med anledning av prop. 1987/88:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1988/89, m. m. (kompletteringsproposition)

Motion 1987/88:Fi27 av Alf Svensson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Fi27

av Alf Svensson (c)

med anledning av prop. 1987/88:150 med förslag till
slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret
1988/89, m. m. (kompletteringsproposition)

Sammanfattning

Den ekonomiska utvecklingen måste vara socialt ansvarsfull så att alla
medborgare kan uppleva ökad livskvalitet. En välfärdsökning i Sverige
omfattar betydligt mer än enbart ökad nationalprodukt. Det är angeläget
att en god miljö och hushållning med naturresurserna ingår som mål för den
ekonomiska politiken.

En kraftfull satsning på förebyggande åtgärder på social-, miljö- och
hälsovårdens område skulle på några års sikt innebära ett minskat tryck på
den offentliga sektorn.

För att klara angelägna sociala behov och samtidigt öka människors
valfrihet och livskvalitet måste alternativ till den offentliga verksamheten
släppas fram. Kds familjepolitik har exempelvis en sådan inriktning.

Den svenska ekonomin står inför stora problem. Den under flera år
snabbare pris- och kostnadsstegringen i Sverige i jämförelse med omvärlden
slår nu igenom i ett accelererande bytesbalansunderskott. De problem som
årets finansplan och kompletteringsproposition uttrycker oro över är således
inte nya utan har varit tydliga de senaste tre åren.

Kristdemokratiska samhällspartiet avvisar en ekonomisk politik som innebär
att hög arbetslöshet accepteras för att den vägen få ned pris- och
lönestegringstakten. Kds förordar en politik som försöker underlätta avtalsrörelserna,
begränsa den inhemska efterfrågan, minska importbenägenheten
i den privata konsumtionen, lägga om politiken så att den på sikt
dämpar de offentliga utgifterna och, framför allt, ökar sparandet.

Åtgärder måste vidtas för att underlätta lönerörelsen 1989. Sänkta marginalskatter,
sänkt moms på maten, införande av vinstdelningssystem i företagen
och en mer aktiv fördelningspolitik är några av de åtgärder kds
föreslår.

För att uppmuntra hushållssparande! föreslås i motionen att avkastningen
på sparande upp till 75 000 kr. skall var skattefritt. Någon form av privata
investeringskonton bör införas som befriar sparade medel upp till ett visst
belopp från inkomstskatt. Skatt tas däremot ut när medlen används till
konsumtion. Särskilt bosparande för ungdomar och ökad opinionsbildning
av skola och samhälle för ökat sparande föreslås också i motionen. Bostadssparandet
för ungdom skall göra det möjligt spara med skatteavdrag på upp
till ett halvt basbelopp per år. Dessa medel får senare tas ut för investering i
egen bostad utan att tas upp till beskattning.

Kds vill i ett längre perspektiv överföra beskattningen av arbetskraft till Mot. 1987/88

beskattning av energi, råvaror, maskiner och kapital. Ett steg i den rikt- pj27

ningen tas i denna motion genom att kds vill avskaffa den allmänna löneavgiften
som arbetsgivarna betalar och i stället höja energiskatterna.

Kristdemokraternas budgetalternativ rymmer förslag som förbättrar fördelningspolitiken.
Trots ett ekonomiskt besvärligt läge anser kds att det
finns vissa möjligheter till omfördelningar inom budgeten. Pensionärerna,
barnfamiljerna, främst de med ena maken deltids- eller hemarbetande,
människorna i u-länderna och skolbarnen gynnas i kds budgetalternativ.

Ökade resurser till regionalpolitiska insatser och miljöförbättrande åtgärder
anvisas också.

Den genomgripande översyn av skattesystemet som nu pågår i den parlamentariska
skatteutredningen, RINK, kommer inte att vara klar förrän
inför beskattningsåret 1990. Därför krävs nu att skatteskalan för 1989
fastställes. Kristdemokraterna förordar att marginalskatterna sänks med 5
procentenheter ned till 45 % i inkomstlägen upp till 150 000 kr. Därmed
minskar också värdet av underskottsavdragen i motsvarande grad, vilket är
positivt i nuvarande stabiliseringspolitiska läge.

Svensk ekonomi befinner sig i ett tillstånd av överhettning. Den nödvändiga
åtstramningen måste bäras av såväl den offentliga som den privata
sektorn. Inom den privata sektorn får både näringslivet och hushållen
solidariskt medverka för att uppnå samhällsekonomisk balans och finansiera
marginalskattesänkningarna. De kollektiva löntagarfonderna skall avvecklas,
anser kds. Vinstdelningsskatten bör dock tillfälligt fortsätta även
under 1989. På detta sätt får näringslivet bidra till den erforderliga åtstramningen,
medan hushållen bidrar genom en tillfällig momshöjning. Höjda
energiskatter bör också bidra till att finansiera sänkningarna av inkomstskatterna.

För att dra in likviditet i den svenska ekonomin föreslår kds också att
hushåll och bostadsföretag uppmuntras att snabbare betala tillbaka bostadslån
genom en rabatt på förtida amortering. Den förhållandevis kraftfulla
åtstramning som kristdemokraterna anser nödvändig förväntas förbättra
bytesbalansen så att Sverige skall få möjlighet att under den pågående
högkonjunkturen amortera på den stora utlandsskulden.

1. Förvaltarskapsekonomi

Kristdemokratiska samhällspartiet, kds, vill arbeta för ett samhälle som
genom ett ansvarsfullt förvaltarskap förenar frihet och solidaritet i en ständig
strävan att uppnå balans mellan individer, grupper och samhälle.

Den ekonomiska politikens mål

Alltsedan andra världskrigets slut har målen för den ekonomiska politiken
angivits vara full sysselsättning, stabilt penningvärde, hög ekonomisk tillväxt,
jämn fördelning av levnadsstandarden och balans i utrikesbetalningarna.
Under senare år har också regional balans medtagits som ett av målen.

Kds instämmer i dessa målsättningar men anser dem vara otillräckliga.

Från principiella och ideologiska utgångspunkter är det angeläget att de Mot. 1987/88

resurser som finns, mänskliga liksom materiella, utnyttjas på ett ansvarsfullt Fi27

sätt. Den ekonomiska politiken får dock inte ha som mål att till varje pris
maximera tillväxten. En välfärdsökning i Sverige omfattar betydligt mer än
enbart ökad nationalprodukt. Den ekonomiska utvecklingen måste vara
socialt ansvarsfull så att alla medborgare kan uppleva ökad livskvalitet.

Det är nödvändigt att livskvalitetsfrågorna prioriteras i den ekonomiska
politiken. Dit hör t. ex. en god arbetsmiljö, god fysisk miljö och en trygg
familjemiljö. Trasiga familjemiljöer, otillräcklig miljöpolitik och drogproblem
har stora negativa effekter på samhällsekonomin. Därför skulle en
kraftfull satsning på förebyggande åtgärder på familjepolitikens, miljöpolitikens,
alkoholpolitikens, skol-, kultur- och arbetsmarknadspolitikens samt
hälsovårdens område på några års sikt skapa ett minskat tryck på den
offentliga sektorn, och därmed minska de offentliga utgifterna samtidigt
som den enskilda människans livskvalitet ökade. Ekonomiska satsningar på
förebyggande åtgärder av denna karaktär kan på kort sikt medföra en
långsammare ökning av BNP, men är på längre sikt tillväxtfrämjande.

För att skapa goda livsvillkor för dagens och morgondagens generationer
krävs ett ökat sparande och ett effektivt ekonomiskt system. Därför är det
nödvändigt att satsa på utbildning och forskning, att reformera skattesystemet
så att arbete, initiativ och sparande uppmuntras. En sådan politik leder
också till en positiv ekonomisk tillväxt.

God miljö och hushållning med naturresurserna

Den ekonomiska politiken får inte isoleras från dess konsekvenser för
miljön och från det faktum att jordens naturresurser är begränsade. Den
samhällsekonomiska målsättningen bör vara en till alla delar god livsmiljö
för människorna.

Efterkrigstidens snabba ekonomiska och industriella tillväxt har haft
negativa konsekvenser på den fysiska miljön. Försurningen, gifterna i vår
miljö och rovdriften på naturresurser är resultatet av en politik där tillväxt
prioriteras före livskvalitet och hälsa. Fortfarande släpper börsnoterade
svenska företag ut hälsovådliga ämnen i människors dagliga livsmiljö.

Även den internationella solidariteten kräver en annan syn på den ekonomiska
politiken. De industrialiserade ländernas enorma resursförbrukning
leder till höjda priser på energi och råvaror, vilket drabbar u-länderna hårt
då de inte har samma förmåga som i-länderna att ställa om sin produktion.

En verklig internationell solidaritet kräver också ökade ansträngningar från
Sveriges sida när det gäller överföring av resurser och teknologiskt kunnande
till u-länderna.

Det är mot ovanstående bakgrund angeläget att en god miljö och hushållning
med naturresurser lyfts fram som mål, jämbördiga med de övriga, för
den ekonomiska politiken.

Full sysselsättning är ett av de viktigaste målen för den ekonomiska
politiken. Utifrån kristen förvaltarskapssyn har arbetet ett värde i sig. Även
om den öppna arbetslösheten i Sverige är internationellt sett låg är det
ökande antalet förtidspensionerade av arbetsmarknadsskäl ett bevis för att

Sverige i dag har ett stort problem på detta område. Vikten av ett menings- Mot. 1987/88

fullt arbete åt alla kan knappast överskattas. Politiken måste därför inriktas Fi27

på att upprätthålla sysselsättningen.

Valfrihet och livskvalitet

Den snabbt växande privata konsumtionen har starkt bidragit till underskott
i bytesbalansen. Att den privata konsumtionsökningen i så stor utsträckning
leder till underskott i bytesbalansen beror på en hög importbenägenhet.
1 stor utsträckning blir det resor, kapitalvaror och andra importprodukter
som efterfrågas då köpkraften stiger. Genom förbättrade
sparvillkor kan bytesbalansen förbättras. Men även en ökad valfrihet på
traditionella offentliga serviceområden såsom barnomsorg, utbildning och
sjukvård skulle medföra en mindre importbenägen privat konsumtion.

Många skulle säkerligen vilja prioritera en del av sina disponibla medel för
att förbättra sin barnomsorg, sina barns utbildning i olika avseenden och
omsorgen om sina anhöriga om dessa valmöjligheter fanns.

Uppluckringen av offentliga monopol är dock angelägen främst för att
öka människors valfrihet och livskvalitet. Mycket talar också för att en ökad
konkurrens och valfrihet minskar samhällets kostnader för den offentliga
servicen.

De ekonomiska problem Sverige brottas med kräver en återhållsam offentlig
volymtillväxt de närmaste åren. Ett primärt mål är att vårdkrisen
måste lösas. Detta kräver att alternativ till den offentliga sektorn ges utrymme
att bedriva verksamhet under ekonomiskt rimliga villkor.

Miljö och ekonomi

Det är angeläget att miljöaspekterna finns med som en integrerad del av den
ekonomiska politiken. De ekonomiska besluten och de styrmedel samhället
förfogar över måste sträva mot en god livsmiljö. Kds politik syftar till att
skapa sådana styrmedel att de ekonomiska avvägningar som görs inom
marknadsekonomin bättre tar hänsyn till miljön och jordens begränsade
resurser.

Kds menar att punktskatter, bidrag, avgifter m. m. ska användas som
styrmedel. Därför föreslås i olika kristdemokratiska motioner bland annat
införande av en freonskatt, omläggning av beskattningen på arbetskraft till
beskattning av energi och råvaror, miljöskyddsförsäkringar etc. Dessutom
anser kds att utsläppsavgifter bör införas. Därmed beskattas de förorenande
utsläpp som håller sig under fastställda gränsvärden. Företagen får därmed
ekonomiska incitament att ytterligare minska sina utsläpp. Utsläppsavgifter
har dessutom ett stort pedagogiskt värde då de bidrar till att göra slut på
vanföreställningen att tillåtna utsläpp inte medför några negativa miljöeffekter
och därför ses som en gratis rättighet. Det gäller givetvis att
avgifterna sätts på en sådan nivå att de verkligen innebär ett incitament till
minskade utsläpp, utan att försätta företag i akuta ekonomiska problem.

Utsläppsavgifter och punktskatter får givetvis aldrig ses som ett argument
att inte fortsätta ansträngningarna att skärpa gränsvärden eller upplevas av

företagen som en möjlighet att köpa sig fria från krav på bättre renings- Mot. 1987/88

teknik. Utsläppsavgifter ska ses som ett medel att ytterligare skynda på Fi27

omställningen till ett miljövänligt samhälle.

Regeringen bör få i uppdrag att skyndsamt utveckla ett system för utsläppsavgifter
och förelägga riksdagen förslag på detta område. Dessutom
bör förslag utarbetas till hur den offentliga miljökontrollen i högre utsträckning
kan avgiftsfinansieras. Avgifterna bör vara så utformade att de
stimulerar dem som bedriver miljöfarlig verksamhet till förbättrade miljöförhållanden.

Fördelningspolitik

En mer rättvis fördelning av resurserna i samhället är angelägen. Det gäller
inte bara mellan individer utan också mellan regioner i landet. Speciellt
viktigt är att beakta fördelningspolitiken under år då besparingar och åtstramningar
på olika områden är nödvändiga av statsfinansiella skäl.

För att nå en mer rättvis fördelningspolitik förutsätts en stabil ekonomi
med låg inflation, full sysselsättning och en väl fungerande offentlig sektor.

Under 1970-talets höga inflation omfördelades stora belopp från sparare
och normalinkomsttagare till låntagare och höginkomsttagare. Erfarenheterna
från detta årtionde visar att ett kraftfullt bekämpande av inflationen
är en förutsättning för en rättvis fördelningspolitik. Även den enorma
statsupplåning som skett i vårt land under de senaste tio åren har omfördelat
stora belopp från skattebetalare till dem som lånat ut sina pengar.

2. Svensk ekonomi 1988 och 1989

Svensk ekonomi står nu inför en delvis ny situation. För att de ekonomiska
balansproblemen som vårt land brottats med skall lösas krävs att kostnadsstegringstakten
i vårt näringsliv kommer ned i en nivå som gör att svenskt
näringsliv kan konkurrera med omvärlden. Den kostnadsfördel som devalveringarna
1981 och 1982 gav har tillsammans med de valutakursförändringar
som skett under senare år maskerat den alltför snabba pris- och kostnadsstegringstakten
i Sverige jämfört med omvärlden. Överhettningen i svensk
ekonomi är nu det stora problemet för att kunna hålla nere lönestegringstakten
och för att förbättra bytesbalansen. Skärpt konkurrens om den allt
fåtaligare arbetskraften riskerar att driva upp löneökningarna över de 6 %
som regeringen räknar med att löneavtalen skall stanna vid under innevarande
år. Den internationella högkonjunkturen och den stigande privata
konsumtionen i Sverige innebär att industrin är på väg att slå i produktionstaket.
Sverige är på väg in i en liknande situation som rådde 19731974. De
fulltecknade orderböckerna och konkurrensen om arbetskraften skapade då
den uppåtgående spiral för priser och löner som ledde till de katastrofala
kostnadsproblem som vi fortfarande brottas med.

Inflationen kan således komma att stiga mer än regeringens prognos på
5,3 procent. Att bytesbalansen är negativ under pågående högkonjunktur
och dessutom accelererar, visar att vår industrisektor är för liten för att bära

9

den nuvarande importen. Det är alltså inte bristande efterfrågan som är Mot. 1987/88
problemet utan att vi lever över våra tillgångar. Fi27

Tidigare fanns det tecken som tydde på en avmattning av världskonjunkturen
under 1988. Allt tyder nu på att konjunkturen kommer att stå sig
under 1988, och en avmattning sker först nästa år. Hur kraftig den blir och
när den sker beror i hög utsträckning på den amerikanska ekonomin och
vilken politik den nye presidenten väljer att föra. Mycket tyder dock på en
viss åtstramning av amerikansk ekonomi, som också lider av överhettningsproblem
och underskott i bytesbalansen. De kalkyler som i vintras pekade
på ett oljepris kring 18 dollar per fat under de kommande åren har nu
reviderats. I kompletteringspropositionen beräknas oljepriset till 16 dollar
per fat. Dollarkursen beräknas till 5,90 SKR.

De överhettningstendenser som finns i svensk ekonomi, den allt för
snabba prisstegringstakten och det accelererande bytesbalansunderskottet
möts inte av några direkta åtgärder i regeringens kompletteringsproposition.
De åtgärder som föreslås går i och för sig i rätt riktning men måste
närmast betraktas som ett slag i luften. Interna stridigheter inom socialdemokratin
och den korta tid som återstår innan valet har tydligen inneburit
att nödvändiga åtgärder får vänta. Priset för denna senfärdighet riskerar
svenska folket att få betala genom ökade obalanser i ekonomin, vilket i sin
förlängning kan leda oss in i ett läge motsvarande det vi hade i mitten av
sjuttiotalet. Riksbankens operationer på penningmarknaden under senare
tid visar också att finanspolitiken i nuvarande läge inte är tillräckligt stram.

Höjningen av tobaksskatten, indragen likviditet i näringslivet, skärpta regler
för nyttjande av kontokort, höjd oljeskatt m. fl. åtgärder som föreslås i
kompletteringspropositionen är åtgärder som vi kristdemokrater tidigare
förespråkat eller anser vara nödvändiga i det läge vi befinner oss i. De är
dock otillräckliga och innebär inte att ekonomin kyls ned på det sätt som nu
är önskvärt.

3. Kristdemokratisk politik för ekonomisk balans

Kristdemokratiska samhällspartiets långsiktiga ekonomiska politik och budgetpolitik
redovisas i de ekonomiska motioner som presenterats i januari
1988 (motionerna 1987/88:Fi224 och Sk485). Utvecklingen sedan januari
och det faktum att riksdagen måste fastställa en skatteskala för 1989 kräver
enligt vårt förmenande en rad konkreta åtgärder utöver de regeringen
aviserat.

I avvaktan på att den skatteutredning som arbetar skall bli klar och den
långsiktiga skattepolitiken slagits fast krävs att justeringar görs i skatteskalan.
För att underlätta avtalsrörelsen 1989, motverka löneglidningen framöver
och därmed bidra till en balanserad ekonomisk utveckling måste
marginalskatterna sänkas. Fördelningspolitiska skäl och det stabiliseringspolitiska
läget talar för skattesänkningar i de inkomstskikt där de flesta
löntagare finns och där en marginalskattesänkning får viss effekt på ränteavdragen.
Därför föreslår kds att grundbeloppet sänks från 20 % till 5 %
för beskattningsbara inkomster mellan 70 000 och 75 000 kr., och från 20 %
till 15 % för inkomster över 75 000 kr. Se tabellen:

Tabell 1. Skatteskala inkomståret 1989

Mot. 1987/88

Ink före grundavdrag (10 000 kr), tkr

		-80	80-85	85-150	150-200	200
Kommunal skattesats,	%	30	30	30	30	30
1988 års skatteskala
Grundbelopp 1988,	%	5	20	20	20	20
Tilläggsbelopp 1988,	°/ /o				14	25
Tot marginalskatt 1988	o/ /o	35	50	50	64	75
Kds alternativ, 1989
Grundbelopp 1989,	o/ /o	5	5	15	15	15
Tilläggsbelopp 1989,	o/ /o				14	25
Tot marginalskatt 1989,	0/ /o	35	35	45	59	70

En sänkning av marginalskatten till 45 % i inkomster upp till 150 (XX) kr.
innebär också att ränteavdragen minskar i värde från 50 % till 45 %. Detta
innebär att den skatteskala som vi kristdemokrater föreslår att gälla för 1989
både bidrar till en lugnare avtalsrörelse 1989 och till att dämpa konsumtionen
och hushållens skuldsättning. I samband med den skatteöversyn som nu
pågår bör hela inkomstskattesystemet och marginalskatteproblematiken ses
över. Netto uppskattas denna reform till 8 000 milj. kr.

Fördelningspolitiska skäl talar dessutom för att särskilda åtgärder bör
vidtas för att sänka marginalskatten för de barnfamiljer med barn under 16
år som har en deltids- eller hemarbetande make/maka, den s k tudelningsreformen.
Det innebär att makarna får slå ihop sina inkomster och dela
dessa mitt itu och skatta för hälften var. Överföringen från den ena maken
till den andra begränsas till fyra gånger basbeloppet. Reformen innebär en
marginalskattesänkning för de familjer som är mest i behov av en skattesänkning.
Denna reform beräknas minska skatteinkomsterna med ca 700
miljoner kr.

Den överhettning vi upplever i den svenska ekonomin beror till stor del
på den under flera år stegrande privata konsumtionen. Stigande import och
sjunkande hushållssparande har blivit resultatet av den köpfest som pågått.
Vi kristdemokrater anser det nödvändigt med en temporär momshöjning
för att dämpa den privata konsumtionen och därmed också dämpa importen
och förbättra vår bytesbalans. Därför föreslår vi en momshöjning med 2
procentenheter fr. o. m. den 1 juli 1988. En förutsättning för att vi kristdemokrater
skall kunna acceptera en sådan åtgärd är att momsen differentieras.
En skyndsamt genomförd momshöjning måste inom högst ett halvår
följas av en sänkt matmoms med 10 procentenheter. En ytterligare differentiering
kan också övervägas så att en högre moms tas ut av s. k. sumbärliga
varor. Så snart det stabiliseringspolitiska läget så medger skall den generella
momsen sänkas.

Innan utredningen om företagsbeskattningen är klar och kds fått stöd för
sitt krav om en överföring av beskattningen av arbetskraft till beskattning av
energi, råvaror, maskiner och kapital, bör vissa konkreta steg tas för att
uppmuntra företag och hushåll till bättre hushållning med energi. Därför
föreslås att den allmänna löneavgiften avvecklas helt (0,34 procentenheter).
Vi vill också avveckla löntagarfonderna, varför den del av ATP-avgiften
som går dit, 0,2 procentenheter, avskaffas. I stället bör energiskatterna
höjas.

Utöver regeringens förslag till höjd oljeskatt med 75 kr. per kubikmeter
förordar kds av miljö- och stabiliseringspolitiska skäl att energiskatterna

Fi27

11

höjs enligt följande. Elskatten höjs med 1,3 öre per kWh, vilket inbringar Mot. 1987/88

1 400 milj. kr., kolskatten med 30 kr. per ton, vilket inbringar 130 milj. kr., Fi27

och oljeskatten med 125 kr. per kubikmeter, vilket inbringar 1 500 milj. kr.

De sjunkande oljepriserna och den allt svagare dollarkursen innebär att
energipriserna på fossila bränslen kommer att sjunka. Miljö- och stabiliseringsskäl
är därför starka motiv för den föreslagna skattehöjningen. Höjningarna
bör ske fr. o. m. den 1 juli 1988.

De kollektiva löntagarfonderna måste avskaffas. Det stabiliseringspolitiska
läget talar för att också näringslivet är med och finansierar marginalskattesänkningen
och utdelningsreformen, varför vi föreslår att den s. k. vinstdelningsskatten
bibehålls under 1989, trots att löntagarfonderna avvecklats.
Vinstdelningsskatten som beräknas, med nuvarande vinstnivå i näringslivet,
uppgå till 4 miljarder kr. får ses som en temporär åtgärd för att finansiera
skattesänkningarna under 1989. I samband med att skatteöversynen är klar
fr. o. m. 1990 får andra mer permanenta finansieringskällor sökas för att
finansiera sänkta inkomstskatter.

De skattepolitiska åtgärder, utöver regeringens förslag, som kds förordar
kan sammanfattas i nedanstående tabell (milj. kr.):

Tabell 2

Åtgärd	helår	budgetär
Sänkta marginalskatter	- 8 000	- 4 000
Tudelningsreformen	- 700	- 350
Bibehållen vinstdelningsskatt	+ 4 000	-t- 2 000
Höjda energiskatter	+ 3 030	+ 3 030
Sänkta arbetsgivaravgifter	- 2 000	- 2 000
Höjd barnomsorgsavgift för arbetsgivarna	+ 1 600	+ 800
Höjd moms	+ 6 500	+ 6 500
Summa	+ 4 400	-l- 5 950

Den budgetförstärkning/åtstramning som vi kristdemokrater vill göra skall
till en mindre del användas för de reformer vi vill genomföra, vilka redovisas
i motion 1987/88:Fi224, och för övrigt ses som en tillfällig åtstramning av
ekonomin till dess världskonjunkturen vänder nedåt.

Kds ser det som angeläget att Sverige under goda år av högkonjunktur
gör det möjligt att amortera på landets stora utlandsskuld. Förbättrad
bytesbalans, som skulle uppnås med de åtgärder kds förordar, skapar utrymme
för detta.

För att minska löneglidningen bör vinstdelningssystem införas i företagen.
Eftersom vinstdelningen sker då vinsten uppstått innebär vinstdelningssystem
att företaget och de anställda vet vilket utrymme som verkligen
finns. I en särskild motion 1987/88:Fi226 Medägande inte fondcentralism
redovisas kds syn på vinstdelning och formerna för hur detta kan
stimuleras.

För att uppmuntra investeringar inom näringslivet krävs att finanspolitiken,
och inte penningpolitiken, står för den erforderliga åtstramningen av
ekonomin. Lägre räntenivå skulle också underlätta avtalsrörelsen. Sänkt
ränta är också angeläget ur fördelningspolitisk synvinkel, då bostadskostnaderna
skulle sjunka och inflationen minska.

En sänkning av räntan kan ske genom att balans i utrikeshandeln uppnås
eller genom att inflödet av kapital underlättas. Därför föreslår vi kristdemokrater
att kraftfulla åtgärder vidtas för att skapa balans i utrikesbetalningarna,
vilket skulle ge möjligheter till sänkt ränteläge och till återbetalning
av de utlandsskulder som vi dragit på oss.

Ett avskaffande av valutaregleringen skulle underlätta kapitalrörelserna. Mot. 1987/88

En positiv effekt som skulle uppstå är att den svenska räntenivån sänks. En Fi27

friare kapitalplacering mellan Sverige och utlandet skulle anpassa de svenska
räntorna till den lägre internationella räntenivån. En avreglering som
innebär att utländska placerare skulle ges möjlighet att köpa svenska kronobligationer
skulle sänka den svenska långa räntan. Därför är det svårförståeligt
att lättnader i valutaregleringen skett när det gäller utförsel av
kapital ur Sverige, men inte när det gäller möjligheten för utlänningar att
placera kapital i svenska statspapper.

Mot ovanstående bakgrund avvisar också kristdemokraterna den s. k.
valpskatten, dvs. den utvidgade omsättningsskatten på handel med värdepapper,
då den ökar kostnaderna för statens upplåning och driver upp
räntorna. Skatten har också fått förödande kritik för sina tekniska och
finansiella effekter från alla remissinstanser med kompetens på området.

Regeringen har tänkt låta skatteintäkterna från denna valpskatt finansiera
återställandet av devalveringseffekten för pensionärerna. I det kristdemokratiska
budgetalternativet (motion 1987/88:Fi224) redovisar vi hur vi
vill finansiera ökade insatser för pensionärerna, och då speciellt för de
pensionärer som har den besvärligaste ekonomiska situationen.

Sparande

Regeringen har misslyckats med målsättningen att öka hushållens sparande.
Sverige innehar nu ett föga hedrande världsmästerskap bland industriländerna
när det gäller negativt hushållssparande.

Hushållens sparkvot minskade med ytterligare 2 procentenheter 1987,
och en fortsatt nedgång förutses även 1988. Hushållens finansiella sparande
beräknas minska med 20 miljarder kr. mellan 1986 och 1988. Hushållssparande!
var minus 11,5 miljarder kr. 1987 och beräknas sjunka till minus 21,2
miljarder kr. 1988. Denna utveckling innebär en allvarlig belastning på
bytesbalansen.

För att kunna öka investeringarna och förbättra bytesbalansen måste
sparandet öka. Dessutom kräver den ekonomiska situationen för närvarande
att privat konsumtion dras in. Det bästa sättet att klara detta borde vara
att få människor att uppleva det meningsfullt att öka sitt sparande. Sparandet
hos enskilda medborgare måste uppmuntras även av socialpolitiska skäl.
En sparad slant innebär för många människor trygghet vid oförutsedda
händelser.

Före 1976 hade den offentliga sektorn ett sparandeöverskott på 35 %
av BNP. Regeringen har gett uttryck för att det är önskvärt att höja det
offentliga sparandet till den nivån. Efter många år av enorma underskott
inom den offentliga sektorn har situationen vänt. 1987 hade den offentliga
sektorn ett finansiellt sparande på ca 39 miljarder kr. Nu förutser regeringen
en minskning ned till ca 29 miljarder kr. Kds anser det inte självklart att det
nödvändiga sparandet helt skall ske inom den offentliga sektorn. Det sparande
som inte sker kollektivt inom den offentliga sektorn måste däremot
ske i hushållssektorn. Där har sparandet emellertid sjunkit avsevärt mer än
vad det offentliga sparandet samtidigt stigit.

Regeringens redan vidtagna åtgärder - införandet av allemanssparande!, Mot. 1987/88

höjt sparavdrag m. m. har varit steg i rätt riktning. Detsamma gäller de Fi27

årligt återkommande möjligheterna till extra insättningar i allemanssparande!
för att suga upp de pengar som blir disponibla ur det gamla skattesparandet.
Trots dessa åtgärder, och trots en stigande privat konsumtion, har
hushållssparande! fortsatt att minska. Hushållens sparkvot är nu negativ,
dvs. vi lånar mer än vi lägger undan till sparande. Även om det kan ta en
viss tid för människor att inse fördelarna med t. ex. allemanssparande!
tyder utvecklingen på att ytterligare sparstimulerande åtgärder är nödvändiga.

De ytterligare sparstimulerande åtgärder som nu aviseras i kompletteringspropositionen
är helt otillräckliga för att komma till rätta med det
negativa hushållssparande!. En extra insättning på allemanssparande! på
5 000 kr. föreslås bli möjlig under perioden december 1988 till februari 1989
och samtidigt höjs taket för en allemanssparares totala nettosparande från
60 000 kr. till 75 000 kr. Nettoeffekten av allemanssparandet torde begränsas
av att många insättare flyttar över medel från ett befintligt bankkonto
till det skattesubventionerade allemanssparandet, särskilt när extrainsättningarna
får göras.

Det är nu hög tid att gå över till mera generella sparstimulanser, som
kommer även de ekonomiskt mindre aktiva till godo. Detta gäller inte minst
pensionärer, som traditionellt har störst tilltro till banksparande och inte är
vana vid skattetaktiskt betingade penningtransaktioner mellan olika konton.

Allemanssparandet är en skattebefriad sparform som konstruerats för att
finansiera budgetunderskottet. Nackdelen med denna sparform utöver de
ovan anförda är att pengarna kanaliseras utanför banksektorn, och därigenom
snedvrids konkurrensen om spararna. Dessutom upplever många
det svårt att hålla reda på vilka konton som är skattebefriade och vilka som
inte är det. Statens behov av allemanssparandet ser nu ut att vara överspelat
på grund av det sjunkande budgetunderskottet. Ett skattebefriat sparande
är dock nödvändigt. Kds menar därför att ett sparbelopp på 75 000 kr. skall
ha en skattefri avkastning, oavsett sparform.

Höjningen av sparavdraget som genomförts, från 800 kr. för ensamstående
och 1 600 kr. för makar till 1 600 för var och en, är ingen rimlig
kompensation för penningvärdesförsämringen under den tid som det gamla
beloppet gällt.

Kds har under lång tid förordat en övergång till progressiv utgiftsskatt,
bl. a. därför att detta skattesystem uppmuntrar sparandet. En modell för att
nyttja utgiftsskattens principer i nuvarande skattesystem är att införa någon
form av privata investeringskonton. På ett speciellt bankkonto skulle insättningar
få göras av inkomster som ej beskattats. En gräns på förslagsvis
ett basbelopp kan sättas. Så länge pengarna ligger kvar på kontot beskattas
medlen ej. Pengarna beskattas däremot när de tas ut till konsumtion.

Därigenom kan individen utjämna sin skatt över tiden och själv påverka sin
marginalskatt. Liknande teknik praktiseras redan i dag i form av s. k.
skogskonton.

I kompletteringspropositionen föreslås nu en ny sparform, ett ungdomsbosparande.
Ungdomar mellan 16 och 25 år som sparat på ett konto i minst

tre år skall få rätt till en skattefri bonusränta på 3 % per år när behållningen Mot. 1987/88

på kontot uppgår till minst 5 000 kr. Ungdomarna skall dessutom få rätt till Fi27

sparlån för bostads- och bosättningsändamål motsvarande tre gånger de
ackumulerade nettoinsättningarna på kontot.

I sin bostadspolitiska motion 1987/88:Bo262 har kds föreslagit ett skattesubventionerat
bostadssparande för ungdom. Enligt kds uppfattning borde
det uppgå till ett halvt basbelopp per år, som helt får dras av från beskattning.
Detta ger en helt annan sparstimulans än regeringens föreslagna
max. 800 kr. per månad som efter tre år skall berättiga till en bonusränta på
3 %. Dessa ackumulerade halva basbelopp per år skulle utan att behöva
återföras till beskattning kunna användas vid köp av eget hem, bostadsrätt
eller för upprustning av lägenhet som förvärvats som bostadsrätt eller
innehas med hyresrätt.

Kds föreslår en ytterligare bostadspolitisk sparstimulans i syfte att dra in
likviditet och förbättra balansen under budgetåret. Privatpersoner och bostadsföretag
bör få möjlighet att från den 1 juli till den 31 december 1988
erhålla 15 % rabatt vid förtida amortering på statliga bostadslån. Det skulle
alltså kosta 85 000 kr. att under perioden lösa ett lån på 100 000 kr. En
sådan sparstimulans skulle framför allt dra in likviditet från grupper som bor
i äldre bostadshus.

Via generösa skattebestämmelser skall den enskilde stimuleras att öka
sitt sparande i aktier eller i andelar i aktiefonder. Sådant sparande bör upp
till en viss nivå medföra avdrag på skatten och i stället beskattas när medlen
tas ut till konsumtion. Denna sparform bör dock begränsas till personer som
ej har någon större förmögenhet. Detta sparande bör kunna kanaliseras via
kapitalmarknadsinstitutioner, som erbjuder individuellt ägda andelar och
placerar medlen på aktiemarknaden.

En viktig faktor som förklarar det sjunkande hushållssparandet och den
höga lånefinansierade konsumtion som skapar så stora stabiliseringspolitiska
problem för svensk ekonomi är attityderna till sparande och pengar. Den
generation som växt upp efter andra världskriget och ofta tillhör de köpstarka
grupperna i samhället har inte vant sig på samma sätt som den äldre
generationen vid att hushålla med pengar och spara för framtiden. Detta
kan bero på dels den höga materiella standard som utvecklats, dels det
ogynnsamma klimat som gällt för enskilt sparande. Dessutom har staten
tagit på sig uppgiften att spara åt den enskilde för ålderdomen och för
oförutsedda händelser.

För att vända utvecklingen mot ett ökat enskilt sparande måste marginalskatterna
sänkas. Kds föreslår en sänkning av marginalskatterna med 5
procentenheter ned till 45 % i en skatteomläggning 1989 i väntan på den
parlamentariskt sammansatta kommitténs (RINK:s) förslag till skattereform.
Syftet är enligt direktiven att presentera ett förslag till en bredare
skattebas med färre avdragsmöjligheter, lägre skattesatser, en mera enhetlig
beskattning av kapital för att stimulera sparande och motverka skuldsättning,
en rättvisare fördelning av skatten mellan arbete och kapital samt
enklare regler.

Det är viktigt att slå vakt om det sociala skyddsnät vi har, men samtidigt
finns det anledning att försöka finna mer direkta kopplingar mellan det 15

offentliga sparandet och det privata. Vinstdelningssystem på företagen i Mot. 1987/88

stället för kollektiva löntagarfonder är ett exempel på detta. Det är också Fi27

nödvändigt att skola och samhälle bidrar till att skapa opinion för vikten av
ett personligt sparande. Lyckoslantens gamla hederliga propaganda för
Spara och mot Slösa borde kanske i någon form åter börja användas i
grundskolan. Samhällsekonomin och de enskilda människornas privatekonomi
är i behov av detta.

Den kommunala ekonomin

Under 1970-talet växte den offentliga konsumtionen kraftigt. Under tiden
19701980 växte den med 3,2 % per år i volym medan BNP växte med
1,9 % per år. Härigenom steg den offentliga konsumtionens andel av BNP,
räknat i 1980 års priser, från 25,8 % 1970 till 29,2 % 1980. Den offentliga
konsumtionens snabba tillväxt under 1970-talet kan huvudsakligen hänföras
till den kommunala sektorn.

En utveckling som innebär att den offentliga verksamheten under en
längre tidsperiod tar i anspråk en allt större del av landets produktionsresurser
är inte förenlig med strävandena att förstärka bytesbalansen och
öka det finansiella sparandet i ekonomin. Politiken har därför sedan början
av 1980-talet inriktats på att bromsa den offentliga sektorns tillväxttakt.

Enligt Kommunförbundet måste den primärkommunala sektorns konsumtion
öka med 0,8 % per år fram till 1990 för att klara befolkningsförändringar
och redan fattade politiska beslut. För landstingen blir motsvarande
ökningstakt 1,2 % per år. För hela den kommunala sektorn krävs
därför en årlig ökningstakt på 0,9 % per år. Långtidsutredningen (LU 87)
räknar med en offentlig volymexpansion i sitt balansalternativ på 0,5 procentenheter,
där kommuner och landsting får expandera med 1,0 procentenheter
per år. Den offentliga konsumtionens tillväxttakt dämpades
kraftigt under 1987. Under 1988 beräknas emellertid den offentliga konsumtionen
åter öka i en snabbare takt, som för både stat och kommun ligger
över vad som angavs i LU:s balansalternativ. Enligt RNB:s prognos ökar
den offentliga konsumtionen med 1,1 % 1988. Även tidigare år har expansionen
legat högre än vad som ansetts vara i enlighet med en balanserad
samhällsekonomi.

Sedan 1985 har den kommunala sektorn uppvisat ett negativt finansiellt
sparande. Nu ökar inkomsterna kraftigare än utgifterna under 1987, varför
den kommunala sektorns finansiella sparandeunderskott stannade vid ca 2
miljarder, vilket är en förbättring med ca 4 miljarder jämfört med den
preliminära nationalbudgetens beräkningar.

Kds delar den uppfattning som kom till uttryck i LU 87. Det nuvarande
stabiliseringspolitiska läget kräver också en återhållsam inhemsk efterfrågan.
Enligt vår mening bör därför LU 87:s bedömning ligga till grund för
hur stort utrymme den offentliga sektorn bör få de närmaste åren.

Förutom det som ryms i den tillväxt som den offentliga sektorn kommer
att stå för bör nya former av finansiering och skötsel av social verksamhet
prövas och komplettera den offentliga. Kds familjepolitik tar exempelvis en
sådan inriktning.

Kommunernas inkomster, då hänsyn är tagen till det höjda grundavdra- Mot. 1987/88

get som riksdagen beslutat om, kommer att öka med 56 % under 1988 och Fi27

1989. Utgifterna beräknas öka med drygt 5 % under samma tid. Kommunernas
skatteinkomster kommer att öka med 7 respektive 6 % under 1988
och 1989. Det finansiella sparandet i den kommunala sektorn kommer att
försämras något under 1988 beroende på den högre volymtillväxten, för att
sedan förbättras 1989. 1989 uppskattas det finansiella sparandet för kommunerna
till 5 miljarder kr., vilket motsvarar 1,5 % av BNP. Nämnas kan
att underskottet i mitten av 1970-talet uppgick till 3-4 % av BNP.

Kristdemokratiska samhällspartiet menar att kommunalskatteutjämningssystemet
måste vara så utformat att det så långt som möjligt tar hänsyn
till skillnaderna mellan kommunerna i form av skattekraft, arbetsmarknadssituation,
åldersstruktur och geografiska olikheter. På längre sikt bör bidragssystemet
förändras så att specialbidragen minskar i antal och medel i
stället utgår som generella bidrag eller bidrag inom skatteutjämningssystemet.
Med mer generella bidrag ökar kommunernas möjligheter att själv
prioritera och anpassa verksamheten efter lokala förhållanden. Därmed kan
säkerligen den kommunala verksamheten effektiviseras ytterligare. De förslag
kds lagt i olika motioner skulle på väsentliga punkter förändra systemet
i denna riktning.

Införandet av en beskattad vårdlön till föräldrarna med förskolebarn
innebär i princip att de medel som i dag utgår som statsbidrag till barnomsorgen,
445 000 kr. per 15-grupp vilket gör 29 667 kr. per barn, i stället
kommer att gå direkt till förskoleföräldrarna. Vårdlönen till första förskolebarnet
blir i kds-förslaget 30 960 kr per barn. Ifall föräldrarna nyttjar
kommunal barnomsorg får föräldrarna erlägga dessa pengar i form av
barnomsorgsa vgift.

Vad som dock är viktigt att poängtera i sammanhanget är konsekvenserna
av det beslut som riksdagen fattade hösten 1985, som innebar att alla
barn över 1,5 år skall ha möjlighet att erhålla plats i den kommunala
barnomsorgen före år 1991. 55 000 nya daghems- och familjedaghemsplatser
skall inrättas, och 170 000 barn skall beredas plats i den öppna förskolan
och deltidsförskolan. Ansvaret för denna barnomsorgsutbyggnad åvilar
kommunerna. Detta skall genomföras samtidigt som kommunerna skall
bromsa sin volymtillväxt till ca 1 %, enligt långtidsutredningen. Av det
tillgängliga volymutrymmet beräknas barnomsorgsutbyggnaden ta i anspråk
1,0 % 1988. Samtidigt skall tidigare planer på att bygga ut äldreomsorgen,
fritidssektorn, främja näringslivet, ordna arbetstillfällen åt ungdomarna etc.
fullföljas ute i kommunerna.

På detta område finns en avgörande skillnad för kommunernas ekonomi
mellan regeringens och kds politik. Kds familjepolitik ökar föräldrarnas
valfrihet på barnomsorgens område och stärker barnfamiljernas ekonomi.

Genom att införa vårdlön, avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader
upp till vårdlönebeloppet, rätten för förälder att överföra upp till 4 basbelopp
av inkomsten till den andra föräldern vid beskattningen och förslaget
att acceptera alternativa barnomsorgsformer, kommer trycket på kommunernas
barnomsorg att minska. I kds-motionen angående äldreomsorgen
föreslås ett enhetligt personalrelaterat statsbidrag för äldreomsorgen kom- 17

pletterat med att kommunernas statsbidrag för KBT-kostnaderna höjs från Mot. 1987/88

25 % till 50 %. Detta innebär vissa förändringar för skatteutjämningssys- Fi27

temet.

4. Budgetpolitiken

Kds budgetalternativ, som redovisas i motion 1987/88: Fi224, tar sikte på
fördelningspolitiken. Dessutom anvisas förslag till att styra samhällsutvecklingen
mot ökat sparande och resurshushållning. De omfördelningar
och åtgärder som kds förespråkar i den motionen och i de förslag som
redovisas i denna motion utifrån det stabiliseringspolitiska läget innebär att
samhällsekonomin styrs mot ökad balans.

Om utvecklingen så skulle kräva kan budgeten ytterligare förstärkas
genom utförsäljning av vissa statliga företag, eller ytterligare delar av företag,
som Procordia och Domänverkets dotterbolag. Dessutom skulle fler
familjejordbruk bli livskraftiga om de fick köpa till kompletterande skog
från Domänverket. Förutom sådana engångseffekter kan del av vinsten från
Televerket dras in till statskassan. Lämpligt vore att använda engångsförstärkningar
till de investeringsbehov som finns inom exempelvis SJ.

Hemställan

Med stöd av vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om målen för den ekonomiska politiken,

2. att riksdagen beslutar att godkänna de allmänna riktlinjer för
den ekonomiska politiken som redovisas i motionen,

3. att riksdagen beslutar att godkänna de allmänna riktlinjer för
budgetregleringen som redovisas i motionen,

4. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till
avveckling av valutaregleringen,

5. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till
stimulerande av sparandet i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen hos regeringen begär att skatteskalan för inkomståret
1989 får den utformning som föreslås i motionen.

Stockholm den 13 maj 1988
Alf Svensson (c)

18