med anledning av prop. 1992/93:32 Samerna och samisk kultur m.m.

Motion 1992/93:Bo1 av Hans Göran Franck (s)

Urminnes hävd

Samerna i Sverige uppskattas till ca 17 000
personer, varav 2 000
i sameby, 8 000
utanför sameby i norr och resten 7 000
utanför sameby i andra delar av landet. Någon
verklig folkräkning finns ej.

För samekulturens bevarande behövs rätt till land och
vatten. Här kommer de nyss nämnda 8 000
samerna i norr främst i blickfältet. Huvuddelen av
dem har urminnes hävd till jakt och fiske. Genom en
näringsreglering har dessa samer utanför renskötseln
berövats rätten att utöva sin urminnes hävds rätt.

Kritiken mot den nuvarande ordningen har varit stark.
Bl.a. har förre diskrimineringsombudsmannen Peter Nobel
kritiserat den hittills förda same/lappolitiken.

I skattefjällsdomen 1981 konstaterar Högsta domstolen
att samernas rätt grundas på civilrätten urminnes hävd och
följaktligen ej på något påstått lapprivilegium. Detta skulle
varit det första ämne som samerättsutredningen skulle ha
berett. Så har emellertid ej skett och utredningen kan
knappast sägas ha följt direktiven, när det gäller
urbefolkningen/urfolket samerna. Man måste därför
konstatera att propositionen vilar på en mycket svag grund
och särskilt när det gäller rätten till jakt och fiske för
samerna, en rätt som fastslagits i bl.a. 1751 års codicill. I
propositionen betraktas samernas civilrätt till jakt och fiske
som knappast existerande. I stället driver propositionen
grundlöst tanken att staten på samernas områden,
sameallmänningen, skulle äga jakt- och fiskerätt. Staten har
aldrig jagat eller fiskat på dessa områden. I stället är
samernas rätt till jakt och fiske där en monopolrätt. I
områden nedanför odlingsgränsen har samerna en med
andra enskilda pretendenter delad stark jaktoch fiskerätt.
1971 års lag talar med rätta om områden till samernas
uteslutande begagnande. Detta begrepp har stark hävd och
måste kvarstå.

Jakt och fiske m.m.

Fisket har liksom jakten och renskötseln varit och är
fortfarande en betydande näring för samer bosatta inom
renskötselområdet. I propositionen har man inte beaktat
samerättsutredningens förslag som innebär ett stärkande av
fiskesamernas rättsliga, sociala och näringsmässiga
möjligheter att bedriva fiske.

Ett alternativ som förbisetts i utredningen är att
fiskesamer skulle kunna ingå som medlemmar av sameby
med rätt att bedriva fiske och jakt med stöd av
rennäringslagen och därmed på ett naturligt sätt få sitt
rättsskydd.

Samisk slöjd utgör i dag en av de viktigaste
basnäringarna inom det samiska samhället. Sameslöjdare
som står utanför samebytillhörighet äger inte rätt att ta
slöjdvirke enligt rennäringslagen.

Sameslöjdarnas slöjdvirkesrätt bör säkras genom lag, då
slöjdarnas rättigheter inte skyddas genom nuvarande
rennäringslag.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om upplåtelse av rätt till jakt och
fiske ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen samt
om sameslöjdarnas rättigheter.

Stockholm den 4 november 1992

Hans Göran Franck (s)