med anledning av prop. 1987/88:156 om ändringar i lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper

Motion 1987/88:Sk47 av Bengt Westerberg m. fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :Sk47

av Bengt Westerberg m. fl. (fp)

med anledning av prop. 1987/88:156 om ändringar i
lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa
värdepapper

Regeringen föreslår i propositionen att basen för skatt på värdepapper vidgas
till att omfatta omsättningen på penning- och obligationsmarknaderna. Skatt
föreslås därmed tas ut på handeln med räntebärande löpande skuldebrev,
sådana räntebärande enkla skuldebrev som utgör s. k. masspapper och
svenska statens premieobligationer. Vidare föreslås att skatt tas ut på
omsättningen av terminskontrakt och köp- och säljoptioner som avser de
omsättningsskattepliktiga värdepapperen.

Bakgrunden till detta skatteförslag är den debatt som fördes på den
socialdemokratiska kongressen i höstas. Där möttes talet om att sätta åt de
s. k. finansvalparna genom en särskild skatt med stort bifall.

Emellertid är det naturligtvis inte de förment välbetalda ”valparna” som
kommer att betala denna skatt, utan deras kunder.

Penning- och obligationsmarknaderna har utvecklats i mycket snabb takt
under 1980-talet. Det faktum att en allt effektivare marknad vuxit fram för
räntebärande papper har varit till gagn såväl för stat och kommuner som för
företag och hushåll. Genom en effektiv prissättning har informationen till
låntagare och långivare förbättrats. För staten har penningmarknaden bl. a.
inneburit att statsskulden kunnat omsättas på ett sätt som minskat kostnaderna
för lånen. För hushållen har det bl. a. inneburit en bättre fungerande
lånemarknad för bostadskrediter och genom de pressade räntemarginalerna
också billigare lån.

Man kan hysa invändningar mot vissa företeelser på denna marknad. De
beivras emellertid inte med den föreslagna skatten. Det kan endast ske med
strängare etiska regler och den korrektion som ligger i en öppen och offentlig
debatt om spelreglernas tillämpning.

Konsekvenserna av omsättningsskatten på penningmarknaden blir däremot
att penningmarknadens funktionssätt försämras och att krediter blir
dyrare.

Penning- och obligationsmarknaden har till syfte att sammanföra låntagare
och långivare till lägsta möjliga kostnad. Liberalisering och hård konkurrens
har inneburit att marknaden utvecklats snabbt, mot en förbättrad effektivitet.
Med den nya omsättningsskatten tas emellertid ett rejält steg bakåt.
Låntagarna har genom marknadens utveckling kunnat erhålla kapital till en
lägre kostnad än som annars skulle ha varit fallet. Långivarna har fått större

valfrihet avseende olika placeringar. Båda sidor förlorar därför på en sämre
fungerande kapitalmarknad.

Mot. 1987/88
Sk47

En sämre funktion innebär också högre ränta på bostads- och konsumtionslån,
dyrare finansiering och likviditetsförvaltning för företagen samt
sämre villkor för statens, kommuners och landstings upplåning. Det senare
innebär helt enkelt högre kostnader, vilket i slutänden drabbar den vanliga
medborgaren.

En sämre fungerande marknad innebär också sämre information till bl. a.
hushållen. De har haft stor nytta av finansmarknadens framväxt under
1980-talet: den ständiga och effektiva prissättningen har underlättat t. ex.
jämförelser av kostnader för olika finansbolags krediter. En mindre effektiv
marknad innebär ryckigare och större ränterörelser och sämre information
till konsumenterna.

Fr. o. m. januari 1989 blir det dyrare för kapitalförvaltare att använda
instrument som aktie- och indexoptioner, terminer och penningmarknadsinstrument.
Handeln kommer därför att minska, vilket i sin tur innebär att
möjligheten att omsätta värdepapper (likviditeten) minskar.

Förutom att verka kostnadshöjande, slår skattehöjningen mot den mycket
viktiga marknadsfunktionen. På en liten marknad som den svenska där
tillförseln av extern likviditet dessutom hämmas av valutaregleringen, ställs
höga krav på dessa s. k. märket makers. Många parter måste ta på sig rollen
att fördela ränte- och kreditriskerna i systemet. Detta kan exemplifieras med
riksgäldskontorets ökade krav på auktoriserade märket makers att ställa
tvåvägspris på alla löptider och att vid emissioner inkomma med anbud
avseende volymer som överstiger utbjuden emissionsvolym. Fondkommissionärernas
vilja och förmåga att hålla aktier i lager minskar dock då
likviditeten - efter skattens införande - försämras. Att ta in en post i lagret
kostar en fondkommissionär 0,5 % i skatt då den tas in och 0,5 % när den
sedan säljs. Lagrets funktion som olja i maskineriet har därmed allvarligt
hämmats.

Förutom dessa skäl för att inte införa en sådan skatt, kan noteras att
EG-länderna, efter en rekommendation från EG-kommissionen, är i full
färd med att avveckla de omsättningsskatter som finns på aktier och andra
värdepapper. Sverige blir ensamt om att gå motsatt väg för utvecklingen på
kapitalmarknaden. Detta strider mot de principer för harmonisering med
EG-staterna som regeringen presenterat i en särskild proposition.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår proposition 1987/88:156.

Stockholm den 20 april 1988
Bengt Westerberg (fp)

Ingemar Eliasson (fp) Kerstin Ekman (fp)

Karin Ahrland (fp) Birgit Friggebo (fp)

Anne Wibble (fp) Jan-Erik Wikström (fp)

Kjell Johansson (fp)

gotab Stockholm 1988 15133