med anledning av prop. 1987/88:142 om lokalisering av kustbevakningens centrala och regionala ledning och om lagändringar med anledning av att kustbevakningen blir en egen myndighet

Motion 1987/88:Fö11 av Lars Werner m. fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Föl1

av Lars Werner m. fl. (vpk)

med anledning av prop. 1987/88:142 om
lokalisering av kustbevakningens centrala och
regionala ledning och om lagändringar med
anledning av att kustbevakningen blir en egen
myndighet

Sammanfattning

I propositionen föreslås att den civila myndigheten kustbevakningen skall
samlokaliseras med den militära myndigheten marinen.

Enligt vpk:s mening utgör detta ett hot mot kustbevakningens civila karaktär
och försvårar dess kontakter med utländska civila parter. Samlokaliseringen
kommer även att medföra omorganisation lokalt som innebär att
kustbevakningens nuvarande sambandscentraler och kustposteringar i
kust- och skärgårdsområden avbemannas. En åtgärd som dels strider mot
vad riksdagen uttalade så sent som 1987, dels mot den särskilda skärgårdsförfattningen
om ”en levande skärgård”.

Vpk yrkar avslag på propositionen och föreslår ett moratorium med avsikt
att söka annan lösning som garanterar och utvecklar den civila verksamheten.
Eventuell samlokalisering med civil part som exempelvis Stockholms,
Göteborgs och Härnösands radio är bättre alternativ än propositionens
förslag.

Tidigare beslut

I proposition 1986/87:95 om totalförsvaret föreslogs att kustbevakningen
skulle bli egen civil myndighet under försvarsdepartementet och inom den
militära utgiftsramen. Riksdagen beslutade enligt propositionen.

Vänsterpartiet kommunisterna motsatte sig förslaget. Skälen för detta var
att vi ej såg de rationaliseringsvinster som påstods. De vinster som skulle
erhållas genom samordning med marinen borde kunna erhållas på annat
sätt som samtidigt stärkte kustbevakningens civila status. Riskerna för en
”militarisering” av kustbevakningen i en framtid framstod för oss som överhängande
med regeringsförslaget. Våra farhågor besannas ytterligare med
den nu lagda propositionens förslag till central och regional lokalisering.

Kustbevakningens uppgifter

Enligt riksdagsbeslutet om kustbevakningen som egen civil myndighet
skulle arbetsuppgifterna vara i stort oförändrade. Den nu föreliggande propositionen
tar inte upp dessa frågor direkt, men genom den föreslagna

samlokaliseringen med marinen, framstår en annorlunda inriktning i fram- Mot. 1987/88

tiden som oundviklig. Framför allt undergrävs den civila karaktären. En Föl 1

anpassning till marinens arbetsuppgifter kommer att medföra en på sikt
förändrad prioritering mellan civila och militära uppdrag. Det innebär att
viktiga civila sjöbevakningsuppgifter som sjöräddning, gräns-, miljö- och
fiskeövervakning etc. kan komma att åsidosättas för militära angelägenheter,
exempelvis ubåtsjakt.

En militarisering av kustbevakningen strider mot den internationella
folkrätten. Även om kustbevakningen formellt kommer att vara civil medför
samlokaliseringen med marinen att kustbevakningens kontakter med
utländska civila parter försvåras.

I partimotionen från vpk med anledning av propositionen om totalförsvaret
anfördes:

Sverige har en unik tillgång i kust- och skärgårdsområdena. Dessa måste vi
slå vakt om. Riksdagen har tidigare uttalat sig för ett bevarande av dessa
genom att underlätta för fast bosättning och utkomst. Vikten av att hålla
skärgården levande är alla eniga om, både från regionalpolitisk och säkerhetspolitisk
utgångspunkt.

Den nuvarande uppbyggnaden av kustbevakningen med sambandscentraler,
kustposteringar etc. utgör ett viktigt inslag i de kust- och skärgårdsnära
regionerna. De samarbetar med lokala och regionala civila organ i övervakning
av kusterna, för sjösäkerheten — både yrkes- och fritidsbåttrafiken,
med sjuk- och hjälptransporter m. m. Tullfrågorna är också en viktig
del i kustbevakningens arbetsuppgifter som undervärderas i propositionen.

Fiskeövervakningen, med kontroll av kvoter, redskap och tillstånd, är idag
en stor del av kustbevakningens arbetsuppgifter. Detta gäller såväl svenska
som utländska fiskerifartyg. Dessa arbetsuppgifter och kontakter skulle
väsenligt försvåras, och i många fall omöjliggöras, av en kustbevakning
som uppfattas som en del i det militära försvaret. Erfarenheter från kustbevakningar
i andra länder där liknande organisationsförhållanden genomförts
— USA och Indien — har effekterna blivit att smugglingen ökat genom
att kustbevakningens civila karaktär och organisation minskats. Andra
uppgifter, som menligt inverkat på arbetet mot bl. a. knarksmuggling,
har fått ta överhanden.

Den svenska kustbevakningens arbete med gräns- och fiskeövervakning
har gett stora preventiva effekter mot smuggling och överträdelser av fiskeriöverenskommelser.
Detta arbete kan komma att förspillas med den föreslagna
organisationen.

Miljöskyddet är ytterligare en viktig del som kustbevakningen har ansvar
och beredskap för. Även denna riskerar att försvagas genom att andra uppgifter,
exempelvis ubåtsjakt, kan tvingas gå i första hand.

I propositionen framhålls fördelarna med utbyggnad av gemensamma
centraler för övervakning, information och ledning för kustbevakningen
och marinen, i likhet med den central som byggts upp i Malmö. Erfarenheterna
av denna central leder tvärtom till att /'ntefortsätta med denna utbyggnad,
än mindre låta denna modell bli normgivande för sambandet i hela
landet. De civila uppgifterna har i detta försök kommit i andra hand och
kan inte tillnärmelsevis jämföras med de fördelar som kustbevakningens
nuvarande sambandscentraler ger. Även erfarenheterna från sambandscentralen
i Visby är liknande.

Några sammantagna resursbesparingar har inte kunnat påvisas i dessa
försök. Tvärtom har den militära delen svällt ut och den civila krympts.

Med den föreslagna organisationen riskerar samtliga kustbevakningssambandscentraler
att läggas ned och övertas av marinens sjöcentraler.

De farhågor som framförs i motionen besannas ytterligare med den nu Mot. 1987/88
liggande lokaliseringspropositionen. Föl 1

Lokaliseringen

1 propositionen föreslås att kustbevakningen centralt skall lokaliseras till
Karlskrona. De regionala ledningarna föreslås samlokaliserade med marinen
i Härnösand i norr, i Göteborg i väst och Muskö eller Tullinge i öster.
För södra distriktet föreslås lokalisering till Karlskrona. Även för lokaliseringen
till Karlskrona, centralt och regionalt, ligger en samlokalisering med
marinen i planerna. Skäl som anges är att kustbevakningen och marinen har
mycket gemensamt beträffande sjöbevakningen. Sanningen är enligt en
gjord undersökning, byggd på 1987 års statistik för de nuvarande fyra regionerna,
att endast 2,2 % av kustbevakningens tillgängliga arbetstid för linjepersonalen
används till övervakning av militära arbetsområden.

Denna totala samlokalisering med marinen kommer utan tvekan att inverka
menligt på kustbevakningens civila karaktär. Andra samlokaliseringsalternativ
har avfärdats trots att de inte kan påstås vara dyrare än den
föreslagna. Ur effektivitetssynpunkt måste inte kustbevakningen vara samlokaliserad
med marinen. Marinens sjöledningssystem STINA går att länka
till vilken annan lokalisering som helst. Kostnaderna härför är i sammanhanget
små och utgörs av engångskostnader. Mellan 2,0 och 2,5 milj. kr.
per regional enhet har framräknats av kustbevakningskommittén. Dessa
siffror är dock inte oomstridda. Exempelvis framhåller SACO/SR:s Allmänna
tjänstemannaförbund, SRAT, en kostnad i Stockholm till annan
lokalisering till ca 1 milj. kr. med komplett datakraft. Detta skall vägas mot
det faktum att rekrytering och utbildning av ny personal kommer att bli
nödvändig och väsentligt kostsammare.

Genom lokaliseringen inom militärt område måste tillträde godkännas
av militärvakt och även i stor utsträckning medföra eskort till den regionala
enheten av kustbevakningen. Dessa förutsättningar ger vid handen att kustbevakningen
kommer att betraktas som en del av marinen. Vid lokaliseringen
på Muskö i Stockholms södra skärgård skall dessutom bergrum sprängas
och även i andra fall kommer lokaliseringen att ske i redan befintliga bergrum
tillsammans med marinen.

Personalfrågan

För cirka ett år sedan, då propositionen om kustbevakningen som egen civil
myndighet lades, fanns stora förhoppningar och framtidsutsikter hos personalen.
De såg fram emot att under egen myndighet föra kustbevakningen
framåt och bredda arbetsuppgifterna.

Denna positivitet har nu förbytts i en motsats genom kommitténs förslag
till samlokalisering med marinen. Röster från kustbevakningspersonal gör
gällande ”att det var inte i knäet på marinen vi ville bygga ut kustbevakningen”.

Vid de föreslagna lokaliseringarna riskerar stora delar av den nuvarande
personalen att söka sig till andra arbetsområden utanför kustbevakningen.

Förutom själva lokaliseringen som i sig medför en ”militarisering” kom- Mot. 1987/88

mer rekryteringen att bli snäv och i hög utsträckning utgående från militär FÖ 11

personal som söker till kustbevakningen. Bristen på sökande med andra
erfarenheter medför också en klar förskjutning mot militärt tänkande och
agerande.

Kommande lokala lokaliseringar

Även den kommande lokala lokaliseringen kommer att medföra militarisering.
Kustbevakningens nuvarande sambandscentraler kommer enligt ett
nyligen avgivet förslag att avbemannas. Endast sambandscentralen i Gryt,
till vilken särskilda medel anvisats bl. a. med anledning av motion från vpk,
synes få en nådatid på något eller några år.

Riksdagens beslut 1987 om kustbevakningens sambandscentraler innebär
att dessa skall fortsätta sin nuvarande verksamhet. Riksdagen uttalade,
med anledning av deras strategiska placering och utifrån de uppgifter de
har att sköta, att de skall finnas kvar. En avbemanning skulle kräva nytt
beslut i riksdagen. Framför allt gäller detta Gryts och Kungshamns sambandscentraler
som särskilt uppmärksammades.

Enligt kommittén skall sambandscentralernas uppgifter övertagas av
marinens sjöcentraler. Man föreslår dessutom att fyra tjänster överförs från
kustbevakningen till marinen för detta ändamål.

Kustbevakningens sambandscentraler har strategiska placeringar som
inte marinens sjöcentraler har. Dessutom har de sådan kontakt med fiskare,
ortsbefolkning, nöjesseglare m. fl. som militär personal aldrig kan uppnå.

Detta är inslag i sjösäkerheten som riksdagen ansåg viktiga vid sitt beslut
om deras bevarande.

Att nu bifalla samlokaliseringen på regional nivå innebär även att riksdagen
binds upp till att i ett senare skede acceptera avbemanningen — nedläggningen
— av sambandscentralerna och det civila kontaktnätet.

Kustbevakningen kommer i denna skepnad inte bli den naturligt samlande
myndigheten för all civil sjöövervakning.

Andra myndigheter

Med den ovan beskrivna utvecklingen är risken stor att andra myndigheter
bygger upp eller förstärker egna sjöburna enheter. Detta gäller bl. a. polis,
tull och räddningstjänsten.

Tullen har redan planer på att inrätta sjöburna enheter för att klara sjöbevakningen
i Öresund och hamnbassänger. Detta ses som en nödvändighet
för att motverka bl. a. knarksmuggling.

Det vore för samhället en större besparing och rationellare användning
av resurserna med en civil organisation som verkar på sjön hela året än det
scenario man kan skönja av kustbevakningens ”militariserade” framtid.

Organisationskommittén

Enligt vpk:s mening har organisationskommittén inte följt direktiven. Där
står att ”kommittén bör med särskild uppmärksamhet analysera och beskri

va hur relationerna till försvarsmakten skall utformas så att kustbevakning- Mot. 1987/88

ens särskilda karaktär, identitet och civila profil bibehålls”. De klart uttala- FÖ 11

de meningarna om särskild karaktär m. m. har inte beaktats. Inte helier har
personalens synpunkter beaktats. Båda dessa frågor betonades i riksdagsbeslutet.

Vpk:s förslag

Den föreslagna organisationen överensstämmer inte med en civil kustbevaknings
arbetsuppgifter. Tiden är knapp för att sätta den nya organisationen
”i sjön” oavsett vilken karaktär den skall ha. Därför föreslår vpk ett
moratorium på ett år. Denna tid bör utnyttjas för att, i samverkan med
personalen, utarbeta ett förslag till kustbevakningsorganisation där dess
”särskilda karaktär, identitet och civila profil bibehålls”.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1987/88:142,

2. att riksdagen beslutar om ett moratorium i enlighet med vad
som i motionen anförs.

Stockholm den 20 april 1988

Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk)

Jörn Svensson (vpk)

Tommy Franzén (vpk)

Nils Berndtson (vpk)
Inga Lantz (vpk)
Oswald Söderqvist (vpk)

10