med anledning av prop. 1990/91:122 Biskoparna i kyrkomötet, m.m.

Motion 1990/91:K44 av Bertil Danielsson m.fl. (m)

Svenska kyrkans kyrkomöte tillkom 1868 som en
konsekvens av den nya riksdagsordningen.

I ståndsriksdagens prästestånd fanns en naturlig referens
för statens överläggningar med och information om kyrkan.

Det från 1868 sammankallade kyrkomötet blev i alla sina
funktioner kyrkans ''riksdag'' och dess arbetsformer
kopierades direkt från riksdagsordningen.

Kyrkomötet fick dock -- som en självklar konsekvens av
kyrkans särart -- en på andra villkor än riksdagen utsedd
representation. I kyrkomötet var biskoparna och ett visst
antal präster självskrivna, liksom representanter för de
teologiska fakulteterna.

Biskoparnas självskrivenhet kvarstod i 114 år fram till
och över 1982 års kyrkomöte som blev det sista i den gamla
ordningen.

Den ordning som gällt i kyrkomötet under de åtta
kyrkomöten som därefter genomförts har inneburit
närvaroplikt och yttranderätt för biskoparna, men inte
förslags- och rösträtt. En särskild läronämnd inrättades och
i dess beredning av frågor knutna till lära och bekännelse
har biskoparnas kapacitet främst utnyttjats.

Den nya lagstiftningen har möjliggjort för biskopar som
så önskat att kandidera som ledamöter. Den första perioden
(1983--1985) gjorde Per-Olof Ahrén i Lund och Lars
Carlzon i Stockholm detta.

När omstruktureringen på kyrkans stifts- och
församlingsplan genomfördes genom den nya
församlingslagen 1988 behölls kyrkoherdens
självskrivenhet i kyrkorådet och biskopens självskrivenhet
(även som ordförande) i domkapitlet och biskopen blev
också självskriven ordförande i de nyinrättade
stiftsstyrelserna.

Den syn på biskopens ställning som kom till uttryck i
dessa beslut stämmer helt med den svenska kyrkans
episkopala tradition.

Biskopen är inte bara stiftets främste företrädare för
ämbetet utan även när det gäller organisation och
verksamhet.

Mot denna bakgrund är det självklart att biskopens
ställning på kyrkomötet måste stärkas.

När kyrkomötet behandlade denna fråga, framkom stor
enighet om att biskopens ställning måste stärkas och att
biskoparnas kompetens och erfarenhet mer direkt måtte
komma kyrkomötet tillgodo. Kyrkomötets beslut -- som i
huvudsak återkommer i propositionen -- innebär att
biskoparna också skulle få förslagsrätt. En betydande
minoritet i kyrkomötet ville dock gå längre och ge
biskoparna självskrivenhet.

För vår del anser vi det viktigt och nödvändigt att
biskoparna återigen blir självskrivna i kyrkomötet så att den
närvaroplikt, yttranderätt och (nu) förslagsrätt biskoparna
har, kompletteras med självskrivenhet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar anta nedanstående förslag till lag
om ändring i lagen (1982:942) om kyrkomötet: 5 §
Kyrkomötet sammanträder varje år. Biskoparna i stiften är
självskrivna ledamöter i kyrkomötet.

Stockholm den 27 mars 1991

Bertil Danielsson (m)

Stig Bertilsson (m)

Ingegerd Troedsson (m)