med anledning av prop. 1992/93:183 Vissa frågor rörande jordbruket och trädgårdsnäringen

Motion 1992/93:Jo24 av John Andersson (-)

I propositionen behandlas bl a frågan om
merkostnadsersättning till jordbruket och
livsmedelsindustrin i norra Sverige för budgetåret 1993/94.
Jordbruksministern följer därvid Jordbruksverkets förslag
om en nivå på 971 miljoner kronor, dvs samma belopp som
under innevarande budgetår.

I 1990 års livsmedelspolitiska beslut stipulerades en
lönsamhetsgaranti för jordbruket i norra Sverige. I
uppföljningen av riksdagsbeslutet fastställdes att den
genomsnittliga lönsamheten för andra halvåret 1989 och
första halvåret 1990 skall utgöra bas för
lönsamhetsgarantin. Lönsamhetsberäkningarna skall
vidare göras genom modifiering av den kalkylmodell för
beräkning av merkostnader som användes före 1990 års
beslut.

Propositionen innebär ett väsentligt avsteg från tidigare
beslut genom att den föreslagna nivån inte bygger på ett
kalkylmässigt underlag. I Jordbruksverkets rapport finns
sådant underlag redovisat men verksledningen har valt att
med en resonerande skrivning föreslå oförändrad nivå
vilket också är regeringens förslag. Detta måste ses som ett
allvarligt avsteg från den mycket viktiga principen att nivån
på merkostnadsersättningen till jordbruket i norra Sverige
skall bygga på objektiva kalkylmässiga grunder.

Av de alternativa beräkningar som Jordbruksverket
redovisat måste det ses som självklart att den beräkning
som ligger närmast bibehållen lönsamhet på 89/90 års nivå
motsvarar en medelstilldelning budgetåret 93/94 dvs 1.044
miljoner kronor. Jordbruksverket har dock inte i sin kalkyl
tagit hänsyn till reduktionen av det generella djurstödet
med 800 kronor/djur från 91/92 till 92/93, vilket minskar
jordbrukets intäkter i norra Sverige med ca 80 miljoner
kronor. Med hänsyn till detta krävs ca 1.120 miljoner
kronor för bibehållen lönsamhet.

Det bör noteras att ribban i kalkylen har höjts genom att
avkastningen per ko höjts till 7.000 kilo per år samt att
arbetsvolymen antagits minska med 2 % per år.
Norrlandsjordbruket ställs alltså inte vid sidan om den
allmänna effektivisering och rationalisering som pågår inom
näringen som helhet. Att hålla fast vid en nivå som bygger
på ett kalkylmässigt underlag är särskilt viktigt under
pågående förhandlingar om ett medlemskap i EG.
Möjligheterna att nå en förhandlingsuppgörelse om
bibehållna principer för stödet till Norrlandsjordbruket
förutsätter att ambitionsnivån i detta känsliga skede inte
sänks.

Stora förhoppningar har ställts på självrekryterande
köttdjursproduktion (dikor) även i norra Sverige. Detta bl
a som ett viktigt bidrag till ett öppet och levande
odlingslandskap. Det är därför med besvikelse man noterar
att det i propositionen saknas förslag på detta område.
Knappast i någon annan produktionsgren är det
klimatmässiga handikappet så stort som när det gäller
självrekryterande köttdjur. När det generella s k dikostödet
nu har permanentats finns det alla skäl att bygga på detta
med en regional merkostnadsersättning. Detta är en viktig
och nödvändig signal till alla som under några år ansträngt
sig för att få en sådan produktion till stånd. Tas inte nu
initiativ i denna fråga, kommer den relativt begränsade
produktion som finns att försvinna.

Man måste också reagera mot att propositionen
förutsätter att norra Sveriges svinproducenter skall bryta
mot samhällets miljöregler. För att klara behovet av
spridningsareal för gödsel krävs en betydande andel
egenproducerad spannmål. Den merkostnadsberäkning
som Jordbruksverket gjort bygger helt på inköpt spannmål,
vilket även strider mot stödets idé att bl a bidra till ett öppet
landskap.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen till Stöd till jordbruket och
livsmedelsindustrin i norra Sverige för budgetåret 1993/94
anvisar 149 miljoner kronor utöver vad regeringen
föreslagit eller således 1 120 miljoner kronor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om regional merkostnadsersättning
för dikor,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om egenproducerad spannmål i
kalkylen för svinproduktion.

Stockholm den 15 mars 1993

John Andersson (-)