparing för
statskassan med tanke på den alternativa situationen.

Förslag i korthet

Arbetsmarknad m.m.

Förvaltningsanslag och yrkesinriktad rehabilitering

Sammanslagning av förvaltningsmedel är utmärkt. Dock
är de reduktioner som görs inte acceptabla. Det nya
förvaltningsanslaget som också inkluderar yrkesinriktad
rehabilitering bör ökas med 125 miljoner kronor för
budgetåret.

Vänsterpartiet menar också att riksdagen, med nuvarande
undermåliga underlag, inte kan godkänna reduktionen för
1998. Regeringen skall återkomma i nästa års
budgetproposition. Vi förutsätter att det då finns
organisatoriska underlag för ett välgrundat beslut.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Det flexibla resursutnyttjandet är bra. Det förtjänar dock
att påpekas att det redan i dag föreligger i stor utsträckning.
Med flexibilitet kan effektivare resultat uppnås. Risken är
dock att problemen döljs och att riksdagen inte gör
tillräckliga prioriteringar eller förmår bedöma vad som
realistiskt kan uppnås med givna medel.

Regeringens målsättning om 240 000 platser i genomsnitt
med de medel som anslagits är mycket optimistisk trots att
ALU nu avses ligga på en hög nivå. Regeringen inser nu att
tidigare volym ALU-platser var för lågt beräknad för att
klara utförsäkringen. Dock släpper nu regeringen nästan alla
restriktioner för denna åtgärd. Låg ''styckkostnad'' i stället
för kvalitet tycks åter bli åtgärdsstrategin som för den
borgerliga regeringen.

Vänsterpartiet anser att inrättande av ALU skall
godkännas av parterna i respektive bransch för att hindra
undanträngningseffekter. ALU bör även i fortsättningen i
huvudsak koncentreras mot miljö- och kultursektorerna.

Det kommer att bli mycket svårt att driva den
kompetenslinje som regeringen och Vänsterpartiet varit
överens om. Arbetsmarknadsutbildningen kommer att
minska i omfattning.

Regeringen saknar förslag om kompetensutveckling för de
stora grupper av inte minst kvinnor från
kontorsadministration och vård och omsorg som måste få
vidareutbildning för att kunna hävda sig på
arbetsmarknaden.

Vänsterpartiet återupprepar kravet på att AMS får
disponera 200 miljoner kronor som särskilt
utbildningsbidrag för att möjliggöra
arbetsmarknadsutbildning även i glesbygden.

Vidare anser Vänsterpartiet att projektmedel om 250
miljoner kronor får användas till ungdomars arbete med
Agenda 21-verksamheten ute i kommunerna i enlighet med
tidigare förslag. Det skapar meningsfull verksamhet och
låter sig väl kombineras med andra åtgärder och kommunal
medfinansiering. Medlen bör läggas till de otraditionella
medlen.

Vänsterpartiet har tidigare argumenterat utförligt om
behovet av resurser för tillfällig personalförstärkning. Alla
skäl talar för att i detta läge förstärka platsförmedlings- och
vägledningsfunktionen. Regeringen har till slut övertygats
om argumentationen och begär ett bemyndigande att
disponera ytterligare medel.

Vänsterpartiet kan inte acceptera detta utan yrkar på att
riksdagen beslutar att 1 000 miljoner kronor av anslaget får
användas till detta ändamål. Det är viktigt att rekryteringarna
kan göras snabbt.

Regeringen föreslår att 400 miljoner kronor tas bort från
anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att
användas till företagsstöd. Förslaget bör avvisas.
Vänsterpartiet anser att medlen behövs mer än väl inom
arbetsmarknadspolitiken och att finansiering av denna
näringspolitiska åtgärd kan ske genom omdisponeringar i
regionalpolitiken. Vänsterpartiet har lämnat ett sådant
förslag i motion till den regionalpolitiska motionen.

Vänsterpartiet tillstyrker det s.k.
allergisaneringsprogrammet men avvisar programmet för
bostadsinvesteringar till förmån för ett mer omfattande
program för bygg- och energiinvesteringar som framgår
nedan.

Vänsterpartiet avvisar neddragningen av A-
kasseersättningen liksom sänkningen av KAS-nivån. För att
hålla utbildningsbidragen på samma nivå och kunna
åstadkomma volymer som bättre kan hålla tillbaka den
öppna arbetslösheten och åstadkomma ett väsentligt
kompetensutvecklingsprogram tillförs anslaget A2 4 450
miljoner kronor mer än regeringens förslag. Eftersom
finansieringen av det regionalpolitiska företagsstödet löses
inom regionalpolitiken uppkommer ett utrymme på
sammanlagt 4 850 miljoner kronor mer än regeringen för
aktiva åtgärder.

Till A2 förs även 500 miljoner kronor mer än regeringen
anvisar till investeringsprogrammen.

För åtgärder inom handikapp- och invandrarområdena plus
administration anslås 1050 miljoner kronor mer än
regeringens förslag.

Vänsterpartiet har i flera motioner åberopat det
samhällsansvar som måste åvila näringslivet när det gäller
kompetensutveckling, rehabilitering och praktikarbete. Vi
återupprepar förslaget om obligatoriska praktikantplatser på
medelstora och stora företag inom näringslivet. Om en
praktikant fick plats för var femtionde anställd skulle
teoretiskt mer än 50 000 praktikantplatser kunna tillskapas
för ungdomar. En praktikantplats skall ge både praktik och
kompetenshöjning. Avtalad praktikantlön skall utgå.
Arbetsförmedlingarna skall kunna avropa platser med viss
framförhållning. Ett system av föreslagen typ innebär att
produktionen får ett ekonomiskt och praktiskt ansvar för
ungdomars sysselsättning och framtida möjligheter. De
frivilliga avtal som träffats mellan ALMEGA och
industrifacket har inte lyckats uppnå någonting.

Investeringsprogram

Regeringen vill satsa 4 miljarder kronor i olika former av
byggnadsinvesteringar: 2 miljarder till nyproduktion och 2
miljarder till miljöinvesteringar.

Vänsterpartiet stöder miljöinvesteringsprogrammet om 2
miljarder. Istället för nyproduktionsstödet anslår
Vänsterpartiet medel för ett ROT-program. Ytterligare
satsningar görs också på andra bygg- och miljöinvesteringar.
Vänsterpartiet anslår 2,5 miljarder till bygg-, miljö- och
energinvesteringar. Totalt satsar Vänsterpartiet 4,5 miljarder
i investeringsvolym istället för regeringens 4 miljarder under
A2-anslaget.

Regeringens satsning på ett nyproduktionsstöd bedömer
Vänsterpartiet inte ge den effekt som regeringen förväntar
sig. Dessutom kommer stödet att begränsas till nyproduktion
av bostadsrätter i attraktiva lägen i våra storstadsregioner, där
det ändå finns en marknad för produktion.

Vänsterpartiet vill istället satsa på det bestånd vi redan har
och i de områden av miljonprogramsområdet som är mest
segregerade och där boendemiljön är undermålig.

Segregationsproblemet diskuteras ofta, men åtgärderna är
få. Att investera i dessa områden, genom att rusta lägenheter,
utemiljöer, skapa trivsamma gemensamhetsutrymmen och
att i möjligaste mån miljöanpassa boendemiljöerna, är ett sätt
att höja statusen, bryta anonymiteten och göra områdena
attraktivare.

Planeringen bör göras i samråd med de boende och
ansökningstiden löpa till och med den 31 december 1995.
Bidraget utformas, som ett 30-procentigt investeringsstöd
och rambegränsas till 1,5 miljarder kr.

Regeringens satsning på ett allergisaneringsstöd är bra.
Vänsterpartiet har efterlyst en sådan satsning och stöder
förslagen. Men för att kommunerna skall använda stödet fullt
ut så bör fler åtgärder omfatta programmet. Det handlar om
t.ex. barnens utemiljö, elsanering, förbättring av
städmöjligheter och utbildningsfrågor. Dessa åtgärder bör
kunna ingå som en del i allergisaneringsprogrammet som
omfattar lokaler där i första hand barn och ungdomar vistas.

Ett bra tillfälle att utveckla boendet ytterligare även i tider
av kris och förändring är att utnyttja de krafter och kunskaper
som finns för att utveckla ekologiskt byggande. Inriktningen
skall vara mot energiminimering, slutna system för avfall,
förnyelsebara energisystem m.m. Även flerfamiljshus skall
ingå i försöket. Vi föreslår ett anslag på 100 miljoner kronor
under budgetåret.

Miljö- och energifrågor måste tas på allvar och kan inte
avvakta energikommissionens rapport eller invänta att
energiprogram skall avslutas innan nya medel anslås.
Vänsterpartiet föreslår en rad åtgärder för att fortsätta
processen mot mindre energiförbrukning och att förbättra
miljön, dessutom skapar det nya arbetstillfällen. Ett antal
ytterligare investeringar i byggande behövs också.

Vänsterpartiet föreslår att 900 miljoner kronor anslås
under budgetåret. Delposterna består av följande:

För att minska energibehovet och förbättra miljön i våra
bostäder och servicelokaler så föreslår Vänsterpartiet en rad
åtgärder. Direktverkande el används i 500 000 egnahem,
bostäder och servicelokaler förbrukar hälften av
elproduktionen i Sverige. Investeringsbidrag för bättre och
mer miljövänlig isolering, moderna isolerfönster,
energieffektiv belysning, värmepannor med hög
verkningsgrad, energisnål, miljövänlig apparatur m.m.
inrättas i samarbete med NUTEK, m.fl. inblandade.
Vänsterpartiet föreslår att 150 miljoner kronor anslås för
budgetåret.

För högre energieffektivisering inom
kommunikationsektorn krävs en bättre planering som leder
till bättre möjligheter för framkomlighet via gång- och
cykelbanor. Ett anslag inrättas som omfattar 70 miljoner
kronor under budgetåret.

Renoveringen av gamla VA-system bör påskyndas, liksom
investeringar i mer kretsloppsbaserade anläggningar liksom
anläggning av våtmarker. Ett statligt stöd finns redan, men
kan enligt Naturvårdsverket utökas. Vänsterpartiet beräknar
att 40 miljoner kronor ytterligare kan satsas under
budgetåret.

Kring det enskilda vägnätet finns behov av att skydda och
utveckla kultur- och naturmiljöer. Vägverket har färdiga
planer för detta. Det kan gälla alléer, gärdsgårdar, stenmurar
och broar, kulturminnesmärken. Ökad hänsyn bör också tas
till skyddsvärd flora vid olika mindre vägar. Investeringar
behövs också för att bättre skydda vattentäkter och att
utveckla miljöer med rekreations- och skönhetsvärden.
Vänsterpartiet anslår 100 miljoner kronor för detta ändamål.

Bullerskydd är viktigt som ett sätt att förhindra störningar
i människors vardag. Även svagt buller stör, minskar
produktiviteten och försämrar rekreationen för människor.
Ett anslag om 170 miljoner kronor fördelas mellan
Vägverket, Banverket och kommunerna.

Det finns ett stort behov av att sanera förorenad
industrimark. Miljöproblem från decenniers
industriverksamhet. Naturvårdsverket skall inom kort
besluta om 75 miljoner kronor till sanering. Vänsterpartiets
bedömning är att ytterligare 50 miljoner kronor kan anslås.

Anslaget för ny- och ombyggnad av ickestatliga
kulturlokaler är viktigt. Anslaget kan gå till museer och
konsertlokaler runt om i landet. Behov av upprustning är
stort. Vänsterpartiet föreslår att anslaget ökas med 150
miljoner.

Anslaget för kulturmiljövård är enligt
Riksantikvarieämbetet otillräckligt. Många projekt finns
som snabbt kan påbörjas. Vänsterpartiet föreslår ett utökat
anslag med 70 miljoner.

På grund av lågkonjunkturen har kulturstödet vid
ombyggnad utnyttjats lite. Med ökad satsning på ROT-
program som Vänsterpartiet föreslår kommer behovet till
kulturstöd att öka kraftigt. Detta gäller inte minst i
miljonprogrammets områden. Vänsterpartiet föreslår
ytterligare 100 miljoner till detta ändamål.

Kommunernas ansvar för ungdomar upp till tjugo år

Regeringen föreslår att kommunerna skall ges möjlighet
att genom överenskommelse med staten ta ett samlat ansvar
för arbetslösa ungdomar under 20 år.

Vänsterpartiet är positivt till ett utökat kommunalt
engagemang när det gäller ungdomars sysselsättning och
möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. Vad som främst
behövs är ett utökat samarbete mellan kommun,
arbetsförmedling och näringsliv. Detta samarbete måste ske
lokalt utifrån lokala förutsättningar.

Vänsterpartiet konstaterar att det i dag är fullt möjligt att
göra lokala avtal om ett sådant samarbete. För detta behövs
ingen lagändring.

Det förslag som regeringen presenterar är otydligt. Där
redovisas t.ex. inte vilken ersättning kommunerna skall få för
att överta ansvaret från staten, än mindre redovisas vilken
ersättningsnivå som skall gälla för berörda ungdomar.

Förslaget bygger på att kommunerna har ansvaret för att
alla ungdomar skall gå en treårig gymnasieutbildning. Så
långt delar Vänsterpartiet regeringens uppfattning. Att sedan
dessa ungdomar, som normalt är 18--19 år när de gått ett
treårigt gymnasium, skall undantas från AMS kompetens
och åtgärdsprogram förstår vi inte. Vi talar här om myndiga
människor som ofta har en yrkesinriktad utbildning och som
både vill och behöver få praktisera den omedelbart. I de fall
de inte lyckats på egen hand med att etablera sig på
arbetsmarknaden torde det vara olyckligt att undanta dessa
från AMS tjänster.

Vänsterpartiet avvisar regeringens förslag till lagreglering
av frågan.

Datortek

Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning när det gäller
behovet av utbildning på s.k. datortek. Vad vi inte förstår är
varför regeringen föreslår en nedre åldersgräns på 20 år.
Stora ungdomsgrupper lämnar gymnasieskolan vid 18--19
års ålder utan att ha fått nödvändiga kunskaper i
informationsteknik. I de fall dessa ungdomar går rakt ut i en
öppen arbetslöshet torde det vara en mycket lämplig åtgärd
att delta i datortekens verksamhet. Vänsterpartiet föreslår att
verksamheten i datortek skall omfatta ungdomar i åldern 18--
24 år.

Kompetensutvecklingsprogram -- en framtidsfråga

I dag krävs allt mer av ny och adekvat utbildning för att
överhuvud taget komma ifråga på arbetsmarknaden. Det vet
inte minst det stora antalet kvinnor som i dag finns
långtidsparkerade i arbetslöshet. 80 000 kvinnor har lämnat
kontorsadministrativa yrken sedan 1990. De har följande
gemensamt: De har en relativt hög ålder, de har en utbildning
som i dag är föråldrad och deras yrke är i stort sett
bortrationaliserat. De senaste åren har över 100 000 (de flesta
kvinnor) lämnat den offentliga sektorn, en siffra som riskerar
att fördubblas när kommuner och landsting får minskade
resurser och när utbildningsavtalen mellan LAN och
kommunerna löper ut. När sysselsättningen ökar är det
männens arbetslöshet som minskar, de höga talen för
kvinnors arbetslöshet ligger kvar på samma höga nivå.

Skall alla dessa kvinnor ges en reell möjlighet att komma
tillbaka till arbetsmarknaden krävs en bred och djup
kompetenssatsning. De har alla ställts inför det faktum att
deras yrken är bortrationaliserade eller att deras
arbetsmarknad krympt. Arbetsmarknaden ställer i dag andra
krav på utbildning när ny teknik och ny arbetsorganisation
har förändrat arbetslivet.

För att bygga broar som leder dessa kvinnor tillbaka till
arbetslivet föreslår Vänsterpartiet att 2 miljarder tillförs
under anslag A 2. Anslaget skall användas av AMS till
kompetenshöjande insatser som leder människor tillbaka till
arbetslivet och nya yrkesområden. Denna satsning skall i
första hand riktas till långtidsarbetslösa kvinnor.

Mäns arbetsmarknad är i dag bredare än kvinnors, och
avsevärda, om än inte tillräckliga summor, satsas på olika
investeringsprogram i akt och mening att stimulera
sysselsättningen inom områden som traditionellt sysselsätter
män. Detta utesluter inte att även långtidsarbetslösa män kan
och bör omfattas av kompetensutvecklingsprogram-met.
Men åtgärden bör framförallt prioritera långtidsarbetslösa
kvinnor.

AMS har inom ramen för dessa 2 miljarder att utveckla
och/eller upphandla utbildning som ger målgruppen en
grundläggande kompetenshöjning som leder in i nya
yrkesområden.

Kompetensutveckling och framtidsfonder

En av dagens största fördelningspolitiska fråga är rätten till
kompetensutveckling. Större resurser än någonsin läggs ned
på personalutbildning. Dessa satsningar når dock enbart 1/3
av de anställda. De med de sämsta lönerna och minsta
arbetsinnehållet satsas det också minst på. För individen
innebär detta en permanent tillvaro i arbeten med låg lön och
större hälsorisker. Ställningen på arbetsmarknaden försvagas
också då kraven på utbildning blir allt större. I
omställningsprocesser och rationaliseringstider riskerar
dessa att sorteras ut ur arbetslivet på grund av bristande
kompetens.

I fråga om kvinnors underordning är kompetensutveckling
central. Kvinnor har sämre löner, mer arbetsskador och
mindre inflytande i alla maktcentra. Därför är kvinnors rätt
till kompetensutveckling en hävstång i kampen för
jämställdhet.

För att minska utslagningen ur arbetslivet krävs en
regelbunden och ständigt återkommande
kompetensutveckling som når alla. Det är arbetsgivarnas
ansvar att så sker. Samhället tillhandahåller i dag en
välutbildad arbetskraft vars utbildning i huvudsak
finansierats av skattemedel. Det är arbetsgivarens ansvar att
individen får möjlighet att behålla och utveckla sin
kompetens. Det måste bli ett slut på det missbruk av
mänsklig arbetskraft och skattebetalarnas medel som innebär
att arbetsgivarna kan anställa personer med god och adekvat
utbildning för att sedan efter ett antal år sortera bort dessa på
grund av bristande kompetens och ut i en arbetslöshet där
staten får gå in och satsa på ny utbildning för att individen
åter skall platsa på arbetsmarknaden.

Det går också att bevisa att det finns ett positivt samband
mellan kompetensutveckling och förbättrad
arbetsorganisation å ena sidan med bättre
produktivitetsutveckling å andra sidan. Hög effektivitet nås
inte genom kontroll och övervakning, utan genom kunniga
och motiverade löntagare. Denna kunskap bör bidra till att
öka viljan hos arbetsgivarna till långsiktiga satsningar på
personalen. Satsningen måste vara långsiktig och får inte
vara starkt konjunkturberoende.

För att alla löntagare skall kunna erhålla
kompetensutveckling föreslår Vänsterpartiet att det inrättas
ett Framtidsfondssystem. Finansieringen av en Framtidsfond
bör ske via årliga vinstavsättningar. Ett grundavdrag kan ev.
göras så att mindre företag med dålig lönsamhet ej omfattas
av vinstdelningen.

Målen för fondens arbete skall vara att satsa på
kompetensutveckling och utvecklande av arbetsorganisation
på ett integrerat sätt för att förbättra arbetsmiljöer och
produktivitet. De med de största behoven prioriteras, mindre
företag skall i ökad utsträckning uppsökas, uppsökande
verksamhet skall regionalt riktas till arbetsplatser med de
största problemen. På alla nivåer skall löntagarinflytandet
vara starkt.

Vinstavsättningar till fonden skall göras varje år. En
mindre del av denna avsättning stannar lokalt. Arbetsgivare
och den lokala fackföreningen gör program för medlens
användning. Merparten tillfaller en regional fond. Den
regionala fonden skall rikta sig till alla arbetsplatser, även
kommunala och statliga. En mindre del av medlen skall gå
till en nationell fond för metodutveckling,
kunskapsspridning m.m.

I avvaktan på att ett vinstdelningsprogram tagits fram
föreslår Vänsterpartiet att framtidsfonderna finansieras
genom att bolagsskatten höjs från 28 till 30 %. Den bedöms
ge 2 miljarder kronor. Se vidare Vänsterpartiets motion till
kompletteringsbudgeten.

Det är enligt Vänsterpartiets mening dags att börja arbeta
förebyggande med utslagningen ur arbetslivet. I det arbetet
är kompetensutveckling och arbetsorganisation liksom
arbetsmiljöfrågorna en nyckel. Det är också dags att återföra
ansvaret för kompetensutveckling i arbetslivet dit där det hör
hemma, till arbetsgivarna istället för att belasta en allt mer
krympande statsbudget. Framtidsfonderna är ett led i det
arbetet.

Arbetstidsförkortning

Vänsterpartiet har länge arbetat för en övergång till
sextimmarsdag. Motiven för en arbetstidsförkortning är
många, det handlar om jämställdhet, det handlar om
arbetsmiljö, det handlar om livskvalitet och det handlar om
fler arbetstillfällen. I ett första steg kan Vänsterpartiet tänka
sig en arbetstidsförkortning till sjutimmarsdag 1997. På sikt,
på andra sidan sekelskiftet, införs så en generell
sextimmarsdag.

I ett läge där mer än 600 000 personer finns i arbetslöshet
eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder är det dags att lyfta
frågan om en arbetstidsförkortning som en del av ett aktivt
sysselsättningsprogram. Erfarenheter från bl.a. Tyskland
redovisar att mellan 35 och 80 % av arbetstidsförkortning
inom metallindustrin ersattes med nya arbetstillfällen.
Frågan om en arbetstidsförkortning är just nu föremål för en
utredning i 1995 års arbetstidskommitté. Det är bra, det är
ett av Vänsterpartiets tidigare krav. Men det beslutet får inte
innebära att arbetet med sextimmarsdagen avstannar. I dag
pågår en rad försök med förkortad arbetstid, främst inom
offentlig sektor. Det finns nu behov av att inom nya sektorer
och branscher starta försök med sextimmarsdagen för att
kunna undersöka vilka effekter en arbetstidsförkortning får
företagsekonomiskt och samhällsekonomiskt. Det behövs
också ett bredare underlag för att se hur en förkortad
arbetstid kan påverka arbetslösheten inom olika branscher
och vilka socialmedicinska effekter i form av minskade
arbetsskador som kan nås.

Vänsterpartiet föreslår att en stödfond inrättas för
arbetsgivare som deltar i försöksverksamhet med minskad
arbetstid.

Stödet skall ges i form av avdrag på arbetsgivaravgiften.
För detta anvisar Vänsterpartiet ett utrymme på
1 000 000 000 kr (se annan motion).

Övertid

I takt med att arbetslösheten har ökat har också
övertidsarbetet ökat. Enligt en nyligen publicerad
undersökning av TCO finns ett registrerat övertidsuttag som
motsvarar 60 000 heltidsarbeten och en dold övertid som
motsvarar 70 000 heltidsarbeten. Den redovisade och den
dolda övertiden motsvarar alltså tillsammans 130 000
arbetstillfällen. Detta i ett läge med en massarbetslöshet som
hotar att permanentas. Allt fler står utan jobb samtidigt som
allt fler håller på att arbeta ihjäl sig. Det samlade höga
övertidsuttaget är en viktig förklaring till att
konjunkturuppgången ej märkbart resulterat i nya jobb. Det
är dags att vidta kraftfulla åtgärder för att begränsa övertiden.

Det är en fördelningspolitisk fråga, att fördela arbete från
dem som arbetar övertid i allt för stor utsträckning till dem
som är arbetslösa. Det är en arbetsmiljöfråga, det stora
övertidsuttaget vittnar om en mycket kortsiktigt tänkande när
det gäller personal och utgör en förhöjd risk för arbetsskador
och utbrändhet.

Vänsterpartiet anser att det nuvarande läget med extremt
hög arbetslöshet och extrema övertidsuttag motiverar att en
övertidsbegränsning genomförs omedelbart. Både månads-
och årstaket bör sänkas, en halvering kan vara ett riktmärke.
Detta skulle stimulera en bättre planering av det ordinarie
arbetet och öppna för nyanställningar. För extra ordinära
händelser finns i dag utrymme för dispens, detta utrymme
bör vara oförändrat.

Dessutom bör en extra arbetsgivaravgift införas på all
övertid. Detta skall gälla även deltidsarbetandes mertid. En
sådan avgift gör all övertid dyrare. Det ger en stimulans till
arbetsgivarna att utöka arbetstiden för de deltidsarbetande
som ofta arbetar mertid.

Att begränsa övertiden är den snabbaste och effektivaste
åtgärden för att skapa nya arbetstillfällen. Skulle t.ex. en
tredjedel av det samlade övertidsuttaget leda till
nyanställningar så innebär det 43 000 nya jobb.

Deltid

Deltidsarbetet har blivit allt vanligare på arbetsmarknaden.
Det krävs nu kraftfulla åtgärder för att komma till rätta med
deltidsarbetslösheten och för att undvika att de som
ofrivilligt tvingats in i deltidsarbetslöshet p.g.a. arbetsbrist
blir föremål för kollektiv bestraffning i form av ändrade
villkor i arbetslöshetsförsäkringen.

Det är dags att sätta press på arbetsgivarna så att de tar sitt
ansvar och samordnar tjänsterna istället för att skapa
deltidstjänster som innebär att främst kvinnor tvingas ut i
deltidsarbetslöshet.

Det måste till en lagstiftning som ger deltidsarbetslösa
företrädesrätt till anställningar med fler arbetstimmar.

Det räcker inte med det. Kraven på att man lagstiftar om
rätten till heltid har växt sig allt starkare. En möjlig väg är
att man ändrar LAS så att grundregeln för anställning är
heltidsarbete, men med rätt för arbetsgivare och fack att
avtala om deltid.

B. Arbetslivsfrågor

Yrkesinriktad rehabilitering

Regeringen föreslår att de medel som anvisas till
Yrkesinriktad rehabilitering och som finansierar främst
AMI:s verksamhet skall föras samman med övriga
förvaltningskostnader för AMV. Vänsterpartiet har inget att
erinra mot detta men menar att ytterligare medel skall
tillföras den yrkesinriktade rehabiliteringen för att förhindra
att fler människor slås ut ur arbetslivet. I ett läge där över
40 000 människor förtidspensioneras varje år och 150 000
personer är långtidssjukskrivna måste det vara en prioriterad
uppgift att arbeta med yrkesinriktad rehabilitering.
Vänsterpartiet anvisar 50 miljoner kronor utöver regeringen
till den yrkesinriktade rehabiliteringen för budgetåret
1995/96, inom ramen för det samlade förvaltningsanslaget.

Särskilda åtgärder för arbetshandikappade

I regeringens proposition framhålls särskilt riskerna för att
arbetslösheten bland arbetshandikappade permanentas.
AMS redovisar att uppgången på arbetsmarknaden inte
kommer arbetshandikappade till del och att det för
närvarande finns 70 000 arbetshandikappade registrerade
som arbetssökande hos arbetsförmedlingarna. Avsaknaden
av arbetstillfällen för denna stora grupp innebär stora risker
för utförsäkring och socialbidragsberoende.

I dag är tyvärr lönebidragsanställningar ofta den enda
möjligheten för arbetshandikappade att få ett arbete.
Riksdagens beslut att sänka taket för lönebidrag från 90 %
till 80 % av lönekostnaden innebär att det på sikt blir svårare
för arbetshandikappade att erhålla arbete. En mycket stor del
av lönebidragsanställningarna finns i dag inom ideella
organisationer, som drabbats av hårdhänta besparingar under
senare år. De har helt enkelt inget ekonomiskt utrymme för
att ta ett större löneansvar. Resultatet blir ett minskat antal
lönebidragsanställningar, vilket leder till ökad arbetslöshet.

Tidigare, med de gamla reglerna, ökade antalet
lönebidragsanställningar. Detta innebär att utrymmet inom
AMS budget för lönebidragsanställningar är intecknat. I dag
råder stopp för nya lönebidragsanställningar i vissa län. Trots
detta föreslår regeringen i sin proposition ytterligare
besparingar inom B 5-anslaget och detta samtidigt som man
vidgar gruppen lönebidragsberättigade till att avse även vissa
långtidsarbetslösa över 60 år. En ekvation som inte går ihop.

För att skapa reella möjligheter för ideella organisationer
att även framgent vara en del av de arbetshandikappades
arbetsmarknad föreslår Vänsterpartiet att taket på 90 % för
bidrag till lönekostnaden avseende arbetshandikappade
behålls när arbetsgivaren är ideell organisation.

För att skapa utrymme för fler lönebidragsanställningar
avvisar Vänsterpartiet regeringens sparförslag under
anslaget B 5 och tillför istället ytterligare medel.

För att behålla en högsta lönebidragsnivå på 90 % för
arbetshandikappade anställda i ideella organisationer och
öka volymen lönebidragsanställda anslår Vänsterpartiet 400
miljoner kronor utöver regeringens förslag under anslaget B
5.

För budgetåret 1995/96 beräknas anslaget till särskilda
åtgärder för handikappade till 10 766 081 000 kr.

B 6 Bidrag till Samhall aktiebolag

Vänsterpartiet vill understryka det allvarliga i att 70 000
registrerade arbetshandikappade i dag står utanför
arbetsmarknaden. Vi menar att kraftfulla åtgärder måste
vidtas så att vi inte får en tudelad arbetsmarknad där stora
grupper av arbetshandikappade ställs utanför, marginaliseras
och osynliggörs.

Det är då av största vikt att Samhalls arbetstillfällen finns
som en garant för arbetshandikappade och att de förbehålls
de grupper som har det allra svårast på arbetsmarknaden. Det
är uppseendeväckande att regeringen inte utnyttjar Samhalls
möjligheter att skapa fler arbetstillfällen för
arbetshandikappade utan istället föreslår ytterligare
besparingar på 300 miljoner på anslaget till Samhall.

Denna besparing i kombination med tidigare besparingar
gör det omöjligt för Samhall att erbjuda fler
arbetshandikappade arbete under budgetåret. Samhall har
tidigare visat att de kan skapa ytterligare 1 500
arbetstillfällen för arbetshandikappade till en
merkostnadsersättning på 100 miljoner kronor under
budgetåret men då måste också förslaget till besparingar
avvisas.

Vänsterpartiet anser att det är en mycket prioriterad
uppgift att skapa fler arbetstillfällen för arbetshandikappade.
Vi avvisar därför regeringens förslag till besparingar under
B 6-anslaget och anvisar dessutom ytterligare 100 miljoner
kronor för att Samhall skall kunna öka volymen
arbetstillfällen. Sammanslaget innebär det att Vänsterpartiet
anvisar 400 miljoner mer än regeringen till Samhall för
budgetåret 1995/96.

D 12 Invandrartäta områden

Regeringen redovisar i sin proposition att ca 50 000
utomnordiska invandrare finns registrerade hos
arbetsförmedlingen av en population på 245 000 i åldern 16--
64 år. Vi vet också att sysselsättningsgraden endast uppgick
till 40 % för denna grupp under första halvåret 1994. Mycket
alarmerande siffror som visar att den invandrade
befolkningen är i ett strukturellt underläge och att det behövs
riktade åtgärder om inte den höga arbetslösheten och
utanförskapet bland utomnordiska grupper skall
permanentas.

Vänsterpartiet föreslog redan 1994 att särskilda
regionalpolitiska medel skulle avsättas till projekt i
storstädernas invandrartäta områden. Det är glädjande att
riksdagen anslutit sig till Vänsterpartiets uppfattning och
anslagit 125 miljoner till detta ändamål. Vad som är mindre
glädjande är den låga ambitionsnivån. Vänsterpartiet föreslår
att medlen fördubblas, att ytterligare 125 miljoner kronor
anslås med anledning av det stora behovet inom detta
område.

Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning att det bör ske
en förstärkning av arbetsförmedlingen i invandrartäta
områden. Men det räcker inte med detta. Det är också
nödvändigt att de otraditionella medlen utnyttjas i större
utsträckning till projekt som riktar sig till invandrare.
Deltagande i arbetslivet är en förutsättning för att motverka
den tilltagande segregeringen. Invandrarbakgrunden med
dess kultur- och språkkompetens kan i många sammanhang
utnyttjas som en fördel och ett extra tillskott för det svenska
arbetslivet i en allt mer internationaliserad värld.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sysselsättningspolitikens
inriktning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetsmarknadspolitikens
inriktning,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag angående
anslagssparande resp. anslagskredit från anslaget
Yrkesinriktad rehabilitering,

4. att riksdagen avslår regeringens förslag angående
besparingskraven under anslaget Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader,

5. att riksdagen anslår 125 000 000 kr utöver vad
regeringen föreslår till Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utformningen av ALU,

7. att riksdagen beslutar att AMS får disponera 200 000 000
kr till särskilt utbildningsbidrag,

8. att riksdagen beslutar att AMS får disponera 250 000 000
kr till ungdomsarbete med Agenda 21,

9. att riksdagen avslår regeringens förslag om
bemyndigande om att regeringen skall få disponera
ytterligare medel under anslaget Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder för tillfällig personalförstärkning av
arbetsförmedlingen,

10. att riksdagen beslutar att AMS får disponera
sammanlagt 1 000 000 000 kr för tillfällig
personalförstärkning av arbetsförmedlingen,

11. att riksdagen avslår regeringens förslag om att anslå
400 000 000 kr under anslaget Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder för särskilda åtgärder för regional utveckling och
tillväxt under budgetåret 1995/96,

12. att riksdagen anslår 4 950 000 000 kr utöver vad
regeringen föreslår till anslag A 2,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om obligatoriska praktikplatser,

14. att riksdagen godkänner omfattning och inriktning av
investeringsprogrammet,

15. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
kommuners ansvar för ungdomar,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ungdomar under 20 år,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åldersgräns till datortek,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättandet av ett särskilt
kompetensutvecklingsprogram,

19. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
inrättande av ett system med framtidsfonder i enlighet med
vad i motionen anförts,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om finansieringen av framtidsfonder,

21. att riksdagen hos regeringen begär en plan för
minskning av normalarbetsdagen till sju timmar år 1997 och
sex timmar på längre sikt,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om försöksverksamhet med kortare
arbetsdag,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ytterligare begränsning av över-
och mertidsarbete,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om extra arbetsgivaravgift på allt
över- och mertidsarbete samt en extra höjning på övertid över
tak,

25. att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring i
lagen om anställningsskydd att deltidsarbetande får företräde
till fler arbetstimmar vid utvidgat arbetsutbud i enlighet med
vad i motionen anförts,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rätten till heltidsarbete,

27. att riksdagen beslutar om 90 % lönebidrag till ideella
organisationer i enlighet med vad i motionen anförts,

28. att riksdagen anslår 400 000 000 kr utöver vad
regeringen föreslår till anslag B 5. Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade,

29. att riksdagen anslår 400 000 000 kr utöver vad
regeringen föreslår till anslag B 6. Bidrag till Samhall
Aktiebolag,

30. att riksdagen avslår regeringens förslag om en
engångsbesparing på Samhall Aktiebolag för budgetåret
1995/96,

31. att riksdagen anslår ytterligare 125 000 000 kr till
anslag D 12. Särskilda insatser i invandrartäta områden i
enlighet med vad i motionen anförts.

Stockholm den 5 maj 1995

Gudrun Schyman (v)

Hans Andersson (v)

Ingrid Burman (v)

Björn Samuelson (v)

Eva Zetterberg (v)

Lars Bäckström (v)

Johan Lönnroth (v)