Lagen om strandskydd

Motion 2004/05:MJ255 av Carina Hägg m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en skärpning av lagen om strandskydd.

Motivering

Idag tillämpas reglerna för strandskydd på olika sätt, trots att det är samma lagstiftning som gäller för hela landet. Lagstiftningen om strandskydd utgår från att det alltid ska råda restriktivitet vad gäller ansökan om dispens från strandskyddet. Allmänintresset ska alltid väga tungt. 1994 utvidgades syftet med lagstiftningen till att bevara stränderna med hänsyn tagen till deras stora betydelse för den biologiska mångfalden. Det generella strandskyddet innebär att en 100-meterszon längs våra stränder ska skyddas, inklusive undervattensmiljön.

Det är viktigt att lagstiftningen för strandskyddet fungerar lika över hela landet. Även om besluten ligger regionalt så måste det finnas en övergripande helhetssyn. Därför bör det slutgiltiga avgörandet, liksom ansvaret för tillsynen, ligga på länsstyrelserna. Om man delegerar till kommunerna måste föreskrifterna vara mycket tydliga. År 2002 gavs det 3 274 dispenser från strandskyddet. Under de senaste fyra åren har närmare 12 000 dispenser delats ut.

För kommunen kan det finnas flera skäl till att bevilja dispens från strandskyddet, skäl som inte främst gagnar lagstiftningen om strandskydd. Kommunerna avstår idag ofta från att motivera vilka skäl som ligger bakom dispensen. En dispens utan motiveringar bör inte kunna vinna laga kraft. Det finns alltid risk att man genom en dispens gör stranden otillgänglig för allmänheten. Byggnationer i form av strandnära hus och därtill hörande bryggor kan medföra att man utestänger allmänheten från såväl bad som fiske vid anslutning från sjösidan. Många husägare hägnar in allt större markområden och förhindrar därmed allmänheten att ströva fritt. Önskemålet att få bygga strandnära ökar samtidigt som antalet lättillgängliga stränder minskar. Det är en ekvation som inte går ihop, vems egenintresse är störst? Den enskilde husägarens eller allmänhetens?

Det finns naturligtvis ärenden där man måste frångå regeln om strandskydd. Dessa ärenden ska dock behandlas som de specifika ärenden de är. De ska inte tas som intäkt för att generellt genomföra lättnader i strandskyddet. Tvärtom finns det all anledning att ytterligare skärpa bestämmelserna och betona att dispenser bara ska ges i undantagsfall. Ett sådant undantagsfall kan åberopas om man bedömer att det finns synnerliga skäl och om det gagnar allmänintresset. I de fall strandskyddet upphävs måste det finnas en fri passage för allmänheten mellan strandlinjen och planerad bebyggelse eller andra anläggningar. Detta ska vara ett krav, inte en regel som går att tänja på.

Stockholm den 23 september 2004
Carina Hägg (s)
Göte Wahlström (s)	Margareta Sandgren (s)