Kulturbebyggelsen som tillväxtfaktor

Motion 2001/02:Bo288 av Per Erik Granström m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en utredning som stärker kommunernas möjligheter att bevara unik bebyggelse och unika byggnadsmiljöer.

Motivering

Dalarna som region är en blandning av tätorter och landsbygd med medelstora och små samhällsbildningar. Sedan mitten av 1950-talet har en mycket stark omvandling skett i bebyggelsen. De större städerna har i princip bytt ut sina stadskärnor från bebyggelsen från tiden kring sekelskiftet till modern bilanpassad struktur. De mindre samhällena och landsbygden har likaså följt stiltrender i bebyggelsen med funktionella konsumlådor, egnahem i mexitegel och garage med platta tak.

På 1980-talet kom plan- och bygglagen (PBL) och naturresurslagen (NRL) som nu reglerar bebyggelsen samt mark- och vattenfrågor.

PBL skulle minska på krånglig myndighetsutövning i samband med bygglovsansökningar. Lagen skiljer på detaljplaneläggning, exploateringsärenden och upprättande av områdesbestämmelser i samband med behov av bevaranderegler i känsliga bebyggelsemiljöer. Bygglovsprövningen förenklades och mycket av ombyggnader och nybyggnader utanför tätbebyggelse genomförs nu utan lämplighetsprövning och rådgivning.

Att upprätta områdesbestämmelser för ett viktigt kulturområde i en kommun kan säkra äldre kulturbebyggelse men innebär samtidigt ett kommunalekonomiskt risktagande. Ifall en privat fastighetsägare genom gällande områdesbestämmelser vid en ombyggnad eller upprustning tvingas välja ett dyrare byggnadsutförande än standard kan berörd kommun bli tvingad att betala en mellanskillnad mellan standard och kulturanpassat utförande.

Relativt få områdesbestämmelser med stränga anvisningar har fastställts i kommuner för bykärnor, industrisamhällen, gårdsbildningar och kvartersbebyggelse. Inte av okunskap och ovilja att söka bevara unik bebyggelse utan mer av kommunalekonomiska skäl. Där områdesbestämmelser är upprättade är de oftast så allmänt hållna att de ej garanterar ett kvalificerat bevarande av unika bebyggelser eller nya exploateringar i samklang med den befintliga kulturbebyggelsen.

Regional tillväxt handlar mycket om överlevnadstro och självtillit. Varsamhet med den lokala byggnadskulturen, tillvaratagande och utvecklande av naturliga byggnadsmiljöer kan i det sammanhanget visa sig vara en viktig grundsten.

En utredning bör genomföras i syfte att stärka kommunernas möjligheter att bevara unik bebyggelse och unika byggnadsmiljöer.

Stockholm den 26 september 2001
Per Erik Granström (s)
Barbro Hietala Nordlund (s)	Laila Bäck (s)