Kuba

Motion 1998/99:U604 av Lars Ohly m.fl. (v)

Blockaden

Kuba är ett land som sedan mer än 35 år är utsatt för
krigföring från stormakten USA. USA:s blockad mot Kuba
har varit mycket negativ för landet, dess ekonomi och
försörjning med livsmedel och läkemedel. Det handlar om
utpressning för att uppnå underkastelse. När Sovjetunionen
föll samman i början av nittiotalet tappade Kuba 85 % av sin
exportmarknad. Hela Kubas ekonomi var p.g.a.blockaden
uppbyggd på handeln med Sovjet och Östeuropa och
produktionen sjönk katastrofalt. USA:s upptrappning av
blockaden - med Helms-Burtonlagen 1996 och dess mer än
trettio tillägg - försämrar situationen ytterligare. Framför allt
drabbas sjukvården. Kuba kan bara med oerhörda
uppoffringar upprätthålla sin unikt höga standard inom sjuk-
och hälsovård.

Blockaden kostar Kuba nästan 2 miljarder dollar per år, vilket är mycket
för ett land som har mindre än en tiondel av Sveriges resurser. Genom
blockaden fördyras import av livsmedel, läkemedel och industriprodukter.
Den innebär att aidssjuka inte kan få den medicin de behöver och att
hjärtsjuka inte kan få pacemaker, antibiotika och andra avgörande läkemedel.
Blockaden leder till att cancersjuka inte kan få adekvat behandling, att det
saknas respiratorer, att vaccin inte kan tillverkas för att råvaror inte får
köpas. Blockaden har inneburit att Bayer, Siemens, Ninc, Telectronics,
Vitalmec, Myers, Eli Lilly, Pharmacia och andra läkemedelsföretag eller
företag som säljer medicinsk utrustning har tvingats upphöra med sin
försäljning till Kuba.

Blockadens konsekvenser är stora och mycket negativa för kubanerna. Det
naturliga för många kubaner skulle vara att ha goda förbindelser med det
närmaste grannlandet, där också många kubanska invånare har släktingar och
vänner.

Blockaden bryter mot internationella avtal och folkrätten. USA:s försök att
tvinga Kuba till underkastelse på USA:s villkor upplevs som ett direkt
intrång i ett självständigt lands politik. USA har en historia av direkta och
indirekta militära interventioner i Latinamerika och övriga världen. De flesta
kubaner är beredda att försvara sitt lands oberoende mot USA:s krav på över-
höghet. USA:s agerande försvårar Kubas införlivande i den internationella
ekonomin och blockaden hindrar den demokratiska utvecklingen i landet.

Kubas utbildningssystem,
sjuk- och hälsovård

Kuba har efter revolutionen utvecklat en hög
utbildningsnivå. Alla kubaner har rätt till gratis utbildning.
Analfabetism är utrotad och andelen universitetsutbildade är
hög. Hälso- och sjukvården är väl utvecklad.
Spädbarnsdödligheten ligger på samma låga nivå som i
europeiska länder och väsentligt lägre än i jämförbara länder
i tredje världen.

Demokrati och mänskliga
rättigheter

Mänskliga rättigheter omfattar mer än yttrande- och
tryckfrihet. Det handlar också om att leva upp till FN:s
deklaration om mänskliga rättigheter och konventionerna om
barns och kvinnors rättigheter samt om rätten till social
utveckling. Med beaktande av detta är Kubas respekt för de
mänskliga rättigheterna på en helt annan nivå än vad som är
fallet i de flesta andra länder i tredje världen.

Kuba har enpartisystem inskrivet i konstitutionen. Inom dess ram har ett
omfattande deltagande i den politiska processen skapats, där medborgarna
väljer sina företrädare. För att bli vald till Nationalförsamlingen, Asamblea
Nacional Poder Popular, krävs inte medlemskap i det kommunistiska partiet,
men en majoritet är de facto medlemmar. Valförfarandet påminner om ett
långtgående personvalssystem. Föreningsfriheten är emellertid starkt be-
gränsad.

Det finns en uttalad kritik mot bristen på demokratiska rättigheter från
många enskilda och grupper av oppositionella. Yttrandefriheten är begränsad
och personer som offentligt kritiserar regimen riskerar förföljelse och
arresteringar. De fyra ledande oppositionella inom gruppen "Intern
opposition" greps sommaren 1997 och sitter ännu fängslade utan rättegång.
Amnesty International och Röda korset äger inte tillträde till fängelser och
får inte bedriva verksamhet där. Den officiella kubanska hållningen är att de
oppositionella grupperna misskrediterar Kuba internationellt och försämrar
ekonomin. De kubanska myndigheterna anser också att de oppositionella står
i nära förbindelse med terroristgrupper - understödda av exilkubaner i Miami
- som inte ens drar sig för bombattentat. Sommaren 1997 ägde elva
sprängattentat rum på turistanläggningar i Havanna. Vid ett av dessa dödades
en italiensk turist.

Den kubanska rädslan för terroristangrepp är förståelig. Men den ursäktar
inte faktiska övergrepp mot organisations- och yttrandefriheten, förföljelse
av oppositionella eller fängslanden utan rättegång. Behovet av en demo-
kratisering - innebärande en yttrandefrihet, tryckfrihet och organisations-
frihet värd namnet - är därför stort. Sveriges viktigaste bidrag till en sådan
demokratisering är att uppmuntra dialog i stället för konfrontation med det
kubanska samhället, att bekämpa USA:s blockad och att utveckla för-
bindelser med det kubanska samhällets alla delar.

USA, FN och Kuba

Varje år röstar FN:s generalförsamling om att fördöma
USA:s blockad. För varje år blir stödet för Kubas motion
med krav på ett upphörande av blockaden allt starkare. Vid
den senaste omröstningen var det endast två stater som
röstade för blockaden: USA och Israel. 12 stater lade ner
rösterna medan 157 röstade mot blockaden, däribland
Sverige. Trots att världens länder sedan 1992 har krävt att
USA skall häva blockaden mot Kuba, har USA trappat upp
sitt agerande. I USA finns dock senatorer och
kongressledamöter, kyrkoledare och andra företrädare för
frivilligorganisationer samt en lång rad företrädare för
näringslivet som aktivt motsatt sig blockaden. Sverige måste
både inom FN och i direkt kontakt med USA agera för att få
slut på USA:s långvariga brott mot internationell lag och
internationella avtal.

EU och Kuba

Kuba har omfattande kontakter med EU och det finns en
politisk dialog. EU har tidigare kraftfullt motsatt sig USA:s
försök att diktera världshandeln genom införandet av Helms-
Burtonlagen och har även föreslagit motåtgärder. Förra året
behandlade den svenska riksdagen den svenska regeringens
"förslag till lag om EG:s förordning om skydd mot
extraterritoriell lagstiftning som antas av tredje land". Denna
skyddsförordning kom till som ett direkt svar på den
amerikanska lagstiftningen, där sanktioner mot investeringar
och handel med Kuba antagits.

Enligt uppgifter från USA:s utrikesminister Madeleine Albright i "Inside
U.S Trade" den 7 augusti 1998, har EU-kommissionen gått med på att
motarbeta europeiska investeringar eller handel med kubanska företag som
tillhört USA-bolag eller exilkubanska USA-medborgare. Albright hänvisar
till "Överenskommelse med avseende på regler för att stärka investerings-
skyddet" som slöts mellan USA och EU-kommissionen den 18 maj i
London. Avtalet slöts med hänvisning till MAI, Multilateralt Avtal om
Investeringar, som om det redan vore ett faktum, vilket i sig är uppseende-
väckande.

De flesta EU-länder röstar mot blockaden i FN:s generalförsamling. EU
har också gjort starkt motstånd mot USA:s anspråk på att genomdriva sin
nationella lagstiftning över hela världen genom den så kallade Helms-
Burtonlagen. "Överenskommelsen" innebär dock att EU lovar att motarbeta
europeiska företags investeringar och handel med Kuba om de berör
"olagligt exproprierad USA-egendom".

I en bilagd förklaring säger EU-kommissionären Leon Brittan att "det
verkar som Kubas exproprieringar för mer än 35 år sedan bröt mot
internationell lag". Detta påstående är häpnadsväckande eftersom EU då
godtar USA:s påstående om "olaglighet" utan internationell rättslig prövning.
Allt talar för att Kubas nationaliseringar skett i enlighet med internationell
lag och att det ligger inom varje lands suveränitet att nationalisera egendom
mot rimlig ersättning. USA har dock aldrig varit berett att förhandla om
ersättning, till skillnad från Schweiz, Frankrike, Spanien, Storbritannien,
Kanada, Italien m.fl., som har avtal med Kuba om ersättning. Detta är ett
erkännande av nationaliseringarnas laglighet. Som motprestation för EU:s
accepterande i praktiken av Helms-Burtonlagen kommer USA:s president att
förhandla med kongressen om att ytterligare skjuta upp ikraftträdandet av 4 §
i samma lag, den paragraf som utsträcker lagen till utländska företag.
Madeleine Albright skriver följande:

EU har nu förenat sig med oss för att förmå investerare att hålla händerna
borta. För första gången under Castros långa regim har EU officiellt erkänt
att hans expropriering av USA-egendom var olaglig. Detta är ett
utomordentligt genomslag för de principer som styr "Libertad Act" (Helms-
Burtonlagen). Överenskommelsen med EU kommer att främja Helms-
Burtonlagens mål mer än USA kan göra självt. Castro tolkar detta, helt
korrekt, som en internationalisering av "Libertad Act". Européerna har lovat
att främja vår gemensamma politik genom offentliga uttalanden och
demarcher till exproprierande stater.

Det är folkrättsligt en skandal att ett land försöker pressa på
andra stater sin egen lagstiftning. Sådana extraterritoriella
krav från USA:s sida måste bestämt avvisas.

För två år sedan förde EU upp Helms-Burtonlagen inför Världshandels-
organisationen, WTO, som stridande mot internationell lag om frihandel
eftersom USA tar på sig rätten att bestraffa utländska företag och regeringar
som handlar med Kuba. Nu påstår USA att EU accepterat Helms-
Burtonlagen. Detta strider såväl mot EU:s tidigare ställningstaganden som
mot vad den svenska riksdagen tidigare uttalat och likaledes mot Sveriges
eget agerande i FN. Sverige måste nu agera för att bestrida USA:s
folkrättsvidriga krav och arbeta för en återgång till EU:s tidigare tydliga
avståndstagande till Helms-Burtonlagen och om så behövs föra upp frågan i
WTO igen.

Det finns inget handelsavtal mellan Kuba och EU. Ett sådant handelsavtal
med EU existerar för övriga länder i Latinamerika och skulle vara av stort
värde för Kuba. Den kritik som finns inom EU gentemot Kuba avseende brist
på yttrandefrihet och flerpartisystem måste framföras, men bör inte stoppa ett
sådant avtal. En jämförelse kan göras med Colombia och Peru, som båda har
sådana avtal med EU, eller med Turkiet, som har en gynnad ställning till EU.
I dessa länder finns ett formellt demokratiskt styrelseskick, men i praktiken
råder en mycket urholkad demokrati där politiska mord, försvinnande och
straffrihet för grova brott råder. Handelsavtal och utvecklad kontakt mellan
EU och samtliga dessa länder kan ha en positiv effekt vad gäller
utvecklingen av demokrati och mänskliga rättigheter.

Kontakter med Sverige och
svenska företag

Sverige har sedan gammalt relationer med Kuba på olika
plan, även om de inte på långt när återhämtat sig från
avbrottet 1991. Därför behöver de utökas för att Sverige inte
skall hamna på efterkälken i förhållande till andra europeiska
länder som har betydligt mer utvecklade mellanstatliga och
kommersiella förbindelser med Kuba. Det finns i dag drygt
250 företag med utländskt kapital på Kuba. P.g.a. risken att
bli svartlistad i USA är många företag tveksamma till att ge
sig in i affärer med Kuba. Några svenska företag, såsom
Sandvik, Alfa-Laval, Volvo finns dock representerade på
Kuba. Svenska resebyråer säljer charterresor till Kuba. Ett
svenskt företag har tillsammans med en italiensk
vinproducent startat vintillverkning på Kuba. Svenska
företag är välkomna och kan spela en positiv roll i Kubas
utveckling.

Biståndsbudgeten

Det skulle vara mycket bra om enskilda organisationer, med
erfarenheter från andra länder i Latinamerika, också kom till
Kuba. Rädda Barnen skulle kunna spela en positiv roll i att
förhindra att gatubarn - i spåren av den fattigdom som följer
med blockaden - åter blir en verklighet i Havanna, på
samma sätt som i t.ex. Rio de Janeiro och Lima. Svenska
kvinnoorganisationer har en uppgift att tillsammans med
kubanska kvinnoorganisationer och myndigheter stoppa
prostitutionen som återigen existerar på Havannas gator.

Men det finns även exempel på samarbete inom andra områden, såsom
forskning och arbete inom hälsosektorn, där svenska insatser bör öka.
Upprustning av bostadshus är ett annat eftersatt område. Gamla delar av
centrala Havanna behöver restaureras i snabbare takt än vad Kuba självt
orkar med och där kan svenska bidrag komma väl till pass. Arbetet med
Agenda 21, fungerande system för återvinning av avfall och andra initiativ
inom miljöområdet bör också komma i fråga för svenska insatser.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall arbeta för en återgång till EU:s tidigare
inställning till Helms-Burtonlagen och för ett klargörande av att EU:s
medlemsländer inte avser förhindra europeiska företags handel med eller
investeringar i Kuba,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den svenska regeringen i EU skall agera för att ett handelsavtal
upprättas mellan EU och Kuba,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen i EU skall agera för att underlätta för krediter via
Exportkreditnämnden (EKN) för företag som vill handla med Kuba,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige aktivt skall arbeta för att underlätta och utöka
kontakterna mellan olika delar av det kubanska samhällslivet och Sverige,

5. att riksdagen begära att regeringen utövar sin möjlighet att som
aktieägare i Pharmacia arbeta för ett återupptagande av försäljningen av
livsviktig medicinsk utrustning och läkemedel till Kuba,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall agera för att öka respekten för yttrandefrihet och
mänskliga rättigheter på Kuba, bl.a. genom att underlätta folkrörelsers och
andra frivilligorganisationers tidningsutgivning.

Stockholm den 23 oktober 1998

Lars Ohly (v)

Murad Artin (v)

Berit Jóhannesson (v)

Maggi Mikaelsson (v)

Stig Sandström (v)

Willy Söderdahl (v)

Eva Zetterberg (v)