med anledning av framst. Riksrevisionens styrelses framställning angående djurskyddstillsynen Riksrevisionens styrelses framställning angående djurskyddstillsynen

Motion 2003/04:MJ33 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd)

1 Innehållsförteckning

1 Innehållsförteckning 1

2 Förslag till riksdagsbeslut 2

3 Resurstilldelning till djurskyddet 2

4 Tillsynen av djurskyddet 3

4.1 Kommunernas djurskyddstillsyn 3

4.2 Länsstyrelsernas djurskydd 4

4.3 Centrala myndigheter 4

4.3.1 Jordbruksverket 4

4.3.2 Livsmedelsverket 4

4.3.3 Djurskyddsmyndigheten 4

5 Brister i Jordbruksverkets hantering av djurskyddsarbetet 5

6 En ny organisation av veterinärväsendet 5

2 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen begär att regeringen senast i samband med budgetpropositionen för år 2005 redovisar hur resursbehovet inom djurskyddet skall tillgodoses samt om uppgifterna eller regelverket till någon del behöver omprövas.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till lagändring så att kommunernas samarbete om djurskyddstillsynen underlättas, i enlighet med vad som anförs i motionen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör överväga om det behövs förändringar i regleringen av hur det lokala djurskyddsarbetet finansieras, varvid förutom finansiella aspekter även bör beaktas vikten av att djurhållare i olika delar av landet behandlas på ett så långt möjligt likvärdigt sätt.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om hur tillräckliga resurser till länsveterinärerna kan säkerställas.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att regeringen uppmärksammar behovet av en förbättrad styrning och en väl fungerande uppföljning av djurskyddsarbetet.

6. Riksdagen begär att regeringen snarast, i enlighet med riksdagens tidigare beslut, tillsätter en utredning om nya organisatoriska lösningar för den fältveterinära verksamheten.

7. Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer till riksdagen med redovisning av de åtgärder som vidtagits med anledning av Riksrevisionens granskning.

3 Resurstilldelning till djurskyddet

Riksrevisionens granskning visar att resurserna för arbetet med djurskyddsfrågor totalt sett har ökat de senaste åren. Men resurserna på lokal och regional nivå står inte i proportion till dagens uppgifter. Därför föreslår styrelsen att riksdagen bör uppdra åt regeringen att närmare överväga hur resursbehovet skall tillgodoses samt om uppgifterna eller regelverket till någon del behöver omprövas. En återrapportering bör ske till riksdagen i budgetpropositionen för år 2005. Kristdemokraterna instämmer i styrelsens bedömning.

4 Tillsynen av djurskyddet

4.1 Kommunernas djurskyddstillsyn

Det är i kommunerna som den största delen av djurskyddsarbetet utförs. På kommunal nivå finns inom djurskyddet totalt cirka 140 inspektörsårsarbetskrafter. Jordbruksverkets allmänna råd skall ge praktisk vägledning till kommunernas tillsynsverksamhet. De senaste åren har kommunernas samlade resurser för djurskydd ökat. Riksrevisionen konstaterar dock att ökningen av resurser inte medfört motsvarande ökning av inspektionsverksamheten.

Tillsynen enligt djurskyddslagen behöver förbättras. Idag saknar många kommuner en egen djurskyddsinspektör. Lagstiftningen anses inte tillåta att kommuner går ihop om en djurskyddsinspektör, eller att en kommun delegerar tillsynen till en inspektör anställd av annan kommun. Regeringen bör återkomma med förslag till lagstiftning så att det i likhet med vad som gäller för tillsyn enligt miljöbalken blir möjligt för kommunerna att samarbeta om tillsynen enligt lagen. Det bör vara möjligt för flera kommuner att kunna gå ihop för att anställa en gemensam djurskyddsinspektör. Det bör också vara möjligt för en kommun att delegera tillsynen till tjänsteman i annan kommun.

Ansvaret för den lokala operativa tillsynen enligt djurskyddslagen bör ligga kvar hos kommunerna. Kommunernas ansvar bör tydliggöras. Om tillsynen ej fungerar i en kommun ska länsveterinären kunna besluta om att tillsynen skall ske på annat sätt. Kommunen blir då ersättningsskyldig för denna insats. Detta bidrar till att höja kvaliteten på den kommunala djurskyddstillsynen.

Ungefär hälften av Sveriges kommuner finansierar delvis sin tillsyn genom avgifter. Cirka 5 procent av kommunerna finansierar all sin tillsyn genom avgifter. Riksrevisionen menar att kommunerna skulle kunna öka sina resurser för tillsyn genom att i ökad grad använda avgifter. Konkurrensskäl talar för att tillsynsavgifterna skall vara av liknande storlek i olika kommuner. Det är inte rimligt att det som i en kommun är gratis i en annan kommun skall kosta djurhållaren 9 000 kronor. Riksrevisionens styrelse föreslår att regeringen överväger om det behövs förändringar i regleringen av hur det lokala djurskyddet finansieras. Förutom finansiella aspekter bör vid en sådan prövning även beaktas vikten av att djurhållare i olika delar av landet behandlas på ett så långt möjligt likvärdigt sätt. Kristdemokraterna instämmer i styrelsens uppfattning och föreslår att riksdagen ger regeringen tillkänna att djurhållare skall behandlas likvärdigt.

Enligt granskningen finns inom Jordbruksverket en kritisk inställning till de kommunala ansvariga nämnderna. Politikerna i nämnderna anses inte verka för djurskyddslagens intentioner. Kristdemokraterna är benägna att instämma i Riksrevisionens bedömning att Djurskyddsmyndigheten först bör pröva att vara mer aktiv i sin kontakt med kommunerna innan man begär tvingande föreskrifter och sanktionsmöjligheter.

4.2 Länsstyrelsernas djurskydd

Länsstyrelserna har ansvaret för djurskyddet inom länet. De ansvarar för tillsyn av veterinärpraktiker och samordnar smittskyddet i länet. Länsstyrelsen har ansvar för djurskyddsutbildning och för att samordna den kommunala djurskydds- och livsmedelstillsynen. Länsstyrelsen har rätt att utfärda förbud mot att inneha djur och beslutar om omhändertagande, försäljning och avlivning av djur. Länsstyrelsen är vidare överprövningsmyndighet för djurskyddet och prövar kommunens beslut om det överklagas. Länsstyrelsen förprövar och inspekterar även djuranläggningar. Länsveterinären har det övergripande ansvaret för länsstyrelsens arbete med djurskydd.

Riksrevisionen understryker att länsstyrelsernas resurser inte varit i nivå med de uppgifter som regeringen och Jordbruksverket lagt på dem. Länsveterinärerna menar att länsstyrelserna väljer bort uppgifter inom djurskyddet på grund av bristande resurser. Kristdemokraterna anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om hur tillräckliga resurser till länsveterinärerna kan säkerställas.

4.3 Centrala myndigheter

4.3.1 Jordbruksverket

Jordbruksverket har fram till 31 december 2003 haft det centrala tillsynsansvaret för djurskyddslagen. Verket kommer fortsättningsvis ha ansvar för smittskyddsfrågor och den statliga veterinärorganisationen. Jordbruksverket är chefsmyndighet för distriktsveterinärorganisationen (DVO).

4.3.2 Livsmedelsverket

Livsmedelsverket har ansvar för livsmedelskontrollen i landet. På både stora och små slakterier sker detta via besiktningsveterinärer, som kontrollerar djuren såväl före som efter slakt. Vid de små slakterierna inspekteras endast köttet.

Riksrevisionen konstaterar att den enskilde besiktningsveterinären har saknat stöd från Livsmedelsverket i form av föreskrifter eller annan vägledning. Samtidigt bedöms förutsättningarna ha förbättrats genom att anmälningsplikt införts och genom att distriktsveterinärerna getts utökade befogenheter.

4.3.3 Djurskyddsmyndigheten

Den 1 januari 2004 övertog Djurskyddsmyndigheten det centrala ansvaret för djurskyddet.

Riksrevisionen menar att Djurskyddsmyndigheten behöver ägna tid åt att öka kontakterna mellan myndigheten och de olika yrkesgrupper som arbetar med djurskyddet. Av granskningen framgår att de olika myndigheterna varit dåligt samordnade. Styrelsen anser det angeläget att regeringen uppmärksammar behovet av en förbättrad styrning och en väl fungerande uppföljning av djurskyddsarbetet. Det är av stor vikt att regeringen verkar för att Djurskyddsmyndigheten styr och följer upp den kommunala tillsynen på ett aktivt och riktat sätt.

5 Brister i Jordbruksverkets hantering av djurskyddsarbetet

I Riksrevisionens framställning berörs vissa brister i Jordbruksverkets hantering av djurskyddsarbetet. Riksrevisionen skriver:

Riksrevisionen konstaterar att Jordbruksverkets styrning av djurskyddsarbetet har varit otillräcklig. Det tog t.ex. 12 år efter tillkomsten av djurskyddslagen innan allmänna råd fanns utarbetade om hur kommunerna skall bedriva sitt tillsynsarbete. Verket har inte heller tillräckligt följt upp hur verksamheten ute i kommunerna fungerar. I granskningsrapporten pekas också på att verket som arbetsgivare inte utbildat eller använt distriktsveterinärerna i någon större utsträckning som en resurs i djurskyddsarbetet. Jordbruksverket delegerar vidare mycket av det centrala djurskyddsarbetet och ansvaret till länsveterinärerna, trots medvetenheten om de begränsade resurserna på denna nivå.

Enligt de intervjuade länsveterinärerna finns brister i Jordbruksverkets styrning. Jordbruksverkets höga personalomsättning medför att många handläggare är oerfarna och har svårt att svara på frågor. Återrapporteringen av verksamheten till Jordbruksverket uppfattas också som onödigt detaljerad. Länsveterinärerna har svårt att engagera veterinärerna i tillsynsarbetet och få med distriktsveterinärerna på utbildningsdagar.

Riksrevisionen bedömer att det aldrig funnits något grundligt samarbete mellan djuravdelningen och distriktsveterinäravdelningen. Jordbruksverket har inte tagit till vara den resurs som skulle ligga i ett närmare samarbete mellan inspektörer och distriktsveterinärer. Samarbetet mellan djurskyddsinspektörer och veterinärer är ett område där samordningen måste förbättras och regeringen har ett ansvar för att genom styrning och uppföljning tillse att så sker.

6 En ny organisation av veterinärväsendet

Riksrevisorernas framställning pekar på behov av en tydlig struktur och samordning inom veterinärväsendet. Veterinärerna har en viktig roll i djurskyddet. Veterinären kan inte ersätta tillsynsinspektören, men de kan samarbeta bättre. Granskningen beskriver en del av de problem som är förknippade med DVO och Jordbruksverkets roll i djurskyddet. Bland annat påtalas målkonflikten mellan djurskyddsenheten och Jordbruksverket centralt. En annan konflikt är den som uppstår till följd av Jordbruksverkets huvudmannaskap för DVO. Kristdemokraterna har under flera år i riksdagen begärt en förändring av organisationen av veterinärväsendet i Sverige. Dagens svenska veterinärväsende har uppenbara brister på grund av Jordbruksverkets dubbla roller, som leder till jävssituationer och osund konkurrens. I slutänden är det kvaliteten på veterinärvården som drabbas.

Konkurrenssituationen för privatpraktiserande veterinärer är ohållbar på grund av att Jordbruksverket genom DVO bedriver veterinärverksamhet och konkurrerar med privata veterinärer samtidigt som man utövar myndighetsansvaret. Enligt Riksrevisionens granskning uppger sex av tio distriktsveterinärer att det finns en konfliktsituation mellan de två rollerna som vårdare och myndighetsperson. Dessutom subventioneras DVO:s verksamhet via skattsedeln, vilket snedvrider konkurrensen till nackdel för privatpraktiserande veterinärer.

Riksdagens revisorers granskning år 2002 tar fasta på att distriktsveterinärerna konkurrerar med privata veterinärer på en konkurrensutsatt marknad. Det sker på ojämlika villkor med hjälp av statligt stöd. Missnöjet med nuvarande ordning har bland annat lett till ofullständig rapportering av djursjukdata till Jordbruksverkets databas. Distriktsveterinärerna behandlar lantbrukets djur i mindre utsträckning än tidigare och behandlingar av sällskapsdjur har ökat i motsvarande grad. Det har medfört att de två veterinärgrupperna arbetar med samma slags djur och på samma sätt. Det finns inga skäl för staten att vara huvudman för distriktsveterinärerna, menade Riksdagens revisorer.

På förslag av Riksdagens revisorer beslutade riksdagen föregående riksmöte att ge regeringen i uppdrag att tillsätta en oberoende utredning med uppdrag att lösa problemen med fördelningen av det statliga bidraget till DVO, statens ansvar för sällskapsdjuren och Jordbruksverkets dubbla roller, d.v.s. distriktsveterinärernas dubbla roller som myndighetsutövare och praktiserande veterinärer. Miljö- och jordbruksutskottet ansåg (bet. 2002/03:
MJU10) att ”regeringen bör tillsätta en oberoende utredning med uppdrag att lösa problemen med fördelningen av det statliga bidraget, statens ansvar för sällskapsdjuren och Jordbruksverkets dubbla roller. Utredningen bör lämna förslag till alternativa organisatoriska lösningar för den fältveterinära verksamheten”. Det är beklagligt att någon utredning ännu inte är tillsatt. Kristdemokraterna vill understryka att utredningen måste påbörja sitt arbete snarast.

Det är anmärkningsvärt att riksdagens enhälliga beslut med tillkännagivande till regeringen om att tillsätta dessa utredningar inte nämns i regeringens budgetproposition. Däremot konstaterar regeringen att det ekonomiska resultatet i DVO visar ett överskott på 11 miljoner kronor för 2002 tack vare ökade uppdragsintäkter.

Kristdemokraterna har i tidigare motioner bland annat föreslagit att DVO avskaffas och att resurser för myndighetsutövning förs till länsveterinärorganisationen.

Stockholm den 4 februari 2004
Sven Gunnar Persson (kd)
Björn von der Esch (kd)	Johnny Gylling (kd)
Göran Hägglund (kd)	Lars Gustafsson (kd)
Dan Kihlström (kd)	Mikael Oscarsson (kd)