med anledning av prop. 1992/93:183 Vissa frågor rörande jordbruket och trädgårdsnäringen

Motion 1992/93:Jo26 av Bengt Kindbom och Birgitta Carlsson (c)

Rådgivningen till jordbruket och trädgårdsnäringen

I propositionen uttalas att de medel som staten ställer till
förfogande för rådgivning skall användas på ett effektivt sätt
och att dessa inte bör vara förbehållna enbart statliga
rådgivningsorgan. Staten skall dock ha ett avgörande
inflytande över hur resurserna används och att alla har
tillgång till den rådgivning som staten avsatt medel för.

Beslutet om samordnad länsförvaltning innebär att
länsstyrelserna i respektive län har statens ansvar för
myndighetsutövning och därtill hörande
kunskapsöverföring. Ett framtida EG-inträde kommer att
innebära avsevärda förändringar i förutsättningarna för
verksamheten. De kompetensmässiga kraven kommer att
öka beträffande kunskaper om den svenska
jordbruksproduktionen i ett internationellt perspektiv.

Detta kommer att innebära att myndighetens
handläggare i större omfattning kommer att vara inriktade
på genomförande och kontroll av övergripande politiska
beslut än vägledande rådgivning till enskilda företagare.

Det är vår mening att produktionsteknisk rådgivning
under alla förhållanden måste anpassas till gällande regler
och förordningar oavsett vem som svarar för rådgivningen.
Den positiva koppling som utredaren anger finns mellan
myndighetsutövning och styrande produktionsrådgivning
anser vi vara starkt övervärderad. Seriös fristående
rådgivning, av den typ hushållningssällskapen genomför,
bör i allt väsentligt tillfredsställa de krav som staten ställer.

Om hänsyn tas till de, i utredningen (SOU 92:99),
definierade fem samhällsmålen innebär detta synsätt att
frågor rörande miljö och djurskydd, den nya
livsmedelspolitiken samt stödet till jordbruket i norra
Sverige ligger inom statens och därmed länsstyrelsernas
ansvarsområde. Bevakning av frågor rörande spridning av
information om forskning och försök och en förstärkt
konkurrenskraft inför ett EG-medlemskap upphandlas
lämpligen av organisationer som riktar sig till företagarna
med produktionsrådgivning neutralt utfört och tillgängligt
för alla. Statens jordbruksverk måste ha ett rikstäckande
ansvar för denna upphandling som görs regionalt och lokalt,
där bästa kompetens finns.

De resursnedskärningar som aviserats beträffande
fältförsöksverksamhet inom SLUs ramar är starkt
förknippade med produktionsrådgivningen och kommer att
skapa avsevärda problem för producentkåren. Den
omfattande förändring som kommer att ske inom
jordbruket kommer att kräva goda kunskaper hos
lantbrukarna, kunskaper som i mycket stor utsträckning
baseras på praktiska försöksresultat av hög kvalitet.

Svenska livsmedelsproducenter måste i likhet med
producenterna ute i Europa ha tillgång till en viss
kostnadsfri allmänrådgivning för att kunna arbeta på
någorlunda lika villkor. System för specialiserad
kommersiell företagsrådgivning bör finansieras av
avnämarna själva.

Debatten om det livsmedelspolitiska beslutet från 1990
har i huvudsak endast berört primärproduktionen.
Framtidens livsmedelsproduktion och konsumtion kommer
emellertid att påverkas av en rad i dag oförutsägbara
faktorer. Detta innebär att det sannolikt kommer att finnas
ett stort informationsbehov till de svenska konsumenterna
om svensk livsmedelsproduktion och under vilka villkor
produktionen sker. Denna information bör samordnas med
information till jordbruket så att en helhetssyn uppnås.

Som tidigare nämnts bör denna typ av rådgivning och
information handläggas av näringen och då med ett
ekonomiskt stöd motsvarande statens ansvar för
kunskapsöverföring till jordbruksnäringen. Detta kan ske
mycket kostnadseffektivt genom att lägga ansvaret på redan
verksamma organisationer som är väl etablerade, rationellt
organiserade samt tillhandahåller neutral information för
alla näringsutövare.

Det är av största vikt att staten i ett EG-perspektiv
medverkar till att svenskt lantbruk ges samma
utvecklingsmöjligheter som för lantbruket i EG, vad
beträffar allmän rådgivning, försöks- och
konsumentinformation. Allt för att främja lantbrukets
konkurrensförmåga.

Av detta framgår att om samhällets
informationsverksamhet kopplas till en redan etablerad
organisation med intäkter från flera verksamheter, bör
mycket goda effekter kunna uppnås inom ramarna för ett
marginalkostnadstänkande.

En tydlig rollfördelning mellan myndighetsutövning och
produktrådgivning skulle kunna medföra påtagliga
besparingar. Statens och därmed länsstyrelsernas
huvuduppgift inriktas på myndighetsutövning och tillsyn av
att den övergripande politiska målsättningen genomförs.
Enskilda tjänstemän på länsstyrelserna får aldrig inordnas i
en sådan organisation att de först skall svara för rådgivning
och sedan pröva samma företag inom ramen för sin
myndighetsutövning.

När omställningsprogrammet är slutfört torde en del
resurser frigöras och tillsammans med att verksamheten
rationaliseras borde ökade ekonomiska resurser komma
jordbruket till del på ett sådant sätt att primärproduktionen
kan anpassa sig till de nya marknadsförutsättningar ett EG-
inträde kommer att innebära. Jordbrukets stora betydelse
för landsbygden och landets totala struktur får i detta
sammanhang inte underskattas.

Det är vår uppfattning att hushållningssällskapen, som
kontaktorgan mellan stat och näring, ånyo bör få tillämpliga
delar av statens uppdrag att ansvara för försöksutveckling
och allmän rådgivning inom jordbruksnäringen, detta likt
det uppdrag hushållningssällskapen hade fram till 1967.

Åtgärder inom grönmjölsproduktionen

Som anförs i propositionen utsätts den svenska
produktionen av grönmjöl för ökad konkurrens när
gränsskyddet för proteinfodermedel tas bort. Mot denna
bakgrund föreslås införandet av ett differentierat
arealbidrag för produktion av grönmjöl. Genom detta
system blir skillnader mellan olika producenter stor och ett
stöd enligt EG-modell baserat på producerat tonnage skulle
innebära en rättvisare modell. En sådan omläggning skall
givetvis rymmas inom samma anslagsram som föreslagits i
propositionen.

Mot denna bakgrund föreslår vi att stödet till produktion
av grönmjöl utformas i form av ett stöd per producerat kilo
grönmjöl.

Hemställen

Med hänvisning till det anförda hemställs 1.
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående rådgivningen till
jordbruket och trädgårdsnäringen,

2. att riksdagen beslutar att stödet till produktion av
grönmjöl skall utgå per producerat kilo i enlighet med vad
som anförts i motionen.

Stockholm den 17 mars 1993

Bengt Kindbom (c)

Birgitta Carlsson (c)