Likvärdiga ekonomiska villkor för läkarutbildningen i Örebro

Motion 2018/19:315 av Hans Eklind (KD)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av ansvaret för finansieringen av läkarutbildningen i Örebro så att samma ansvar tas för den som för de övriga sex läkarutbildningarna i landet och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Med start i år ska antalet platser på läkarutbildningarna i landet utökas. Detta för att klara kompetensförsörjningen i sjukvården. År 2023 ska utbildningarna ha utökats med 440 platser som fördelats på de sju lärosätena i landet. Ett lärosäte som förväntas vara med i detta är läkarutbildningen i Örebro, en utbildning som sedan 2016 utexaminerar färdiga läkare. Det är rimligt att denna läkarutbildning även ges ekonomiskt likvärdiga villkor för att klara sitt uppdrag.

Allt sedan starten 2011 har läkarutbildningen vid Örebro universitet drivits mycket framgångsrikt och de första studenterna utexaminerades våren 2016. Utvärderingar av läkarutbildningarna i landet ger Örebro universitet högsta betyg.

För att läkarutbildningen vid Örebro universitet skulle komma igång 2011 gjordes en överenskommelse med staten om att universitetet tillsammans med Örebro kommun och Region Örebro län skulle bidra med medel de första åren. Nu, drygt sju år senare, kvarstår att staten endast finansierar motsvarande 50 procent av utbildningsvolymen. Detta samtidigt som de övriga sex läkarutbildningarna i landet har 100 procents finansiering.

Uppgörelsen som gjordes vid starten 2011 handlade om ett delat finansieringsansvar under uppstarten av utbildningen. Den är sedan flera år avklarad. Därför ska staten ta samma finansieringsansvar för läkarutbildningen i Örebro som för övriga platser i landet. Att detta inte görs har fått till konsekvens att universitet tvingas till omdisponeringar inom sin egen budget.

Under den gångna valrörelsen har de påtagliga bristerna inom svensk sjukvård varit i fokus. En dålig tillgång på läkare har på olika sätt uppmärksammats. Detta samtidigt som vi vet att hälften av de som får sin läkarlicens är utbildade utanför Sverige. Det är tydligt att Örebros läkarutbildning medverkar aktivt till att lösa utbildnings- och rekryteringsbehovet av läkare och därmed minska beroendet av utländska läkarstudenter.

Förutom vikten av att vi vidtar åtgärder som ökar vår förmåga att säkerställa egen läkarförsörjning finns även anledning att förnya och modernisera läkarutbildningen. Det är därför rimligt att Örebro universitet ges samma förutsättningar för att kunna utveckla och utöka sin förmåga att utbilda morgondagens läkare.

Hans Eklind (KD)